Loggbok

12/05. Det är stiltje igen. Och vi vill spara våra sista 100 liter diesel tills vi kommer närmare Azorerna. Därför ligger vi stilla och guppar i 18 timmar innan vinden kommer.
Doldrums on the Atlantic Ocean.

Idag på morgonen har vi varit till sjöss i två veckor. Firandet består av en alkoholfri ”sundowner” och snacks. Precis som under förra atlantöverfarten så är den här seglingen helt alkoholfri. Den här gången har vi inte ens laddat upp med alkoholfri öl. Bra, både för levern och för säkerheten ombord. Om något oväntat händer måste alla vara alerta.

13/05. Vi seglar med Code 1 och storsegel och gör bra fart, 6,5-7 knop, mot Horta. Vind från syd och omkring 5 m/s. Sedan vi lämnade Antigua har vi varje morgon pratat med våra vänner på norska Oda och svenska Streamliner som gör samma överfart som oss. Sedan några dagar tillbaka är det inte längre möjligt. Kortvågsradions ljud har plötsligt upphört och vi har inte lyckats laga felet. Som väl är fungerar det fortfarande att sända och ta emot mail, men vår dagliga trevliga pratstund har fått ersättas av en kortfattad rapport på mail.
Fishing Luck!

14/05. Samma vindriktning och styrka. Men vattentemperaturen börjar bli som under en svensk julidag, 18 grader. Nu är frukt- och grönt-förrådet så litet att det ryms i en av våra hängande nätförvaringar. Det som har klarat sig så här långt är potatis, gul och röd lök, kål, morötter och lime samt konstigt nog en karibisk gurka som antagligen inte begripit att den borde varit passé för mer än en vecka sedan. Till middag serveras kålsoppa, något jag inte ätit de senaste femtio åren. Men när man är hungrig smakar det mesta gott.

15/05. Har jag sagt förut att det alltid händer något på en atlantöverfart? Inatt hände det vid tvåtiden. Plötsligt hördes en skarp smäll och sedan dalade vår Code 1 ner i vattnet. Spinnakerfallet, dvs. linan som man hissar upp den med hade gått av uppe i masttoppen. Som väl var satt seglet fast i två andra punkter så vi kunde enkelt fiska upp Coden och stuva den på däck. Men att reparera fallet låter sig inte göra så länge vi är till sjöss. Det gungar för mycket uppe i masttoppen på 20 meters höjd. Seglingen får fortsätta med genua och lite lägre fart. När jag tittar på fallet så ser jag att det har nötts av. Det är stora krafter det handlar om när man seglar, fast vädret inte har varit extremt på något vis.

16/05. Idag på morgonen återstår 150 NM till Horta när vinden avtar. Efter att ha kontrollräknat vår tidigare bränsleförbrukning (2,5-3,0 l/h) och vårt kvarvarande bränsleförråd startar vi motorn och motorseglar mot Horta. Dieseln skall räcka och det ska bli minst 10 liter över. Vi får hoppas att det inte blir motsjö på vägen.
Portuguese man-of-war.

17/05. Ibland får man föraningar. Redan när jag öppnade ögonen i morse anade jag att den här dagen skulle bli lite speciell. Antagligen inte för att det är Norges nationaldag men kanske för att vi ska förtöja i Horta efter 20 dagar till sjöss. Men ack så fel jag hade. Vid frukosten som dukades upp i sittbrunnen eftersom vi motorseglade med väldigt lite vind dök en val upp ca 20-30 meter från båten. Valen gjorde tricket att visa en sidfenan (som vi sett tidigare vid BVI) och kom nästan upp i ytläge med en fart av ca fem knop. Och valen var jättestor. Och då menar jag jättestor, inte bara stor. Antagligen mer än 15 meter lång. Vilken tur att valen kände till väjningsreglerna för en kollision med Salsa i den farten hade nog inte slutat lyckligt för varken Salsa eller valen. Men vilken upplevelse!!!
Whale tail fin.

