25/12.
Juldag i Karibien. Här är det väldigt lugnt idag. Lokalbefolkningen
firar jul idag och det märks. De flesta affärerna iland är stängda och båtarna
som utbjuder sina tjänster är få. Även vi tar det lugnt men gör upp planer för
hur vi vill segla den närmaste framtiden.

26/12. Dags att lätta ankar igen. Det blåser, som vanligt,
en frisk ost-nord-ostlig (ENE) vind på 8-10 m/s. Vi seglar söderut till Tobago
Cays, som är några öar omgivna av ett stort hästskoformat rev. Hela området är
nationalpark. Det ligger mycket båtar här, både vid bojar och till ankars.
Emellanåt sticker en havssköldpadda nyfiket upp huvudet alldeles nära båten.
Lokalbefolkningen arrangerar barbecue på stranden för båtgästerna. Hela
familjerna är involverade i denna business och ”big mama” står i köket som är
uppsatt på stranden. Vi blir hämtade vid båten och körda till stranden där det
är dukat för oss. Det vi vill dricka tar vi med oss själva. En hel grillad hummer
bjuds vi på till ett väldigt överkomligt pris.

Aldrig har väl en middag smakat
så gott! Vilken trevlig kväll! I mörkret blir vi sedan körda tillbaka till
Salsa, att vågorna bryter över oss gör inget, vattnet är ju varmt.

27/12. Snorkelutflykt till beachen under förmiddagen. På
grund av dålig sikt i vattnet blir snorklingen inte så spektakulär som vi
hoppats, men när vi åker tillbaka med jollen inträffar en höjdare. Vi siktar på
nära håll minst tio havssköldpaddor i en grupp.
Under eftermiddagen kommer som vanligt ett flertal squalls.

Då ökar vinden från
ca 9 m/s till 13 eller 15 m/s. Samtidigt regnar det häftigt. Men eftersom regnet
är varmt och består av sötvatten är det välkommet och man vill nästan springa
ut och få en härlig dusch!

28/12. Vi lämnar Tobaco Cays och går till Union Island för
att klarera ut från Grenadinerna för att sedan segla söderut. Men när vi kommer
till Union Island blir vi så förtjusta i både ön, folket och ankarplatsen att
vi bestämmer oss för att stanna här åtminstone en natt. Det känns lyxigt att
kunna ändra sina planer med kort varsel. På eftermiddagen gör vi en båttur med
gummibåten till Happy Island, en liten ö mitt på revet som lokalbefolkningen
byggt av snäckskal. Den härbärgerar endast en bar och några barbord. Det går
ordentlig sjö och blåser ca 10 m/s på vägen tillbaka, så plötsligt får en våt
barrunda en helt ny innebörd.

29/12. Vi lättar ankar efter frukost och seglar söderut för
enbart genua. I den friska vinden ENE så gör vi mellan 6,5 och 7,5 knop. Vi
kommer därför tidigt efter lunch fram till ön Carriacou som tillhör Grenada. Vi
ankrar i Tyrell Bay på öns västsida. Bukten är väl skyddad för ostliga vindar. Det
är 5 m där vi ankrar och vattnet är kristallklart och på botten ser vi
sjöstjärnor stora som stekpannor.

Efter sedvanlig inklarering hos tull och
immigrationsmyndigheter umgås vi med besättningarna på Rua och Ellen. På
kvällen åker vi iland, äter lobster och lyssnar på reaggiemusik på ett litet
ställe vid stranden. Här umgås både locals och besökare. De bofasta och
båtfolket skiljs lättast åt genom att båtbesökarna i de flesta fall har
normalstora pupiller och inte luktar sött av något de rökt.

30/12. Vi tar en vilodag ombord. Gör en
utflykt med jollen till ett närliggande Mangroveträsk och förundras över att
man bara kan lämna båtar som vrak i ett naturskyddat område. Men vi har liknande
problem med övergivna båtar i Sverige.

31/12. Ännu en behaglig dag i vårt
äventyr. Rua skall segla en tur och Fredrik och Tomas tar chansen att hänga på.
Kul, och väldigt annorlunda, att segla katamaran. Trots vind på 10 m/s ligger
båten som ett strykjärn på vattnet och kaffekoppen står kvar där man lämnat
den.
Slutligen önskar vi på Salsa er alla ett riktigt GOTT NYTT 2018!

Tobago Cays
25/12. Christmas Day in the Caribbean. It is very quit here today. The locals celebrate their
Christmas. Most shops are closed and it is very few boat boys offering their services.
We take it easy but make up planes for the sailing for the next couple of days.

26/12. It
is time to weigh anchor. As usual a fresh ENE breeze of 16–20 knots blows We
sail south to Tobago Cays, a couple of islands surrounded by a horse shoe reef.
The whole area is a protected zone, runned by Tobago Cays Marine Park. The
anchorage is full of yachts, both moored and anchored. Now and then a Sea
Turtle lifts his head above surface and watch us. The locals arrange barbecue
ashore for the yacht crews. Whole families are involved in this business and
“Big Mama” runs the kitchen as they have organized on the beach. We are
transported to the barbecue where everything is ready for us. We bring from the
yacht what we would like to drink. We are served a whole barbecued crayfish for
a very reasonable prize. One of the best meals we have had! What a fantastic
evening! In the dark we are transported back. And we don’t mind the waves are making
us wet. The water is warm.

27/12.
Snorkel excursion to the beach before lunch. Due to bad visibility in the water
the snorkelling is not as spectacular as we had hoped for. But on our way back
with the dinghy we come very close to a group of at least ten Sea Turtles.
During the afternoon we are, as usual, hit by several squalls. The wind
increases from 18 knots to 26 or 30 knots. At the same time there comes an
intense rain. But since the rain is warm and it is fresh water it is welcomed
and we almost wants to run out and get ourselves a free shower.

28/12. We
leave Tobago Cays and motor over to Union Island in order to check out from the
Grenadines. But when we reach Union Island we are so pleased with the island,
the people and the anchorage so we decide to stay at least one night. It feels
very luxurious to be able to change plans with short notice. In the afternoon
we take the dinghy to Happy Island, a manmade small island made of conch shells
in the middle of the coral, only consisting of a bar and a few tables. There is
a heavy swell and a wind of 20 knots on the way back. After this a “wet bar
visit” (Swedish expression) gets a whole new meaning.

29/12. We weigh anchor after breakfast and sail
south with only the genoa. In the fresh ENE wind we still make between 6.5 and
7.5 knots. We reach the island Carriacou after lunch. The island is dependant
of Granada. We anchor in Tyrell Bay on the west coast. The bay is well
protected against easterly winds. The water is crystal clear and although the depth
is 5 m we see large starfish the size of a frying pan on the bottom. After the
usual check in at customs and immigrations authorities we socialize with the
crews of Rua and Ellen. In the evening we take the dinghy ashore, eat lobsters
and listens to Reggie music at a small local place at the beach. The place is
visited by both locals and people from the yachts. The locals can be
distinguished since the yacht people normally have ordinary sized pupils and do
not smell sweet smoke.

30/12. This is a slow day. We make an excursion with the dinghy
to a Mangrove area nearby and are surprised that the authorities allow old
boats to become wrecks in a protected area. But maybe we have the same problem with
abandoned boats in Sweden.

31/12. Another comfortable day on our sailing adventure.
Rua is going to sea for a short trip and Fredrik and Tomas take the opportunity
to sail a catamaran. It is fun and very different from sailing a monohull. Although
the wind is around 20 knots Rua behaves like an iron on the sea. And the cup of
coffe is still there where you left it.
At last we onboard Salsa wishes you all the best for 2018!