Loggbok

29/8. Kvällen till sjöss var behaglig i den akterliga vinden ända tills vi tvingades genomföra en “sko-över-bord-manöver”
efter kvällsmaten. Christers seglarsko råkade hamna på fel sida av relingen i samband med arbete på däck men
plockades skickligt upp av besättningen innan den sjönk. En bra övning som visade att säkerhetsgenomgången

inte varit bortkastad.

30/8. Natten var kolsvart. Det märktes en tydlig skillnad mot en svensk höstnatt. Under natten drog regnbyar
fram över Biscaya. Vi lyckades hantera vindbyarna ganska bra fram till kl. 05 på morgonen då en kraftig vindby
fick båten att “brotscha”, dvs lova upp mot vinden. I samband med att vårt försegel Code 1 fladdrade våldsamt
gick ett block som skulle hålla Code 1 fast i bogsprötet av. Efter att ha fladdrat löst ett tag gick karbinhaken
i fallet (upphissningslinan) upp och plötsligt låg hela seglet i sjön.

“Klart skepp”, alle man på däck, bärga
storen och därefter bärgning av den sjöblöta Code 1.

Lite dramatik livar alltid upp tillvaron. Särskilt när
det slutar lyckligt, vilket det gjorde. Seglet gick inte sönder och de övriga grejorna kunde repareras/ bytas
ut. Enda tråkigheten var att änden på fallet hade åkt upp till masttoppen och vi fick klara oss med bara genua

och storsegel till Galicien. Att skicka upp någon i masten i de rådande atlantdyningarna hade varit dumdristigt.

31/8. Fortsatta akterliga vindar gör att vi njuter av seglingen. Intressant är att det nu har blivit flera
tusen meter under kölen. Våra vänner delfinerna kommer ofta och gör akrobatiska uppvisningar för oss. Vi ser
även valar som blåser. Den närmaste var på ca 30 meter och var minst lika stor som Salsa. Men typen av val
lyckades vi inte bestämma.

1/9. Fortsatt segling. Under hela seglingen talar vi med Ellen två gånger om dygnet på VHF. De håller ungefär
samma fart som vi fast de är utom synhåll. Vi har även försökt få kontakt på kortvåg med Oceanseglingsklubbens
radiopassare men de atmosfäriska förhållandena har gjort att det varit svårt att höra på grund av störningar.

Sent på eftermiddagen ankrade vi i en härlig vik utanför staden Ares som ligger i närheten av La Coruna. Vår
Biscayapassage hade, tack vare gynnsamma vindar, genomförts på tre dygn i stället för fyra.

Lunch på Biscaya.

Christer hämtar ner fallet när vi ankrat i Ares.

Biscay

29/8. The night at
sea was pleasant in the aft wind until we had to do a “shoe-overboard
maneuver”. Christer’s shoe happened to end up on the wrong
side of the rail but was skilfully picked up by the crew before it
sank. A good exercise that showed that the safety briefing had not
been wasted.

30/8. The night was pitch-black. Very different
from a Swedish autumn night. During the night there were showers over
Biscay. We managed to handle the gusts pretty good until 05 in the
morning when a strong gust got the boat to “ream”, ie go
upwind. The headsail Code 1 fluttered violently and a block that
would keep Code 1 fixed in the bowsprit broke. After it had fluttered
loose for a while the halyard carabine hook broke and suddenly the
sail was in the sea.

“Battle stations”!
All hands on deck! The soaking wet Code 1 was taken in.

A little drama is always
exciting! Especially when everything ends well.
The sail was not
broken and the other stuff could be repaired / replaced.

31/8.
Continued following winds and we were enjoying the sailing.
Interestingly, it had now become more than thousand meters below the
keel. Our friends the dolphins often joined us and did their
acrobatic shows. We even saw whales blowing. The closest was about
30 meters from us and was at least as big as Salsa.

1/9. We
continued the sailing. We talked with Ellen twice a day on VHF.
Although they were out of sight, they were doing about the same speed
as we.

