15/8. När man seglar i farvatten med tidvatten får man
anpassa sig till tidvattnet. Man vill gärna börja segla med tidvattenströmmen
med sig. Skall man segla flera dygn så spelar det väl inte så stor roll, men
det är alltid trevligt när farten över grund är större än farten genom vattnet.
Det blev tidig losskastning i ösregn och dålig vind men framåt förmiddagen kom både
sol och vind från rätt håll så Code 1-seglet hissades. Code 1 är ett segel som
liknar en stor genua och kan användas när man inte behöver segla hård bidevind,
dvs hålla så högt som möjligt mot vinden.
Kuststräckan från Eastbourne till Brighton är väldigt vacker med kullar och
höga kalkstensklippor och vi njöt i fulla drag av seglingen.
En av de sju kullarna “Seven Sisters”
Kl 1813 passerades
nollmeridianen och Salsa gjorde entré på den västra hemisfären. Kvällens mål
blev Brighton där vi firade nollmeridianpassagen med restaurangmiddag
tillsammans med Ellens besättning.
16/8. Watermakern har inte fungerat som den ska. För
seglingen ner till Kanarieöarna är det mindre viktigt men atlantöverfarten blir
betydligt angenämare om vi inte behöver snåla med färskvattnet. Därför gick vi
för motor till Shamrock Quay Marina i Southampton där watermaker servicemannen
Jim mötte upp direkt förtöjning. Med sina ”magic hands” lyckades han få igång
maskinen igen på mindre än tio minuter. Det oroande är att han påstod att han
egentligen inte gjort något. Det positiva är att han skall vara i Las Palmas
för ARC i november och dessutom inte ville ha betalt.
Eftermiddagen i övrigt ägnades åt underhållsarbeten, städning och tvätt av
såväl kläder som besättning. Bobo lagade en uppskattad spaghetti med en
specialsås som är världsberömd i hela Falsterbo.
17/8. Mot Cowes! Vi styrde mot Cowes för att åter förenas
med Ellen som förtöjt vid marinan hos Royal Yacht Squadron. Detta tack vare kusin
Eriks utmärkta kontakter med klubben. Att såväl förtöjningsassistans som
duschfaciliteter var på toppnivå kan intygas. Eftersom vi var klubbens gäster
vägrade de dessutom att ta emot någon hamnavgift. Vi njöt av seglaratmosfären i
Cowes, åt middag på en utmärkt restaurang och avslutade besöket med en riktig
engelsk frukost på klubbhuset ”the Castle” morgonen efter.
Frukost på “The Castle”
18/8. En kort segling över ett gropigt Solent till
Lymington. Vi var ganska nöjda när vi kom i lä i marinan för kuling-vinden var
betydligt starkare än utlovat.
