Loggbok

19/06.
Vi kastar loss tidigt för att utnyttja tidvattnet maximalt. Det är fortfarande
blåsigt och lite ruggigt ute. Men strömmen ger oss nästan två knop extra när vi
styr ut från Borkum. När vi kommer ut till sjöss dyker vår norska vänbåt Oda
helt oplanerat upp på AIS.en. Tala om tillfälligheter! De har legat en vecka i
St Catherines dock i London och är nu på hemväg till Oslo. Vi bestämmer att vi ska
stanna i Cuxhaven till kvällen och äta middag tillsammans. Det blir ett kärt
återseende. Efter en lång seglingsdag smakar det utmärkt med wienerschnitzel på
hamnrestaurangen.

20/06.
Kielkanalen skall passeras. Vi bjuder oss själva på ytterligare en tidig morgon
och får medström hela vägen uppför floden Elbe till Brunsbüttel där vi dockar
in i kanalen. Hela dagen går vi för motor i härligt solsken genom kanalen.
Ombord på Salsa ägnar vi dagen åt uppsnyggning, underhållsarbeten och förnyelse
av en bleknad solbränna. Kielkanalen är ca 100 km lång så hela dagen går åt för
att passera den. Det gäller bara att hålla koll på all mötande trafik samt en
hel del kabelfärjor som går från den ena stranden till den andra.
Looking for meeting ships.
One of the many Cable Ferries.

Efter
utslussning i Holtenau stannar vi för natten. Vi ligger tre båtar i bredd och
har en trevlig avslutningskväll med våra seglingsvänner. Den här resan har gett
oss många nya vänner. Många har vi träffat, haft roligt tillsammans med och
sedan måst skiljas ifrån. Andra har blivit vänner för livet och vi kommer
förhoppningsvis att träffas igen.

Hadar is checking the fenders in the lock.

21/06.
Dagen före midsommarafton. Vi kommer inte att hinna hem till midsommarafton men
vi är i alla fall i Östersjön. Vi tar det lugnt och seglar i akterliga vindar
tillsammans med S/Y Ellen och Oda mot Heiligenhaven. Plötsligt blir himmeln
alldeles svart akter om oss. Vi hinner precis bärga och stuva undan gennakern innan
regnbyn är över oss. Vinden ökar på ett ögonblick från 7 till 17 m/s, men vi är
beredda. Vi har tagit rev i både storsegel och genua och forsar fram med god
fart.
Pouring rain!
We were in good mood despite the weather.

På eftermiddagen förtöjer vi i Heiligenhaven där vi kan fylla på
ölförrådet som varit tomt alltför länge.

22/06.
Midsommarväder, dvs. blåsigt, molnigt och kallt. Väderleksrapporten varnar för
västlig kuling. Vi revar både genua och storsegel och seglar med knappt två
meter tillgodo under bron mellan ön Fehmern och tyska fastlandet. Bron har 22
meters fri segelbar höjd och Salsas mast är bara cirka 20. Det är god marginal,
men det ser ändå lite tveksamt ut när vi närmar oss bron med akterlig vind och sju
knops fart. Allt går bra och vi seglar i hård västlig vind mot
Falsterbokanalen. Midsomarmiddagen bjuder inte på någon nubbe och i stället för
sill och svenska jordgubbar blir det chili con carne a la Felix konservburk.

A Midsummer we will remember!

Men vi tycker inte synd om oss, det är härligt att få vara till sjöss och
särskilt när man är seglande. I kulingen går det undan värre så innan det har
hunnit bli midsommardag kan vi ta natthamn i Falsterbokanalens södra
hamnbassäng. Vi avrundar dagen med ett glas vin och lite nattmat och småprat.

23/06.
Vi passar Falsterbokanalens broöppning kl 0700 och förtöjer strax därefter endast
en båtplats ifrån vår ordinarie förtöjningsplats, som råkar vara upptagen av en
gästande båt. Efter tio månader och 23 dagar är det här seglingsäventyret nu
slut. Vi hissar alla gästflaggor för de länder vi besökt och räknar till 16!!!
Medan vi smälter alla våra intryck från seglingen
och funderar på vad vi vill göra tillsammans med Salsa härnäst tar Loggboken
”time out”.

Emptying the boat. It’s surprising how little stuff you need….

Marias’
intryck: Resan var ännu mer fantastisk än vad jag vågat drömma om. Däremot var
den inte så som jag trodde att den skulle vara. Seglingen var mycket hårdare än
förväntat. Inte bara över Atlanten utan främst i Västindien där vi de första
fyra månaderna hade vindar mellan 10-15m/s dagligen. Inget slappande på soldäck
alltså! Men vattnet var lika turkost och varmt och fullt av fiskar och
havssköldpaddor som jag hade hoppats på. Det var också imponerande att möta den
vänliga lokalbefolkningen som trots arbetslöshet, fattigdom, orkaner och andra
naturkatastrofer var så stolta över sitt land och fast beslutna att bygga upp
det igen.

Fredriks’
intryck: Resan är något jag drömt väldigt länge om att få göra. Nu är den genomförd.
Jag har stormtrivts hela tiden och inser att jag skulle kunna leva det här
livet under en mycket lång period. Mötena med alla nya spännande och trevliga människor
har varit det mest positiva. Om jag upplevt något negativt så är det väl
möjligen att saker som jag har varit övertygad om inte ska gå sönder går sönder
i alla fall. Men med ett bra reservdelsförråd och goda vänner på båtarna
omkring och hemma i Sverige så löser det mesta sig. Tack alla berörda, ingen
nämnd men ingen heller glömd.

Vi passar på att tacka alla som har velat läsa
loggboken och följa med oss på vår resa och hoppas att vi ses igen på nya
seglatser!

Back in the homeport!

19/06. We are leaving early to
maximize the use of the tide. It’s still windy and a little rough outside. But
the current gives us almost two knots extra when we steer out of Borkum. Our
Norwegian friends boat S/Y Oda appears totally unexpected on the AIS when we
get out at sea. What a coincidence! They have been staying in St Catherine dock
in London for a week, and are now on their way home to Oslo. We decide to stay
in Cuxhaven in the evening to have dinner together. It’s a nice reunion. It
tastes great with a wienerschnitzel at the harbour restaurant after a long
sailing day.

20/06. We have to pass the Kiel
Canal. We spoil ourselves with another early morning 😉 and get a cocurrent
all the way up the river Elbe to Brunsbüttel where we dock into the canal. In
beautiful sunshine we are motoring all day through the canal. We spend the day on
Salsa on cleaning, maintenance, and renewing our faded tan. The Kiel Canal is
about 100 km long so we need the whole day to pass it. You have to keep track
of all the traffic, as well as the cable ferries that go from one side of the
canal to the other. We lock out in Holtenau and stay for the night. We are tied
up outside two other boats and have a nice closing evening with our sailing
friends. This journey has given us many new friends. Some you meet, have fun
together with and then you have to say goodbye and continue your sailing. Others
will be friends for life and hopefully we will meet again.

21/06. It’s the day before
Midsummer’s Eve. We will not be home for Midsummer, but at least we are in the
Baltic. We take it easy and sail with following winds together with S/Y Ellen
and Oda towards Heiligenhaven. Suddenly the sky becomes black behind us. Just
before the downpour is over us, we recover and stow away the gennaker. In a
moment the wind increases from 7 to 17 m/s, but we are prepared. We have taken
reefs in both the mainsail and genoa and are doing good speed. We moor at
Heiligenhaven in the afternoon, where we can fill up the beer storage that has
been empty for too long.

