Loggbok

19/06.
Vi kastar loss tidigt för att utnyttja tidvattnet maximalt. Det är fortfarande
blåsigt och lite ruggigt ute. Men strömmen ger oss nästan två knop extra när vi
styr ut från Borkum. När vi kommer ut till sjöss dyker vår norska vänbåt Oda
helt oplanerat upp på AIS.en. Tala om tillfälligheter! De har legat en vecka i
St Catherines dock i London och är nu på hemväg till Oslo. Vi bestämmer att vi ska
stanna i Cuxhaven till kvällen och äta middag tillsammans. Det blir ett kärt
återseende. Efter en lång seglingsdag smakar det utmärkt med wienerschnitzel på
hamnrestaurangen.

20/06.
Kielkanalen skall passeras. Vi bjuder oss själva på ytterligare en tidig morgon
och får medström hela vägen uppför floden Elbe till Brunsbüttel där vi dockar
in i kanalen. Hela dagen går vi för motor i härligt solsken genom kanalen.
Ombord på Salsa ägnar vi dagen åt uppsnyggning, underhållsarbeten och förnyelse
av en bleknad solbränna. Kielkanalen är ca 100 km lång så hela dagen går åt för
att passera den. Det gäller bara att hålla koll på all mötande trafik samt en
hel del kabelfärjor som går från den ena stranden till den andra.
Looking for meeting ships.
One of the many Cable Ferries.

Efter
utslussning i Holtenau stannar vi för natten. Vi ligger tre båtar i bredd och
har en trevlig avslutningskväll med våra seglingsvänner. Den här resan har gett
oss många nya vänner. Många har vi träffat, haft roligt tillsammans med och
sedan måst skiljas ifrån. Andra har blivit vänner för livet och vi kommer
förhoppningsvis att träffas igen.

Hadar is checking the fenders in the lock.

21/06.
Dagen före midsommarafton. Vi kommer inte att hinna hem till midsommarafton men
vi är i alla fall i Östersjön. Vi tar det lugnt och seglar i akterliga vindar
tillsammans med S/Y Ellen och Oda mot Heiligenhaven. Plötsligt blir himmeln
alldeles svart akter om oss. Vi hinner precis bärga och stuva undan gennakern innan
regnbyn är över oss. Vinden ökar på ett ögonblick från 7 till 17 m/s, men vi är
beredda. Vi har tagit rev i både storsegel och genua och forsar fram med god
fart.
Pouring rain!
We were in good mood despite the weather.

På eftermiddagen förtöjer vi i Heiligenhaven där vi kan fylla på
ölförrådet som varit tomt alltför länge.

22/06.
Midsommarväder, dvs. blåsigt, molnigt och kallt. Väderleksrapporten varnar för
västlig kuling. Vi revar både genua och storsegel och seglar med knappt två
meter tillgodo under bron mellan ön Fehmern och tyska fastlandet. Bron har 22
meters fri segelbar höjd och Salsas mast är bara cirka 20. Det är god marginal,
men det ser ändå lite tveksamt ut när vi närmar oss bron med akterlig vind och sju
knops fart. Allt går bra och vi seglar i hård västlig vind mot
Falsterbokanalen. Midsomarmiddagen bjuder inte på någon nubbe och i stället för
sill och svenska jordgubbar blir det chili con carne a la Felix konservburk.

A Midsummer we will remember!

Men vi tycker inte synd om oss, det är härligt att få vara till sjöss och
särskilt när man är seglande. I kulingen går det undan värre så innan det har
hunnit bli midsommardag kan vi ta natthamn i Falsterbokanalens södra
hamnbassäng. Vi avrundar dagen med ett glas vin och lite nattmat och småprat.

23/06.
Vi passar Falsterbokanalens broöppning kl 0700 och förtöjer strax därefter endast
en båtplats ifrån vår ordinarie förtöjningsplats, som råkar vara upptagen av en
gästande båt. Efter tio månader och 23 dagar är det här seglingsäventyret nu
slut. Vi hissar alla gästflaggor för de länder vi besökt och räknar till 16!!!
Medan vi smälter alla våra intryck från seglingen
och funderar på vad vi vill göra tillsammans med Salsa härnäst tar Loggboken
”time out”.

Emptying the boat. It’s surprising how little stuff you need….

Marias’
intryck: Resan var ännu mer fantastisk än vad jag vågat drömma om. Däremot var
den inte så som jag trodde att den skulle vara. Seglingen var mycket hårdare än
förväntat. Inte bara över Atlanten utan främst i Västindien där vi de första
fyra månaderna hade vindar mellan 10-15m/s dagligen. Inget slappande på soldäck
alltså! Men vattnet var lika turkost och varmt och fullt av fiskar och
havssköldpaddor som jag hade hoppats på. Det var också imponerande att möta den
vänliga lokalbefolkningen som trots arbetslöshet, fattigdom, orkaner och andra
naturkatastrofer var så stolta över sitt land och fast beslutna att bygga upp
det igen.

