2022-07-16
Dags att lämna lugna och trevliga Rendsburg. Vi åker för motor i Kielkanalen ner till Brunsbüttel där vi slussar ut i Elbe. Här möter vi för första gången tidvattnet, som vi måste anpassa oss till. Var sjätte timme vänder vattenströmmen och man har antingen medström eller motström. Här i Elbe skiljer vattenståndet som max på 3,5 meter men det kommer att bli större skillnader när vi kommer till Frankrike. Som väl är visar sjökorten det minsta vattenståndet så risken att hamna på torra land är ganska liten. Vi börjar med motström på en knop men efter en dryg timme vänder strömmen så att vi får som mest två knops medström ner till Cuxhaven där vi förtöjer i LFC Marina som ligger i Amerikahamnen. Vi har bokat plats i förväg så vi vet var vi ska förtöja.
2022-07-17
Hipp, hipp, hurra, det är Marias födelsedag idag. Hon fyller 34 och firas med frukost i sängen med icke levande ljus och kaffe på frukostbrickan. Dagen ska firas med restaurangbesök framåt kvällen. Eftersom det är en väldigt lång och tråkig promenad från marinan till centrum kastar vi loss på förmiddagen och byter förtöjningsplats till City Marina Cuxhaven, som ligger precis som namnet låter. Vi promenerar lite på stan för att sedan avnjuta födelsedagsmiddagen på en fiskrestaurang, med betoning på fisk. För deras schnitzel, som Fredrik valde kunde varit bättre, mycket bättre, och det röda vinet var slut?! Men Marias fisk fick klart godkänt och det fanns vitt vin. Och det var ju hennes födelsedag.
2022-07-18
Oj, oj, oj! Efter restaurangbesöket saknade Maria sitt ena favoritörhänge. Efter att vi letat igenom Salsa två gånger kunde vi konstatera att smycket inte fanns ombord. Men vi gjorde andra fynd och hittade en röd strumpa (vem äger den gröna?), ett bortglömt paket kex och en tub med solkräm, som tyvärr med råge passerat bästföredatum. Förmodligen har örhänget ”tappats på stan”. Kära läsare, vad är sannolikheten att hitta det i en stad som Cuxhaven?
Men eftersom vi ligger kvar och inväntar ny besättning framåt eftermiddagen så gör vi ett försök. Och efter mindre än femtio meter på fast mark hittar Maria örhänget liggande mitt på gatan. Vilken fantastisk tur! Maria ångrar att hon inte köpte en lott denna dag. Och Fredriks gamla talesätt gör sig påmint. ”Har man inte tur har man inte på sjön att göra”. Och kanske inte på land heller?
Under eftermiddagen anländer vårt besättningstillskott, Fredriks bonusson Johan med flickvännen Inna. Efter en gedigen säkerhetsgenomgång hälsas de välkomna ombord och får välförtjänt middag. Kvällen avslutas tidigt med ett seriöst parti Kinaschack eftersom losskastning är planerad till kl. 0450 påföljande morgon. Vem som vann spelet förbehålls den inre kretsen men både Fredrik och Maria ser fram emot ett tillfälle till revansch.
2022-07-19 – 20
Tidig losskastning pga. tidvattnet. Sol i sittbrunn, medström och akterliga vindar. Kan man önska sig mer? Efter att vi lämnat Elbe slörar vi västerut längs de Frisiska öarna.
Efter att ha tittat på väderutsikter, distanser och möjliga natthamnar beslutar Fredrik att vi ska nattsegla till Terschelling, en distans på 150 NM. Vi går vakt två och två i 4 timmar. Det är väldigt lugnt under natten och det enda som vi egentligen behöver ha extra koll på är alla stora fiskebåtar som är ute och fiskar. Men de är upplysta som facklor när de jobbar och syns därför väldigt bra. Under nattsegling är det tillåtet att pigga upp sig med något ur godisförrådet, en Marabou chokladkaka smakar gott och ger lite extra energi.
Vädret står oss bi, den sydostliga vinden håller i sig under natten och precis när vi behöver slå och styra sydost för att komma inomskärs vänder vinden till sydväst, vilken timing. Hamnen i West Terschelling är nog den mest fullsatta marina vi besökt.