22/06. Midsummer weather, i.e.
windy, cloudy and cold. The weather forecast is warning for a western gale. We
reef both the genoa and the mainsail. We sail under the bridge between the
island of Fehmarn and the German mainland with just two meters clearence to the
bridge. The bridge has 22 meters of free navigable height and Salsa’s mast is
only about 20. It’s a good margin, but it looks a bit hesitant as we approach
the bridge with running wind and seven knots of speed. Everything is going well
and we sail in strong westerly wind towards the Falsterbo channel. The midsummer
dinner does not include any snaps and instead of herring and Swedish
strawberries we open a can of Chili con Carne a là Felix. But we do not feel
sorry for ourselves, it’s great to be at sea. Especially when sailing. We are
doing good speed in the gale and moor in the Falsterbokanal’s southern part before
Midsummer Eve is turning to Midsummer Day. We summarize the day with a glass of
wine and some night snacks.

23/06. We go through the canal at
the bridge opening at 0700, and soon afterwards we moor just one berth from our
regular berth, which happens to be occupied by a visiting boat. This sailing
adventure is now over after ten months and 23 days. We hoist all the guest
flags of the countries we have visited and count them to 16!!! The logbook will
now take time out, while we processing all our impressions from the sailing and
think about what we want to do with Salsa next.

Marias’ reflections: The journey
was even more amazing than I dared dream about, although it was not as I
thought it would be. The sailing was much harder than I had expected. Not just
across the Atlantic but mainly in the Caribbean where we had winds between
10-15 m/s daily the first four months. No lazy time on sun deck! However, the
sea was just as turquoise and warm and full of fishes and turtles as I had
hoped for. It was also impressive to meet the friendly local people who,
despite unemployment, poverty, hurricanes and other natural disasters, were proud
of their country and determined to rebuild it.

Fredriks’ reflections: The journey
is something I have been dreaming of to do for a very long time. Now it’s
completed. I have enjoyed and loved every moment of it and realize that I could
live this life for a very long period of time. Meetings with all new exciting
and nice people have been the most positive experience. The only possible negative
experience, is that things that I have been convinced will not break is breaking
anyway. But most breakdowns can be solved with a good storage of spare parts and
good friends on the boats around you and good friends back home in Sweden.
Thank you all! Nobody mentioned, nobody forgotten.

We want to take this opportunity to
thank everyone who has read the logbook and accompanied us on our journey and
hope to see you again on new sailing adventures!

10/06.
På kvällen samlas den nygamla besättningen ombord. Det är Fredrik, Maria, Hadar
och Stefan, dvs. samma gäng som seglade över Atlanten i november.
Planen är att vi ska segla tillsammans med S/Y Ellen mot Sverige. Ellen har
fått åka lastbåt över Atlanten och lastats av i Southampton. Vi kastar loss kl.
23 och nattseglar österut i svaga NE vindar.

Fredrik and his new “old” crew.

11/06.
Det blåser för dåligt så vi inser att vi inte kommer att hinna till Cowes på
Isle of Wight innan kvällen. I Cowes som är Englands motsvarighet till Sandhamn
ligger Ellen och väntar på oss. Därför är det lika bra att segla ytterligare en
natt och sedan mötas i Eastbourne. Vinden är fortfarande svag och emot oss. Vi
går 4 timmars vakter under natten och det märks att vi kommit norrut för det är
bara riktigt mörkt mellan kl 23 och 04 på morgonen.

12/06.
På morgonen friskar vinden och vi kryssar med revade segel mot Eastbourne. Vid
lunchtid är vi ganska nöjda då vi slussar in till Sovereign Harbour marina i
Eastbourne. Marinan är lugn, välordnad och har ett antal restauranger längs
kajerna. Det är ca 4 km från marinan till staden Eastbourne och vi prioriterar
att normalisera våra sömnbehov efter nattseglingen, framför att berika staden
med vår närvaro. På kvällen går vi alla på indisk restaurang och äter en
suveränt god middag.

13/06.
Äntligen lite akterliga vindar. Vi slussar ut på förmiddagen och seglar med
Code och fullt storsegel österut i Engelska kanalen. Handelsfartygstrafiken är
nu intensiv.
A lot of traffic in the channel.

Här råder strikt trafikseparering så att all sydgående
handelstrafik går i en ca fem NM bred zon på Engelska sidan och den nordgående i
en motsvarande zon på franska sidan. Från respektive trafikzon och fastlandet
är det fritt fram att åka åt valfritt håll så vi håller oss där. När vi byter
till den franska sidan av kanalen nära Calais så måste vi korsa trafikzonerna
med 90 graders vinkel. Samtidigt byter vi så klart gästflagga.
We hoist the French flag.

Vinden avtar
under kvällen så det blir till att motorsegla under natten.

14/06.
Varken Ellens eller Salsas sjökort har blivit uppdaterade under vår segling i
Karibien. Tidigt på morgonen blir vi uppkallade av en belgisk bevakningsbåt som
säger att vi är på väg att segla in i ett område där tillträdesförbud råder pga.
av att de anlägger en vindkraftspark. Våra sjökort visar tre olika områden med
vindkraftverk men det finns möjlighet att passera mellan områdena. Tydligen har
belgarna ändrat sig och nu stängt denna möjlighet. Lite fräckt att begränsa
fartygsrörelserna på det viset. Men så kan det gå när ett land saknar regering.
Vi får vända, göra en omväg på fem NM och tvingas dessutom ut bland
handelsfartygstrafiken.
Vi beslutar oss för att inte hedra Belgien med ett besök och förtöjer i stället
till kvällen i marinan i Scheveringen, som är hamnstaden till Haag,
Nederländerna.

15/06.
Marinan är från och med dagen stängd för nöjesbåtar då de skall förbereda VIP-besök
av båtarna som seglat Volvo Ocean race. Men hamnkaptenen gör ett undantag för
oss. Vi kan därför njuta av den vackra och trevliga staden Haag. Bland annat
besöker vi Mauritshuis och tittar på gamla målningar av Steen, Rembrandt,
Rubens och Brueghel. Den kanske mest berömda är Vermeers ”Flickan med Pärlörhänget”.

A great visit to the Mauritshuis museum.

16/06.
Vi seglar vidare norrut. Fin akterlig vind tar oss till Den Helder där vi får
plats i Marinens trevliga Yachtclub i örlogshamnen. Vi har varit där tidigare
för fyra år sedan och då ätit utmärkt på den indonesiska restaurangen i hamnen.
Tydligen har restaurangen bytt personal för maten var inget man skriver
berömmande ord om på Tripadvisor eller ens i Salsas loggbok. Det blir en tidig
kväll för oss för vi tänker utnyttja tidvattnet maximalt när vi seglar vidare.

17/06.
Vi kastar loss kl 0400 och seglar med frisk slör norrut. Tidvattenströmmen gynnar
oss med mer än två knop. Faktiskt är det så att vi har strömmen i ryggen hela
vägen till inloppet till Borkum. Men där vänder det rejält. Sista fem
distansminuterna har vi tre knops motström. I Borkum får vi förtöja i
arbetshamnen. Den lokala marinan har för litet djupgående för våra segelbåtar.
Hamnen är trist. Toaletter och dusch ligger i en container 500 meter bort. Enda
ljuspunkten är att det gamla fyrskeppet Borkum Riff ligger som museifartyg i
hamnen.