We anchored in a beautiful bay outside
the town of Ares located near La Coruna. Our Biscay passage had,
thanks to favourable winds, been completed in three days instead of
four.

26/8.
Curre B, Erik S och Bobo har nu med saknad lämnat Salsa och
ersatts av Stefan B, Christer B och Peter C. Besättningsbytena
börjar alltid med en ca två timmar lång säkerhets- och
rutin-genomgång. Efter säkerhetsgenomgång och några
kompletteringsinköp lämnade vi och Ellen Plymouth i solsken för
att segla till Falmouth. Före radiokommunikationens dagar gick
lastfartygen ofta från främmande hamnar till ”Falmouth for
orders” om detaljerade lossningshamnar. Eftersom vi redan visste
vart vi skall och kom fram sent så valde vi att ankra i St Mawes
Harbour.

27/8.
Tyvärr svaga vindar igen. För omväxlande segel och motor gick vi
till Scillyöarna. Våra vänner delfinerna visade vägen genom att
göra diverse akrobatiska uppvisningar runt fören. Oftast kom de när
vi körde motor. Om det berodde på att de hörde oss eller om de kom
för den högre farten lyckades vi inte bli kloka på. Till kvällen
ankrade vi i en vik ost om ön St Agnes.

28/8.
Äntligen ett riktigt morgondopp i solsken! Det var första gången
sedan Kielkanalen som det har känts lockande. Vattentemperaturen var
väl inte så imponerande, men vattnet var kristallklart. Efter
frukost sjösattes gummijollen och vi tog en promenad i land.
Vegetationen bestod mest av ljung och björnbär, men även ett och
annat fikonträd. För att kunna besöka ön Tresco, som är känd
för sin subtropiska växtlighet, så ankrade vi om. Lagom efter
ankringen kom Royal Air Forces uppvisningstrupp ”Red Arrows” och
underhöll oss med en halvtimmes flyguppvisning. Trevligt att även
RAF uppmärksammar vår resa. Vi tog en timmes promenad på Tresco
och kan intyga att växtligheten där är speciell, även om vi inte
kunde växternas namn.

29/8.
Vi ville inte lämna Scillyöarna utan att ha besökt huvudorten
Hughtown på ön St Mary. Efter omgruppering av både Ellen och Salsa
körde vi ”turbåt” med gummijollen in till stranden. Byn var
liten, trevlig och fylld av turister från tre ankrade
kryssningsfartyg (inte jättestora). Efter sightseeing, publunch,
lite inköp och efter att Ellen bjudit Salsa på hundra liter
färskvatten är vi redo att möta Biscaya. Vindarna är akterliga
och måttliga så vår vädertur verkar ha vänt. Men vi räknar ändå
med ca fyra dygn innan vi siktar Spanien.

På Instagram “SailingwithSalsa” finns flera bilder.

Plymouth to the Scilly Island

26/8. We will miss Curre B,
Erik S and Bobo who have now left Salsa and welcome Stefan B,
Christer B and Peter C. The change of crews are always starting with
a roughly two-hour of routines onboard and a safety review. After the
security review and some supplementary purchases we left Plymouth in
sunshine to sail to Falmouth. We arrived late, and anchored in St
Mawes Harbor.

27/8. Weak winds again, unfortunately! We went
to the Scilly Islands by sail and engine. Dolphins showed the way by
making various acrobatic shows around the bow. In the evening we
anchored in a bay east of St Agnes Island.

28/8. A morning
swim in sunshine-finally! The first one since the Kiel Canal. The
water temperature was not that impressive, but the water was crystal
clear. We took the dinghy ashore after breakfast and went for a walk.
The vegetation consisted mostly of heather and blackberries, but also
some fig trees. We also visited the island of Tresco, which is known
for its subtropical vegetation. The Royal Air Force’s “Red
Arrows” entertained us with a half-hour flight show. Nice that
even the RAF paid attention to our trip. The vegetation on Tresco is
very special, although we could not name any of the plants.

