Loggbok

3/12 Halvvägs! Vi har nu 1350 NM kvar till St. Lucia och det är halva
distansen av vad vi hade från början. Att vi i verkligheten har seglat
1667 NM för att avverka första halvan av seglingen hoppas vi slippa
upprepa på den andra halvan eftersom vi nu kan hålla en kurs som bär mot
mål. Vi tar fram grillen och firar med grillad sirloinstek,
klyftpotatis och bearnaise. Detta kräver ju egentligen ett gott rödvin
men vi nöjer oss med tonic water.

4/12. Vi får ARC rapporter om vädret varje dygn och kan även se hur det
går för alla andra båtar. Fyra båtar har avbrutit sin överfart.
Orsakerna varierar; mastbrott, svår sjösjuka, segelhaveri. Mest synd
tycker vi om de båtar som har fått haveri på både sin dieselgenerator
och generatorn på huvuddieseln. De får handstyra en strömlös båt hela
vägen till St. Lucia.

5/12. Dramatik ombord! Jaha, nu har det hänt oss. Vår dieselgenerator
har slutat att fungera. Den vägrar att starta. Felsökningen visar på en
bränsleventil som vägrar släppa fram diesel och som vi inte har i reserv
ombord. Och när vi försöker starta huvudmaskin för att ladda med dess
generator så vägrar även den att starta. Ingen ström kommer fram till
manöverpanelen. Tur att vi har satellittelefon ombord och goda vänner
iland att rådfråga. Efter några samtal får vi tips på hur man kan
“tjuvkoppla” startfunktionen och plötsligt är vi “back in business”.
Dieseln startar snällt och laddningen fungerar. Men vi måste erkänna att
vi var lite oroliga ett tag! En lång segling utan kyl, kartplotter,
lanternor och andra moderna väsentligheter lockar oss inte. Vid lunchen
passerar vi för övrigt milstolpen 1000 NM kvar.

6/12. När vi under natten startade dieselmotorn vägrade generatorn att
producera ström till batterierna. Även generatorn är ansluten till den
trasiga elektronikboxen som inte vill lämna ström till dieselmotorns
manöverpanel. Vi släcker ner alla elförbrukare ombord och får känna på
hur det var att segla för ett sekel sedan. Med magnetkompass, ficklampa
och Windex (en mekanisk vindpil i masttoppen) klarar vi oss bra genom
natten. Efter ytterligare några telefonsamtal får vi tips på en möjlig
“work around”. När vi gör ett nytt startförsök triggas generatorn igång
genom att vi ger den en 12-volt stöt till anslutningen för statorns
fältlindning. Det fungerar, men riktigt pålitlig känns inte situationen.
Vi är tvungna att stänga av frysen eftersom den är en stor
strömförbrukare. Maria och Stefan steker kyckling från frysen för glatta
livet, förhoppningsvis ska vi slippa slänga något.

7/12. Det är skrämmande hur mycket skräp i form av emballage som en
måltid genererar. Det blir särskilt tydligt här på båten där vi måste ta
hand om och lagra allt skräp under dryga tre veckor. Vi använder tomma 6
L vattenflaskor med skruvlock, en för plast och en för papper. För att
få ner allt i flaskorna klipper vi plastförpackningarna i småbitar (ja,
vi har ju gott om tid!) och pillar ner i hålet och sätter på locket och
slipper därmed även dålig lukt. Samma procedur med papper. Plåt och
aluminium burkar trampar vi platta och lägger i en påse i
förvaringsboxen på akterdäck. Biologiskt skräp som potatisskal,
kaffesump med mera ger vi till fiskarna.

8/12. Att tjuvkoppla dieselmotorn vid start och att trigga igång
laddningen med en liten 12 Volt stöt är nu rutin. Friska NE vindar råder
och skall så göra ett par dagar framåt. Det betyder tyvärr också att
dyningarna växer. Vi seglar säkert med revat storsegel och genua. Det
känns tryggt även om båten rullar ordentligt i atlantdyningarna. När vi
får dagens positionsrapport från ARC ledningen är det klart att vi
slagit vårt tidigare dygnsrekord för seglad distans mot mål. Vårt nya
rekord är 157 NM. För övrigt noterar vi att många av de lite snabbare
båtarna har gått i mål. Men även att det nu är totalt åtta båtar som
avbrutit seglingen.