Fredrik at the Lightship.

18/06.
Vi ligger kvar på Borkum. Vädret är grått och blåsigt. Vi vill besöka
fyrskeppet, se lite av öns omgivningar och inte minst, se fotbollsmatchen
mellan Sverige och Sydkorea. Fyrskeppet är dessvärre stängt på måndagar så vi
får nöja oss med att bese det från utsidan och sedan ta den lokala bussen in
till staden. Staden är väldigt tillrättalagd för turister. Mycket hotell,
restauranger och affärer med tingeltangel. Antalet fast boende på ön är bara
fem tusen men årligen besöks ön av cirka 275 000 turister. Fantastiska stränder
med små färgglada strandkorgar att hyra som skydd för sol och vind. Det var
tyvärr för kallt för strand och bad denna dag.
Beach baskets for rent.

Fotbollsmatchen vanns med 1-0 av
Sverige så vi är nöjda med dagen.

The English Channel and the Frisian Islands
10/06. The new crew is gathering on board in the evening. It is Fredrik, Maria, Hadar and Stefan, ie. the same team that sailed across the Atlantic in November.The plan is to sail together with S/Y Ellen towards Sweden. Ellen has travelled on a cargo ship over the Atlantic and is being unloaded in Southampton. We leave at 23 and are night sailing east in weak NE winds.

11/06. S/Y Ellen is waiting for us in Cowes, which is England’s equivalent to Sandhamn. The wind is too weak so we realize we will not reach Cowes on the Isle of Wight before the evening. We decide to sail another night and then meet in Eastbourne. The wind is still weak and against us. We are doing 4 hours watches during the night and it’s obvious that we have arrived north because it’s only really dark between 23 and 04 in the morning.

12/06. The wind increases in the morning and we tack with reefed sails towards Eastbourne. We are quite happy when we lock into the Sovereign Harbour marina in Eastbourne at lunchtime. The marina is quiet, well-organized and has a number of restaurants along the quays. It is about 4 km from the marina to the city of Eastbourne. Instead of enriching the city with our presence we prioritize to normalize our backlog of sleep after the night sail. We all go to an Indian restaurant in the evening and have a superbly good dinner.

13/06. Finally following winds. We leave in the morning and sail with the Code and the full main sail east in the English Channel. The merchant shipping traffic is now intensive. There is strict traffic separation so that all south-eastern trade traffic is in a roughly five NM wide zone on the English side and the northbound in a corresponding zone on the French side. From the respective traffic zone and the mainland it is free to go to any direction so we stay there. We must cross the traffic zones with 90-degrees when we move to the French side of the canal near Calais. We also change guest flag at the same time. The wind decreases during the evening, so we are motoring during the night.

14/06. Neither Ellen’s nor Salsa’s charts have been
updated during our sailing in the Caribbean. Early in the morning we are called
up by a Belgian security boat on the VHF telling us that we are about to sail
into an area with prohibited access. They are building a wind farm in this area.
Our charts show three different areas of wind turbines, but there is a
possibility to pass between the areas. Apparently, the Belgians have changed their
minds and now closed this opportunity. It’ not good to limit the ship’s
movements in that way, but when a country don’t have a government that’s what
can happen. We must turn around, make a detour of five NM and are forced out in
the merchant shipping area. We decide not to honor Belgium with a visit and
instead we moor at the marina in Scheveringen, which is the port of The Hague, the
Netherlands in the evening.

15/06. The marina is closed for pleasure boats from
today because they will prepare to receive VIP visits of the boats sailing the
Volvo Ocean race. But the harbour captain makes an exception for us. We can
therefore enjoy the beautiful and pleasant city of The Hague. Among other
things, we visit Mauritshuis and look at old paintings by Steen, Rembrandt,
Rubens and Brueghel. “The Girl With Pearl Earrings” by Vermeers, is
perhaps the most famous.

16/06. We sail further north. Nice following winds brings us to Den Helder where we moor in the navy’s nice yacht club in the navy harbour. We have been here four years ago and then eaten an excellent dinner at the Indonesian restaurant in the harbour. Apparently the restaurant has changed the staff. The food will not get any positive remarks by us on Tripadvisor nor in Salsa’s logbook. We want to optimize the tide effect when we continue, so it will be an early night.

17/06. We leave at 0400 and sail with moderate broad reach north. We get a benefit of the tidal current with more than two knots. In fact, we have the tidal current in the back all the way to the inlet to Borkum. But here it changes! We get three knots of counter current for the last five NM. We moor in the working port in Borkum. The local harbour marina is not deep enough for our sailboats. The harbour is boring. Toilets and showers are in a container 500 meters away. The only positive is that the old lightship Borkum Riff is located in the harbour as a museum ship.

18/06. We are staying in Borkum. The weather is grey and windy. We want to visit the lightship, see some of the island’s surroundings, and not least, see the football match between Sweden and South Korea. Unfortunately, the lightship is closed on Mondays so we can only enjoy the ship from the outside and then we take the local bus into town. The city is made for tourists. There are a lot of hotels, restaurants and shops with souvenirs. The number of permanent residents on the island is only five thousand, but the island is visited by approximately 275,000 visitors annually. Amazing beaches with small colorful beach baskets for rent as a shelter for sun and wind. Unfortunately, it was too cold for the beach this day. Sweden won the football match with 1-0, so we are happy with the day!

02/06.
Jag måste få berätta lite om vindrodret. Det består av en
tygskärm som man ställer in mot den skenbara vindriktningen (sanna
vinden plus den egna fartvinden). När skärmen inte längre pekar
rakt mot den skenbara vinden lutar skärmen åt ett håll och drar i
en stång som via en utväxling påverkar vindrodrets egna roder.
Båtens ordinarie roder är låst i en viss vinkel så att båten i
stort är balanserad och styr rakt fram. Resten tar vindrodret hand
om. Det är en väldigt uppskattad ”besättningsmedlem” som
varken förbrukar mat eller ström och det tröttnar aldrig. Men det
måste övervakas. Nackdelen är att om vinden ändrar riktning så
ändrar också båten kurs. Ökar vindstyrkan ändras den skenbara
vinden och samma sak händer.
The wind vane

03/06.
Tråkigheter händer ibland. Elisabeth måste lämna oss av
familjeskäl. Vi släpper lite motvilligt av henne på morgonen i
hamnen Conquet nära Brest. Elisabeth har varit en synnerligen glad
och uppskattad besättningsmedlem.
Conquet

Vårt agerande uppfattas av
franska tullen som med hjälp av en snabb gummibåt bordar oss till
sjöss en stund senare.
La Douane

Fyra man gör först pappersvisitation, dvs.
kontrollerar våra och båtens identiteter, att båten är min och
att momsen är betald i något EU-land. Därefter följer en ytlig
genomsökning av båten. De letar främst efter vapen men även efter
stora mängder kontanter som människosmugglare kan antas ha. De är
artiga och trevliga, särskilt som vi båda talar franska och en är
svensk ”Capitaine de Fregat”. Inget att anmärka hittas och de
lämnar oss efter en timme med orden ”Bon journée”. Vi seglar
vidare mot England.