Fredriks’
intryck: Resan är något jag drömt väldigt länge om att få göra. Nu är den genomförd.
Jag har stormtrivts hela tiden och inser att jag skulle kunna leva det här
livet under en mycket lång period. Mötena med alla nya spännande och trevliga människor
har varit det mest positiva. Om jag upplevt något negativt så är det väl
möjligen att saker som jag har varit övertygad om inte ska gå sönder går sönder
i alla fall. Men med ett bra reservdelsförråd och goda vänner på båtarna
omkring och hemma i Sverige så löser det mesta sig. Tack alla berörda, ingen
nämnd men ingen heller glömd.

Vi passar på att tacka alla som har velat läsa
loggboken och följa med oss på vår resa och hoppas att vi ses igen på nya
seglatser!

Back in the homeport!

19/06. We are leaving early to
maximize the use of the tide. It’s still windy and a little rough outside. But
the current gives us almost two knots extra when we steer out of Borkum. Our
Norwegian friends boat S/Y Oda appears totally unexpected on the AIS when we
get out at sea. What a coincidence! They have been staying in St Catherine dock
in London for a week, and are now on their way home to Oslo. We decide to stay
in Cuxhaven in the evening to have dinner together. It’s a nice reunion. It
tastes great with a wienerschnitzel at the harbour restaurant after a long
sailing day.

20/06. We have to pass the Kiel
Canal. We spoil ourselves with another early morning 😉 and get a cocurrent
all the way up the river Elbe to Brunsbüttel where we dock into the canal. In
beautiful sunshine we are motoring all day through the canal. We spend the day on
Salsa on cleaning, maintenance, and renewing our faded tan. The Kiel Canal is
about 100 km long so we need the whole day to pass it. You have to keep track
of all the traffic, as well as the cable ferries that go from one side of the
canal to the other. We lock out in Holtenau and stay for the night. We are tied
up outside two other boats and have a nice closing evening with our sailing
friends. This journey has given us many new friends. Some you meet, have fun
together with and then you have to say goodbye and continue your sailing. Others
will be friends for life and hopefully we will meet again.

21/06. It’s the day before
Midsummer’s Eve. We will not be home for Midsummer, but at least we are in the
Baltic. We take it easy and sail with following winds together with S/Y Ellen
and Oda towards Heiligenhaven. Suddenly the sky becomes black behind us. Just
before the downpour is over us, we recover and stow away the gennaker. In a
moment the wind increases from 7 to 17 m/s, but we are prepared. We have taken
reefs in both the mainsail and genoa and are doing good speed. We moor at
Heiligenhaven in the afternoon, where we can fill up the beer storage that has
been empty for too long.

22/06. Midsummer weather, i.e.
windy, cloudy and cold. The weather forecast is warning for a western gale. We
reef both the genoa and the mainsail. We sail under the bridge between the
island of Fehmarn and the German mainland with just two meters clearence to the
bridge. The bridge has 22 meters of free navigable height and Salsa’s mast is
only about 20. It’s a good margin, but it looks a bit hesitant as we approach
the bridge with running wind and seven knots of speed. Everything is going well
and we sail in strong westerly wind towards the Falsterbo channel. The midsummer
dinner does not include any snaps and instead of herring and Swedish
strawberries we open a can of Chili con Carne a là Felix. But we do not feel
sorry for ourselves, it’s great to be at sea. Especially when sailing. We are
doing good speed in the gale and moor in the Falsterbokanal’s southern part before
Midsummer Eve is turning to Midsummer Day. We summarize the day with a glass of
wine and some night snacks.

23/06. We go through the canal at
the bridge opening at 0700, and soon afterwards we moor just one berth from our
regular berth, which happens to be occupied by a visiting boat. This sailing
adventure is now over after ten months and 23 days. We hoist all the guest
flags of the countries we have visited and count them to 16!!! The logbook will
now take time out, while we processing all our impressions from the sailing and
think about what we want to do with Salsa next.

Marias’ reflections: The journey
was even more amazing than I dared dream about, although it was not as I
thought it would be. The sailing was much harder than I had expected. Not just
across the Atlantic but mainly in the Caribbean where we had winds between
10-15 m/s daily the first four months. No lazy time on sun deck! However, the
sea was just as turquoise and warm and full of fishes and turtles as I had
hoped for. It was also impressive to meet the friendly local people who,
despite unemployment, poverty, hurricanes and other natural disasters, were proud
of their country and determined to rebuild it.