18/05. Horta på ön Faial i ögruppen Azorerna. Hamnen är överfull av båtar när vi kommer men vi får förtöja utanför en katamaran. Härligt att få trampa fast mark igen. Nu ska vi ta det lugnt några dagar här men först är det arbetsdag. Tvätt, fylla dykluft, småreparationer av diverse saker som gått sönder på resan fyller vår dag. På kvällen besöker vi legendariska Peters Sport Bar som just ikväll firar 100-årsjubileum.

The crossing to the Azores: The third week

12/05. No wind – again. We
want to save our last 100 liter diesel until we get closer to the
Azores. That’s why we are laying still bobbing for 18 hours before
the wind comes back. This morning, we have been at sea for two weeks.
We celebrate with an alcohol free “sundowner” and snacks.
Just like the last Atlantic crossing, the sailing is completely
alcohol-free. This time we have not even loaded up with alcohol-free
beer. Good for the liver and for the safety on board. If something
unexpected happens we must all be alert.

13/05. We sail with the Code 1 and
main sail and make good speed, 6.5-7 knots, against Horta.
Approximately 5m/s wind from the south. Since we left Antigua, we
have talked to our friends on Norwegian Oda and Swedish Streamline
every morning, they are making the same journey as we do. Since a few
days back, it is no longer possible. The sound of the short wave
radio has suddenly stopped working and we have not been able to fix
the error. Fortunately, it still works to send and receive mails, but
our daily pleasant chat has been replaced by a brief report by
mail.

14/05. The wind direction and strength are the same. But the
water temperature is now more like a Swedish day in July, i.e., 18
degrees C (64 degrees F). The fruit and vegetable supply is now so
small that it can fit in one of our hanging nets for fruit “the
fruit hammock”. We still have potato, yellow and red onions,
cabbage, carrots and lime and strangely enough a Caribbean cucumber
that probably did not understand that it should have been rotten more
than a week ago. Cabbage soup is served for dinner, something I have
not eaten in the past fifty years. But when you’re hungry, everything
tastes good.

15/05. Have I mentioned before that something always
happens on an Atlantic crossing? This night it happened at two
o’clock. Suddenly a sharp bang was heard and then our Code 1 dropped
into the ocean. The spinnaker halyard, i.e., the line that you hoist
it with had snapped in the masthead. Fortunately, the sail was
fastened in two other places so we could easily pick up the code and
stow it on deck. But we can’t repair the spinnaker halyard as long as
we are at sea. At the masthead at a height of 20 meters it’s swinging
too much. The sailing will continue with the genoa and a little lower
speed. When I check the halyard, I see that it has been weared off.
There are great forces when sailing although the weather has not been
extreme in any way.

16/05. The wind abates this morning when 150
NM remains to Horta. After checking our previous fuel consumption
(2.5-3.0 l / h) and our remaining fuel supply, we start the engine
and are motoring towards Horta.

The diesel should be
enough and it should be at least 10 liters left when we arrive at
Horta. We hope that there will be no up-wind.

17/05. Sometimes you
get a prevision. When I opened my eyes this morning, I thought that
this day would be a little special. Not because it’s Norway’s
National Day but because we’re going to moor in Horta after 20 days
at sea. But I had wrong. Since we were motoring we had breakfast
served in the cockpit, suddenly a whale appeared about 20-30 meters
from the boat. The whale showed the side fin (as we saw earlier at
BVI) and almost reached the surface with a speed of about five knots.
The whale was big. I mean it was really BIG, not just big. Probably
more than 15 meters long. Luckily the whale was aware of the give-way
rules because a collision with Salsa on the move would probably not
have ended happily for neither Salsa nor the whale. What an
experience !!!

18/05. Horta on the island of Faial in the Azores
archipelago. The harbor is crowded with boats when we arrive, but we
can moor outside a catamaran. Lovely to get ashore again. We will
have a good time here and get some time off, but first a working day.
Washing, filling diving tubes, small repairs of various things that
broke on the trip is filling our day. We visit the legendary Peters
Sport Bar in the evening, tonight celebrating its 100th anniversary!