04/06.
Efter en lugn och händelslös segling över Engelska kanalen
förtöjer vi i Mayflower International marina. Dagen ägnas åt
uppsnyggning av båten. Här ska båten lämnas en knapp vecka. Bo
ska mönstra av och Fredrik skall flyga hem till Sverige för att
delta vid sonen Thomas sjöbefälsexamen vid Sjöfartshögskolan i
Kalmar. Loggboken tar under tiden semester.

To Plymouth

02/06.
I have to tell you a little about the wind vane . It consists of a
fabric screen that you adjust against the apparent wind (true wind
plus the boat speed/created wind). When the screen no longer points
straight to the apparent wind, the screen tilts to one end and pulls
into a rod that, through an exchange, affects the wind van’s own
rudder. The boat’s regular rudder is locked at a certain angle so
that the boat is balanced and steer straight ahead. The wind vane
takes care of the rest. It is a highly appreciated “crew member”
who neither consumes food nor power, and it’s never tired. But it has
to be monitored. The downside is that if the wind changes direction,
then the boat changes course. If the wind increases the wind force
changes the apparent wind and the same happens.

03/06.
It’s very sad but our crew member Elisabeth must leave us due to
family reasons. Reluctantly we drop her off in the morning in Conquet
near Brest. Elisabeth has been a glad and particularly appreciated
crew member.

The
French customs has noted our behavior and with a fast rubber boat
they borders us at sea a moment later. First four people make a paper
visitation, ie they check the identity of both us and the boat. They
check that the boat is mine and that the VAT is paid in an EU
country. A superficial scan of the boat follows. They are looking for
weapons, but also after large amounts of cash that smugglers can be
expected to have. They are polite and nice, especially as we both
speak French and one of us is Swedish “Capitaine de Frigate”.
No remarks and they leave us after an hour with the words “Bon
journée”. We are continuing to England.

04/06.
We moor at the Mayflower International Marina after a calm and
uneventful sailing across the English Channel. We spend the day
cleaning the boat. The boat will be left here for a couple of days.
Bo is going home and Fredrik will fly home to Sweden to attend his
son Thomas exam at the Maritime Academy of Kalmar. The logbook is
taking vacation.

26/05.Vi är uppe i ottan, gräddar frukostbröd och lämnar hamnen före kl. 08. Vi motorseglar inledningsvis i en svag ostlig vind, men efter lunch ligger Atlanten som en spegel och genuan rullas in. Det blir “Följa John” efter S/Y Oda med 5 knop.

Nästan varje timme möter nya ystra delfiner oss och följer oss en stund.
Jumping Dolphins.

Plötsligt händer det, en tydlig smäll mot skrovet, vi har kört på något. Salsa tar inte in vatten och smällen lät inte alltför allvarlig men vi vill veta vad vi kolliderat med och vänder runt. Det visar sig vara en cirka 30 cm stor sköldpadda. Han simmar lugnt och verkar vara oskadd så vi hoppas att han kom undan incidenten med enbart en lätt huvudvärk. Någon timme senare rapporterar S/Y Oda att de nästan kolliderat med en blåval. När vi kommer fram där incidenten hänt ser också vi blåvalen, den blåser på 30 meters håll. Och den är jättestor! Skönt att vi inte kolliderade med den.

The whale…

27/05. Lite långtråkigt är det. Vi vill segla men vinden som weather routern “lovat oss” uteblir. Det här är ytterligare en dag med motor och lite stödsegel för att vi inte ska rulla så mycket i atlantdyningarna. Valar och delfiner finns runt om oss men det har vi redan skrivit tillräckligt om. Vi får rådet att dra oss österut mot La Coruna för att undgå ett lågtryck norr om oss med vind på mer än 30 knop.

28/05. Vi får äntligen segla. Till lunch kom vinden. Och dessutom akterifrån. Vi hissar gennakern som inte fått lufta sig sedan atlantöverfarten i november 2017.
Gennaker sailing.

Men säg den glädje som är beständig. Till kvällen dör vinden på nytt och “järngenuan” måste startas.

29/05. Vinden är tillbaka igen. Vi seglar i svaga akterliga vindar med gennakern och gör fem, sex knops fart. Vattentemperaturen har sjunkit till 13 grader. Det är en klar skillnad mot de 27 graderna som vi har vant oss vid i Karibien. Är det kanske därför vi inte siktar någon enda val och bara ett delfinstim under hela dagen. Vi förstår dem, vem vill bada i 13-gradigt vatten när man kan välja områden med behagligare temperatur?

30/05. Hej vad det går! På efternatten kom vinden på allvar. Vi är i utkanten av lågtrycket och får NV vindar upp mot 23 knop, dvs. 11,5 m/s. Med revat storsegel och revad genua forsar vi fram i mer än 8 knop. Vi njuter av seglingen och farten. Tyvärr har det uppstått ett nytt hål i vår nylagade genua. Vi har slut på lagningstejp så det är bara att hoppas den klarar sig till England.

31/05. Hurra! Hurra! Vi har slagit Salsas gamla distansrekord över 24 timmars segling. Det nya rekordet är 184 NM på 24 timmar. Och det är distans över grund, mätt isjökortsplottern. Inget fusk med loggen alltså. Det innebär en medelfart på 7,66 knop. När vi tittar på
maxfarten visar båtens logginstrument att vi vid något tillfälle varit uppe i 10,6 knop.

Det är antagligen när vi rutschat utför en stor våg. Men ändå!
Average speed!

01/06. Sedan vi lämnade Horta har vi bara varit tre ombord, Fredrik, Bo och Elisabeth. Man går ensam vakt i tre timmar och sedan vilar man eller gör annat i sex timmar. Om vakten behöver förstärkning väcks den som står i tur att gå på vakt. Då alla ensamma klarar att öka och minska (reva) segelytan på både storsegel och genua är det väldigt sällan någon behöver väckas. Eventuellt byte till annat försegel får vänta till nästa vaktskifte.

Systemet fungerar utmärkt. Vi är utvilade, glada och nästan bråkar om att få göra övriga sysslor såsom matlagning, diskning, köra watermakern eller kommunicera över radion.

We leave The Azores

26
/ 05.We are up early, bake bread for breakfast and leave the harbor
before eight. Initially we start the engine in weak easterly wind,
after lunch the Atlantic is like a mirror and we furl the genoa. We
follow after S/Y Oda in 5 knots.
Dolphins catch up almost every
hour and follow us for a while. Suddenly, a distinct bang to the
hull, we have run into something. Salsa does not leak water and the
bang did not sound too serious, but we want to know why it happened
and turn around. It turns out to be an approximately 30 cm big
turtle. He swims calmly and seems to be undamaged so we hope he
escaped the incident with just a slight headache. An hour later S/Y Oda
reports that they almost collided with a blue whale. When we arrive
where the incident happened we see the blue whale too, it blows 30
meters away. And it is big! Glad we did not run into it.

27/05.
It’s a bit boring. We want to sail but the “promised”wind stays
away. This is another day of motoring, with a little sail support
not to roll so much in the Atlantic swells. Whales and dolphins are
around us but we have already written enough about that! To avoid a
low pressure north of us with winds of more than 30 knots, we are
advised to go east to La Coruna.

28/05.
The wind is back at lunchtime and we can finally sail. In additionn
we have running wind. We hoist the gennaker that has been resting
since the Atlantic Transit in November 2017. But say the happiness
that is lasting. The wind disappears again in the evening and we have
to start the “irongenoa”.

