11/9. Härligt att vakna till ankars en solig morgon. Vi
börjar dagen med att sätta en klisterlapp över en liten reva som vi fått i
genuan. Nu uppskattas särskilt att Salsa fått kvinnliga besättningsmedlemmar.
Med hjälp av en hårfön torkar vi seglet så att klisterlappen fastnar som den
skall. Hårfönen har nu förtjänat sin plats ombord. Efter avslutat
reparationsarbete seglar vi till Ria de Muros. Under seglingen görs ett nytt
försök att få igång watermakern. Försöket lyckas när vi kör båtens generator
samtidigt med watermakern, och vi fyller upp färskvattentanken. Tidigare
misslyckanden har antagligen berott på att spänningen vid tidigare körningar har
sjunkit för lågt. Watermakern skall visserligen larma för underspänning, men
det har den inte gjort. Vi håller tummarna för att detta är sista kapitlet i
följetongen om watermakerproblem och firar ”Watermakerns Dag” genom att bjuda
in våra grannbåtar på ett glas bubblande Cava efter förtöjning i Muros marina.

12/9. Vi
bestämmer oss för att stanna ytterligare en dag i Muros. Staden är mysig och
har ofattbart många restauranger för sina 9000 invånare. Bläckfisk, både på längden
och tvären, är det genomgående temat på menyerna.

13/9. Vi seglar vidare söderut till Ria de Aurosa. Vår
förhoppning om varmare badvatten kommer på skam liksom förhoppningen om mysiga
ankarvikar. Rians kuster är nerlusade med musselodlingar, s.k. Vivaros. Det är
flottar som ligger i stort antal med ca 40 meters mellanrum. Visserligen kan
man ankra mellan dessa och stranden men det känns inte bekvämt att vara
instängd av obelysta flottar om man skulle tvingas lämna ankarplatsen i mörker.
Till slut hittar vi en acceptabel ankarplats utanför staden Pobra do Caraminal.
Vi bjuder över den norska båten Olivias besättning på drink och småprat.

14/9. På morgonen blev vi bjudna på färsk baguette och
croissanter av Olivias skeppare, som tagit jollen i land och handlat. Mycket
uppskattat!
Vi lämnar Ria de Aurosa och seglar till nästa ria med en frisk slör och
halvvind. Tidvis loggar vi över åtta knop genom vattnet. Eftersom strömmen är
med oss blir det nästan nio knop över grund i solskenet. Det känns som lite
”pay-back” efter allt kryssande som vi gjort under den första månaden. Till kvällen förtöjer vi i marinan i Sanxenxo.
Trots stadens svåruttalade namn
uppskattar vi både marinan och staden. Rent, snyggt och god ordning.

15/9. Eftersom vi
fått tipset att vi inte får missa den lilla fiskebyn Combarro i Ria de
Pontevedra, så gör vi en kort sjöresa dit. Under färden underhålls vi av delfiner,
men av en annan typ än de vi sett tidigare. De här är större och ofta lite
lojare. Combarro som är en mycket charmig liten by är bl.a. känt för sina ”horreos”
som är små hus som står på sten pelare och har använts till att lagra spannmål.
Vi äter ute på kvällen och för första gången sedan vi kom till Spanien blir det
paella.

16/9. Nu är det Islas Cies som gäller! Hit är det ungefär 20
sjömil från Combarro. Vi njuter av fin segling, först kryss men sedan vände
vinden till vår fördel och vi seglade i halvvind och solsken. Efter 10 dagar ombord
har Maria fått lite stadigare sjöben och kunde fixa till en god spansk tortilla
av rester till lunch.

Cies öarna är nationalpark och
består av flera öar. För att besöka Islas Cies och navigera och ankra här krävs
tillstånd av ”Parque Nacional Islas Atlánticas de Galicia”.
Navigeringstillståndet hade vi redan sökt från Sverige och fått innan vi åkte
och ankringstillståndet sökte vi idag på internet och fick positivt svar direkt.
Spanien hat inträtt i it-åldern. Långa kritvita stränder och turkosblått
vatten. Det märks att det är ett populärt utflyktsmål för spanjorerna, här är
mycket folk. Vatten temperaturen är fortfarande inte mer än 14 grader så vi
avstår från ett dopp.
Ria de Muros to Islas Cies

11/9. It’s wonderful
to wake up anchored on a sunny morning. The day starts by putting a sticker over
a small rip that we got in the genua. The female crew members are now
especially appreciated. With the help of a hair dryer we dry the sail so that
the sticker can attach as it should. The hair dryer has now earned its place on
board. We sail to Ria de Muros. During the sailing, a new attempt is made to start
the watermaker. We are successful when we run the boat’s generator at the same
time as the watermaker, and we can fill up the freshwater tank. The failure has
probably been that the voltage in previous attempts have dropped too low. The
watermaker, though, should alert for undervoltage, but it has not. We cross our
fingers that this is the last chapter of the story of the watermaker problems
and celebrate the “Watermaker’s Day” by inviting our neighbours for a
glass of Cava after mooring in Muros marina.

12/9. We
decide to stay another day in Muros. The city is charming and has an
unbelievably amount of restaurants for its 9000 inhabitants. Octopus, in all
various ways, is the standard theme on the menus.

13/9. We
continue south to Ria de Aurosa. Our hope of warmer water comes to shame as well
as the hope of nice anchoring. The coast of the Ria is nestled with mussel
plants, so-called “vivaros”. They are floats that lie in large numbers at about
40 meters apart. Certainly, one can anchor between these and the beach, but it
does not feel comfortable to be trapped by unlit floats if you are forced to
leave the anchorage in the dark. Finally, we find an acceptable anchorage
outside the city of Pobra do Caraminal. We invite the Norwegian boat Olivia’s
crew for a drink and chat.

14/9. In
the morning, Olivia’s skipper, who had taken the dinghy ashore, delivered fresh
baguette and croissants to us. Much appreciated!

We leave
Ria de Aurosa and sail to the next ria in a moderate broad reach and half wind.
Occasionally we log over eight knots through the water. Since the current is
with us, we do almost nine knots of speed over ground in the sunshine. A little
“pay-back” after all the tacking during the first month! We moor at
the Sanxenxo marina in the evening. Despite the difficult pronunciation of the
city name, we appreciate both the marina and the town. Clean, tidy and good
order.

15/9. We
had got the tip not to miss the small fishing village of Combarro in Ria de
Pontevedra. Dolphins entertain us during the trip. Combarro which is a very
charming little town is among other things known for its “horreos”,
which are small houses that stand on stone pillars and have been used for grain
storage. We eat paella (the first since we arrived in Spain) at a restaurant in
the evening.

16/9. Islas
Cies next! It’s about 20 nautical miles from Combarro. We enjoy the great
sailing, tacking first but then the wind turned to our favour and we sailed in
half wind and sunshine. Maria’s sea legs got a little more stable after 10 days
on board and Maria cooked a good Spanish tortilla from leftovers for lunch.

Cies
islands are national parks and consist of several islands. To navigate, anchor
and visit Islas Cies, permission is required from the “Parque Nacional
Islas Atlánticas de Galicia”. We had already applied for and received the
navigation license from Sweden before we left.
We applied for the anchorage license via the internet today and received
a positive response immediately. Long white
beaches and turquoise blue water. This seems to be a popular excursion
destination for the local people. We refrain from a swim. The water temperature
is still not above 14 degrees.