29/8. Kvällen till sjöss var behaglig i den akterliga vinden ända tills vi tvingades genomföra en “sko-över-bord-manöver”
efter kvällsmaten. Christers seglarsko råkade hamna på fel sida av relingen i samband med arbete på däck men
plockades skickligt upp av besättningen innan den sjönk. En bra övning som visade att säkerhetsgenomgången
inte varit bortkastad.
30/8. Natten var kolsvart. Det märktes en tydlig skillnad mot en svensk höstnatt. Under natten drog regnbyar
fram över Biscaya. Vi lyckades hantera vindbyarna ganska bra fram till kl. 05 på morgonen då en kraftig vindby
fick båten att “brotscha”, dvs lova upp mot vinden. I samband med att vårt försegel Code 1 fladdrade våldsamt
gick ett block som skulle hålla Code 1 fast i bogsprötet av. Efter att ha fladdrat löst ett tag gick karbinhaken
i fallet (upphissningslinan) upp och plötsligt låg hela seglet i sjön.
“Klart skepp”, alle man på däck, bärga
storen och därefter bärgning av den sjöblöta Code 1.
Lite dramatik livar alltid upp tillvaron. Särskilt när
det slutar lyckligt, vilket det gjorde. Seglet gick inte sönder och de övriga grejorna kunde repareras/ bytas
ut. Enda tråkigheten var att änden på fallet hade åkt upp till masttoppen och vi fick klara oss med bara genua
och storsegel till Galicien. Att skicka upp någon i masten i de rådande atlantdyningarna hade varit dumdristigt.
31/8. Fortsatta akterliga vindar gör att vi njuter av seglingen. Intressant är att det nu har blivit flera
tusen meter under kölen. Våra vänner delfinerna kommer ofta och gör akrobatiska uppvisningar för oss. Vi ser
även valar som blåser. Den närmaste var på ca 30 meter och var minst lika stor som Salsa. Men typen av val
lyckades vi inte bestämma.
1/9. Fortsatt segling. Under hela seglingen talar vi med Ellen två gånger om dygnet på VHF. De håller ungefär
samma fart som vi fast de är utom synhåll. Vi har även försökt få kontakt på kortvåg med Oceanseglingsklubbens
radiopassare men de atmosfäriska förhållandena har gjort att det varit svårt att höra på grund av störningar.
Sent på eftermiddagen ankrade vi i en härlig vik utanför staden Ares som ligger i närheten av La Coruna. Vår
Biscayapassage hade, tack vare gynnsamma vindar, genomförts på tre dygn i stället för fyra.
Lunch på Biscaya.
Christer hämtar ner fallet när vi ankrat i Ares.
Biscay
29/8. The night at
sea was pleasant in the aft wind until we had to do a “shoe-overboard
maneuver”. Christer’s shoe happened to end up on the wrong
side of the rail but was skilfully picked up by the crew before it
sank. A good exercise that showed that the safety briefing had not
been wasted.
30/8. The night was pitch-black. Very different
from a Swedish autumn night. During the night there were showers over
Biscay. We managed to handle the gusts pretty good until 05 in the
morning when a strong gust got the boat to “ream”, ie go
upwind. The headsail Code 1 fluttered violently and a block that
would keep Code 1 fixed in the bowsprit broke. After it had fluttered
loose for a while the halyard carabine hook broke and suddenly the
sail was in the sea.
“Battle stations”!
All hands on deck! The soaking wet Code 1 was taken in.
A little drama is always
exciting! Especially when everything ends well.
The sail was not
broken and the other stuff could be repaired / replaced.
31/8.
Continued following winds and we were enjoying the sailing.
Interestingly, it had now become more than thousand meters below the
keel. Our friends the dolphins often joined us and did their
acrobatic shows. We even saw whales blowing. The closest was about
30 meters from us and was at least as big as Salsa.
1/9. We
continued the sailing. We talked with Ellen twice a day on VHF.
Although they were out of sight, they were doing about the same speed
as we.
We anchored in a beautiful bay outside
the town of Ares located near La Coruna. Our Biscay passage had,
thanks to favourable winds, been completed in three days instead of
four.