29/05.
The wind is back again. We are doing six knots of speed when we sail
in weak, following winds. The water temperature has fallen to 13
degrees C (55,4° F). This is a clear
difference to the 27 degrees C we’ve been used to in the Caribbean.
Is that maybe the reason why we do not see a single whale or
dolphin shoal throughout the day. We understand them. Who wants to
swim in 13-degree C water when you can choose areas with a more
comfortable temperature?

30/05.
Hey, it goes fast! The wind seriously came back in the afternoon. We
are in the outskirts of a low pressure and get north westerly winds
up to 23 knots, ie 11.5 m / s. With reefed mainsail and reefed genoa
we are flying forward in more than 8 knots. We enjoy the sailing and
speed. Unfortunately, there is a new hole in our newly reconditioned
genoa. We are out of patch tape so we just hope it will last until we
reach England.

31/05.
Hurray! Hurray! We have braken Salsas old distance record over 24
hours of sailing. The new record is 184 NM/24 hours. And that is the
distance over the ground, measured in the chart plotter, ie, no
cheating with the log. This means an average speed of 7.66 knots.
When we look at the maximum speed, the boat log instrument shows that
we have been doing up to 10.6 knots. That’s
probably when we were flying down a big wave. But still!!

01/06.
We have only been three aboard since we left Horta, Fredrik, Bo and
Elisabeth. You are alone on watch for three hours and then resting or
doing something else for six hours. If the watch needs support the
next person in line needs to get up. It’s very rare that you need to
call for support. Everyone can reef or hoist the mainsail and genoa.
Any change to the foresail must wait until the next shift. This
system works great. We are well rested, happy and almost fighting
about getting to do other chores such as cooking, washing, running
the water maker or communicating over the radio.

19/05. Det gamla spinnakerfallet återmonteras, nu något förkortat. Det får duga till vi är hemma i Sverige. Här har de ingen bra lina för att göra ett nytt fall. I övrigt tar vi en ledig dag och gör en långpromenad till nationalparken Monte da Guia där vi har en fantastisk utsikt över Horta, Faial och även ser ön Pico med Portugals högsta bergstopp.
The view was worth the effort!

Vi hade tänkt titta på valfångarmuseet men det var stängt sedan ett år tillbaka för en omfattande renovering.

20/05. Vi målar Salsas logotyp på marinans kaj. Precis som på Porto Santo hör det till att alla gästande båtar sätter sitt bomärke här.
Elisabeth paints Salsa’s logo on the jetty.

Vår belgiske besättningsman Lode mönstrar av. Det var lite i förtid men annars riskerar han att missa ett viktigt möte eftersom avresan norrut verkar dröja. Och det gör den. Vindarna är emot oss. Det blåser från nordost och det är dit vi ska. Det är inte roligt att få kryssa när man ska segla 1500 NM upp till England.

21/05. Nu är vi trötta på Horta och att trängas om kajplatserna. Vi ligger som andra båt från kajen och har en annan båt utanför oss. Till kvällen sätter vi upp den nylagade genuan och seglar iväg. Inte mot Europas fastland utan till en annan ö i Azorerna, Terceira. Under natten minitestar vi vårt nya vaktsystem där man är ensam vaken i tre timmar och sedan får vila i sex om inget som kräver flera personer händer. Det verkar fungera.

22/05. Lagom till frukost får vi ånyo valbesök. Valarna måste älska Salsa, varför vet vi inte. När vi kommer in till marinan i Angra de Heroisimo så står Lars från S/Y Oda där och tar emot våra tampar. Väldigt trevligt att återse våra norska vänner. Staden, som återfinns på UNESCO.s världsarvslista är väldigt trevlig och full av små butiker och kaféer.
Angra de Heroisimo

23/05 Utflyktsdags. Vi hyr skootrar och gör en utflykt på ön.

Hela ön är vulkanisk så vi besöker både insidan och utsidan av en sedan 2000 år insomnad vulkan. Väldigt speciellt med stalaktiter och en underjordisk sjö.
The Vulcano from the outside.
The Vulcano from the inside.

Another Picture from the inside of the Vulcano.

Vi äter en fantastisk lunch på Robertos restaurang. Tre rejäla rätter gör att vi lugnt kan avstå från middag. I stället åker vi till grannbyn San Mateo och tittar på en portugisisk variant av tjurfäktning. En gata stängs av och en tjur blir sedan retad av modiga ungdomar. För att skydda åskådarna hålls tjuren fast i ett långt rep. Men ungdomarna kan tjuren nå. Varken tjur eller människor skadas men om det kan betraktas som etiskt korrekt i Sverige betvivlas starkt. Men för portugiserna är det ett folknöje. Vi tröttnar redan efter första tjuren.
A Portuguese version of Bullfighting

24/05. En lugn dag i väntan på rätta vindar. Men nu ser det äntligen ut som att vindarna åtminstone delvis ska vrida åt rätt håll. Vi planerar att segla vidare på lördag och börjar med förberedelser för två veckor till sjöss. Vi bjuder våra vänner från S/Y Oda på Sundowner och efter det blir det ”Captains dinner” på en mysig restaurang.

25/05. Dagen ägnas åt fortsatta förberedelser inför seglingen mot Europas fastland. Vi servar generator och storstädar hela båten inför seglingen. Lars från S/Y Oda får fart på SSB-radion som varit tyst i några veckor. Det ser ut att bli svaga vindar framöver, men nu vill vi komma till sjöss. Angra de Hericimo och hela ön Terceria har varit ett väldigt trevligt stopp på seglingen, men vi längtar efter att få komma till sjöss.

The Azores

9/05.
The old spinnaker halyard is repaired, now slightly shortened. It
will do until we are home in Sweden. They don’t have any no good
lines here to make a new halyard. We take a day off and take a long
walk to the Monte da Guia National Park where we have a great view of
Horta, Faial and we also see the island of Pico with Portugal’s
highest mountain peak. We had planned to look at the Whale Museum but
it was closed since a year ago for a comprehensive renovation.

20/05.
On the marina’s quayside we paint Salsa’s logo. All visiting boats
are painting their housemark here, just like in Porto Santo. Our
Belgian crewman Lode is leaving us. It was a bit early but otherwise
he would miss an important meeting because the departure north seems
to be delayed. And it is delayed. The winds are against us. They are
northeasterly and that’s the direction we are going . It’s not fun to
tack when you sailing 1500 NM up to England.

21/05.
We are tired of Horta and the crowded marina. We are number two from
the dock and we have another boat outside of us. We set up the newly
renovated genoa in the evening and sail away. We are not sailing to
Europe’s mainland but to another island in the Azores, Terceira.
During the night, we will test our new watch system. You are on watch
for three hours and then get six hours of rest if nothing happens
that requires more people. It seems to be working.

22/05.
We have a new whale visit just before breakfast. The whales must love
Salsa. We don’t know why. Lars from Oda welcome us when we arrive
into the marina in Angra de Heroisimo. Very nice to meet our
Norwegian friends again. The city, which is on UNESCO’s World
Heritage List, is very nice and full of small shops and cafes.

