06/03. Vi vaknar tidigt (sov vi något
i alla dyningarna?) och seglar norrut längst kusten. Plötsligt tjuter larmet
för hög vattennivå i kölen. Ojdå! Har vi sprungit läck? Är det sötvatten eller
sjövatten? Snabbt konstaterar vi att det är sjövatten och efter lite
läcksökning hittar vi boven: Det är watermakerns primärpump som sprungit läck och
trycker ut vatten med 5 Bars tryck. Men när vi stoppar watermakern så lugnar
allt ner sig. Tur att vi har reservpump med oss. Efter någon timmes mekande är
allt tillbaka i rutin igen. Vi ankrar utanför Pointe Malendure som ligger på
kusten innanför Pigeon Island.

07./03. Vi lyckas ta jollen iland
för lite promenad och en shoppingrunda. Det är alltid något man behöver i
matväg. Grönsaker som inköpts i ”air conditioned” butiker mognar redan innan
man får dem ombord, och dagen efter är de nästan övermogna. Bäst är att handla
i de lokala frukt- och grönsaksstånden där frukten aldrig har varit under kyla,
då håller de bättre.
GAS! GAS! GAS! Maria känner gasoldoft i sittbrunnen men konstigt nog inte nere
i båten när hon kollar. Fredrik håller med och undersöker saken. Det visar sig
att reduceringsventilen på gasolflaskan korroderat sönder och börjat läcka. Som
väl är så förvaras gasolflaskorna i ett utrymme utombords så det var aldrig
någon risk för gasexplosion inombords. Konstigt hur aggressivt klimatet är här
jämfört med hemma. Tur att vi har reserv regulator med oss. Som ni märker blir
livet lite lättare om man har med sig reserver till ALLT som möjligtvis kan gå
sönder. Känt gammalt seglarordspråk som verkligen stämmer i de förhållanden som
råder här: ”Allt som kan gå sönder går sönder, allt som inte kan gå sönder går
också sönder!”

08/03. Vi ligger kvar. S/Y Ellen ansluter
och vi snorklar tillsammans ute på Reservat Cousteau, Pigeon Island.
Snorklingen är det bästa vi träffat på hittills och vi glädjer oss att få se Jacques
staty nere på botten, på 8 meters djup.
Jacques Cousteau

Maria snorklar
Tyvärr har inte stadens myndigheter
fattat att man måste göra stranden tillgänglig för båtfolket om man vill att
affärslivet skall blomstra. Det finns bara en ogästvänlig brygga för jollarna
och den vill dykklubbarna ha för sig själva. Därför blev det väldigt få besök
iland här.

09/03. Förbenat också! L Vår jolle inklusive
motor och ankare är stulna!!!! Vi har
slappnat av och för en gångs skull inte låst fast den med stål wire och hänglås
som vi brukar. Under natten har någon kapat surrningslinorna. Lite tröstas vi
av att Moderna Försäkringar gör en elegant och snabb insats och beslutar att
jollen ersätts till ca 85 %. Motorn ersätts inte för då skulle vi haft en extraförsäkring
som vi tyvärr aldrig blev upplysta om.
Vi seglar iväg till Deshaies och får en fantastiskt fin segling. Men när vi
försöker ankra på stenbotten i viken utanför Deshaies går ankarkättingen av.
Tur att vi har reservankare med oss. Vissa dagar kunde man varit kvar i slafen…

10/03. Vi får hjälp av
”jultomten” S/Y Ellen som blåst upp sin reservjolle och generöst lånar ut den
till oss på obestämd tid. Nu är vi mobila igen och det känns väldigt bra. Även
om vi får träna musklerna genom att ro iland. Att simma med fyllda matkassar på huvudet lockar
oss inte. Salsa och Ellen organiserar ”sökdykning” efter ankaret med lufttuber.
Efter någon halvtimmes dykning har Göran och Fredrik återfunnit Salsas ankare och
15 meter kätting som satt kvar och dessutom bärgat det. Vi firar med en väldigt
trevlig restaurangmiddag tillsammans med Ellen Najad, Ellen Arcona och norska
Ode. När vi lämnar restaurangen efter att ha betalat och rest oss insisterar
restaurangchefen på att vi måste smaka på hans väl lagrade rom. När hände detta
oss senast i Sverige? Men, det är kanske inte ens är tillåtet? Hur ska sådant
här beskattas?

11/03. Vi går ” på tur”.
Besättningen på Oda förklarar att på söndagar är det obligatoriskt med en
”tur”. De organiserar en rask söndagspromenad upp till botaniska trädgården som
ligger på berget ovanför bukten där vi ankrat. Besöket var väl värt
ansträngningen, blommor och papegojor samsas i en mycket trevligt arrangerad
park. Vi känner igen många växter som blomkruksväxter hemifrån.
Fåglarna gillar Fredrik

Grönt är skönt!