06/05. Vem sa att det är tråkigt att segla över Atlanten? Här händer alltid något. Igår kväll blev vi anropade av en fransk seglare som med sin 56 fots segelbåt låg och drev sedan ett dygn tillbaka. Han hade fått ett fisknät i propellern. De behövde dykarhjälp och vi sa att vi skulle försöka hjälpa dem så fort det blivit ljust. Fredrik dök i gryningen och efter en halvtimmes arbete kunde den lättade fransmannen fortsätta sin resa mot Azorerna. Även
vi fortsätter vår resa, nu för motor eftersom vi måste passera ett stort stiltjebälte innan vi kan få vind igen.

07/05. Plast, plast, plast. Mitt ute på oceanen träffar vi på plast i alla dess olika former. Fransmannens fiskenät var bara ett av många exempel. Men idag blev vi lurade. Vi sitter och svär över all bortslängd plast eftersom vi ser mängder av små transparanta påsar flyta förbi. Men när vi går nära en för att fånga en med håven ser vi att det inte alls är plast. Det är “portugisiska örlogsmän”, en sorts manet med segel som är giftig. Likt Tove Janssons
Hattifnattar far de omkring på oceanens yta. Lite snopet för oss, men väldigt skönt att det inte var plast. (Bild bifogas senare. Vi kan inte skicka bilder från Atlanten).

08/05. I Sverige är det valår i år. Här ombord har vi vår egen valdag. Redan till frukost passerade vi en flock pilotvalar på ca 100 meters avstånd. Det var omkring femtio djur i flocken. Under eftermiddagen fick vi besök av ett antal större valar. Och de var inte alla av samma typ. En typ saknade ryggfena, en som gjorde ytsimningsuppvisning
var ganska säkert en kaskelott och en tredje typ liknade pilotval, men var större. Mäktigt att se. Den som kom oss närmast var nog bara tjugo meter från båten. Men vi var aldrig rädda att den skulle kollidera med oss. Vi antar att de precis som ubåtar i uläge alltid är väjningsskyldiga gentemot fartyg på ytan.

09/05. Stiltje! Det kan vara väldigt vackert att se Atlanten ligga som en spegel. Visserligen en spegel som buktar lite hit och dit för det finns alltid en lång dyning här. Men vattenytan är helt slät. Efter tre dygns motorkörande är vi nu ganska trötta på stiltje och buktiga speglar även om det finns fördelar med stiltjen. Vi kan äta vid uppdukat bord i sittbrunnen, vi kan sola och läsa på däck, vi ser valar och delfiner på långt håll och vi kan utan större
besvär stanna båten för ett kort bad. Och det gör vi. Än är vattentemperaturen behaglig, 22 grader.

10/05. Vind igen! Tänk så mycket glädje lite vind kan ge. Vår weather router hade lovat oss svag NV vind under förmiddagen och han fick rätt. Efter frukost började det blåsa 4-5 m/s efter mer än tre dygns stiltje. Genast blir det febril aktivitet ombord. Mera segel måste upp. Vi sätter vår Code 1 som försegel och vindar ut hela storseglet. Plötsligt gör vi mer än 6 knops fart. Oooh så härligt!
Under eftermiddagen passerar vi en stor havssköldpadda på mycket nära håll. Är man lite filosofisk kan man undra vart han är på väg? Och varför är han här, ensam mitt ute på Atlanten?

11/05. Den karibiska värmen är nu definitivt över. 12voltsfläktarna som under sex månader har fått den karibiska värmen att vara uthärdlig under däck har nu samlats in och stuvats undan i ett skåp. Och vattentemperaturen fortsätter sakta neråt, nu är det 21 grader. Alla klär sig i långbyxor och jacka inför nattpassen.

The Crossing to the Azores-The second week

06/05. Who said it is boring
to sail across the Atlantic? It’s always something happening. Last
night we were called by a French sailor in a 56 feet sailboat who had
made leeway for the last 24 hours. He had a fishing net in the
propeller. They needed diving support and we said we would try to
help them as soon as it became day light. Fredrik was diving at dawn
and after half a hour of work a relieved Frenchman could continue his
journey towards the Azores. We also continued our journey, now by
engine. We have to pass a big belt of calm before we can get the wind
again.