Båtarna ligger förtöjda långsides med fyra båtar utanför varandra och på sina ställen upp till sex båtar i bredd. Allt som oftast startar stora ”femtonspelet” när någon av de inre båtarna vill kasta loss. Men alla vi möter tar hamnlivets små utmaningar med glatt humör. Kvällens omgång av Kinaschack resulterade till Fredriks och Marias belåtenhet i ombytta roller. Är det tur eller skicklighet?
2022-07-21
Idag var det dags att tvätta och Maria anmälde sig frivilligt. Alternativet som bjöds var att ta bussen till vrakmuséet, en halvtimmes bussresa över ön.
Tvättrutiner i marinor kan vara väldigt olika. I den här marinan var det väl försett med fyra tvättmaskiner och tre torktumlare. Redan tidig förmiddag var det kö till maskinerna. Kösystemet fungerade så att man ställde sina kassar med tvätt framför en maskin och när din kasse stod längst fram var det din tur. Under tiden satt du och tittade på när tvätten snurrade runt, runt, drack en kopp kaffe som tvättstugan bjöd på och pratade med seglarvännerna. Tyvärr förstod inte Maria holländska som var det enda språket och inte heller att man måste bevaka sin position i kön, så Maria tog en tur på stan under väntetiden. Efter återkomst var köplatsen förbrukad och nu gällde det att ändra sin tvättaktik. Bara att bänka sig framför tvättmaskinerna med en bra bok och känna att det är helt OK att jag sitter här en halv dag och läser. Det här är ju också en del av seglarlivet…
De tre som valde vrakmuseet fick efter bussturen vandra omkring bland andra vrak och artefakter medan all information enbart gavs på holländska. Tråkigt trist för alla utom Fredrik som såg fler olika tungdykarhjälmar på en gång än han sett tidigare under hela sin livstid. Vrakmuseet på Terschelling är ett måste för varje sann tungdykare och som läser holländska obehindrat.
2022-07-22
En hel armada av segelbåtar lämnade på förmiddagen. Eftersom det endast är i eller runt farleden man bör hålla sig så hålls fältet av båtar ihop under dagen. Vi går leden förbi Harlingen till Lorentzsluis där vi slussar in i sötvattten på Ijsselmeer. De flesta båtar ledsnade på att segla i 1.2 m/s och startade motorn istället och körde förbi oss. Eftersom vi har en segelbåt och inte en motorbåt, som Fredrik gärna framhåller, så startas det sällan någon motor på Salsa.
Vi gjorde dock över 3 knop över grund pga. av att tidvattnet var med oss. När vi kom till Lorentzsluis för att slussa kände vi oss ganska nöjda med att alla båtar som kört om oss låg där och väntade på slussöppning.
Efter genomförd slussning ankrade vi ”fritt till sjöss” på Ijsselmeer. Det kändes lite underligt att ankra mitt ute på sjön men eftersom vädret var lugnt och vattendjupet bara 2,5 meter kändes det tryggt i alla fall. Efter att ha läst på reglerna hissade vi dessutom ankarklotet, som visar att vi ligger tillankars och inte kan väja för andra båtar.
Efter en trevlig sittbrunnsmiddag fick vi se Sveriges fotbollsdamer på tilläggstid besegra belgiskorna. Skönt att vi bara har kommit till Nederländerna än…
2022-07-23
Härligt att vakna till ankars. Dessutom till en svag västlig vind och en strålande sol. Den äldste ombord visade sitt mod med ett morgondopp (18 grader i vattnet), medan övriga nöjde sig med sittbrunnsfrukost.
Efter frukost försökte vi segla till Enkhuizen men efter några timmar dog vinden helt och vi fick avsluta resan för maskin.
Enkhuizen är en trevlig sommarstad, fylld av kanaler ochsmå restauranger.
Antagligen äter en stor del av Enkhuizarna alla sina måltider på restaurang för vi fick leta ett bra tag innan vi hittade en livsmedelsaffär. Och i affären tog de varken kredit- eller debet-kort. Men kontanter gällde fortfarande så vi lyckades handla lite flaskvatten. Till kvällen lämnade Johan och Inna oss och Salsa för andra semesteräventyr. Men det får de själva berätta om.