Lars från Oda gör en kvalificerad analys varför ankarkättingen sprang av och
hjälper sedan Fredrik att smörja upp Salsas ankarspel. Spelet skall slira vid
överbelastning men friktionsbromsen hade permanentbromsat pga. dåligt skött
underhåll. Tack Lars! Det är alltid skönt att få en förklaring när något
ovanligt och oväntat inträffar.

12/03. Vi säger farväl till
Frankrike, till EU och till fri roaming och seglar till Antigua och Bermuda. Landet
var tidigare brittiskt men blev självständiga så sent som 1981. Jolletjuvarna på
Guadeloupe kommer vi inte att sakna men väl alla trevliga människor som vi mött
den senaste månaden. Efter underbar halvvindssegling till Antigua ankrar vi i
historiska Nelson Dockyard i English Harbour. Det är inte utan att Salsa känner
sig liten i sällskapet. Här ligger många mega super yachter där Salsa lätt går
in i bagageutrymmet. Säger man att vi är storlek 43 (fot) tror människor man
möter att man pratar om längden i meter.

13/03. Intensiv dag! Först måste en ny jollemotor anskaffas
innan Fredriks armar blir längre än benen. Sedan måste en tekniker titta på
generatorn som börjat ryka svart när den går på full last. En ny motor inköps
till överpris, trots prutning. Vi köpte en 2-taktare på 9.8 hp, konstigt nog
utan några större protester från Salsas miljöansvarige (som är Maria). Men en
2-taktare låter ju mindre och bättre än en 4-taktare. Generatorteknikern heter
Wesley och gör ett bra jobb. Men undersökningen slutar med att generatordieseln
är sliten och behöver renoveras. Något som inte låter sig göras medan vi är
här. Vi får tills vidare köra generatorn på lite lägre belastning och sedan
renovera den när Salsa kommit hem igen.

Vi letar efter ett ställe att fylla på gasolflaskorna.

14/04. Medan Fredrik sätter igång den nya motorn gör Maria
en utflykt till huvudstaden St John. Lokalbussarna är privatägda små minibussar
som man vinkar på vid vägkanten så stannar de. Varhelst man vill stiga av ropar
man ”Bus Stop!”, så stannar chauffören bussen. I St John ligger de stora
kryssningsfartygen och området runt kryssningsterminalerna är fyllda med duty
free shops med tyngdpunkt på diamanter och parfym. Här trängs man med enbart
turister. Promenerar snabbt därifrån till Market Street och skillnaden är
total, här säljer lokalbefolkningen frukt och grönsaker på gatan och
bebyggelsen är långt ifrån upprustad.

Nelson Dockyard i English Harbour finns med på UNESCO.s
världsarvslista och utgör dessutom en National Park. Örlogsbasen började byggas
av britterna 1725 för att vara deras starka fäste i krigandet om herraväldet
över de mindre Antillerna. Basen övergavs slutligen av Royal Navy 1889. Sedan
1950-talet har en historisk restaurering pågått, ett museum har ställts
iordning och området är nu fullt av skyltar som talar om vad husen tidigare har
tjänat för syfte. Dessutom finns här ett flertal vandringsleder inom
nationalparken. Vi provar en av dem och besöker resterna av Fort Berkley som en
gång försvarade inloppet till English Harbour. Idag finns det bara en enda kanon kvar.

Nelson’s Dockyard

Utsikt över English Harbour

15/03. Vi tar jollen ut till mynningen av English Harbour
för ett svalkande bad. Inne i hamnen där vi ligger ankrade är det utan tvekan
obadbart! Vi äter en god middag på terrassen vid vattnet på Admiral’s Inn.

Guadeloupe and Antigua

06/03. We wake up early (Did we
sleep anything at all in the swells?) and sail north along the coast. Suddenly,
the alarm get off indicating high water level in the keel. Oops! Do we have a
leak? Is it fresh water or sea water? Quickly, we note that it is sea water and
after a bit of investigation, we find the problem: it’s the primary pump of the
watermaker that was leaking and is pressing out the water with 5 bar pressure. Everything
returns to normal when we stop the watermaker. The good thing is that we have a
spare pump with us. After an hour of repair all are back to routine again. We
anchor at Pointe Malendure, located on the coast opposite the Pigeon Island.

07./03.We take the dinghy ashore
for a walk and shopping. There is always some food you need. Vegetables
purchased in “air conditioned” stores are maturing even before you
get them on board, and the day after they are almost overripe. It is best to
shop at the local fruit and vegetable markets in which the fruit has never been
under cold conditions, they will last longer.

GAS! GAS! GAS! Maria smells gas in
the cockpit but it’s strange we don’t smell anything down in the boat. When
Fredrik is investigating it turns out that the pressure reduction valve on the
gas bottle has corroded apart and started to leak. The gas bottles are stored
in a space out on the deck so there was never any danger of gas explosion
inside. Compared to home, the climate here is very aggressive. The good thing is
we have a spare reduction valve with us. Life is a little bit easier if you
have spare parts on board to everything that can possibly break. “Anything
that can break is broken, everything that cannot break will also get broken!”
This is a say that certainly is true in the conditions prevailing here.