Fredriks’ reflections: The journey
is something I have been dreaming of to do for a very long time. Now it’s
completed. I have enjoyed and loved every moment of it and realize that I could
live this life for a very long period of time. Meetings with all new exciting
and nice people have been the most positive experience. The only possible negative
experience, is that things that I have been convinced will not break is breaking
anyway. But most breakdowns can be solved with a good storage of spare parts and
good friends on the boats around you and good friends back home in Sweden.
Thank you all! Nobody mentioned, nobody forgotten.

We want to take this opportunity to
thank everyone who has read the logbook and accompanied us on our journey and
hope to see you again on new sailing adventures!

10/06.
På kvällen samlas den nygamla besättningen ombord. Det är Fredrik, Maria, Hadar
och Stefan, dvs. samma gäng som seglade över Atlanten i november.
Planen är att vi ska segla tillsammans med S/Y Ellen mot Sverige. Ellen har
fått åka lastbåt över Atlanten och lastats av i Southampton. Vi kastar loss kl.
23 och nattseglar österut i svaga NE vindar.

Fredrik and his new “old” crew.

11/06.
Det blåser för dåligt så vi inser att vi inte kommer att hinna till Cowes på
Isle of Wight innan kvällen. I Cowes som är Englands motsvarighet till Sandhamn
ligger Ellen och väntar på oss. Därför är det lika bra att segla ytterligare en
natt och sedan mötas i Eastbourne. Vinden är fortfarande svag och emot oss. Vi
går 4 timmars vakter under natten och det märks att vi kommit norrut för det är
bara riktigt mörkt mellan kl 23 och 04 på morgonen.

12/06.
På morgonen friskar vinden och vi kryssar med revade segel mot Eastbourne. Vid
lunchtid är vi ganska nöjda då vi slussar in till Sovereign Harbour marina i
Eastbourne. Marinan är lugn, välordnad och har ett antal restauranger längs
kajerna. Det är ca 4 km från marinan till staden Eastbourne och vi prioriterar
att normalisera våra sömnbehov efter nattseglingen, framför att berika staden
med vår närvaro. På kvällen går vi alla på indisk restaurang och äter en
suveränt god middag.

13/06.
Äntligen lite akterliga vindar. Vi slussar ut på förmiddagen och seglar med
Code och fullt storsegel österut i Engelska kanalen. Handelsfartygstrafiken är
nu intensiv.
A lot of traffic in the channel.

Här råder strikt trafikseparering så att all sydgående
handelstrafik går i en ca fem NM bred zon på Engelska sidan och den nordgående i
en motsvarande zon på franska sidan. Från respektive trafikzon och fastlandet
är det fritt fram att åka åt valfritt håll så vi håller oss där. När vi byter
till den franska sidan av kanalen nära Calais så måste vi korsa trafikzonerna
med 90 graders vinkel. Samtidigt byter vi så klart gästflagga.
We hoist the French flag.

Vinden avtar
under kvällen så det blir till att motorsegla under natten.

14/06.
Varken Ellens eller Salsas sjökort har blivit uppdaterade under vår segling i
Karibien. Tidigt på morgonen blir vi uppkallade av en belgisk bevakningsbåt som
säger att vi är på väg att segla in i ett område där tillträdesförbud råder pga.
av att de anlägger en vindkraftspark. Våra sjökort visar tre olika områden med
vindkraftverk men det finns möjlighet att passera mellan områdena. Tydligen har
belgarna ändrat sig och nu stängt denna möjlighet. Lite fräckt att begränsa
fartygsrörelserna på det viset. Men så kan det gå när ett land saknar regering.
Vi får vända, göra en omväg på fem NM och tvingas dessutom ut bland
handelsfartygstrafiken.
Vi beslutar oss för att inte hedra Belgien med ett besök och förtöjer i stället
till kvällen i marinan i Scheveringen, som är hamnstaden till Haag,
Nederländerna.

15/06.
Marinan är från och med dagen stängd för nöjesbåtar då de skall förbereda VIP-besök
av båtarna som seglat Volvo Ocean race. Men hamnkaptenen gör ett undantag för
oss. Vi kan därför njuta av den vackra och trevliga staden Haag. Bland annat
besöker vi Mauritshuis och tittar på gamla målningar av Steen, Rembrandt,
Rubens och Brueghel. Den kanske mest berömda är Vermeers ”Flickan med Pärlörhänget”.

A great visit to the Mauritshuis museum.

16/06.
Vi seglar vidare norrut. Fin akterlig vind tar oss till Den Helder där vi får
plats i Marinens trevliga Yachtclub i örlogshamnen. Vi har varit där tidigare
för fyra år sedan och då ätit utmärkt på den indonesiska restaurangen i hamnen.
Tydligen har restaurangen bytt personal för maten var inget man skriver
berömmande ord om på Tripadvisor eller ens i Salsas loggbok. Det blir en tidig
kväll för oss för vi tänker utnyttja tidvattnet maximalt när vi seglar vidare.