9/12. Marias reflektion: Segla med passadvindarna låter ju idylliskt.
Den som tror att det betyder att sitta på akterdäck med solhatt
smuttandes på ett glas iste har fel. Dyningarna på Atlanten är rejält
stora och båten kränger hit och dit och man gör säkrast i att hålla fast
sig ordentligt vad man än ska göra. Att gå på toaletten utan att få
blåmärken blir ett konststycke. Alla planer på yoga övningar och situps i
soluppgången på akterdäck är inte att tänka på. I bästa fall lyckas du
dricka ditt te innan koppen har stjälpt. Det är sällan som vi kan duka
upp måltiderna på bordet i sittbrunnen. Oftast portioneras maten ut i
skålar. Vi har alla svårt att sova och soffan i salongen är den mest
attraktiva sovplatsen för där kränger det minst. Men vad gör väl det!
Inom några dagar når vi den vackra ön St. Lucia. Och det senaste dygnets
distans mot mål blev rekord igen. 172 NM vilket ger en snittfart på 7,2
knop.

———————————————————————————–

The third week

3/12. Half way! Only 1350 NM left to St. Lucia. This is half the
distance we had to sail at start. In reality we have sailed 1667 NM to
reach halfway the distance between Gran Canaria and St Lucia. Now when
we can keep a course that is heading towards St. Lucia we hope not to
repeat this plus miles on the second half. We celebrate with barbecued
sirloin steak, pommes frites and béarnaise sauce. A glass of red would
have been nice but following the ship rules we have tonic water with the
steak.

4/12. We receive ARC weather reports every 24 hr, including the status
of all other boats. Four boats have terminated the Atlantic crossing and
returned to Las Palmas. This because a variety of reasons such as mast
fracture, severe seasickness and sail breakdown. Most sorry we feel for
a few boats that have to manually steer all the way to St. Lucia due to
breakdown of both the diesel alternator and the engine alternator.

5/12. Drama onboard! Our diesel generator has stopped working! The
troubleshooting reveals that a fuel injection valve is the problem and
we do not have that as a spare part onboard. When we try to start the
main diesel engine to use the alternator of the engine to charge the
batteries, it too refuses to start! There is no power to the manoeuvre
panel. Luckily we have a satellite phone onboard and good friends ashore
to consult. After a few phone calls we get a tip on how to “work
around” the start function and suddenly we are “back in business” again.
The diesel engine starts and the charging is working! We have to admit
we were a bit worried for a while. When it seemed as we were looking
forward to a long sailing without fridge, chart plotter, navigation
light and other modern essentials. At lunchtime we pass the milestone
1000 NM left to go.

6/12. When we during the night started the diesel engine the alternator
did not produce any current to the batteries. The alternator is
connected to the same faulty electronic box as prevent the power from
coming to the manoeuvre panel. We switch off all electric consumers and
experience how sailing was a century ago. With a magnetic compass, a
torch and a Windex (a mechanical wind arrow in top of the mast) we get
along. After another couple of phone calls we get a tip of how to
trigger the alternator to start. When we start the diesel the alternator
is trigged to start by a spark of 12 volt to the stators field winding.
It works, but the situation is not ideal. We have to turn off the
freezer as it is a large power consumer. Maria and Stefan try to rescue
the frozen meat and spend half a day frying chicken.

7/12. It’s scaring how much waste a meal generates in the form of paper
and plastic wrapping. It becomes very obvious on the boat where we
have to take care of and store all garbage for a little more than three
weeks. We use empty 6 L water bottles with a lid. One for plastic and
another for paper. We have to cut everything in small pieces to get it
into the bottles (we have a lot of time!). With the lid on, we avoid bad
smell too. We store tins and aluminium bottles in a bag in the storage
area on stern deck. We offer biological waste such as potato peels and
coffee to the fishes.