29/8.
We did not want to leave the Scilly Islands without visiting the main
town of Hughtown on the island of St Mary. The village was small,
nice and crowded with tourists from three visiting cruising ships (not huge). After
sightseeing, a publunch, some purchases and after Ellen had offered
Salsa 100 liters of fresh water, we are ready to meet Biscaya. With
moderate winds from stern our weather luck seems to have turned. We
still expect about four days before we get the coast of Spain in
sight.

Please, also check Instagram “Sailingwithsalsa” for more pictures!

19/8. Vi beslöt att det var dags för besättningarna att få
lite motion och tog tåget till cykeluthyraren i Brockhurst. På något oförklarligt
vis måste den lokala symfoniorkestern fått nys om detta för när vi steg av
tåget i Brockhurst satt hela orkestern på perrongen och spelade vackert för
oss.

Efter några timmars cykling på cykelvänliga grusstigar i New Forest
nationalpark lyckades vi hitta en pub med både mat och gott öl. Kvällen
avslutades med trevlig middag ombord på Ellen.

20/8. Efter att ha fyllt upp dieseltanken gick vi för motor i
svag vind ut mot fyren ”the Needles”. Där kom vinden och den västliga strömmen ”timade”
vi perfekt. Jättefin segling med strömmen i aktern gjorde att vi toppade 10,3
knop över grund och nådde Weymouth redan tidigt på eftermiddagen. Även
kommunfullmäktige i Weymouth måste ha fått nys om vår resa för på kvällen
ställde staden till med ett ståtligt fyrverkeri.

21/8. Det fick bli en stillaliggande dag i Weymouth för vi ville absolut utnyttja den utlovade ostliga vinden under 22/8 att för
ovanlighets skull slippa kryssa. Vi besökte det gamla fortet Nothe som var ett
museum med militär inriktning. Bland annat såg vi en imponerande samling av
fartygsmodeller som tillverkats av en man enbart av tändstickor och
tändsticksfodral.

22/8. Egentligen ville vi segla till Dartmouth men där hölls
”Dartmouth Sailing Week ”så vi fick inte plats i hamnen. I stället seglade vi med
en härlig medvind och Code 1 segel till Brixham. Brixham är en trevlig liten
stad med en betydande fiskeflotta och ett förflutet som välkänd hemort för de
klassiska Brixham kuttrarna med rak stäv, gaffelsegel och en överhängande akterspegel.

23/8. Under dagen kryss västerut igen, men en fin sådan. Vi
lyckades ånyo träffa rätt med strömmen och seglade till Plymouth i strålande
sol. Watermakern fungerar dessvärre inte som den skall. Och alla som förstår
sig på watermakern verkar ha tagit semester just den här veckan.

24/8. Vi ligger stilla i Plymouth och gör underhållsarbeten
ombord. Bland annat reparerades länspumpen som bråkat och ankarkättingen förlängdes
med 30 meter så att den nu totalt är 90 meter.

25/8. Vi ligger stilla i Plymouth för besättningsbyte och
underhållsarbeten. Utombordaren fick ett nytt specialsytt kapell som passar
precis. Det gamla kapellet hade sagt adjö till Salsa någon gång under seglingen
på Englands sydkust.

15/8. När man seglar i farvatten med tidvatten får man
anpassa sig till tidvattnet. Man vill gärna börja segla med tidvattenströmmen
med sig. Skall man segla flera dygn så spelar det väl inte så stor roll, men
det är alltid trevligt när farten över grund är större än farten genom vattnet.
Det blev tidig losskastning i ösregn och dålig vind men framåt förmiddagen kom både
sol och vind från rätt håll så Code 1-seglet hissades. Code 1 är ett segel som
liknar en stor genua och kan användas när man inte behöver segla hård bidevind,
dvs hålla så högt som möjligt mot vinden.

Kuststräckan från Eastbourne till Brighton är väldigt vacker med kullar och
höga kalkstensklippor och vi njöt i fulla drag av seglingen.
En av de sju kullarna “Seven Sisters”

Kl 1813 passerades
nollmeridianen och Salsa gjorde entré på den västra hemisfären. Kvällens mål
blev Brighton där vi firade nollmeridianpassagen med restaurangmiddag
tillsammans med Ellens besättning.