07/05. Plastic, plastic,
plastic. In the middle of the ocean, we see plastic in all its
various forms. The Frenchman’s fishing net was just one of many
examples. But today we were cheated. We were sitting and swore about
all the plastic that is thrown away, because we see lots of small
transparent bags floating past. But when we go near to catch one we
see that it is not at all plastic. It is the “Portuguese-Man-of-War”,
a kind of jellyfish with a sail that is toxic. They move around on
the surface of the ocean like Tove Jansson’s “Hattifnattar”. We
were surprised, but very nice that it was not plastic. (Picture will
be attached later as we can’t send pictures from the Atlantic).

08/05. We passed a flock
of pilot whales about 100 meters away at breakfast. There were about
fifty animals in the flock. In the afternoon we were visited by a
number of large whales. And they were not all of the same type. One
had no dorsal fin, one that made a swimming display on the surface
was pretty sure a sperm whale and a third type looked like a
pilotwhale, but was larger. Impressive to see. The one that came
closest to us was probably only twenty meters from the boat. But we
were never afraid that it would collide with us. We suppose that they
just like submarines in submerged position is always obliged to
give-way towards the ships on the Surface.

09/05. No wind! To see
the Atlantic Ocean lie like a mirror is very beautiful. Although the
mirror is curved a little here and there because there is always a
long swell. But the surface is completely smooth. After three days of
running the engine we are now quite tired of calm and curved mirrors,
although there are advantages with the doldrums. We can eat at the
table in the cockpit, we can sunbathe and read on the deck, we see
whales and dolphins from far away and we can without much
difficulty
stop the boat for a short bath. And we do. The water temperature is
still pleasant, 22 degrees C (72 F).

10/05. The wind is
back! It’s amazing how much joy a little wind can give. Our weather
router had promised us weak NW wind during the morning and he was
right. After breakfast, it began to blow 4-5 m / s after more than
three days of no wind. There is instantly a frantic activity on
board. More sail must be hoisted. We hoist our Code 1 as headsail and
set the whole mainsail.
Suddenly, we make more than 6 knots. Oooh,
so nice!

We pass a large sea
turtle very close in the afternoon. If you are a bit philosophical,
one might wonder where he’s going? And why is he here, alone in the
middle of the Atlantic Ocean?

11/05. The Caribbean heat is now definitely over.
The 12-volt fans who for six months have made the Caribbean heat
bearable have now been collected and stowed away in a cupboard. The
water temperature slowly drops. It’s now 21 degrees C. All are
dressed warmly for the night watches.

28/04. Vi lättar ankar för sista gången i Karibien och styr norrut. Det känns lite vemodigt. Vinden är frisk ost-syd-ostlig vilket är förmånligt. Med revade segel lyckas vi hålla upp mot vinden så att vi seglar ost om Barbuda. Det känns bra. Vi tjänar nog 50 NM på det. Men distansen till Azorerna är 2200 NM fågelvägen. Inom tre veckor ska vi vara där.

29/04. Vi siktar två stora valar på nära avstånd, ca 200 meter. En av dem gör ett fantastiskt luftsprång och har hela kroppen uppe i luften. Naturligtvis har vi ingen kamera till hands. Det gör inget för den synen kommer vi aldrig att glömma. Varför gör en val ett sådant språng? Vi vet inte. Fredriks teori att valen rymt från Seaworld i USA får väldigt lite stöd från övriga besättningen.

30/04. Vi har anlitat en “weather router” som från land ger oss direktiv hur vi ska styra för att undvika dåligt väder och fånga de bästa vindarna mot Azorerna. Varje morgon sänder vi vår position kompletterat med en väderobservation. Efter fem timmar svarar han med väderutsikter för de närmaste två dygnen samt direktiv på vilken punkt vi ska försöka styra mot. Nu ska vi styra mot en punkt drygt 500 NM i bäring 020 grader. Om vi inte tappar fart
får vi gärna styra mer ostligt, vilket vi gör.