8/12. To bypass the electronic controls when starting the diesel and to
trigger the battery charging to start with a 12 Volt spark is now
routine. Fresh NE winds are dominating the weather and shall so for the
next couple of days. Unfortunately the wind builds up a big swell. We
sail on with a reefed main sail and genoa. We feel safe although we roll
heavily in the Atlantic swell. When we get the ARC position report for
the day we notice we have made a new record for 24 hr sailed distance
towards the goal, 157 NM. We are informed that many of the faster yachts
now have reached St Lucia, but also that a total of eight boats have
terminated their crossing.

9/12. Marias reflections: To sail in the trade wind may sound idyllic.
Those who think this means to sit on aft deck with a straw hat and sip a
glass of ice tea are wrong. The Atlantic swells are very big and the
boat rolls from one side to the other. To go to the toilet without being
bruised all over is an art. Forget all plans for yoga or sit-ups at aft
deck at sunrise. At the best you can succeed to drink a cup of tea
before the cup has turned over. It is not often we can lay the table in
the cockpit. Usually the food is portioned in bowls and handed out from
the galley. Everyone has problems to sleep and the sofa in the saloon is
the most attractive place for sleeping. This is where the rolling is
minimized. But who cares? In a couple of days we will reach the
beautiful island of St. Lucia, and also the last 24 hours report
presented our new distance record, 172 NM, meaning 7.2 knots as an
average speed.

27/11. Vi har bestämt oss för att ta en sydligare rutt. Väderprognoserna varnar för att ett lågtryck med vindar över 20 m/s kan påverka de som valt norra rutten. Tyvärr så blåser det VSV vind så vi får kryssa söderut i det fina vädret. Vi bygger ihop en ny styrbordslanterna av en LED-lampa och delar av en SevenUp-flaska. Tråkigt att vi pga. vår begränsade kommunikationsmöjlighet inte kan visa den på bild. Under överfarten skickar vi texten till loggboken med mejl via kortvågsradio till vår ”loggboksadministratör” i Sverige (Sofia) som uppdaterar bloggen åt oss. Bilder går däremot inte att skicka.

28/11. Ännu en härlig dag på vår segling. Till frukost serveras nybakat bröd som fått jäsa i ugnen över natten. Redan efter någon timmes fiske ordnades middagsmaten. Ytterligare en Guldmakrill bärgades. Vi seglar, städar båten och gör småreparationer. Dessutom får vi tid över och Maria lagar äppelpaj på de sista färska äpplena. Nu sjunger både vår färska frukt och grönsakerna på sista versen. Apelsinerna håller dock en vecka till. Förvånande ändå att nästan tio dagar in på vår resa kan vi njuta av färska tomater som hållit sig fint i värmen. Pga. platsbrist i kylen finns det inte plats för några grönsaker där. Den senare delen av överfarten får C-vitaminerna tillgodoses med vitkål och potatis.

29/11. Dagarna går i sakta mak. Det känns som att det hela tiden finns något att göra, så det blir inte långtråkigt. Dessutom har vi vårt skeppsbibliotek att ta till. Det känns märkligt att det nu är flera dagar sedan vi såg ett livstecken från civilisationen. För fyra dagar sedan såg vi ett flygplan på himlen och ett fraktfartyg med destination Brasilien, var synlig på AIS:en, men för långt borta för att se det med ögat. Sedan dess har det bara varit vi och havet. Varje dag kl 12.00 passar Fredrik kortvågsradion för avrapportering av position och fart samt livet ombord till en grupp andra ARC seglare.

30/11. På nattvakterna finns det gott om tid att studera stjärnhimlen. Vi fick lära oss på ett seminarium i Las Palmas, som handlade om ”Night Sky Guide for November”, att denna månad har vi chansen att kunna se alla sju planeterna på himlen, varav fem med blotta ögat. Det är inte lätt och vi skulle nog behöva en stjärnkikare, men vi tror oss se Jupiter eller är det möjligen Mars, i öster precis innan soluppgången.

1/12. ”Trade wind”, passadvinden. Äntligen har vi nått den stadiga ostliga vinden som sveper över Atlanten vintertid. Vår kurs till St. Lucia är 263 grader så vi har läns, dvs. vinden rakt bakifrån. Vi seglar med utspirad genua och storsegel i en ostlig vind av 5-8 m/s. Salsa rullar ganska mycket i atlantdyningarna så man får hela tiden tänka sig för när man vill ställa ifrån sig något. Både mat och kaffemuggar har spillts ut innan vi vant oss.