2202-07-24
Vi var tidigt förtöjda i Enkhuizen. Resultatet blev att till kvällen hade vi fått tre båtgrannar utanför oss, alla holländare och alla trevliga. Och losskastningen kl 09 blev endast tio minuter försenad då en båtgranne missförstått tiden och trodde att alla ville gå kl. 09 samma kväll.
Direkt efter losskastning slussade vi in till Merkermeer, änu ett sötvattenshav. Anledningen till att den här vallen och slussen fanns förstod vi inte riktigt men den lär skydda Amsterdam mot havets stormar och utloppet från de tyska floderna.
På Merkermeer kryssade vi sedan i frisk vind under hela dagen innan vi kom till Amsterdam. Före Amsterdam fick vi slussa ytterligare en gång (Oranienslussen) innan vi nådde stadens centrum. Men innan klockan hade slagit 18 var vi förtöjda i den klassiska marinan Sixhaven, mitt emot järnvägsstationen. Här har vi varit några gånger tidigare och välkomnandet är alltid lika positivt. En tidigare hamnkapten sa till Fredrik att ”Sixhaven kan aldrig bli så full att det inte ryms ytterligare en fritidsbåt”. Finns det hjärterum så finns det …
2022-07-16
Time to leave the calm and pleasant city of Rendsburg. We motor down the Kiel Canal to Brunsbüttel where we pass another lock into the Elbe. We confront the tide, to which we must adapt, for the first time. Every six hours the water current reverses and you have either a current or a counter current. In the Elbe, the water level differs by a maximum of 3.5 meters, but there will be bigger differences when we get to France. Luckily the charts tell you the minimum water level, so the risk of ending up on land is quite small. We start with a counter current of one knot but after a little over an hour the current reverses so that we get at most two knots of current to our advantage down to Cuxhaven. We moor in the LFC Marina which is located in the America Port. We have made a reservation in advance so we know where to moor.
2022-07-17
Hip, hip, hurrah, it's Maria's birthday today. She turns 34 and is celebrated with breakfast in bed with battery candles and coffee and song. It was a very long and boring walk from the marina to the city center, so we decide to change moorings to the City Marina Cuxhaven, which is located exactly as the name indicates. We walk in the town and then we enjoy the birthday dinner at a fish restaurant, with focus on fish. Fredrik order a schnitzel, which could have been better, much better, and in addition they were out of red wine (?)! Maria was happy, her fish was tasty and they had not been running out of white wine. And after all, it was her birthday.
2022-07-18
Oh no! After the restaurant visit, Maria was missing one of her favorite earrings. After searching Salsa twice, we determined that the jewelry was not on board, but we found a red sock (who owns the green one?), a forgotten packet of crackers and a bottle of sun lotion, which unfortunately was way past its best before date. The earring has probably been "lost in town". Dear readers, what is the probability to find a small earring in a town like Cuxhaven?
We decided to give it a try. After less than fifty meters on solid ground, Maria finds the earring lying in the middle of the street. What a lucky day! Maria regrets not buying a lottery that day. Fredrik's old saying comes to mind. "If you are not lucky, you should not be at sea". And maybe not on land either?
During the afternoon, our new crew arrives, Fredrik's bonus son Johan with his girlfriend Inna. After a thorough security on board briefing, they are welcomed with a well-deserved dinner. We will leave 0450 the following morning so we finnish the evening early with a game of Chinese chess. Who won? This information is reserved for the inner circle, but both Fredrik and Maria are looking forward to an opportunity for revenge.
2022-07-19 - 20
We leave early due to the tide. Sun in cockpit, down current and stern winds. Can you ask for more? After leaving Elbe, we have a broad reach west along the Frisian Islands. After checking the weather report, distances and possible night ports, Fredrik decides that we will night sail to Terschelling, a distance of 150 NM. We do 4 hours watches two and two. It is very quiet during the night and the only thing that we really need to keep an eye on are all the big fishing boats that are out fishing. But they are illuminated like torches when they work and are therefore very visible. During night sailing, it is allowed to open the sweets supply, a Marabou chocolate cake tastes good and gives you a little extra energy.
