16/03.
Vi är trötta på Tank Bay i English Harbour. Vi valde ankarplatsen för att vi
lätt skulle kunna ro in till land. Nu, när vi har både jolle (lånad) och nyköpt
motor värdesätter vi mera att kunna svalka oss med ett dopp. Vi kör för motor
till viken Falmouth Harbour, som ligger väldigt nära English Harbour och ankrar
utanför Pigeon Beach. Underbart klart vatten och många havssköldpaddor gör att
vi trivs direkt.
17/03.
Vi är uppe med tuppen. Helen på S/Y Ellen fyller år och vi har tillsammans med
besättningen på Oda bestämt att hon ska få vakna till ”Ja må hon leva”.
Eftersom Helen normalt stiger upp tidigt måste vi stiga upp ännu tidigare. Överraskningen
lyckas och Helen vaknar till födelsedagssång, Mimosadryck och fruktpaj
dekorerad med svenska flaggan i blåbär och ananas (tillagat av Liv på Oda).
God frukttårta!
Efter
firandet gör vi ett besök på museet på Nelson Dockyard. Museet är litet men
trevligt arrangerat. Mest intressant är nog Nelson-rummet där vi får lära oss
mycket om Storbritanniens stora sjöhjälte Horatio Nelsons liv och hans
befälsegenskaper. Intressant att han alltid tog väl hand om sina besättningar
och ordnade såväl underhållning som extra förplägnad för dem. Har man
besättningen med sig kan man åstadkomma underverk. Det vet de flesta kaptener.
Amiral Lord Nelson
Till
middag bjuder Göran från S/Y Ellen på en hejdundrande födelsedagsmiddag på
restaurangen The Pillars på Admiral’s Inn. Tack för en väldigt trevlig kväll!
18/03.
Nu kliar det i sjöbenen. Vi har legat stilla alldeles för länge, det växer till
och med alger under gummijollen! Vi sätter kurs norrut mot Barbuda, som tillhör
samma land som Antigua (”The Land of Sea and Sun”, som det står på alla
bilregistreringsskyltar), så vi slipper utklareringsprocedur. I underbart
seglingsväder (halv vind och slör 5-7 m/s) seglar vi till Barbuda efter att ha
överlämnat en tom gasolflaska till S/Y Oda. Oda tänker ligga kvar för att fylla
sina gasolflaskor när gasbåten anländer till ön och har välvilligt erbjudit sig
att fylla upp vår samtidigt. Sent på eftermiddagen ankrar vi utanför Barbudas
SV spets, Cocoa Pointe i Cocoa Bay.
19/03.
Stränderna här är fantastiska. Kilometer efter kilometer med den finaste
sandstrand man kan tänka sig, men de är helt ödsliga. Tyvärr härjades ön i
september 2017 av orkanen Irma. Orkanen skördade ett dödsoffer på ön och 90% av
bebyggelsen förstördes. Innan Irma bodde det 1800 personer på Barbuda. Nu finns
bara ca 500 kvar. De övriga har flyttat till Antigua. ”Resorterna”, som låg i
direkt anslutning till stränderna, är totalförstörda och övergivna. Kuddar,
sängar, tavlor och böcker, allt ligger i högar. Vi är ankrade utanför en resort
som prinsessan Diana brukade besöka och den vackra stranden kallas Princess
Di´s Beach.
Prinsessan Diana’s Beach.
Det verkar som att ingen återuppbyggnad har startat ännu. Vi läser
att de flesta hus var oförsäkrade och många hyrde sina hus och nu är det oklart
vem som ska stå för uppbyggnaden.
20/03.
Tillsammans med ett par andra besättningar gör vi ett besök i fågelreservatet
på öns norra del. Vi blir hämtade med stortaxi för att sedan byta till
snabbgående motorbåt sista NM in till reservatet. Vi kommer otroligt nära (lite
för nära för att inte störa dem, tycker vi) fregattfåglarna och deras ungar.
Sex månader gamla fregattfågelungar.
Efteråt kör taxin oss genom huvudstaden Codrington. Överallt ser man att
förödelsen är stor. Det är mycket sorgligt. Och tyvärr ser man väldigt lite
pågående arbete. Varför gör politikerna inget när arbetslösheten ligger runt 30
% och arbetsbehov finns i massor? Svårt att förstå för en svensk, men så är vi
ju också lyckligt förskonade från naturkatastrofer.
Guiden John hade byggt upp sin verksamhet med restaurang på stranden igen.
Vi köper något kallt att dricka hos John.
21/03.
Vi bestämmer oss för att ligga kvar ytterligare en dag och går en långpromenad.
Maria vill titta till några hästar som vi passerat med taxin dagen innan, men
vi missbedömer avståndet dit. I stället för en 6 kilometers promenad blev det
drygt det dubbla. I gassande sol och med för lite vätska. Vi är rejält
slutkörda när vi kommer ombord igen. Men hästarna, som gick helt lösa, var
fantastiskt vackra. Hästarna springer helt fritt omkring på ön efter orkanen,
men de är inga vildhästar.
22/03. Dags att segla tillbaka till Antigua. Vinden
har ökat rejält, så vi sätter upp kutterfocken och ett revat storsegel. Det
räcker fint i vinden som ligger mellan 10-12m/s. Vågorna kommer från alla
möjliga håll, men är bara 2 m höga. Det blir en fin segling men för ”icke
sjöbusar” krävs det att fokusera på horisonten, att gå ner i byssan och fixa
lunch är inte att tänka på. Vi äter kall couscous sallad från gårdagen till
lunch. Ankrar i den fina bukten precis utanför Jolly Harbour. Vi skyndar oss
att få jollen i sjön för att kunna åka in till ett café som har wi-fi. Vi
behöver koppla upp oss med omvärlden.