01/05. Det är 1.e maj idag. Tänk vad tiden går fort. Hemma börjar det väl bli vår men här känns det som vi går mot höst. Vattentemperaturen sjunker ca en grad per dygn och de mera frusna i besättningen tar på sig långbyxor till nattvakten. Salsa “tågar på” med 5-6 knop. På eftermiddagen ansluter tre små delfiner. De är välkomna och blir fotograferade av besättningen.

02/05. Vi börjar komma in i sjörutinerna. Båda vakterna kan nu sköta segel och vindroder så att Fredrik kan sova tämligen ostört på frivakterna. Vindrodret har styrt båten hela tiden sedan vi lämnade Antigua. Enda gången det behöver lite stöttning är när det kommer en squall. Då ökar vinden och kantrar plötsligt upp till 30 grader.

03/05. Kommer ni ihåg hur ruttna ägg luktar? Vi gör det. Till överfarten har Maria laddat med 72 st. ägg, men i Jolly Harbour gick det inte att uppbringa ägg som inte varit i kylskåp, vilket är att föredra eftersom vi inte kan ha dem i kyla på båten. Trots att äggen ser intakta ut luktar flera av dem ruttna. Vi knäcker alla misstänkta ägg och slänger de dåliga. De friska
äggen blir som tröst upphöjda till en hedersplats i en spansk tortilla som serveras till lunch.

04/05. VI har börjat fiska eftersom vi inte längre har färsk mat som måste ätas upp innan den blir dålig. Första dagens fiske kröntes på kvällskvisten med en fin gulfenad tonfisk som skall bli lunch i morgon.

05/05. Under hela överfarten från Las Palmas till St. Lucia såg vi bara något enda handelsfartyg på AIS. På den här överfarten har vi redan sett två stycken optiskt. Och dessutom några andra på AIS. Det är tydligt att rutterna från Europa till Panamakanalen och länderna i Mellanamerika passerar här. Det känns bra att det finns stora fartyg i närheten om vi av någon anledning skulle behöva hjälp. Vi får hålla tummarna för att styrmännen håller sig vakna så de inte seglar ner oss. Efter att vi fått en fin Dorado slutar vi fiska för ett tag framåt. Vi vill hinna äta lite annat än fisk.

The crossing to the Azores: The first week.

28/04. We weigh anchor for the last time in the Caribbean and goes north. It feels a little bit sad. The wind is moderate east-south-easterly, which is advantageous. With reefed sails we manage to hold up against the wind as we sail east of Barbuda. We save about 50NM on this which feels good. But the distance to The Azores is 2200 NM. We will be there within three weeks.

29/04. We
see two large whales about 200 meters away. One of them does a
fantastic air leap and has the whole body up in the air. Of course we
have no camera at hand. It doesn’t matter because we will never
forget it. Why does a whale make such a leap? We don’t know.
Fredrik’s theory that the whale has escaped from Seaworld in the US
is not supported by the rest of the crew.

30/04. A “weather router” ashore gives us directives how to steer to avoid bad weather and catch the best winds against The Azores. Every morning we send our position in addition to our weather observation to him. After five hours, he answers with a weather forecast for the next two days and directives of a waypoint to steer towards. Now we are steering towards a point approximately 500 NM away in bearing 020 degrees. If we do not lose speed we can steer more eastward, which we do.

01/05. It is 1st of May today. Time flies. At home spring is on it’s way, but here it feels like we are going towards fall. The water temperature drops
about one degree per day and the more frozen in the crew take the warm trousers on to the night watch. Salsa sails on with 5-6 knots. In the afternoon,
three little dolphins join us. They are welcome and the crew take pictures.

02/05. We’re starting to get into the sea routines. Both watches can now manage the sails and wind vane so that Frederik can sleep relatively undisturbed when he’s off watch. The wind rudder has steered the boat all the time since we left Antigua. The only time it needs some support is when there is a squall. During a squall the wind increases and change suddenly up to 30 degrees.

03/05. Do you remember how rotten eggs smell? We know. For the crossing, Maria stored 72 eggs in the cabinets. In Jolly Harbor, we could not get eggs that had not been refrigerated, which is preferably since they can’t be kept cold on the boat. Although the eggs look intact several of them smell rotten. We crack all the suspected eggs and throw away the bad. The good ones are elevated to a place of honor in a Spanish tortilla served for lunch.