23/05
We rent skooters and make an excursion on the island. The island is
volcanic and we visit both the inside and outside of a volcano that
has been sleeping for 2000 years. Very special with stalactites and
an underground lake. We eat a great lunch at Roberto’s restaurant. We
can easily skip dinner after three delicious dishes. We travel to the
neighbor town of San Mateo instead, and look at a Portuguese version
of bullfighting. A street is shut down and a bull is then provoked by
brave youths. To protect the spectators, the bull is held in a long
rope. But the bull can reach the young people. Neither the bull nor
the people are hurt but we strongly doubt it can be considered
ethically correct in Sweden. But for the Portuguese it is a popular
entertainment. We are already tired after the first bull.

24/05.
A
peaceful day awaiting the right winds.
Finally
it looks like the winds have turned at least partly in the right
direction.
We
plan to leave on Saturday and start preparing for two weeks at sea.
We
invite our friends from S/Y Oda to a Sundowner and then it’s
“Captains dinner” at a nice restaurant.

25/05.
The
day is spent on further preparations for sailing to the mainland of
Europe.
We
do maintenance on the generator and clean the entire boat.
Lars
from S/Y Oda fix the SSB radio that has been quiet for a few weeks.
The winds seem to be weak in the near future.
Angra
de Hericimo and the whole island of Terceria have been a very nice
stop on the sailing, but we long for getting at sea.

12/05. Det är stiltje igen. Och vi vill spara våra sista 100 liter diesel tills vi kommer närmare Azorerna. Därför ligger vi stilla och guppar i 18 timmar innan vinden kommer.
Doldrums on the Atlantic Ocean.

Idag på morgonen har vi varit till sjöss i två veckor. Firandet består av en alkoholfri ”sundowner” och snacks. Precis som under förra atlantöverfarten så är den här seglingen helt alkoholfri. Den här gången har vi inte ens laddat upp med alkoholfri öl. Bra, både för levern och för säkerheten ombord. Om något oväntat händer måste alla vara alerta.

13/05. Vi seglar med Code 1 och storsegel och gör bra fart, 6,5-7 knop, mot Horta. Vind från syd och omkring 5 m/s. Sedan vi lämnade Antigua har vi varje morgon pratat med våra vänner på norska Oda och svenska Streamliner som gör samma överfart som oss. Sedan några dagar tillbaka är det inte längre möjligt. Kortvågsradions ljud har plötsligt upphört och vi har inte lyckats laga felet. Som väl är fungerar det fortfarande att sända och ta emot mail, men vår dagliga trevliga pratstund har fått ersättas av en kortfattad rapport på mail.
Fishing Luck!

14/05. Samma vindriktning och styrka. Men vattentemperaturen börjar bli som under en svensk julidag, 18 grader. Nu är frukt- och grönt-förrådet så litet att det ryms i en av våra hängande nätförvaringar. Det som har klarat sig så här långt är potatis, gul och röd lök, kål, morötter och lime samt konstigt nog en karibisk gurka som antagligen inte begripit att den borde varit passé för mer än en vecka sedan. Till middag serveras kålsoppa, något jag inte ätit de senaste femtio åren. Men när man är hungrig smakar det mesta gott.

15/05. Har jag sagt förut att det alltid händer något på en atlantöverfart? Inatt hände det vid tvåtiden. Plötsligt hördes en skarp smäll och sedan dalade vår Code 1 ner i vattnet. Spinnakerfallet, dvs. linan som man hissar upp den med hade gått av uppe i masttoppen. Som väl var satt seglet fast i två andra punkter så vi kunde enkelt fiska upp Coden och stuva den på däck. Men att reparera fallet låter sig inte göra så länge vi är till sjöss. Det gungar för mycket uppe i masttoppen på 20 meters höjd. Seglingen får fortsätta med genua och lite lägre fart. När jag tittar på fallet så ser jag att det har nötts av. Det är stora krafter det handlar om när man seglar, fast vädret inte har varit extremt på något vis.

16/05. Idag på morgonen återstår 150 NM till Horta när vinden avtar. Efter att ha kontrollräknat vår tidigare bränsleförbrukning (2,5-3,0 l/h) och vårt kvarvarande bränsleförråd startar vi motorn och motorseglar mot Horta. Dieseln skall räcka och det ska bli minst 10 liter över. Vi får hoppas att det inte blir motsjö på vägen.
Portuguese man-of-war.

17/05. Ibland får man föraningar. Redan när jag öppnade ögonen i morse anade jag att den här dagen skulle bli lite speciell. Antagligen inte för att det är Norges nationaldag men kanske för att vi ska förtöja i Horta efter 20 dagar till sjöss. Men ack så fel jag hade. Vid frukosten som dukades upp i sittbrunnen eftersom vi motorseglade med väldigt lite vind dök en val upp ca 20-30 meter från båten. Valen gjorde tricket att visa en sidfenan (som vi sett tidigare vid BVI) och kom nästan upp i ytläge med en fart av ca fem knop. Och valen var jättestor. Och då menar jag jättestor, inte bara stor. Antagligen mer än 15 meter lång. Vilken tur att valen kände till väjningsreglerna för en kollision med Salsa i den farten hade nog inte slutat lyckligt för varken Salsa eller valen. Men vilken upplevelse!!!
Whale tail fin.

18/05. Horta på ön Faial i ögruppen Azorerna. Hamnen är överfull av båtar när vi kommer men vi får förtöja utanför en katamaran. Härligt att få trampa fast mark igen. Nu ska vi ta det lugnt några dagar här men först är det arbetsdag. Tvätt, fylla dykluft, småreparationer av diverse saker som gått sönder på resan fyller vår dag. På kvällen besöker vi legendariska Peters Sport Bar som just ikväll firar 100-årsjubileum.

The crossing to the Azores: The third week

12/05. No wind – again. We
want to save our last 100 liter diesel until we get closer to the
Azores. That’s why we are laying still bobbing for 18 hours before
the wind comes back. This morning, we have been at sea for two weeks.
We celebrate with an alcohol free “sundowner” and snacks.
Just like the last Atlantic crossing, the sailing is completely
alcohol-free. This time we have not even loaded up with alcohol-free
beer. Good for the liver and for the safety on board. If something
unexpected happens we must all be alert.

13/05. We sail with the Code 1 and
main sail and make good speed, 6.5-7 knots, against Horta.
Approximately 5m/s wind from the south. Since we left Antigua, we
have talked to our friends on Norwegian Oda and Swedish Streamline
every morning, they are making the same journey as we do. Since a few
days back, it is no longer possible. The sound of the short wave
radio has suddenly stopped working and we have not been able to fix
the error. Fortunately, it still works to send and receive mails, but
our daily pleasant chat has been replaced by a brief report by
mail.

14/05. The wind direction and strength are the same. But the
water temperature is now more like a Swedish day in July, i.e., 18
degrees C (64 degrees F). The fruit and vegetable supply is now so
small that it can fit in one of our hanging nets for fruit “the
fruit hammock”. We still have potato, yellow and red onions,
cabbage, carrots and lime and strangely enough a Caribbean cucumber
that probably did not understand that it should have been rotten more
than a week ago. Cabbage soup is served for dinner, something I have
not eaten in the past fifty years. But when you’re hungry, everything
tastes good.

15/05. Have I mentioned before that something always
happens on an Atlantic crossing? This night it happened at two
o’clock. Suddenly a sharp bang was heard and then our Code 1 dropped
into the ocean. The spinnaker halyard, i.e., the line that you hoist
it with had snapped in the masthead. Fortunately, the sail was
fastened in two other places so we could easily pick up the code and
stow it on deck. But we can’t repair the spinnaker halyard as long as
we are at sea. At the masthead at a height of 20 meters it’s swinging
too much. The sailing will continue with the genoa and a little lower
speed. When I check the halyard, I see that it has been weared off.
There are great forces when sailing although the weather has not been
extreme in any way.