17/06.
Vi kastar loss kl 0400 och seglar med frisk slör norrut. Tidvattenströmmen gynnar
oss med mer än två knop. Faktiskt är det så att vi har strömmen i ryggen hela
vägen till inloppet till Borkum. Men där vänder det rejält. Sista fem
distansminuterna har vi tre knops motström. I Borkum får vi förtöja i
arbetshamnen. Den lokala marinan har för litet djupgående för våra segelbåtar.
Hamnen är trist. Toaletter och dusch ligger i en container 500 meter bort. Enda
ljuspunkten är att det gamla fyrskeppet Borkum Riff ligger som museifartyg i
hamnen.

Fredrik at the Lightship.

18/06.
Vi ligger kvar på Borkum. Vädret är grått och blåsigt. Vi vill besöka
fyrskeppet, se lite av öns omgivningar och inte minst, se fotbollsmatchen
mellan Sverige och Sydkorea. Fyrskeppet är dessvärre stängt på måndagar så vi
får nöja oss med att bese det från utsidan och sedan ta den lokala bussen in
till staden. Staden är väldigt tillrättalagd för turister. Mycket hotell,
restauranger och affärer med tingeltangel. Antalet fast boende på ön är bara
fem tusen men årligen besöks ön av cirka 275 000 turister. Fantastiska stränder
med små färgglada strandkorgar att hyra som skydd för sol och vind. Det var
tyvärr för kallt för strand och bad denna dag.
Beach baskets for rent.

Fotbollsmatchen vanns med 1-0 av
Sverige så vi är nöjda med dagen.

The English Channel and the Frisian Islands
10/06. The new crew is gathering on board in the evening. It is Fredrik, Maria, Hadar and Stefan, ie. the same team that sailed across the Atlantic in November.The plan is to sail together with S/Y Ellen towards Sweden. Ellen has travelled on a cargo ship over the Atlantic and is being unloaded in Southampton. We leave at 23 and are night sailing east in weak NE winds.

11/06. S/Y Ellen is waiting for us in Cowes, which is England’s equivalent to Sandhamn. The wind is too weak so we realize we will not reach Cowes on the Isle of Wight before the evening. We decide to sail another night and then meet in Eastbourne. The wind is still weak and against us. We are doing 4 hours watches during the night and it’s obvious that we have arrived north because it’s only really dark between 23 and 04 in the morning.

12/06. The wind increases in the morning and we tack with reefed sails towards Eastbourne. We are quite happy when we lock into the Sovereign Harbour marina in Eastbourne at lunchtime. The marina is quiet, well-organized and has a number of restaurants along the quays. It is about 4 km from the marina to the city of Eastbourne. Instead of enriching the city with our presence we prioritize to normalize our backlog of sleep after the night sail. We all go to an Indian restaurant in the evening and have a superbly good dinner.

13/06. Finally following winds. We leave in the morning and sail with the Code and the full main sail east in the English Channel. The merchant shipping traffic is now intensive. There is strict traffic separation so that all south-eastern trade traffic is in a roughly five NM wide zone on the English side and the northbound in a corresponding zone on the French side. From the respective traffic zone and the mainland it is free to go to any direction so we stay there. We must cross the traffic zones with 90-degrees when we move to the French side of the canal near Calais. We also change guest flag at the same time. The wind decreases during the evening, so we are motoring during the night.

14/06. Neither Ellen’s nor Salsa’s charts have been
updated during our sailing in the Caribbean. Early in the morning we are called
up by a Belgian security boat on the VHF telling us that we are about to sail
into an area with prohibited access. They are building a wind farm in this area.
Our charts show three different areas of wind turbines, but there is a
possibility to pass between the areas. Apparently, the Belgians have changed their
minds and now closed this opportunity. It’ not good to limit the ship’s
movements in that way, but when a country don’t have a government that’s what
can happen. We must turn around, make a detour of five NM and are forced out in
the merchant shipping area. We decide not to honor Belgium with a visit and
instead we moor at the marina in Scheveringen, which is the port of The Hague, the
Netherlands in the evening.

15/06. The marina is closed for pleasure boats from
today because they will prepare to receive VIP visits of the boats sailing the
Volvo Ocean race. But the harbour captain makes an exception for us. We can
therefore enjoy the beautiful and pleasant city of The Hague. Among other
things, we visit Mauritshuis and look at old paintings by Steen, Rembrandt,
Rubens and Brueghel. “The Girl With Pearl Earrings” by Vermeers, is
perhaps the most famous.

16/06. We sail further north. Nice following winds brings us to Den Helder where we moor in the navy’s nice yacht club in the navy harbour. We have been here four years ago and then eaten an excellent dinner at the Indonesian restaurant in the harbour. Apparently the restaurant has changed the staff. The food will not get any positive remarks by us on Tripadvisor nor in Salsa’s logbook. We want to optimize the tide effect when we continue, so it will be an early night.