16/8. Watermakern har inte fungerat som den ska. För
seglingen ner till Kanarieöarna är det mindre viktigt men atlantöverfarten blir
betydligt angenämare om vi inte behöver snåla med färskvattnet. Därför gick vi
för motor till Shamrock Quay Marina i Southampton där watermaker servicemannen
Jim mötte upp direkt förtöjning. Med sina ”magic hands” lyckades han få igång
maskinen igen på mindre än tio minuter. Det oroande är att han påstod att han
egentligen inte gjort något. Det positiva är att han skall vara i Las Palmas
för ARC i november och dessutom inte ville ha betalt.
Eftermiddagen i övrigt ägnades åt underhållsarbeten, städning och tvätt av
såväl kläder som besättning. Bobo lagade en uppskattad spaghetti med en
specialsås som är världsberömd i hela Falsterbo.

17/8. Mot Cowes! Vi styrde mot Cowes för att åter förenas
med Ellen som förtöjt vid marinan hos Royal Yacht Squadron. Detta tack vare kusin
Eriks utmärkta kontakter med klubben. Att såväl förtöjningsassistans som
duschfaciliteter var på toppnivå kan intygas. Eftersom vi var klubbens gäster
vägrade de dessutom att ta emot någon hamnavgift. Vi njöt av seglaratmosfären i
Cowes, åt middag på en utmärkt restaurang och avslutade besöket med en riktig
engelsk frukost på klubbhuset ”the Castle” morgonen efter.
Frukost på “The Castle”

18/8. En kort segling över ett gropigt Solent till
Lymington. Vi var ganska nöjda när vi kom i lä i marinan för kuling-vinden var
betydligt starkare än utlovat.

12/8.
Efter ett imponerande ”femtonspel” med yachter kastade vi loss i
regn och gick för motor ut från Amsterdam. Men när vi slussat ut i
havet tittade solen fram. Seglingen började med kryss som efter
några timmar vred så att vi trodde vi skulle få en fin slör till
Ramsgate. Men till kvällen dog vinden så det fick bli motorgång.
Lyckligtsvis återkom vinden efter några timmar så vi slapp de
tråkiga båtrörelserna som drabbar en motorbåt i gammal dyning.

13/8.
Under förmiddagen fick vi anledning att hissa en ny gästflagga, den
brittiska. Och efter lunch fick vi trampa fast mark i Ramsgate.
Ramsgate är en mindre viktig, men trevlig grannstad till Dover. Men
såväl ”fish and chips” som god öl fanns det här. Kvällen
avslutades med kaffekalas (Canadian Coffee) tillsammans med Ellens
besättning i Salsas sittbrunn.

14/8.
Det är roligt när det händer något. I alla fall när det slutar
lyckligt. Vid losskastningen ville plötsligt inte båten lyda
motormanövrarna. Något hindrade propellern. Fredrik fick därför
anledning att testa den nyinköpta våtdräkten och återuppliva sina
gamla dykarkunskaper. Ett kraftigt fiskenät satt insnärjt runt
propellern. Endast 45 minuter försenade kunde vi kasta loss och
sedan kryssa för lätta vindar och solsken mot Dover. Fantastiskt
roligt att få återse Dovers vita klippor från havet. Väl framme
dockade vi in och förtöjde i Granville Dock.

Ramsgate to Dover

12/8. After an impressive
“15-puzzle” with the yachts we were
motoring out of Amsterdam in rain. When we had passed the lock to the
ocean, the sun was shining. The sailing began with tacking which, after
a couple of hours, turned so we thought we would have a nice broad
reach to Ramsgate. But in the evening, the wind died, so we started
the engine. Luckily, the wind returned after a few hours.

13/8.
During the morning it was time to host a new guest flag, the British.
We arrived in Ramsgate at lunchtime. Ramsgate is a pleasant
neighborhood town to Dover. We found both “fish and chips”
and good beer. The evening ended with coffee (Canadian Coffee) along
with Ellen’s crew in Salsa’s cockpit.