16/05. The wind abates this morning when 150
NM remains to Horta. After checking our previous fuel consumption
(2.5-3.0 l / h) and our remaining fuel supply, we start the engine
and are motoring towards Horta.

The diesel should be
enough and it should be at least 10 liters left when we arrive at
Horta. We hope that there will be no up-wind.

17/05. Sometimes you
get a prevision. When I opened my eyes this morning, I thought that
this day would be a little special. Not because it’s Norway’s
National Day but because we’re going to moor in Horta after 20 days
at sea. But I had wrong. Since we were motoring we had breakfast
served in the cockpit, suddenly a whale appeared about 20-30 meters
from the boat. The whale showed the side fin (as we saw earlier at
BVI) and almost reached the surface with a speed of about five knots.
The whale was big. I mean it was really BIG, not just big. Probably
more than 15 meters long. Luckily the whale was aware of the give-way
rules because a collision with Salsa on the move would probably not
have ended happily for neither Salsa nor the whale. What an
experience !!!

18/05. Horta on the island of Faial in the Azores
archipelago. The harbor is crowded with boats when we arrive, but we
can moor outside a catamaran. Lovely to get ashore again. We will
have a good time here and get some time off, but first a working day.
Washing, filling diving tubes, small repairs of various things that
broke on the trip is filling our day. We visit the legendary Peters
Sport Bar in the evening, tonight celebrating its 100th anniversary!

06/05. Vem sa att det är tråkigt att segla över Atlanten? Här händer alltid något. Igår kväll blev vi anropade av en fransk seglare som med sin 56 fots segelbåt låg och drev sedan ett dygn tillbaka. Han hade fått ett fisknät i propellern. De behövde dykarhjälp och vi sa att vi skulle försöka hjälpa dem så fort det blivit ljust. Fredrik dök i gryningen och efter en halvtimmes arbete kunde den lättade fransmannen fortsätta sin resa mot Azorerna. Även
vi fortsätter vår resa, nu för motor eftersom vi måste passera ett stort stiltjebälte innan vi kan få vind igen.

07/05. Plast, plast, plast. Mitt ute på oceanen träffar vi på plast i alla dess olika former. Fransmannens fiskenät var bara ett av många exempel. Men idag blev vi lurade. Vi sitter och svär över all bortslängd plast eftersom vi ser mängder av små transparanta påsar flyta förbi. Men när vi går nära en för att fånga en med håven ser vi att det inte alls är plast. Det är “portugisiska örlogsmän”, en sorts manet med segel som är giftig. Likt Tove Janssons
Hattifnattar far de omkring på oceanens yta. Lite snopet för oss, men väldigt skönt att det inte var plast. (Bild bifogas senare. Vi kan inte skicka bilder från Atlanten).

08/05. I Sverige är det valår i år. Här ombord har vi vår egen valdag. Redan till frukost passerade vi en flock pilotvalar på ca 100 meters avstånd. Det var omkring femtio djur i flocken. Under eftermiddagen fick vi besök av ett antal större valar. Och de var inte alla av samma typ. En typ saknade ryggfena, en som gjorde ytsimningsuppvisning
var ganska säkert en kaskelott och en tredje typ liknade pilotval, men var större. Mäktigt att se. Den som kom oss närmast var nog bara tjugo meter från båten. Men vi var aldrig rädda att den skulle kollidera med oss. Vi antar att de precis som ubåtar i uläge alltid är väjningsskyldiga gentemot fartyg på ytan.

09/05. Stiltje! Det kan vara väldigt vackert att se Atlanten ligga som en spegel. Visserligen en spegel som buktar lite hit och dit för det finns alltid en lång dyning här. Men vattenytan är helt slät. Efter tre dygns motorkörande är vi nu ganska trötta på stiltje och buktiga speglar även om det finns fördelar med stiltjen. Vi kan äta vid uppdukat bord i sittbrunnen, vi kan sola och läsa på däck, vi ser valar och delfiner på långt håll och vi kan utan större
besvär stanna båten för ett kort bad. Och det gör vi. Än är vattentemperaturen behaglig, 22 grader.

10/05. Vind igen! Tänk så mycket glädje lite vind kan ge. Vår weather router hade lovat oss svag NV vind under förmiddagen och han fick rätt. Efter frukost började det blåsa 4-5 m/s efter mer än tre dygns stiltje. Genast blir det febril aktivitet ombord. Mera segel måste upp. Vi sätter vår Code 1 som försegel och vindar ut hela storseglet. Plötsligt gör vi mer än 6 knops fart. Oooh så härligt!
Under eftermiddagen passerar vi en stor havssköldpadda på mycket nära håll. Är man lite filosofisk kan man undra vart han är på väg? Och varför är han här, ensam mitt ute på Atlanten?

11/05. Den karibiska värmen är nu definitivt över. 12voltsfläktarna som under sex månader har fått den karibiska värmen att vara uthärdlig under däck har nu samlats in och stuvats undan i ett skåp. Och vattentemperaturen fortsätter sakta neråt, nu är det 21 grader. Alla klär sig i långbyxor och jacka inför nattpassen.

The Crossing to the Azores-The second week

06/05. Who said it is boring
to sail across the Atlantic? It’s always something happening. Last
night we were called by a French sailor in a 56 feet sailboat who had
made leeway for the last 24 hours. He had a fishing net in the
propeller. They needed diving support and we said we would try to
help them as soon as it became day light. Fredrik was diving at dawn
and after half a hour of work a relieved Frenchman could continue his
journey towards the Azores. We also continued our journey, now by
engine. We have to pass a big belt of calm before we can get the wind
again.

07/05. Plastic, plastic,
plastic. In the middle of the ocean, we see plastic in all its
various forms. The Frenchman’s fishing net was just one of many
examples. But today we were cheated. We were sitting and swore about
all the plastic that is thrown away, because we see lots of small
transparent bags floating past. But when we go near to catch one we
see that it is not at all plastic. It is the “Portuguese-Man-of-War”,
a kind of jellyfish with a sail that is toxic. They move around on
the surface of the ocean like Tove Jansson’s “Hattifnattar”. We
were surprised, but very nice that it was not plastic. (Picture will
be attached later as we can’t send pictures from the Atlantic).

08/05. We passed a flock
of pilot whales about 100 meters away at breakfast. There were about
fifty animals in the flock. In the afternoon we were visited by a
number of large whales. And they were not all of the same type. One
had no dorsal fin, one that made a swimming display on the surface
was pretty sure a sperm whale and a third type looked like a
pilotwhale, but was larger. Impressive to see. The one that came
closest to us was probably only twenty meters from the boat. But we
were never afraid that it would collide with us. We suppose that they
just like submarines in submerged position is always obliged to
give-way towards the ships on the Surface.

09/05. No wind! To see
the Atlantic Ocean lie like a mirror is very beautiful. Although the
mirror is curved a little here and there because there is always a
long swell. But the surface is completely smooth. After three days of
running the engine we are now quite tired of calm and curved mirrors,
although there are advantages with the doldrums. We can eat at the
table in the cockpit, we can sunbathe and read on the deck, we see
whales and dolphins from far away and we can without much
difficulty
stop the boat for a short bath. And we do. The water temperature is
still pleasant, 22 degrees C (72 F).