The weather is favorable, the south-easterly wind keeps up during the night and just when we need to tack to get south-east, the wind turns to south-westerly, what timing. The harbor in West Terschelling is probably the most crowded marina we have visited. The boats are moored lengthwise with four boats outside each other and in some places up to six boats in width. Now and then, the big "fifteen game" starts when one of the inner boats wants to leave. But everyone we meet takes challenges of port life with a smile. The evening's round of Chinese chess resulted, to Fredrik's and Maria's satisfaction, in reversed roles.
2022-07-21
Laundry day and Maria volunteered. The alternative that was offered was to take the bus to the wreck museum, a half-hour bus ride across the island.
Washing routines in marinas varies. This marina was well equipped with four washing machines and three tumble dryers. There was a queue for the machines already early in the morning. The queuing system worked so that you put your bags of laundry in front of a machine and when your bag was at the front, it was your turn. In the meantime, you sat and watched the laundry spin around, drank a cup of coffee and talked to the sailing friends. Unfortunately, Maria didn't understand Dutch, which was the only language, nor that you have to watch your position in the queue, so Maria wanted to be efficient and took a walk around town while waiting. After returning, my place in the line was used. Time to change the washing tactics i.e., sit down in front of the washing machines with a good book and feel that it is perfectly OK that I sit here for half a day and read. This is also part of sailing life...
The three who chose the wreck museum got to wander about wrecks and artifacts, while all information was only given in Dutch. Boring for everyone except Fredrik, who saw more different heavy diving helmets at once than he had seen before in his entire life. The Wreck Museum at Terschelling is a must for every true heavy diver who reads Dutch fluently.
2022-07-22
A whole armada of sailboats left in the morning. The field of boats is kept together during the day since you should keep in or around the fairway. We follow the fairway past Harlingen to the lock in Lorentzsluis where we enter into the freshwater of the Ijsselmeer. Many boats gave up sailing in 1.2 m/s of wind and started the engine instead and passed us. Fredrik likes to point out that we have a sailboat and not a motorboat, so the engine on Salsa is rarely started. However, we did over 3 knots over ground due to the tide being with us. When we got to the lock at Lorentzsluis, we felt quite satisfied that all the boats that had passed us during the day, were there waiting for the lock to open.
We anchored on the Ijsselmeer. It felt a little strange to anchor out in the middle of the lake, but since the weather was calm and the water depth was only 2.5 meters, it felt safe in any case. We also raised the anchor ball, which shows that we are at anchor and cannot give way to other boats.
After a nice cockpit dinner, we got to see Sweden's soccer ladies win over the Belgians in extra time. Glad we have not got to Belgium yet.
2022-07-23
Waking up at anchor is always wonderful, specially with a weak westerly wind and a shining sun. The oldest on board was the bravest and took a morning swim (64 degrees F in the water), while the others enjoyed breakfast in the cockpit.
After breakfast we tried to sail to Enkhuizen but after a few hours the wind died completely and we had to finish the trip by engine.
Enkhuizen is a pleasant summer town, full of canals and small restaurants. We had to search for quite a while before we found a grocery store, when we did, they didn't accept credit or debit cards. But cash was still valid so we managed to buy some bottled water. Johan and Inna left us and Salsa in the evening, for other holiday adventures.
2202-07-24
Since we were early moored in Enkhuizen, by the evening we had three boat neighbors outside of us, all nice Dutch boats. The cast off at 09 was only ten minutes late when a boat neighbor misunderstood the time and thought that everyone wanted to leave at 09 that evening. We entered the lock into the Merkermeer, another freshwater sea. We didn't really understand the reason why this lock existed, but it is said to protect Amsterdam against the storms of the sea and the outlet of the German rivers.
On the Merkermeer we were tacking in moderate winds throughout the day before arriving in Amsterdam. We had to go through one more lock (Oranienslussen) before reaching the city center. We were moored in the classic Sixhaven marina, opposite the railway station before 6 pm. We have been here a few times before and the welcome is always just as positive. A former harbor captain told Fredrik that "Sixhaven can never be so full that there is no room for another boat". Where there’s a will, there’s a way......
