19/02. Vi provianterar under förmiddagen och lämnar sedan Pointe
à Pitre. Vi vill snorkla och går ut och ankrar vid den lilla ön Ilet du Gosier.
Tyvärr är sikten i vattnet dålig så snorklingen avslutas snabbt. Medan
middagsgrillningen förbereds visar en ankrad segelbåt nödsignaler genom att en
man höjer och sänker båda armarna. Fredrik gör genast en brandkårsutryckning
med jollen. ”Nödläget” visar sig inte vara allvarligt. Tre unga fransmän har
kört slut på dieseln på sin segelbåt, vill inte segla och får skjuts in till
land för att hämta mer diesel.
20/02. Vi vill segla sydost till Marie-Galante en ö som
tillhör Guadeloupe, men vindriktningen är ogynnsam. Hård bidevind. När delar av
vår nya besättning inte njuter av de stora vågorna faller vi i stället av och
seglar till Les Saintes igen. Vinden friskar i och i en squall blåser det 17
m/s. Då är det skönt att ha vinden akter om tvärs. Vi ser att squallen är på
väg mot oss så vi hinner i god tid minska på seglen. Vi lyckas få en boj i
viken Anse du Bourg. Tyvärr är det väldigt gungigt vid bojen, för att uttrycka
det milt. Ännu en gång åker vi berg och dalbana hela natten.
21/02. Louise och Viktor hyr skotrar och utforskar ön under
förmiddagen. Till lunch blir vi gamlingar upphämtade och vi åker tillsammans
till den fina lilla snorklingsviken vid Pain de Sucre. Snorklingen är lika fin
som tidigare och vi njuter av alla fiskarna. Det kommer som vanligt en
störtskur, men den håller bara på i några minuter. Kvällen avslutas med en
alldeles utmärkt restaurangmiddag på en fransk krog i hamnen.
22/02. Vi ligger kvar vid Les Saintes ytterligare en dag i
väntan på att vinden ska avta något.
Nu är det bestämt att Salsa ska seglas hem till Sverige i vår. Planen för
atlantöverfarten är att lämna Antigua runt den 1.a maj och segla 2200 NM till
Azorerna där besättningen får smaka på den lokala ölen och vila sig lite innan
vi seglar vidare 1200 NM till södra England. Maria kommer inte att krossa
Atlanten en andra gång, så nu finns det plats ombord för nya seglingssugna
besättningsmedlemmar. Har du tid och är intresserad av att segla över Atlanten med
Salsa så är du välkommen att i närtid höra av dig till Fredriks hotmail-adress;
figge_h@hotmail.com. Fredriks glocalnet-adress (fredrik.hallstrom@glocalnet.net)
fungerar tyvärr inte längre.
23/02. Nattbestyr igen! Vinden är frisk och tillsammans med
dyningarna som rullar in i viken från ett helt annat håll sliter det mycket på
bojförtöjningen. Efter att vi mitt i natten, på Marias initiativ, kontrollerat
slitaget av förtöjningen funderar vi på hur vi bäst kan förstärka den. Då hörs
en dov smäll och förtöjningstampen är avsliten. Otroligt så fort det gick från
av vi först såg slitmärken på den. Som väl är har vi en backup-tamp kopplad i
bojen men den kommer inte att hålla särskilt länge. Vi får förtöja i bojen med
ankarkättingen som vi brukar använda till jollens ankring. Vi är uppe alla fyra
och hjälps åt på däck och alltsammans tar cirka en timme. Efter det får vi sova.
På morgonen lämnar vi Les Saintes och kryssar i frisk vind till Pointe à Pitre.
24/02. Tänk så skönt det är att vakna till ankars på en lugn
ankarplats. Efter att under flera nätter ha blivit sjörullade vid Les Saintes
känns det som himmelriket att vakna till vågors stilla kluckande utanför
marinan i Pointre à Pitre. Humöret stiger åtskilliga grader! Under dagen tar vi
jollen in till Pointe à Pitre. Vi passerar grönsaksmarknaden nere i hamnen där
kommersen är i full gång och vi stannar och tittar på alla de vackert upplagda
frukterna och grönsakerna. 
Entrén till marknaden.
En fröjd för ögat!
Vi passar på att köpa härliga avokador, som inte
alls liknar de små svarta vi har hemma. Dessa är gröna och släta och i storlek
större än en grapefrukt. Vi gör ett minnesvärt besök på Memorial ACTe (The Caribbean
Center of Expressions and Memory of the Slave Trade and Slavery), som är ett
nybyggt museum (invigdes av Frankrikes president i maj 2015), där slaveriet i
världen beskrivs på ett väldigt informativt sätt. Tänk så mycket grymhet vi
människor kan komma på. 
Mémorial ACTe
Efter en trevlig lunch på yachtklubben beser vi staden,
som vi inte blev så förtjusta i. Slitna hus och affärer som är stängda redan
efter lunch på en lördag.
25/02. Kors i taket! Under två veckor har vi försökt boka
plats i marinan Bas du Fort, men bara mötts av svaret att det är fullbelagt. Plötsligt
har situationen nu ändrats och vi får en utmärkt bryggplats och dessutom bra
assistans vid förtöjningen. Salsa har stått på kö i tre veckor för att få bli
upplyft på land så vi kan måla på ny bottenfärg. Tyvärr är kölistan lång och
det finns många båtar före Salsa. Här måste brukas list.
Det är dags för Louise och Viktor att lämna oss för att resa hem och arbeta.