2/12. Watermakern har fungerat exemplariskt. Vi har kunnat unna oss en färskvattensdusch nästan varannan dag, och däremellan får saltvatten duga. Det börjar bli varmt. Lufttemperaturen är nu 29 grader och i vattnet är det 27.

—————————————————————————-

The second week

27/11. We have decided to take a more southern route. The weather forecast is warning for bad weather and winds above 20 m/s for those that have taken the northern route. Unfortunately the wind comes from WSW so we have to tack south in the nice weather. We build a new starboard navigation light from a LED light and a SevenUp bottle. Unfortunately, we can’t send a picture of it due to our limited communication. During the crossing, we send the updated text to the logbook via shortrange radio mail to our “logbook administrator” in Sweden (Sofia), who post it on the blog for us and pictures are not possible to send.

28/11. Another great day on our sailing. Fresh baked bread is served for breakfast. The dinner is fixed already after an hour of fishing. We caught another yellow Dorado. We are sailing, make some cleaning and small repairs. Maria is preparing an apple pie of the last apples. We are now running out of fresh fruit and vegetables, except for oranges that will last for another week. We are surprised that we can enjoy fresh tomatoes almost ten days into the trip considering the heat. There is no room for vegetables in the fridge. During the last part of the crossing, the C-vitamin supply will come from cabbage and potatoes.

29/11. The days are going at a slow pace. It’s not getting boring because there is always something to do and we have a ship library with many books waiting to be read. It feels strange that it’s several days since we got a sign from the civilisation. We saw an airplane in the sky and a merchant ship with destination Brazil was visible on the plotter, four days ago. Since then we have been alone. Each day at 12.00 Fredrik reports our position and speed and life aboard to a group of ARC sailors, via the short-range radio.

30/11. There is plenty of time during the night watches to study the night sky. During a seminar in Las Palmas called “ Night Sky Guide for November”, we learned that this month it will be possible to see all the seven planets, of which five with your eyes only. It’s not easy and we would have needed a binocular. We think we have spotted Jupiter or is it maybe Mars, in the east just before sunrise.

1/12. Trade wind! Finally we reached the stable eastern wind that blows across the Atlantic in the winter. Our course to St Lucia is 263 degrees, which means we are sailing down the wind. We sail with spared genua and full mainsail in an eastern wind of 5-8 m/s. Salsa is rolling a lot in the Atlantic swells. You have to be careful where you put your coffee cup as it will most probably fall over.

2/12. The watermaker is working great! We have been able to take a fresh water shower almost every second day and in between saltwater will do. It starts to get warm. The air temperature is 29 degrees Celsius and its 27 degrees in the water.

19/11. Vilken feststämning! Flaggor, musikkår och massor av åskådare som vinkar, hurrar och tar lite salsasteg när vi styr ut mot startplatsen. Vår start går fint och vi går över startlinjen mindre än en minut efter att startskottet avfyrats. En tjuvstart bestraffas med tre timmars tidstillägg så det vill vi inte riskera. Det blåser en svag nordostlig bris. Trots detta så kör vi på säkerhet och seglar inledningsvis med enbart storsegel och genua.

20/11. Vägvalet till St. Lucia är huvudsakligen två alternativ. Det traditionella är att segla söderut från Gran Canaria tills smöret smälter och man kommer ner i passadvinden från öster. Det andra, norra rutten är att gå kortaste vägen, dvs. gira västerut så fort det är möjligt och följa storcirkeln mot målet vid St. Lucia. Denna väg är ca 200 distansminuter kortare. Vi väljer den för vi vill undvika stiltjebälten som ”lurar” i prognoserna om man väljer södra vägen. Å andra sidan varnar ARC.s prognos för hård vind på norra rutten. Men det tror vi inte riktigt på. I alla fall inte de närmaste dygnen.

21/11. Fisklinorna har knappt hunnit sjösättas på morgonen innan det nappar. Stefan B. får en gulgrön Guldmakrill på ca 3 kg. Efter att den bärgats avslutas fisket. Vi vill inte fiska mer än vi kan äta upp. Filéerna serveras till lunch tillsammans med sallad och grönsaker. Det räcker precis lagom till hela besättningen.