14/8. It’s fun when
things happen. At least when it ends happily. At unloading, the
boat suddenly did not react on the engine manoeuvres. Something
hindered the propeller. Fredrik got the opportunity to test the newly
purchased wet suit and refresh his old diving skills. A thick fishing
net was wrapped around the propeller. We were only 45 minutes late
when we left and was tacking for light winds and sunshine towards
Dover. Great to see Dovers white rocks again from the ocean. We
docked and moored at the Granville Dock.

White Cliffs of Dover.

7/8. Äntligen lite tur med vädret.
Visserligen kryss men i strålande solsken och lagom mycket vind
kryssade vi västerut längs de Frisiska öarna. Till kvällen dog
vinden ut ett tag men kom sedan tillbaka från ost. Det är härligt
med nattsegling i vackert väder.

8/8. Från inseglingen syd om
Terschellingen körde vi motor eftersom vi var tvungna att följa en
slingrande led, dockade in till sötvattnet på Ijsselmeer och
förtöjde framåt lunch i Makkum, en fridfull liten stad.

9/8. Från Makkum blev det vänskaplig
kappsegling mot Ellen till Enkhuizen i frisk SV vind. Ellen blev tvåa
medan Salsa slutade näst sist. Det är spännande att segla när man
bara har någon enstaka meter under kölen. Tänk om någon har råkat
tappa en järnspis överbord. Enkhuizen är en väldigt trevlig stad,
full av kanaler och mysiga restauranger nära hamnen.

10/8. Sen losskastning, dockning till
Markermeer och sedan segling för enbart gennaker till Amsterdam i en
fin nordlig vind. Vid 19-tiden förtöjde vi i den lilla yachthamnen
Sixhaven , som ligger mittemot centralstationen.

11/8. Sixhaven har ett rykte om sig att
aldrig kunna bli full av båtar trots sin lilla storlek. Ytterligare
en båt ryms alltid. Nackdelen är att varje gång någon vill segla
iväg startar ett stort ”femtonspel”.
Vi ligger stilla och byter
besättning. Lelle och Johan lämnar oss med saknad, men vi välkomnar
Erik S. och Curre B.

Amsterdam
7/8. Finally we had luck with
the weather. We were tacking in sunshine and quite a lot of wind,
west along the Frisian islands. In the evening, the wind died for a
while, but then returned from east. It is wonderful sailing at night
in beautiful weather.

8/8. From the inlet south of
Terschellingen we started the engine because we had to follow a
winding route, docked into the freshwater of Ijsselmeer and moored
for lunch in Makkum, a peaceful little town.

9/8. From Makkum,
we had a friendly race against Ellen to Enkhuizen in brisk South West
wind. Ellen became second, while Salsa finished second last. It’s
exciting to sail when you only have a few meters below the keel.
Imagine if someone has accidentally dropped a stove overboard.
Enkhuizen was a very nice city, full of canals and cozy restaurants
near the Harbor.

10/8. Late launch,
docking to Markermeer and then gennaker sailing to Amsterdam in a
nice northern wind. At 19 o’clock we moored in the little yacht
harbor Sixhaven, which is opposite the Amsterdam central
station.

11/8. Sixhaven has a reputation for never getting
full despite its small size. One more boat is always welcome. The
disadvantage is that every time someone wants to sail away, a big
“15-puzzle” starts.
We are staying in Sixhaven to change
crew. We will miss Lelle and Johan but we welcome Erik S. and Curre
B.

4/8: Vi slussade ut med högvattnet
mitt på dagen och åkte för motor nerför Elbe. Regnskurar och 14
m/s rakt i näsan gjorde att vi nöjde oss med en kort dagsetapp till
Cuxhafen. Vad man kan göra i Cuxhafen vet vi inte så mycket om för
vi nöjde oss med en präktig Wienersnitzel på den trevliga
yachthamnsrestaurangen. Att kvällen blev tidig berodde främst på
att losskastningen var bestämd till kl 0300 påföljande morgon.