17/06. We leave at 0400 and sail with moderate broad reach north. We get a benefit of the tidal current with more than two knots. In fact, we have the tidal current in the back all the way to the inlet to Borkum. But here it changes! We get three knots of counter current for the last five NM. We moor in the working port in Borkum. The local harbour marina is not deep enough for our sailboats. The harbour is boring. Toilets and showers are in a container 500 meters away. The only positive is that the old lightship Borkum Riff is located in the harbour as a museum ship.

18/06. We are staying in Borkum. The weather is grey and windy. We want to visit the lightship, see some of the island’s surroundings, and not least, see the football match between Sweden and South Korea. Unfortunately, the lightship is closed on Mondays so we can only enjoy the ship from the outside and then we take the local bus into town. The city is made for tourists. There are a lot of hotels, restaurants and shops with souvenirs. The number of permanent residents on the island is only five thousand, but the island is visited by approximately 275,000 visitors annually. Amazing beaches with small colorful beach baskets for rent as a shelter for sun and wind. Unfortunately, it was too cold for the beach this day. Sweden won the football match with 1-0, so we are happy with the day!

02/06.
Jag måste få berätta lite om vindrodret. Det består av en
tygskärm som man ställer in mot den skenbara vindriktningen (sanna
vinden plus den egna fartvinden). När skärmen inte längre pekar
rakt mot den skenbara vinden lutar skärmen åt ett håll och drar i
en stång som via en utväxling påverkar vindrodrets egna roder.
Båtens ordinarie roder är låst i en viss vinkel så att båten i
stort är balanserad och styr rakt fram. Resten tar vindrodret hand
om. Det är en väldigt uppskattad ”besättningsmedlem” som
varken förbrukar mat eller ström och det tröttnar aldrig. Men det
måste övervakas. Nackdelen är att om vinden ändrar riktning så
ändrar också båten kurs. Ökar vindstyrkan ändras den skenbara
vinden och samma sak händer.
The wind vane

03/06.
Tråkigheter händer ibland. Elisabeth måste lämna oss av
familjeskäl. Vi släpper lite motvilligt av henne på morgonen i
hamnen Conquet nära Brest. Elisabeth har varit en synnerligen glad
och uppskattad besättningsmedlem.
Conquet

Vårt agerande uppfattas av
franska tullen som med hjälp av en snabb gummibåt bordar oss till
sjöss en stund senare.
La Douane

Fyra man gör först pappersvisitation, dvs.
kontrollerar våra och båtens identiteter, att båten är min och
att momsen är betald i något EU-land. Därefter följer en ytlig
genomsökning av båten. De letar främst efter vapen men även efter
stora mängder kontanter som människosmugglare kan antas ha. De är
artiga och trevliga, särskilt som vi båda talar franska och en är
svensk ”Capitaine de Fregat”. Inget att anmärka hittas och de
lämnar oss efter en timme med orden ”Bon journée”. Vi seglar
vidare mot England.

04/06.
Efter en lugn och händelslös segling över Engelska kanalen
förtöjer vi i Mayflower International marina. Dagen ägnas åt
uppsnyggning av båten. Här ska båten lämnas en knapp vecka. Bo
ska mönstra av och Fredrik skall flyga hem till Sverige för att
delta vid sonen Thomas sjöbefälsexamen vid Sjöfartshögskolan i
Kalmar. Loggboken tar under tiden semester.

To Plymouth

02/06.
I have to tell you a little about the wind vane . It consists of a
fabric screen that you adjust against the apparent wind (true wind
plus the boat speed/created wind). When the screen no longer points
straight to the apparent wind, the screen tilts to one end and pulls
into a rod that, through an exchange, affects the wind van’s own
rudder. The boat’s regular rudder is locked at a certain angle so
that the boat is balanced and steer straight ahead. The wind vane
takes care of the rest. It is a highly appreciated “crew member”
who neither consumes food nor power, and it’s never tired. But it has
to be monitored. The downside is that if the wind changes direction,
then the boat changes course. If the wind increases the wind force
changes the apparent wind and the same happens.

03/06.
It’s very sad but our crew member Elisabeth must leave us due to
family reasons. Reluctantly we drop her off in the morning in Conquet
near Brest. Elisabeth has been a glad and particularly appreciated
crew member.

The
French customs has noted our behavior and with a fast rubber boat
they borders us at sea a moment later. First four people make a paper
visitation, ie they check the identity of both us and the boat. They
check that the boat is mine and that the VAT is paid in an EU
country. A superficial scan of the boat follows. They are looking for
weapons, but also after large amounts of cash that smugglers can be
expected to have. They are polite and nice, especially as we both
speak French and one of us is Swedish “Capitaine de Frigate”.
No remarks and they leave us after an hour with the words “Bon
journée”. We are continuing to England.