22/11. Sjörutin ombord. Vi har lagt om vaktsystemet. Så länge det är kortbyxväder dygnet runt kommer vi att gå 6-timmarsvakter om det inte blir hårt väder. Nu får vi mera sammanhängande sömn. Watermakern har efter uppgradering i Las Palmas skött sig utmärkt så alla har kunnat unna sig en sötvattensdusch. Förutom förbrukningsförrådet på 400 liter har vi som reserv en vattentank på 200 liter och 100 liter flaskvatten.

23/11. Vädret är fortsatt gynnsamt, faktiskt lite för gynnsamt. Under natten har det varit stiltje och vi har kört motor under sex timmar för att slippa ligga och guppa på samma ställe. Det är tillåtet i ARC men varje motortimme räknas som två seglingstimmar. Men väderprognoserna oroar…

24/11. Vinden har under natten ökat och dessutom vridit så att vi måste kryssa. Förutom hård vind så kommer det allt som oftast squalls, dvs. regnskurar med extra mycket vind. På dagen kan man se dem tydligt men på nätterna måste vi ha radarn igång för att upptäcka dem. Och det är inte alltid som vi lyckas undvika dem i alla fall. Den starkaste vi fått över oss innehöll vindstyrkor på 21 m/s.

25/11. Den starka vinden håller i sig. Det är tröttande att dygn efter dygn kämpa mot vindar mellan 10 och 16 m/s och grov överbrytande sjö. Både hygien, sömn och mathållning blir lidande. Vi undrar om inte ARC borde byta seminarier om ”Downwind sailing” mot ”Hardwind sailing” och undrar om vi gjort ett klokt vägval. Å andra sidan får vi höra att de som valt södra rutten tvingats köra mycket motor. Flera båtar har fått gå till Cap Verde-öarna för att fylla på dieselförrådet.

26/11. Äntligen lite lugnare väder, men fortsatt kryss. Det blåser bara 7-9 m/s och vi kan pusta ut. Vi konstaterar att både båt och besättning bestått provet. Någon (antagligen kung Neptun) har slitit bort styrbords lanterna och salongsmattan bär tydliga spår av en krossad rödvinsflaska som slet sig ur ett skåp. Det är ingen stor förlust. Vi har bestämt att vår atlantöverfart skall vara helnykter och på St. Lucia finns säkert rödvin att inhandla.

——————————————————————————

The first week

19/11. It is party in the air, flags, bands playing and lots of spectators who cheer and show some Salsa steps to us on our way out to the starting area. Our start was fine and we passed the line less than one minute after the starting signal. If you pass the starting line to early three hours will be added to your total time and we did not wanted to risk that. It was blowing a weak breeze from northeast regardless that we played it safe and used head and main sail.

20/11. There are mainly two routes to choose between passing the Atlantic to St. Lucia. The traditional one is to go south from Gran Canaria until the butter melts and from there catch the from east coming trade wind. The other option the Northern route is the shortest alternative it means turning west immediately south of Gran Canaria and follow the Great Circle towards St Lucia. This route is about 200 NM shorter. We decided to go the latter mainly because we will try to avoid the areas with weak wind that kids in the weather forecast. On the other hand the ARC whether man has expressed a warning for heavy winds on the Northern route, but so far we do not really believe this at least not the coming 3-4 days.

21/11. A few minutes after we launched the fishing lines it took and Stefan got a yellow green Dorado weighing about 3 kilos. After we got it on board we stopped fishing, because we have decided not to catch any fish that we are not able to eat. The Dorado files were served as lunch together with salad and vegetables. It was perfectly dimensioned to satisfy the whole crew.

22/11. The sea routines are the same before except for the watch system. As long as it is shorts all around the clock we will use 6-hours watches except when or if weather conditions become really rough. Now we are able to have a longer unbroken sleeping time. The watermaker has after a service and upgrade in Las Palmas started to do what it is supposed to do namely water. This means that everybody has been able to enjoy a freshwater shower now and then. On top of the usual water supply we have a tank on 200 litres and 100 litres on bottles.