5/8: Fortfarande ganska stark motvind
rådde vid losskastning så det blev kryss till Helgoland. Väl
framme muntrade vi upp oss med att bunkra 300 liter diesel till det
högst rimliga priset av 0,9 Euro per liter. Priset förklaras av att
Helgoland har en särskild status som taxfree zon inom Tyskland.

Efter bunkring förtöjde vi utanför
S/Y Ellen. Det blev ett glatt återseende av Göran W samt hans
trevliga gastar Ingemar Å och Björn T. Detta firades med gemensam
drink före maten på Salsa.

6/8. Idag saknar vi Micke H och
hans “vädertur”. Kryss och kraftig motsjö ånyo. En besättningsmedlem fick offra både frukost och lunch till kung
Neptun. I det vädret gjorde vi en ganska kort segling till den tyska
ön Nordeney.

Helgoland
4/8: We left with the high
tide in the middle of the day and went for motor down the Elbe. Rain
showers and 14 m / s straight in the nose made a short day to
Cuxhafen enough. We don’t know what to do in Cuxhafen, we were
pleased with a magnificent Wienersnitzel at the nice yacht harbour
restaurant. We made an early night due to the departure at 03:00 the
following morning.

5/8: Still quite strong
headwinds at the departure so we were tacking to Helgoland. When we
arrived we cheered us up with 300 liter diesel to the very reasonable
price of 0.9 Euro per liter. The low price is explained by the fact
that Helgoland has a special status as a tax-free zone within
Germany.

After the refuelling, we
moored outside our friends on S/Y Ellen. It was a happy reunion of
Göran W and his nice crew Ingemar Å and Björn T and we celebrated
with a drink on board Salsa before the dinner.

6/8: Today we miss Micke
H and his “weather luck”. Tacking and strong opposite wind
again. Some crew members gave both breakfast and lunch to King
Neptune. In that weather, we did a fairly short sailing to the German
island of Nordeney.

Kielkanalen, eller som den heter på tyska NORD-OSTSEE-KANAL (NOK) vilket den döptes om till 1948.
Det tog oss nästan 1,5 dygn att segla till Holtenau från Falsterbokanalen. Under dygnet lärde vi oss bland annat att biminin kan användas mer än som skydd mot solen. Biminin fungerade även utmärkt som skydd mot regn. Tiden i övrigt användes mest till att lära känna säkerhetssystemen ombord.
Efter att ha slussat in i kanalen genom nya slussen i Holtenau ankrade vi efter någon timmes motorkörning i en stillsam vik. Kvällssol och en sen
spansk grytmiddag i sittbrunnen avslutade kvällen den 2/8.

3/8. I Rendsburg gjorde skepparen ett sista försök att hämta ut ett DHL paket som skulle ha levererats till Skåre redan den 20/7. Av okänd orsak hade utlämningsstället i R. skickat tillbaka paketet till Flensburg. Har DHL gått samman med ett icke namngivet svensk-danskt postbolag? De verkar vara ungefär lika pålitliga.

Kvällens slutdestination Brunsbuttel förgylldes av att Peter K från Hamburg, som Fredrik inte träffat sedan 2003, kom och åt middag tillsammans med oss. Goda historier och glada minnen gjorde att kvällen blev sen.
Efter en trevlig tid i Kielkanalen väntar nu saltvatten, tidvatten och vanligt flaskvatten oss.

The Kiel Canal!
The Kiel Canal or as it is called in German Nord-Ostsee-CANAL, which it was renamed to in 1948.
It took us almost 1.5 days to sail to Holtenau from the Falsterbo canal. During the day, we learned, among other things that the bimini can be used for more than protection against the sun. The bimini also served as excellent rain protection. Otherwise the time was used mostly to get to know the safety systems on board.

We entered the canal through the new lock in Holtenau and anchored in a quiet bay after an hour of motoring. Evening sun and a late Spanish-pot dinner in the cockpit ended the evening of 2/8.

3/8
Tonight’s final destination was Brunsbüttel and Peter K from Hamburg, (Fredrik had not met him since 2003), came to dinner together with us. Good stories and happy memories made that evening late.
After a nice time at the Kiel Canal now saltwater, tidal water and plain bottled water are waiting us.