Det har varit väldigt trevligt att ha dem ombord och vi önskar dem välkomna
tillbaka.
26/02. Varför ska man ligga i en
marina? Egentligen är det mycket skönare, svalare och lugnare och billigare att
ligga till ankars. Svaret är att vi vill tvätta sängkläder, fylla på förrådet
av färskvatten, fulladda batterierna, få tillgång till Wi-Fi och proviantera.
Visst har vi tvättmaskin ombord men sängkläderna blir lite mycket för den.
Dessutom behöver tvättmaskinen färskvatten och det snålar vi med ombord trots
att vår watermaker kan göra 60 liter i timmen. Men då måste vi köra generatorn
för att få tillräckligt med ström.
Dagen blir en riktig underhållsdag där allt utom provianteringen hinns med. En
tråkig men nödvändig dag i en seglares liv.
Pointe-à-Pitre, Guadeloupe
19/02. we leave
Pointe à Pitre in the morning after doing provisioning. We want to snorkel and
anchor outside the small island of Ilet du Gosier. Unfortunately, the
visibility in the water is poor so we are not snorkelling very long. While we
are preparing the barbecue dinner, an anchored sailboat shows emergency signals
by raising and lowering both arms. Fredrik leaves immediately with the dinghy
and goes over to them. The “Emergency” is not serious. Three young
Frenchmen have run out of diesel. Fredrik offers them a lift ashore to pick up
more diesel.
20/02. We
want to sail southeast to Marie-Galante, an island belonging to Guadeloupe, but
the wind direction is unfavourable. Hard close reach. We fall off when parts of
our new crew do not enjoy the big waves, and instead we sail to Les Saintes
again. The wind increase and we get a squall of 17 m / s. It’s nice to have a
following wind. We can see the squall heading for us which means we have time
to reef the sails. We manage to get a buoy in the bay of Anse du Bourg.
Unfortunately, to put it mildly, it’s very bumpy. Once again we go roller
coaster all night.
21/02.
Louise and Viktor rent scooters and explore the island in the morning. At
lunch, the oldies are picked up and we go together to the beautiful little snorkelling
bay at Pain de Sucre. The snorkelling is as nice as last time. Suddenly it’s
pouring down. But it only lasts for a few minutes. In the evening we have an excellent
dinner at a French restaurant.
22/02. We
are staying at Les Saintes for another day, waiting for the wind to calm down.
We have decided that Salsa will sail home to Sweden again this spring. The plan
is to leave Antigua for the Atlantic crossing around the 1.st of May and sail
2200 NM to the Azores. Here the crew can taste the local beer and rest a little
before we continue the 1200 NM to southern England. Maria will not cross the Atlantic
Ocean a second time, so there is place for new sailing crew members. If you
have time and are interested in sailing across the Atlantic with Salsa, please
write to Fredrik at: figge_h@hotmail.com. Fredrik’s glocalnet address is not
working any longer!
23/02.
Night chores again! It’s very windy and along with the swells that roll into
the bay from a different direction, the mooring ropes get worn. On Maria’s
initiative, we check the mooring in the middle of the night. We realize we need
to strengthen it. A bang sounds and the mooring line is gone. Unbelievably! It
happened very quickly. We have a second backup line attached to the buoy but we
realize it will not last very long. We use the anchor chain that we usually use
for the anchorage of the dinghy and tie it to the buoy. All four of us are up on
the deck and it takes us an hour to fix it. Finally we can get to sleep. We
leave Les Saintes in the morning and tack in moderate wind to Pointe-á-Pitre.
24/02. How
nice isn’t it to wake up anchored in a quiet bay. After having been saddled at
Les Saintes for several nights, it feels like heaven waking up to the calm sound
of the waves outside the marina of Pointre a Pitre. Our mood is much better! During
the day we take the dinghy to Pointe á Pitre. We walk through the vegetable
market in the harbour, where the commerce is ongoing and we stay and look at
all the beautifully displayed fruits and vegetables. We buy fantastic avocados,
which are not very similar to the small black ones we have at home. These are
green and smooth and in size larger than a grapefruit. We make a memorable
visit to Memorial ACTe, a newly built museum (inaugurated by the President of
France in May 2015), where slavery in the world is described in a very
informative way. It is unbelievable how much cruelty humans can create. After a
nice lunch at the yacht club, we visit the city, which we were not so fond of.
Houses in need of maintenance and shops closed already after lunch on a
Saturday.
25/02. Surprise!
For two weeks, we have tried to make a reservation for a berth in the marina
Bas du Fort, but every time we have received the same answer that it is full.
Suddenly, the situation has changed and we get an excellent berth and also very
good service when mooring. Salsa has now been on a waiting list for three weeks
to get out of the water so we can paint new antifouling on the bottom of her.
Unfortunately, the list is long and there are many boats before Salsa. We will
have to use a stratagem.
It is time for Louise and Viktor to leave us and go home and back to work. It
has been very nice to have them aboard and we wish them welcome again.
26/02. Why
should you stay in a marina? Actually, it is much more beautiful, fresher, calmer
and cheaper to be anchored. The answer is that we want to wash our bed linen,
refill our supply of potable water, charge our batteries to 100 %, access
Wi-Fi, and do provisioning. Yes, we have a washing machine on board, but the
bedding will be a bit too much for it. In addition, the washing machine needs
fresh water, and that is rationed on board even though our water maker can make
60 litres per hour. But to run the watermaker we need to run the generator to
get enough power…
It’s a day
of maintenance. A boring but necessary day in a sailor’s life.