04/05. We no longer have fresh food that must be eaten before it gets bad, so we have started to fish. In the evening, the first day’s fishing was rewarded
with a nice yellow fin tuna which will be lunch tomorrow.

05/05. We saw only one single merchant on the AIS throughout the crossing from Las Palmas to St. Lucia. On this crossing, we have already seen two ships visible by eye and some other on the AIS. It is clear that the routes from Europe to the Panama Canal and the countries of Central America pass here.
It feels good that there are large ships in the vicinity if for any reason we would need help. We’ll keep our fingers crossed that the mates are awake and not run us down. We stop fishing for a while after we got a nice Dorado. We want to eat something else than only fish.

20/04. I fint väder och frisk akterlig vind seglar vi tillbaka till Jolly Harbour och ankrar utanför marinan. Det känns lite sorgligt att äventyret

i Karibien går mot sitt slut. Nu återstår bara att se till att S/Y
Salsa och besättningen är i bästa möjliga skick inför hemresan.

21/04. Vi betar av stora delar av planerat underhåll,
inventerar matförråden och gör förslag på en 18 dagars meny
ombord för överseglingen till Azorerna. Sedan besöker vi en
trevlig restaurang i land och äter en härlig middag.

Maria is checking the food storage and planning for the provisioning.

22/04. Här på Antigua pågår Antigua Classic Racing Week den här veckan. Vi unnar oss en ledig dag och tar lokalbussen till English Harbour. Vi ser på när de vackra klassiska båtarna paraderar utanför Nelson Dockyard. Roligt att det finns folk med mycket pengar som
vill hålla det maritima kulturarvet i fint skick.

One of the beautiful boats in the parade.

23/04. Ytterligare en underhållsdag till ankars.
Maria gör köttfärssås till två middagar som ska frysas ned till
överfarten.
24/04. Vi har sedan tidigare beställt plats i marinan och förtöjer där efter lunch. I första hand vill vi komma åt ström så vi kan starta frysen som
varit avstängd sedan i december. Maria lagar grytor som vi fryser ner så att vi ska ha lite lättlagad mat ombord om det blir gropigt väder vid hemresan.
Samtidigt får batteribanken äntligen en chans att komma upp till 100 % laddning. Till kvällen anländer vår första medlem av hemseglarbesättningen,
Elisabeth, från Florida. Via en hemsida för personer som är intresserade av oceansegling har två av besättningen anmält sitt intresse.

25/04. Ännu en dag full av underhållsarbete. Sakta börjar alla förråd ombord fyllas (diesel, gasol, toa- och hushålls-papper, torrvaror
och nödförråd av vatten m.m.). Mera grytor lagas
och fryses ner. Vi besöker ”supermarket” och handlar dricka och
torrvaror, det blir ett rejält lass. Vi måste ju handla med råge
ifall överfarten tar längre tid än beräknat. Dessutom har vi kvar
de flesta konserver som vi köpte som nödproviant i Sverige innan vi
åkte, det räcker till 20 måltider ombord. Maria och Fredrik vill
ju inte äta Felix Köttbullar i Gräddsås ända fram till jul, så
vi får börja ta lite av förråden under resan upp genom Europa.

26/04. Genuan har fått lida mycket under vår tid i Karibien. Den har egentligen nått stadiet när den borde kasseras, men det går inte att hitta en
ny genua här till ett rimligt pris. Den får leva tills vi kommer hem. Därför lappas och lagas den så gott det går.

Fredrik and Elisabeth fix the genoa.

Till lunch blir det ett trevligt
avbrott i arbetena. S/Y
Ellens besättning kommer och hälsar på. De bjuder ut oss på en väldigt trevlig lunch som avslutning på vår segling i Karibien.

Vi riktar ett stort tack till Helen och Göran för allt trevligt umgänge
under tiden i Karibien och resan dit . Deras båt S/Y
Ellen ska få åka lastbåt till Southampton där vi hoppas möta dem
i juni för vidare seglingsäventyr. Till kvällen kommer svenska Bosse från London och belgaren Lode från Lanzarote. Den nya atlantbesättningen
är nu komplett.