23/03. Vi ligger till ankars och tar det lugnt. Här i
Karibien har vi för vana att titta på solnedgången, prata lite och kanske
dricka en öl eller ett glas vin när solen går ned tillsammans med vänner från
andra båtar. Ett stående inslag i samkvämet är att noga titta efter en ”green
flash” just när solen försvinner under horisonten. Idag händer det för första
gången! För ett ögonblick syns ett grönt ljusfenomen just som solen försvinner
under horisonten. Sedan är allt som vanligt igen. Var det en ”green flash” vi
såg? Ja, vi tror alla fyra att vi fått se fenomenet. Samtidigt är vi lite
besvikna på att det inte var mäktigare. Men nu vet vi att det finns. Visste ni
det?
Barbuda
16/03. We have had enough of Tank
Bay in English Harbour. We chose the anchorage so we could easily get ashore.
Now, when we have both a dinghy (borrowed) and a new motor, we value more to be
able to take a swim. We go by engine to Falmouth Harbour, which is very close
to English Harbour and anchors outside Pigeon Beach. Wonderfully clear water
and many sea turtles make us feel welcome right away.
17/03. We are up very early. It’s
the birthday of Helen at S/Y Ellen and together with the crew at S/Y Oda we have
decided that she should wake up to us singing “Happy Birthday”. Since
Helen is an early bird, we have to get up earlier. We surprise her with song,
Mimosa and fruit pies decorated with the Swedish flag in blueberry and
pineapple (made by Liv on Oda).
We visit the museum at Nelson
Dockyard. The museum is small but nice. Most interesting is probably the Nelson
Room where we learn a lot about Britain’s great naval hero Horatio Nelson’s
life and his commanding skills. Interestingly, he always took care of his crews
and arranged both entertainment and extra care for them. If you have the crew
with you, you can accomplish miracles! That is known by most captains. Göran
from S/Y Ellen invites us to a superb birthday dinner at The Pillars Restaurant
at Admiral’s Inn. Thanks for a very nice evening!
18/03. Our sea legs say it’s time
to go to sea. We have been staying still for too long so it even grows seaweed
under the dinghy! We head north to Barbuda, which belongs to the same country
as Antigua (“Land of Sea and Sun”, as it is written on all car
registration plates) i.e., we do not have to repeat the clearance procedures. We
sail to Barbuda in wonderful sailing weather (beam reach and breeze 10-12 knots)
after handing over an empty gas bottle to S / Y Oda. They are going to stay to
get their gas bottles filled, when the gas boat arrives to the island, and have
kindly offered to fill our at the same time. Late in the afternoon we anchor
outside Barbuda’s SV tip, Cocoa Pointe in Cocoa Bay.
19/03. The beaches are amazing.
Miles after miles of the finest sandy beach you can imagine, but they are
completely abandoned. The island was unfortunately hit by hurricane Irma in
September 2017. One person died and 90% of the houses were destroyed. 1800
people lived in Barbuda before the hurricane. There are only about 500 left.
The rest have moved to Antigua. The “resorts”, which lay directly
adjacent to the beaches, are completely destroyed and abandoned. Pillows, beds,
paintings and books, everything lay in ruins. We are anchored outside a resort
that Princess Diana used to visit and the beautiful beach is called Princess
Diana’s Beach. It seems no reconstruction has yet begun. We read that most of
the houses on the island were not insured and many people rented their house
and now it’s not clear who is responsible for the restoration.
20/03. Together with crews from
some other boats we visit the bird sanctuary on the island’s northern part. We
are picked up with a taxi and the last NM into the reserve we change to a fast-motorboat.
We are very close the frigate birds and their kids (our feeling is a little too
close not to disturb them). Afterwards the taxi drives us through the city of
Codrington. Everywhere you see that the extensive devastation. It is very sad.
Unfortunately you see very little work in progress. What do the politicians do
when the unemployment is around 30% and there is a lot of work needed?
Difficult to understand for a Swede, but we are also happily spared from natural
disasters.
21/03. We decide to stay one more
day and take a walk on the Island. Maria wants to look at some horses that we
passed by taxi the day before, but we misjudge the distance. Instead of a 6
kilometres walk, it was more than the double. In broiling hot sunshine and with
very little fluid, we are really exhausted when we get back on board. The
horses, who run free around the island after the hurricane, although they are
no wild horses, were beautiful.
22/03. Time to sail back to Antigua.
The wind has increased, so we put up the cutter jib and a reefed main sail. It
is good enough in a wind that is between 10-12m / s. The waves come from every
possible angle, but are only 2m high. It will be a nice sailing but for
“non-sailing bears” it is necessary to focus on the horizon, to go
down to the galley to make lunch is not to be considered. We eat cold couscous
salad from yesterday to lunch. Anchor in the beautiful bay just outside Jolly Harbour.
We hurry to get the dinghy into the sea to go to a cafe that has wi-fi. We need
to connect with the outside world.
23/03. We take it easy at anchor. In
the Caribbean we use to look at the sunset, chat a little and maybe drink a
beer or a glass of wine together with friends from other boats. Every time when
the sun disappears below the horizon we look for the “green flash”. Today we
see the phenomenon for the first time. For a moment we see a green light just
as the sun disappears. Then everything is back to normal again. Was it the
“green flash” we saw? Yes, all four of us believe that we have seen the phenomenon.
We are a bit disappointed that it was not more majestic. But now we know that
it exists. Did you know it?