10/05. The wind is
back! It’s amazing how much joy a little wind can give. Our weather
router had promised us weak NW wind during the morning and he was
right. After breakfast, it began to blow 4-5 m / s after more than
three days of no wind. There is instantly a frantic activity on
board. More sail must be hoisted. We hoist our Code 1 as headsail and
set the whole mainsail.
Suddenly, we make more than 6 knots. Oooh,
so nice!

We pass a large sea
turtle very close in the afternoon. If you are a bit philosophical,
one might wonder where he’s going? And why is he here, alone in the
middle of the Atlantic Ocean?

11/05. The Caribbean heat is now definitely over.
The 12-volt fans who for six months have made the Caribbean heat
bearable have now been collected and stowed away in a cupboard. The
water temperature slowly drops. It’s now 21 degrees C. All are
dressed warmly for the night watches.

28/04. Vi lättar ankar för sista gången i Karibien och styr norrut. Det känns lite vemodigt. Vinden är frisk ost-syd-ostlig vilket är förmånligt. Med revade segel lyckas vi hålla upp mot vinden så att vi seglar ost om Barbuda. Det känns bra. Vi tjänar nog 50 NM på det. Men distansen till Azorerna är 2200 NM fågelvägen. Inom tre veckor ska vi vara där.

29/04. Vi siktar två stora valar på nära avstånd, ca 200 meter. En av dem gör ett fantastiskt luftsprång och har hela kroppen uppe i luften. Naturligtvis har vi ingen kamera till hands. Det gör inget för den synen kommer vi aldrig att glömma. Varför gör en val ett sådant språng? Vi vet inte. Fredriks teori att valen rymt från Seaworld i USA får väldigt lite stöd från övriga besättningen.

30/04. Vi har anlitat en “weather router” som från land ger oss direktiv hur vi ska styra för att undvika dåligt väder och fånga de bästa vindarna mot Azorerna. Varje morgon sänder vi vår position kompletterat med en väderobservation. Efter fem timmar svarar han med väderutsikter för de närmaste två dygnen samt direktiv på vilken punkt vi ska försöka styra mot. Nu ska vi styra mot en punkt drygt 500 NM i bäring 020 grader. Om vi inte tappar fart
får vi gärna styra mer ostligt, vilket vi gör.

01/05. Det är 1.e maj idag. Tänk vad tiden går fort. Hemma börjar det väl bli vår men här känns det som vi går mot höst. Vattentemperaturen sjunker ca en grad per dygn och de mera frusna i besättningen tar på sig långbyxor till nattvakten. Salsa “tågar på” med 5-6 knop. På eftermiddagen ansluter tre små delfiner. De är välkomna och blir fotograferade av besättningen.

02/05. Vi börjar komma in i sjörutinerna. Båda vakterna kan nu sköta segel och vindroder så att Fredrik kan sova tämligen ostört på frivakterna. Vindrodret har styrt båten hela tiden sedan vi lämnade Antigua. Enda gången det behöver lite stöttning är när det kommer en squall. Då ökar vinden och kantrar plötsligt upp till 30 grader.

03/05. Kommer ni ihåg hur ruttna ägg luktar? Vi gör det. Till överfarten har Maria laddat med 72 st. ägg, men i Jolly Harbour gick det inte att uppbringa ägg som inte varit i kylskåp, vilket är att föredra eftersom vi inte kan ha dem i kyla på båten. Trots att äggen ser intakta ut luktar flera av dem ruttna. Vi knäcker alla misstänkta ägg och slänger de dåliga. De friska
äggen blir som tröst upphöjda till en hedersplats i en spansk tortilla som serveras till lunch.

04/05. VI har börjat fiska eftersom vi inte längre har färsk mat som måste ätas upp innan den blir dålig. Första dagens fiske kröntes på kvällskvisten med en fin gulfenad tonfisk som skall bli lunch i morgon.

05/05. Under hela överfarten från Las Palmas till St. Lucia såg vi bara något enda handelsfartyg på AIS. På den här överfarten har vi redan sett två stycken optiskt. Och dessutom några andra på AIS. Det är tydligt att rutterna från Europa till Panamakanalen och länderna i Mellanamerika passerar här. Det känns bra att det finns stora fartyg i närheten om vi av någon anledning skulle behöva hjälp. Vi får hålla tummarna för att styrmännen håller sig vakna så de inte seglar ner oss. Efter att vi fått en fin Dorado slutar vi fiska för ett tag framåt. Vi vill hinna äta lite annat än fisk.

The crossing to the Azores: The first week.

28/04. We weigh anchor for the last time in the Caribbean and goes north. It feels a little bit sad. The wind is moderate east-south-easterly, which is advantageous. With reefed sails we manage to hold up against the wind as we sail east of Barbuda. We save about 50NM on this which feels good. But the distance to The Azores is 2200 NM. We will be there within three weeks.

29/04. We
see two large whales about 200 meters away. One of them does a
fantastic air leap and has the whole body up in the air. Of course we
have no camera at hand. It doesn’t matter because we will never
forget it. Why does a whale make such a leap? We don’t know.
Fredrik’s theory that the whale has escaped from Seaworld in the US
is not supported by the rest of the crew.

30/04. A “weather router” ashore gives us directives how to steer to avoid bad weather and catch the best winds against The Azores. Every morning we send our position in addition to our weather observation to him. After five hours, he answers with a weather forecast for the next two days and directives of a waypoint to steer towards. Now we are steering towards a point approximately 500 NM away in bearing 020 degrees. If we do not lose speed we can steer more eastward, which we do.

01/05. It is 1st of May today. Time flies. At home spring is on it’s way, but here it feels like we are going towards fall. The water temperature drops
about one degree per day and the more frozen in the crew take the warm trousers on to the night watch. Salsa sails on with 5-6 knots. In the afternoon,
three little dolphins join us. They are welcome and the crew take pictures.

02/05. We’re starting to get into the sea routines. Both watches can now manage the sails and wind vane so that Frederik can sleep relatively undisturbed when he’s off watch. The wind rudder has steered the boat all the time since we left Antigua. The only time it needs some support is when there is a squall. During a squall the wind increases and change suddenly up to 30 degrees.

03/05. Do you remember how rotten eggs smell? We know. For the crossing, Maria stored 72 eggs in the cabinets. In Jolly Harbor, we could not get eggs that had not been refrigerated, which is preferably since they can’t be kept cold on the boat. Although the eggs look intact several of them smell rotten. We crack all the suspected eggs and throw away the bad. The good ones are elevated to a place of honor in a Spanish tortilla served for lunch.

04/05. We no longer have fresh food that must be eaten before it gets bad, so we have started to fish. In the evening, the first day’s fishing was rewarded
with a nice yellow fin tuna which will be lunch tomorrow.

05/05. We saw only one single merchant on the AIS throughout the crossing from Las Palmas to St. Lucia. On this crossing, we have already seen two ships visible by eye and some other on the AIS. It is clear that the routes from Europe to the Panama Canal and the countries of Central America pass here.
It feels good that there are large ships in the vicinity if for any reason we would need help. We’ll keep our fingers crossed that the mates are awake and not run us down. We stop fishing for a while after we got a nice Dorado. We want to eat something else than only fish.