15/01 Seglingsdag!
I frisk ostlig vind kryssar vi till bukten utanför Sainte Anne där vi ankrar
för natten. Vi föredrar att ligga på svaj lite utanför samhället och alla andra
båtar eftersom vi gärna badar från båten och här känns vattnet rent och fint. Vi
tar kvällspromenad i land och äter middag på fransk restaurang. Formidable!
16/01 Vi vill hitta
snorklingsställen på Martiniques atlantsida men när vi fått känna på
sjöhävningen och den friska atlantvinden ångrar vi oss och snorklar och badar i
en mer skyddad vik istället. Till kvällen är vi tillbaka på ”vår” ankarplats
och ungdomarna ger sig iväg på en SUP (Stand Up Paddelboard) runda.
17/01. Vi vill se lite mer av ön
och seglar norrut på västsidan till Saint Pierre, som fram till Mont Pelés vulkanutbrott
1902 var öns huvudort. Vid vulkanutbrottet dog fler än 30000 invånare. Endast
en person i staden, Cyparis, överlevde. Han klarade sig genom att han vid utbrottet
satt i stadens fängelse. Hans cell hade extra kraftiga väggar och dörren var
vänd ifrån vulkanen vilket delvis skyddade från de farliga gaserna.
Fängelsehålan-The prison
Vi promenerar
och tittar på fängelsehålan och ruinerna av den gamla teatern. I viken utanför
Saint Pierre ligger flera vrak av båtar som gick under vid vulkanutbrottet.
18/01. Vi seglar söderut igen
och ankrar för natten på sydvästsidan av bukten där Fort de France ligger.
Återigen så grillar vi goda köttbitar som nu avnjuts med Caesarsallad och hemlagad
efterrätt. En bit ifrån oss ligger en starkt upplyst megayacht till ankars. De
har visserligen mer ljus ombord än vi har, men vi bestämmer att de inte får
lika god mat som vi lagar ikväll. De
verkar ha en besättning på minst femton, tjugo personer. Men ägarna får nog i
alla fall inte njuta av att fått laga maten själv.
19/01. Åter är det avskedsdags.
Vi lämnar av Malin och Simon med gummijollen vid stranden till deras förbokade
hotell. Maria upprepar naturligtvis sin avskedsritual med nu ännu större tårar.
Det blev en kort sejour ombord för ungdomarna men de får trösta sig med att de
är välkomna tillbaka. Själva tuffar vi tvärs över bukten och ankrar centralt i
Fort de France, precis väster om den gamla fästningen Fort St Louis. Första
parkett i centrum! Nackdelen märks inte förrän sent på kvällen. Tyst blir det
aldrig i centrum av en stor stad. Motorcykelbuller blandas med musik, tutor och
även smällare.
Fredrik har varit i land och köpt bröd. Bread delivery!
20/01. Trots brist på nattro är
vi uppe tidigt och lyckas boka en hyrbil för dagen. Det var inte lätt men ett
antal telefonsamtal senare finns det en ledig bil ute på flygplatsen. Vi står
och väntar på att en taxi ska komma förbi när istället en liten minibus med
handskriven skylt med sluthållplatsen ”Le Lamentin”i fönstret susar förbi. Det
är ju där flygplatsen ligger! Vi vinkar och chauffören stannar och vi hoppar
på. Detta är tydligen en ”Taxico”, en delad taxi som är populär bland lokalbefolkningen
och mycket billig. Vi får vår hyrbil efter lång väntan (vi har lärt oss att
inte hetsa upp oss när saker och ting tar tid, så är det i Karibien och nu har
vi börjat gilla läget!) och gör en trevlig rundresa på ön. Vägarna på
Martinique håller en avsevärt bättre standard (motorvägs standard med tre filer
på sina ställen!) än vägarna på både St. Lucia och Grenada. Det märks att ön är
fransk och en del av EU. Trevligaste upplevelserna från bilturen är den
fantastiskt frodiga regnskogen och den fint anlagda tropiska trädgården Balata.
Där kan vi beskåda regnskogen genom att gå på svajande hängbroar 15 meter över
marken.
21/01. Vi behöver diverse delar
till båten och seglar därför till Le Marin på sydkusten. Le Marin är
Martiniques båtsportcentrum och har flera båtsportbutiker och segelloft. Nu
ligger vi på plats inför måndagens öppnande av butikerna.