23/11. The weather conditions are continuously good, actually a little bit too good. During the night we have had no wind and we have used our engine for six hours. That is aloud according to the ARC rules but every engine hour is counted as two sailing hours. But the weather forecast makes us worried…

24/11. The wind has increased during the night and also veered so we have to tack. Besides the hard wind we also often meet squalls with rain and extra hard wind. During the day they are easy spotted but during the night we have to use radar. And it is not always that we managed to avoid them. The strongest we have met had wind forces of 42 knots.

25/11 The strong wind is persistent. It is tiring to fight against winds between 20 to 32 knots and heavy sea. Both personal care, sleep and meals suffers. We believe that the ARC seminar ”Downwind sailing” should be replaced by ”Hard wind sailing” But if we had take the southern route we had been forced to motor quiet a lot. Several yachts have been forced to refuel at the Cap Verde islands.

26/11. At last some nicer weather. But it is still upwind. The wind force is only 14 to 18 knots and we can relax. We establish the fact that both the yacht and our crew have per formed well. Someone (probably king Neptun) has taken the starboard navigation light and our saloon carpet has traces of a broken bottle of red wine. It is not a big loss. We have taken a decision that our crossing will be without any alcohol and at St. Lucia we can surely buy another bottle.

13/11-17/11. Ett stort tack till er alla för alla glada
tillrop och hälsningar inför avseglingen!

Dagarna har varit intensiva med
uppgradering och reparation av watermakern, små förbättringar på båten, omfattande
proviantering, seminarier och sociala aktiviteter. Frysen ombord är nu fylld
till bristningsgränsen med färdiglagade grytor, kött och grönsaker. Glassen
fick vi äta upp för den fick inte plats.
Båten har nu försetts med en liten gul
transponder som var 12.e timme skickar upp vår position till en satellit. De
som är intresserade kan sedan följa Salsas färd på ARC.s hemsida: https://www.worldcruising.com/arc/eventfleetviewer.aspx.

På onsdagskvällen hölls ett väldigt trevligt kostymparty där temat var ”Under
the Sea”. Det var imponerande att se vilket arbete som en del besättningar lagt
ner på kostymerna.

18/11. Tyvärr måste Bill lämna oss idag. På grund av att USA
lovat hjälpa Argentina att söka efter en saknad ubåt och om möjligt rädda
besättningen i den så blev Bill beordrad att återvända till USA. Det var med
tungt hjärta och stor saknad från vår sida som Bill lämnade oss. Dessbättre
kunde Stefan B. ställa upp med mycket kort varsel och anländer redan ikväll
från Sverige. Ingen betänketid här inte!

Dagen avslutades med ett ”farewell firework” över marinan.

19/11. ARC2017 startar! Det ska bli härligt att komma till sjöss igen efter två veckor här i marinan. Vi startar kl 13.00. Allt känns oerhört spännande!

To St Lucia!

13-17th
A big thank you, to all of you,
for all the happy greatings for the sailing!

The days
have been intense with upgrading and repairing of the watermaker, small
improvements on the boat, extensive provisioning, seminars and social activities.
The freezer on the boat is now filled to the burst limit with ready-made pots,
meat and vegetables. We had to eat the ice cream because there was no place for
it. The boat has now been fitted with a small yellow transponder that every
12th hour is sending our position to a satellite. Those who are interested can
then follow Salsa’s journey on ARC’s website: https://www.worldcruising.com/arc/eventfleetviewer.aspx.

On
Wednesday night there was a very nice costume party where the theme was
“Under the Sea”. It was impressive to see all the work some crews had
put on the costumes.

18/11.
Unfortunately, Bill has to leave us today. Because the United States will help
Argentina to search for a missing submarine and, if possible, save the crew in
it, Bill was ordered to return to the United States. It was with heavy heart
Bill left us. He will be very missed! Fortunately, Stefan B. could join us with
very short notice and will arrive from Sweden already tonight. Quick decsion!

The day
ended with a “farewell firework” across the marina.

19/11.
ARC2017 starts! It will be great to get back to sea after two weeks here in the
marina. Our start is at 13.00. It feels very exciting!