04/06.
We moor at the Mayflower International Marina after a calm and
uneventful sailing across the English Channel. We spend the day
cleaning the boat. The boat will be left here for a couple of days.
Bo is going home and Fredrik will fly home to Sweden to attend his
son Thomas exam at the Maritime Academy of Kalmar. The logbook is
taking vacation.

26/05.Vi är uppe i ottan, gräddar frukostbröd och lämnar hamnen före kl. 08. Vi motorseglar inledningsvis i en svag ostlig vind, men efter lunch ligger Atlanten som en spegel och genuan rullas in. Det blir “Följa John” efter S/Y Oda med 5 knop.

Nästan varje timme möter nya ystra delfiner oss och följer oss en stund.
Jumping Dolphins.

Plötsligt händer det, en tydlig smäll mot skrovet, vi har kört på något. Salsa tar inte in vatten och smällen lät inte alltför allvarlig men vi vill veta vad vi kolliderat med och vänder runt. Det visar sig vara en cirka 30 cm stor sköldpadda. Han simmar lugnt och verkar vara oskadd så vi hoppas att han kom undan incidenten med enbart en lätt huvudvärk. Någon timme senare rapporterar S/Y Oda att de nästan kolliderat med en blåval. När vi kommer fram där incidenten hänt ser också vi blåvalen, den blåser på 30 meters håll. Och den är jättestor! Skönt att vi inte kolliderade med den.

The whale…

27/05. Lite långtråkigt är det. Vi vill segla men vinden som weather routern “lovat oss” uteblir. Det här är ytterligare en dag med motor och lite stödsegel för att vi inte ska rulla så mycket i atlantdyningarna. Valar och delfiner finns runt om oss men det har vi redan skrivit tillräckligt om. Vi får rådet att dra oss österut mot La Coruna för att undgå ett lågtryck norr om oss med vind på mer än 30 knop.

28/05. Vi får äntligen segla. Till lunch kom vinden. Och dessutom akterifrån. Vi hissar gennakern som inte fått lufta sig sedan atlantöverfarten i november 2017.
Gennaker sailing.

Men säg den glädje som är beständig. Till kvällen dör vinden på nytt och “järngenuan” måste startas.

29/05. Vinden är tillbaka igen. Vi seglar i svaga akterliga vindar med gennakern och gör fem, sex knops fart. Vattentemperaturen har sjunkit till 13 grader. Det är en klar skillnad mot de 27 graderna som vi har vant oss vid i Karibien. Är det kanske därför vi inte siktar någon enda val och bara ett delfinstim under hela dagen. Vi förstår dem, vem vill bada i 13-gradigt vatten när man kan välja områden med behagligare temperatur?

30/05. Hej vad det går! På efternatten kom vinden på allvar. Vi är i utkanten av lågtrycket och får NV vindar upp mot 23 knop, dvs. 11,5 m/s. Med revat storsegel och revad genua forsar vi fram i mer än 8 knop. Vi njuter av seglingen och farten. Tyvärr har det uppstått ett nytt hål i vår nylagade genua. Vi har slut på lagningstejp så det är bara att hoppas den klarar sig till England.

31/05. Hurra! Hurra! Vi har slagit Salsas gamla distansrekord över 24 timmars segling. Det nya rekordet är 184 NM på 24 timmar. Och det är distans över grund, mätt isjökortsplottern. Inget fusk med loggen alltså. Det innebär en medelfart på 7,66 knop. När vi tittar på
maxfarten visar båtens logginstrument att vi vid något tillfälle varit uppe i 10,6 knop.

Det är antagligen när vi rutschat utför en stor våg. Men ändå!
Average speed!

01/06. Sedan vi lämnade Horta har vi bara varit tre ombord, Fredrik, Bo och Elisabeth. Man går ensam vakt i tre timmar och sedan vilar man eller gör annat i sex timmar. Om vakten behöver förstärkning väcks den som står i tur att gå på vakt. Då alla ensamma klarar att öka och minska (reva) segelytan på både storsegel och genua är det väldigt sällan någon behöver väckas. Eventuellt byte till annat försegel får vänta till nästa vaktskifte.

Systemet fungerar utmärkt. Vi är utvilade, glada och nästan bråkar om att få göra övriga sysslor såsom matlagning, diskning, köra watermakern eller kommunicera över radion.

