Loggbok

10/12. Både BBC och Sveriges Radio har sedan några år
tillbaka upphört med sina nyhetsutsändningar på kortvåg för svenskar utomlands.
De hänvisar till internet, men det fungerar inte för långseglare till sjöss. Vi
har därför haft vår egen nyhetsinformatör. Minst en gång om dagen har Christer
B. sammanställt kortfattade nyheter och mejlat oss om vad som hänt i Sverige, i
världen och på sportfronten. Detta har varit mycket uppskattat och vi är nu väl
informerade om både Rögles framgångar och motgångar.

11/12. Vindstilla. Så förargligt när det bara är 80 NM till
målet. Och vår diesel måste vi ransonera så att vi kan ladda batterierna. Men
med lite tålamod och gott humör så löser det sig. Framåt kvällen kommer en fin
vind och vi gör fart med gennaker och storsegel igen. Så härligt. Vi får hoppas
att vinden håller i sig ända till St. Lucia.

12/12. Vilken känsla! När det ljusnar kan vi skönja land. St
Lucia förut och Martinique om styrbord. Vilket fantastiskt mottagande vi får!
Efter att vi korsat mållinjen några sekunder före en katamaran och kommer in
till marinan är vår pontonbrygga fylld av folk. Alla båtar signalerar med tutor
och alla människor vi ser applåderar och viftar med flaggor. Väl förtöjda möts
vi med en fruktkorg och var sitt glas rom punch. Så möts alla ARC båtar när de
kommer in till marinan. Men det är inte utan att vi blir rörda av all
uppmärksamhet. Särskilt glada blir vi av att upptäcka att Bill möter oss samt Hadar
och Stefans fruar. Drygt 23 dagar tog det oss att komma hit. Nu är den över men
vi är väldigt nöjda med vår första Atlanten överfart.

13/12. Hadar och Stefan har flyttat in på hotell så Bill får
ha förliga hytten för sig själv. Maria och jag känner oss lite ovana, men
utvilade, efter att ha fått sova en hel natt utan att bli väckta. Idag är det
arbetsdag ombord. Seglen har blivit slitna, både av att fått utstå hårda vindar
första veckan men även av att få slå fram och tillbaka i atlantdyningarna i för
svaga vindar. De behöver omvårdnad och lämnas in till den lokala segelmakaren
som arbetar trots att det är helgdag på St. Lucia. På bryggan är det många från
lokalbefolkningen som gärna vill tjäna pengar genom att hjälpa till med att
tvätta och städa båtar. Vi tar hjälp med att tvätta båten utvändigt och en
vänlig kvinna gör ett fint jobb under några timmar så båten skiner igen! Våra
arbeten avbryts nästan varje timme av att nya ARC-båtar anländer och vi deltar
naturligtvis i hyllningskörerna.

14/12. Den trasiga elektronikboxen till huvuddieseln ersätts
på garanti av Volvo Penta och kommer att skickas till oss med våra nästa
gäster. En skicklig mekaniker konstaterar snabbt att det inte behövdes någon
reservdel till generatorn. Avgasventilen hade alldeles för litet ventilspel och
behövde justeras. Det var ett vanligt fel på de här generatordieslarna. Synd
att vi inte visste det när vi var till sjöss. Då kunde vi fixat problemet själva.

15/12. Vilodag. Vi sjösätter jollen och tuffar ut i bukten
för att hälsa på våra vänner Tim och Helen från Nya Zeeland. Vi träffade dem första
gången på Lanzarote. Eftermiddagen fördrivs med bad och trevligt umgänge ombord
på deras katamaran. När det blir middagsdags tar vi våra jollar in till en
väldigt trevlig restaurang i land. Efter middagen inser vi att vi ännu inte är
acklimatiserade i Karibien. Det är helt kolsvart ute och vi har ingen bra
ficklampa med oss. Men med hjälp av en lånad Nya Zeeland lampa finner vi vår
väg tillbaka till Salsa i marinan.

16/12. Bill tar oss med på en bilutflykt till södra delen av
ön. Ön är fantastiskt grön men vägarna är slingriga och skulle må bra av lite
mer underhåll. Vi ser de två bergstopparna Pitons som avbildas på St Lucias
flagga och staden Soufrière.

På kvällen är det ARC.s avslutningsceremoni med prisutdelning. För att betona
att tävlandet inte ska vara det väsentliga delas det ut pris till den tionde
och sjunde båten i varje klass. Anmärkningsvärt många priser går till svenskar.
Salsa får pris för att vi har den mest enhetliga målgångstiden, klockan
12.12.12 den 12/12. Nu är den här delen av äventyret avslutad. Vi har träffat
många trevliga besättningar från många olika nationer och vi har haft väldigt,
väldigt trevligt.

A few photos from the crossing:
The first fish we caught was a Dorado.
A squall is coming closer!
Sail repair on the Atlantic.
Another sunset.

Stefan takes care of the plastic waste.

Caribbean

10/12. Both
the BBC and Swedish Radio have since a few years ceased their short-wave news
broadcasts for Swedes abroad. They refer to the internet, but it does not work
for long distance sailors at sea. We have therefore had our own news provider.
At least once a day, Christer B. has compiled brief news about what has
happened in Sweden, in the world and on the sports front and e-mailed us. This
has been highly appreciated and we are now well informed about both Rögle’s
successes and setbacks.