S/Y Salsa crew: Elisabeth, Lode, Fredrik and Bosse.

27/04. Maria lämnar oss för att flyga hem. Maria tyckte det räckte med en atlantöverfart och har dessutom viktigare saker för sig i Sverige. Hon ska
hämta sin hund Tilde hos Fredriks systerdotter Elisabeth och hennes fästman Simon som tillsammans med syster Carro haft hand om Tilde under vår segling.

Att Maria ska bli mormor i maj är också en stor anledning att inte sitta och guppa på Atlanten i veckor. Men vi kommer att sakna Maria. Utan henne
i besättningen känns Salsa inte riktigt som Salsa. Skynda dig tillbaka ombord, Maria!

It’s very sad to leave Salsa, my home for the last eight months.

På eftermiddagen lägger vi oss till ankars utanför marinan för
att kunna påbörja atlantöverfarten nästa morgon.

Preparations for the crossing to the Azores

20/04. In nice weather and
moderate running winds, we sail back to Jolly Harbor and anchor
outside the marina. It feels a bit sad that the adventure in the
Caribbean is coming to an end. The only thing that remains now is to
ensure that S/Y Salsa and the crew are in the best possible condition
before traveling home.
21/04. We tick off a long list of planned
maintenance, check the food storage and make a suggestion for a 18
days menu onboard for the crossing to the Azores. We eat a delicious
dinner ashore.
22/04. It’s the Antigua Classic Racing Week ongoing
this week. We take a day off and take a bus to English Harbor. We
look at the beautiful classic boats parade outside Nelson Dockyard.
Good that there are people with a lot of money that wants to keep the
maritime heritage in good condition.
23/04. An additional
maintenance day to anchor. Maria prepars Bolognese sauce for the
crossing.
24/04. We have reserved a place in the marina and moor
there after lunch. First of all, we want to have access power so we
can start the freezer which has
been turned off since December.
Maria prepares stews that we freeze, so we’ll have some easy-to-cook
food on board if there’s rough weather when sailing home.
At the
same time, the battery bank finally gets a chance to get100% charged.
Our first member of the new crew arrives in the evening, Elisabeth,
from Florida. Two of the new crew have announced their interest via a website for
people interested in ocean sailing.
25/04. Another day of
maintenance work. Slowly, all supplies on board are being filled
(diesel, gasol, toilet paper and household paper, pasta, rice and
emergency supplies of water, etc.). We make more food that we freeze.
At the supermarket we buy loads of food. In case the crossing takes
longer than expected there must be enough. In addition we have the
“emergency canned food” that we bought in Sweden before
departure, enough for 20 meals. Maria and Fredrik don’t want to eat
canned Meatballs everyday until Christmas, so we need to eat the cans
on the way through Europe.
26/04. Genuan has suffered a lot during
our time in the Caribbean. It has actually reached the stage when it
should be discarded, but one can not find a new genoa here for a
reasonable price. It must work until we get home. Therefore we patch
and fix it as best as possible. There is a nice break at lunch, S/Y
Ellen’s crew comes and invite us to a very nice lunch together to end
our sailing adventure in the Caribbean.
Thank you Helen and Göran
for all the great time we have had together in the Caribbean and
during the sailing through Europe. Their boat S/Y Ellen will go by
ferry to Southampton where we hope to meet them in June for further
sailing adventure. In the evening Swedish Bosse arrives from London
and Belgian Lode from Lanzarote. The new Atlantic crew is now
complete.
27/04. It’s time for Maria to leave us to fly home.
Maria thinks that one Atlantic crossing was enough and has more important
things waiting in Sweden. For a soon to be grandmother she can not be
sailing the Atlantic ocean in May. In addition she will pick up her
dog Tilde at Fredrik’s niece Elisabeth and her fiancé Simon who,
together with Sister Carro, have taken care of Tilde during our
sailing. But we will miss Maria. Without her Salsa is not quite
Salsa. Be back onboard soon, Maria! In the afternoon, we anchor
outside of the marina to begin crossing the Atlantic the next
morning.