We leave The Azores

26
/ 05.We are up early, bake bread for breakfast and leave the harbor
before eight. Initially we start the engine in weak easterly wind,
after lunch the Atlantic is like a mirror and we furl the genoa. We
follow after S/Y Oda in 5 knots.
Dolphins catch up almost every
hour and follow us for a while. Suddenly, a distinct bang to the
hull, we have run into something. Salsa does not leak water and the
bang did not sound too serious, but we want to know why it happened
and turn around. It turns out to be an approximately 30 cm big
turtle. He swims calmly and seems to be undamaged so we hope he
escaped the incident with just a slight headache. An hour later S/Y Oda
reports that they almost collided with a blue whale. When we arrive
where the incident happened we see the blue whale too, it blows 30
meters away. And it is big! Glad we did not run into it.

27/05.
It’s a bit boring. We want to sail but the “promised”wind stays
away. This is another day of motoring, with a little sail support
not to roll so much in the Atlantic swells. Whales and dolphins are
around us but we have already written enough about that! To avoid a
low pressure north of us with winds of more than 30 knots, we are
advised to go east to La Coruna.

28/05.
The wind is back at lunchtime and we can finally sail. In additionn
we have running wind. We hoist the gennaker that has been resting
since the Atlantic Transit in November 2017. But say the happiness
that is lasting. The wind disappears again in the evening and we have
to start the “irongenoa”.

29/05.
The wind is back again. We are doing six knots of speed when we sail
in weak, following winds. The water temperature has fallen to 13
degrees C (55,4° F). This is a clear
difference to the 27 degrees C we’ve been used to in the Caribbean.
Is that maybe the reason why we do not see a single whale or
dolphin shoal throughout the day. We understand them. Who wants to
swim in 13-degree C water when you can choose areas with a more
comfortable temperature?

30/05.
Hey, it goes fast! The wind seriously came back in the afternoon. We
are in the outskirts of a low pressure and get north westerly winds
up to 23 knots, ie 11.5 m / s. With reefed mainsail and reefed genoa
we are flying forward in more than 8 knots. We enjoy the sailing and
speed. Unfortunately, there is a new hole in our newly reconditioned
genoa. We are out of patch tape so we just hope it will last until we
reach England.

31/05.
Hurray! Hurray! We have braken Salsas old distance record over 24
hours of sailing. The new record is 184 NM/24 hours. And that is the
distance over the ground, measured in the chart plotter, ie, no
cheating with the log. This means an average speed of 7.66 knots.
When we look at the maximum speed, the boat log instrument shows that
we have been doing up to 10.6 knots. That’s
probably when we were flying down a big wave. But still!!

01/06.
We have only been three aboard since we left Horta, Fredrik, Bo and
Elisabeth. You are alone on watch for three hours and then resting or
doing something else for six hours. If the watch needs support the
next person in line needs to get up. It’s very rare that you need to
call for support. Everyone can reef or hoist the mainsail and genoa.
Any change to the foresail must wait until the next shift. This
system works great. We are well rested, happy and almost fighting
about getting to do other chores such as cooking, washing, running
the water maker or communicating over the radio.

19/05. Det gamla spinnakerfallet återmonteras, nu något förkortat. Det får duga till vi är hemma i Sverige. Här har de ingen bra lina för att göra ett nytt fall. I övrigt tar vi en ledig dag och gör en långpromenad till nationalparken Monte da Guia där vi har en fantastisk utsikt över Horta, Faial och även ser ön Pico med Portugals högsta bergstopp.
The view was worth the effort!

Vi hade tänkt titta på valfångarmuseet men det var stängt sedan ett år tillbaka för en omfattande renovering.

20/05. Vi målar Salsas logotyp på marinans kaj. Precis som på Porto Santo hör det till att alla gästande båtar sätter sitt bomärke här.
Elisabeth paints Salsa’s logo on the jetty.

Vår belgiske besättningsman Lode mönstrar av. Det var lite i förtid men annars riskerar han att missa ett viktigt möte eftersom avresan norrut verkar dröja. Och det gör den. Vindarna är emot oss. Det blåser från nordost och det är dit vi ska. Det är inte roligt att få kryssa när man ska segla 1500 NM upp till England.

21/05. Nu är vi trötta på Horta och att trängas om kajplatserna. Vi ligger som andra båt från kajen och har en annan båt utanför oss. Till kvällen sätter vi upp den nylagade genuan och seglar iväg. Inte mot Europas fastland utan till en annan ö i Azorerna, Terceira. Under natten minitestar vi vårt nya vaktsystem där man är ensam vaken i tre timmar och sedan får vila i sex om inget som kräver flera personer händer. Det verkar fungera.

22/05. Lagom till frukost får vi ånyo valbesök. Valarna måste älska Salsa, varför vet vi inte. När vi kommer in till marinan i Angra de Heroisimo så står Lars från S/Y Oda där och tar emot våra tampar. Väldigt trevligt att återse våra norska vänner. Staden, som återfinns på UNESCO.s världsarvslista är väldigt trevlig och full av små butiker och kaféer.
Angra de Heroisimo

23/05 Utflyktsdags. Vi hyr skootrar och gör en utflykt på ön.

