02/06.
Jag måste få berätta lite om vindrodret. Det består av en
tygskärm som man ställer in mot den skenbara vindriktningen (sanna
vinden plus den egna fartvinden). När skärmen inte längre pekar
rakt mot den skenbara vinden lutar skärmen åt ett håll och drar i
en stång som via en utväxling påverkar vindrodrets egna roder.
Båtens ordinarie roder är låst i en viss vinkel så att båten i
stort är balanserad och styr rakt fram. Resten tar vindrodret hand
om. Det är en väldigt uppskattad ”besättningsmedlem” som
varken förbrukar mat eller ström och det tröttnar aldrig. Men det
måste övervakas. Nackdelen är att om vinden ändrar riktning så
ändrar också båten kurs. Ökar vindstyrkan ändras den skenbara
vinden och samma sak händer.
The wind vane

03/06.
Tråkigheter händer ibland. Elisabeth måste lämna oss av
familjeskäl. Vi släpper lite motvilligt av henne på morgonen i
hamnen Conquet nära Brest. Elisabeth har varit en synnerligen glad
och uppskattad besättningsmedlem.
Conquet

Vårt agerande uppfattas av
franska tullen som med hjälp av en snabb gummibåt bordar oss till
sjöss en stund senare.
La Douane

Fyra man gör först pappersvisitation, dvs.
kontrollerar våra och båtens identiteter, att båten är min och
att momsen är betald i något EU-land. Därefter följer en ytlig
genomsökning av båten. De letar främst efter vapen men även efter
stora mängder kontanter som människosmugglare kan antas ha. De är
artiga och trevliga, särskilt som vi båda talar franska och en är
svensk ”Capitaine de Fregat”. Inget att anmärka hittas och de
lämnar oss efter en timme med orden ”Bon journée”. Vi seglar
vidare mot England.

04/06.
Efter en lugn och händelslös segling över Engelska kanalen
förtöjer vi i Mayflower International marina. Dagen ägnas åt
uppsnyggning av båten. Här ska båten lämnas en knapp vecka. Bo
ska mönstra av och Fredrik skall flyga hem till Sverige för att
delta vid sonen Thomas sjöbefälsexamen vid Sjöfartshögskolan i
Kalmar. Loggboken tar under tiden semester.

To Plymouth

02/06.
I have to tell you a little about the wind vane . It consists of a
fabric screen that you adjust against the apparent wind (true wind
plus the boat speed/created wind). When the screen no longer points
straight to the apparent wind, the screen tilts to one end and pulls
into a rod that, through an exchange, affects the wind van’s own
rudder. The boat’s regular rudder is locked at a certain angle so
that the boat is balanced and steer straight ahead. The wind vane
takes care of the rest. It is a highly appreciated “crew member”
who neither consumes food nor power, and it’s never tired. But it has
to be monitored. The downside is that if the wind changes direction,
then the boat changes course. If the wind increases the wind force
changes the apparent wind and the same happens.

03/06.
It’s very sad but our crew member Elisabeth must leave us due to
family reasons. Reluctantly we drop her off in the morning in Conquet
near Brest. Elisabeth has been a glad and particularly appreciated
crew member.

The
French customs has noted our behavior and with a fast rubber boat
they borders us at sea a moment later. First four people make a paper
visitation, ie they check the identity of both us and the boat. They
check that the boat is mine and that the VAT is paid in an EU
country. A superficial scan of the boat follows. They are looking for
weapons, but also after large amounts of cash that smugglers can be
expected to have. They are polite and nice, especially as we both
speak French and one of us is Swedish “Capitaine de Frigate”.
No remarks and they leave us after an hour with the words “Bon
journée”. We are continuing to England.

04/06.
We moor at the Mayflower International Marina after a calm and
uneventful sailing across the English Channel. We spend the day
cleaning the boat. The boat will be left here for a couple of days.
Bo is going home and Fredrik will fly home to Sweden to attend his
son Thomas exam at the Maritime Academy of Kalmar. The logbook is
taking vacation.