08/03.
We stay in the bay. S/Y Ellen arrives and we snorkel in the marine reserve
Cousteau, Pigeon Island. The snorkelling is the best so far, and we are pleased
to see Jacques statue at 8 meters deep down at the bottom. Unfortunately, the city
authorities have not realized they need to make the shore available for the
boat people if they want more business. There is only one poor pontoon which
the diving boats want to have for themselves. Therefore, we are doing very few
visits ashore here.

09/03;
Damned! Our dinghy including motor and anchor are stolen!! We have got lazy and
for once not locked it with steel wire and padlock as we usually do. Overnight
someone has cut the lines to the dinghy. We get some comfort by the Insurance Company
who makes an elegant and rapid response, and decides that the dinghy is
replaced to about 85%. The engine will not be replaced because we would have
needed an extra optional insurance that we unfortunately were never told of. We
get a fantastic sailing when we sail off to Deshaies. The anchor chain breaks when
we try to anchor on the stone bottom in the bay of outside Deshaies! The good
thing is we have spare anchor with us. It’s better to stay in bed some
days……

10/03.
“Santa Claus” S/Y Ellen is visiting us! They have blow air in their
spare dinghy and generously lends it to us. We are now mobile again and it
feels very good. Although we get some workout by rowing ashore. Swimming with
heavy grocery bags on our heads doesn’t attract us. Salsa and Ellen organizes a
“search dive” with air tanks for the anchor. After half an hour’s
scuba diving Göran and Fredrik found the anchor and the 15 meters chain and salvaged
it. We celebrate with a very nice restaurant dinner together with the crews on S/Y
Ellen, Ellen Arcona and Norwegian S/Y Oda. When we have paid and are about to
leave the Manager of the restaurant is insisting that we must taste his old
matured rom. When did this happen to us last time in Sweden? However, it may
not even be allowed? How should such a thing be taxed?

11/03
We go for a “tur”. The crew of Oda explains that on Sundays, it is
mandatory with a “tur”. They organize a brisk Sunday walk up to the
Botanical Garden which is located on the hill above the bay, where we are anchored.
The visit was well worth the effort, flowers and parrots in a very nicely
arranged park. We recognize many of the plants we have in small pots at home.
Lars from Oda makes a qualified analysis of why the anchor chain was broken and
helps us to lubricate the windlass. The windlass is designed to slip at
overload but the friction brake had permanently parked due to poorly managed
maintenance. Thank you Lars! It’s always nice to get an explanation when
something unusual and unexpected happens.

12/03
we say farewell to France, to Europe and to the free roaming and sail to
Antigua and Barbuda. The country was previously British but became independent
as late as 1981. We will not miss the Dinghy thieves on Guadeloupe, but we will
miss all the nice people we have met in the last month. After a wonderful beam
reach sailing to Antigua we anchor in historic Nelson’s Dockyard in English
Harbour. Salsa feels very small. She is surrounded by many mega super yachts
where Salsa easily goes into the luggage compartment. If we say that we have a
size 43 (feet) boat, people think you mean that you’re talking about the length
in metres.

13/03.
A busy day! First, a new dinghy engine ordered before Fredrik’s arms get longer
than his legs. Then arrange for a technician to look at the generator who has started
to release black smoke when it runs at full load. We did purchase a new motor (to
over price), despite a discount. We bought a 2 stroke outboard engine at 9.8
hp, without any major protests from Salsas environmental Manager (Maria). But a
2-stroke engine sounds less and is better than a 4-stroke engine. Generator
technician Wesley did a good job. Unfortunately the generator diesel is worn
and needs to be renovated. This cannot be done while we are here. We’ll have to
run the generator at a little lower load and then renovate it when Salsa comes
home again.

14/04
While Fredrik starts up the new engine Maria takes a trip to the capital city
St. John. Local buses are privately owned small minivans that you flag down
anywhere at the roadside. Wherever you want to get off you shout “Bus
Stop!”, and the driver will stop the bus. The big cruise ships are moored
in St John and the area around the cruise ship terminal is filled with duty
free shops, with main focus on diamonds and perfume. This is a crowded area
with only tourists. Quickly walking away to the Market Street instead and the
difference is total. The local people sell fruits and vegetables on the street
and the buildings are far from being restored.

Nelson
Dockyard in English Harbour is listed on UNESCO’s world heritage and
constitutes a National Park. The naval base was built by the British in 1725 to
be their stronghold in struggle for supremacy over the Lesser Antilles. The
base was finally abandoned by the Royal Navy in 1889. Since the 1950’s, a
historic restoration has been ongoing and a museum built. There are several
hiking trails within the National Park. We try one of them and visit the
remains of Fort Berkley who once defended the entrance to English Harbour. Today,
there is only a single canon left.

15/03. We take the dinghy out to the entrance of
English Harbour for a swim. Inside the harbour the water doesn’t look very inviting
for a bath. We eat a nice dinner at the waterfront terrace at Admiral’s Inn.