Hela ön är vulkanisk så vi besöker både insidan och utsidan av en sedan 2000 år insomnad vulkan. Väldigt speciellt med stalaktiter och en underjordisk sjö.
The Vulcano from the outside.
The Vulcano from the inside.

Another Picture from the inside of the Vulcano.

Vi äter en fantastisk lunch på Robertos restaurang. Tre rejäla rätter gör att vi lugnt kan avstå från middag. I stället åker vi till grannbyn San Mateo och tittar på en portugisisk variant av tjurfäktning. En gata stängs av och en tjur blir sedan retad av modiga ungdomar. För att skydda åskådarna hålls tjuren fast i ett långt rep. Men ungdomarna kan tjuren nå. Varken tjur eller människor skadas men om det kan betraktas som etiskt korrekt i Sverige betvivlas starkt. Men för portugiserna är det ett folknöje. Vi tröttnar redan efter första tjuren.
A Portuguese version of Bullfighting

24/05. En lugn dag i väntan på rätta vindar. Men nu ser det äntligen ut som att vindarna åtminstone delvis ska vrida åt rätt håll. Vi planerar att segla vidare på lördag och börjar med förberedelser för två veckor till sjöss. Vi bjuder våra vänner från S/Y Oda på Sundowner och efter det blir det ”Captains dinner” på en mysig restaurang.

25/05. Dagen ägnas åt fortsatta förberedelser inför seglingen mot Europas fastland. Vi servar generator och storstädar hela båten inför seglingen. Lars från S/Y Oda får fart på SSB-radion som varit tyst i några veckor. Det ser ut att bli svaga vindar framöver, men nu vill vi komma till sjöss. Angra de Hericimo och hela ön Terceria har varit ett väldigt trevligt stopp på seglingen, men vi längtar efter att få komma till sjöss.

The Azores

9/05.
The old spinnaker halyard is repaired, now slightly shortened. It
will do until we are home in Sweden. They don’t have any no good
lines here to make a new halyard. We take a day off and take a long
walk to the Monte da Guia National Park where we have a great view of
Horta, Faial and we also see the island of Pico with Portugal’s
highest mountain peak. We had planned to look at the Whale Museum but
it was closed since a year ago for a comprehensive renovation.

20/05.
On the marina’s quayside we paint Salsa’s logo. All visiting boats
are painting their housemark here, just like in Porto Santo. Our
Belgian crewman Lode is leaving us. It was a bit early but otherwise
he would miss an important meeting because the departure north seems
to be delayed. And it is delayed. The winds are against us. They are
northeasterly and that’s the direction we are going . It’s not fun to
tack when you sailing 1500 NM up to England.

21/05.
We are tired of Horta and the crowded marina. We are number two from
the dock and we have another boat outside of us. We set up the newly
renovated genoa in the evening and sail away. We are not sailing to
Europe’s mainland but to another island in the Azores, Terceira.
During the night, we will test our new watch system. You are on watch
for three hours and then get six hours of rest if nothing happens
that requires more people. It seems to be working.

22/05.
We have a new whale visit just before breakfast. The whales must love
Salsa. We don’t know why. Lars from Oda welcome us when we arrive
into the marina in Angra de Heroisimo. Very nice to meet our
Norwegian friends again. The city, which is on UNESCO’s World
Heritage List, is very nice and full of small shops and cafes.

23/05
We rent skooters and make an excursion on the island. The island is
volcanic and we visit both the inside and outside of a volcano that
has been sleeping for 2000 years. Very special with stalactites and
an underground lake. We eat a great lunch at Roberto’s restaurant. We
can easily skip dinner after three delicious dishes. We travel to the
neighbor town of San Mateo instead, and look at a Portuguese version
of bullfighting. A street is shut down and a bull is then provoked by
brave youths. To protect the spectators, the bull is held in a long
rope. But the bull can reach the young people. Neither the bull nor
the people are hurt but we strongly doubt it can be considered
ethically correct in Sweden. But for the Portuguese it is a popular
entertainment. We are already tired after the first bull.

24/05.
A
peaceful day awaiting the right winds.
Finally
it looks like the winds have turned at least partly in the right
direction.
We
plan to leave on Saturday and start preparing for two weeks at sea.
We
invite our friends from S/Y Oda to a Sundowner and then it’s
“Captains dinner” at a nice restaurant.

25/05.
The
day is spent on further preparations for sailing to the mainland of
Europe.
We
do maintenance on the generator and clean the entire boat.
Lars
from S/Y Oda fix the SSB radio that has been quiet for a few weeks.
The winds seem to be weak in the near future.
Angra
de Hericimo and the whole island of Terceria have been a very nice
stop on the sailing, but we long for getting at sea.