22/01. Tänk att det kan vara så
svårt att hitta rätta saker här i Karibien. Fredrik ville få mer miljövänlig
batteriladdning med hjälp av en stor flexibel solpanel att lägga på däck när
Salsa ligger till ankars. Men trots att det finns tre ganska stora
båtsportaffärer i Le Marin finns det ingen passande solpanel. En butik säger
att de har beställt sådana och att de kommer om ca tre veckor. Men så länge
hoppas vi att vi inte behöver ligga kvar här. Vi ska ligga kvar tills vi fått
hit Salsas reservstorsegel från Sverige (som skickades med DHL i måndags). Men sedan drar vi vidare.
Martinique
15/01 A Sailing Day!
In fresh east wind, we tack to the bay outside of
Sainte Anne where we anchor for the night. We prefer to drop the anchor a
little outside of the village and all other boats because we like to swim from
the boat and here the water feels clean and fresh. We take an evening walk
ashore and eat dinner at a French restaurant. Formidable!
16/01 We want to find snorkelling sites on the
Martiniques atlantic coast but once we experience the swell and the fresh
Atlantic wind, we change our minds. We snorkel and swim in a more sheltered bay
instead. In the evening we are back at our “anchorage” and the
youngsters are doing a trip on a SUP (Stand Up Paddelboard).
17/01. We want to see a little bit more of the
island and sail north on the west side of Martinique to Saint Pierre, which
until the Mount Pelé’s volcanic eruption in 1902 was the capital of the island.
At the volcanic eruption more than 30000 inhabitants died. Only one person in
the city, named Cyparis, survived. He survived because he was a prisoner at the
city’s prison at the outbreak. His cell had extra strong walls and the door was
turned away from the volcano, which partially protected him from the dangerous
gases. We take a walk and look at what is left of the prison and the ruins of
the old theater. In the bay outside Saint Pierre there are several wrecks from
the volcano eruption.
18/01. We sail south and anchor for the night
on the southwest side of the bay where Fort de France is located. We barbeque
some good meat now enjoyed with Caesar salad and homemade dessert. A heavily
lit mega yacht is anchored a bit away from us. They have more light on board
than we have, but we decide that they are not getting as good food as we are cooking
tonight. They seem to have a crew of at least fifteen, twenty people, so the
owners may not get the joy of cooking themselves!
19/01. It’s a farewell day again. We leave
Malin and Simon on the beach next to their pre-booked hotel. Maria, of course,
repeats her farewell ritual with even bigger tears. It was a short stay on
board, but they are always welcome back. We go across the bay and anchor
centrally in Fort de France, just west of Fort St Louis’s old fortress. First
parquet in the city centre! The disadvantage is not noticeable until late in
the evening. The centre of a big city is never quiet. Motorbike noise and music,
tutors and even fireworks keep us awake.
20/01. We are up early despite the lack of
sleep and manage to book a rental car for the day. It was not easy but a number
of phone calls later there was a car available at the airport. We are waiting
for a taxi to go pick up the car, when a small minibus with a handwritten sign “Le
Lamentin” in the window pass us. That’s where the airport is located! We
wave and the driver stops. This is a “Taxico”, a shared taxi that is
popular with the locals and very cheap. We get our rental car after a long wait
(we have learned not to worry when things take time, this is the Caribbean and
we have started to get adjusted!) and make a nice trip on the island. The roads
in Martinique are of a significantly higher standard (sometimes highway 3 lanes
standard) than the roads on both St. Lucia and Grenada. Maybe because the
island is French and part of the EU. The stunningly lush rainforest and the
beautifully landscaped tropical garden of Balata are the nicest experiences of
the day. In Balata we look at the rainforest from swaying suspension bridges 15
meters above the ground.
21/01. We need various parts for the boat and sail
to Le Marin on the south coast. Le Marin is Martinique’s yachting centre and
has many chandleries and sail makers. We are in place before Monday’s opening
of the stores!
22/01. Why is it so hard to find the right
things here in the Caribbean. Fredrik would like to get more environmentally
friendly battery charging using a large flexible solar panel to lay on the deck
when Salsa is anchored. Even though there are three quite large boat-shops in
Le Marin, there is no suitable solar panel. One store says they have ordered
solar panels and that they will arrive in about three weeks time. We don’t want
to stay here for three weeks. We will move on as soon as we get Salsa’s spare
main sail that was shipped by DHL from Sweden on Monday.