11/12. No
wind. So annoying when it’s only 80 NM to the finish line. We need to ration the
diesel so we can charge the batteries. But with a little patience and good will
everything will be OK. A nice wind came in the evening and we make good speed
again with the gennaker and main sail. Wonderful! We hope that the wind will
last all the way to St. Lucia.

12/12. What
a feeling! In the morning we can see land. St. Lucia ahead and Martinique on our
starboard side. What a wonderful welcome we receive! After crossing the finish
line a few seconds before a catamaran and entering the marina, our pontoon
bridge is filled with people. All boats signal with horns and people applaud
and wave with flags. Well moored we are met with a fruit basket and a glass of
rum punch. This is how all ARC boats are met when they enter the marina. But we
are very touched of all the attention. We are especially pleased to discover
that both Bill meet us and Hadar’s and Stefan’s wives. It took us just over 23
days, to come here. Now it’s over, but we’re very pleased with our first
Atlantic crossing.

13/12. Hadar
and Stefan have moved into a hotel so Bill will have the forward cabin for
himself. Maria and I feel a bit unaccustomed, but well rested after having been
sleeping for a whole night without being awakened to go watches.
Working day on board! The sail has been worn, both due to the hard winds during
the first week, but also later by turning back and forth in the Atlantic dunes
in weak winds. They need to be repaired and we take them to the local sail
maker who works even though it is a public holiday on St. Lucia. On the pontoon
there are many locals who want to make money by helping to wash and clean
boats. We get help to wash the boat outside and a friendly woman does a great
job during a few hours and the boat shines again! Almost every hour there are arrivals
of new ARC boats, and of course we participate in the tribute chores.

14/12. The
faulty electronic box on the main engine will be replaced on warranty by Volvo
Penta. It will arrive next week with our new guests. A skilled technician very
quickly finds out that there is no need for any spare parts for the generator.
The exhaust valve had to little gap and needed adjustment. It is a common fault
on this type of generator. Too bad we didn’t know that when we were at sea. Then
we could have fixed this problem ourselves.

15/12. A
day off. We launch our dinghy and steam out into the bay to meet our friends
Tim and Helen from New Zeeland. We met them first time at Lanzarote. We spend a
nice afternoon on their catamaran. When it is time for dinner we take our dinghies
to the shore and eat at a very nice restaurant. After dinner we realize how
unused we are to the Caribbean. It is completely dark and we didn’t bring a
flashlight. But we borrow one from Tim and Helen and find our way back to Salsa
in the marina.

16/12. Bill
takes us on a road trip with his car to the southern parts of the island. The
island is very green and beautiful but the roads are winding and needs
maintenance. Among other things we see the two mountains Pitons and the town
Soufrière.
In the evening ARC has a closing ceremony and prize giving party. To emphasize
that the important part of the Atlantic crossing is not the competition so prizes
are given out to those who finish number ten and number seven in each class. It
is a remarkable number of prizes that are won by Swedes. Salsa wins a prize for
the most uniform finish time. We passed the finish line at 12.12.12 on the
12/12.
Now this part of our sailing adventure is completed. We have met many nice
crews from various countries and we have had a great deal of fun.

1/10. Vi lämnar Nazaré innan soluppgången för att segla till
Cascais. Dit är det 70 NM vilket betyder 12 timmars segling om vi lyckas hålla
6 knop i genomsnitt (6 knop x 12 h = 72 NM). Vinden är nordlig, dvs. akterlig
och varierar inledningsvis mellan 7 och 12 m/s. Solen tittar fram, vi får återigen
besök av delfiner, och allt är behagligt ombord. Under eftermiddagen ökar
vinden successivt och vi minskar segel. När vi når udden väster om Cascais har
vinden ökat till max 18,9 m/s, vilket är lite mer än vad som känns behagligt.
Men Salsa uppför sig fint och surfar nerför vågdalarna. 11,4 knop genom vattnet
visar loggen som toppfart. Efter den här fantastiska seglingen känns det
väldigt tryggt och behagligt att förtöja i marinan i Cascais. Genomsnittsfarten
under dagen blev nästan 7 knop.
Vi är alla trötta efter en lång dags segling, äter en pizza iland och somnar
ovaggade.

2/10. Vi vaknar till värmen, äntligen! Det blir frukost i
sittbrunnen och temperaturen under dagen blir uppåt 30 grader. Härligt efter
veckor med täckjacka och mössa! Vi ligger kvar i marinan, så dagen ägnas åt
lite båtvård, promenader, läsa böcker och bara njuta av värmen. Tyvärr är det
fortfarande bara 15 grader i vattnet, så det blev inget dopp idag heller. Det
är nu lågsäsong i Cascais, så det finns gott om plats på stränderna och väldigt
få doppar sig i havet.

3/10. Vi behöver handla mat och tar en promenad till
supermercadon ”Jumbo”. De har allt man behöver och lite till. Kundvagnen blir
välfylld, så det får bli taxi tillbaka till hamnen. Det är varmt och vi
bestämmer att flytta ut i viken och ankra för att få lite svalka och för att
kunna bada. Nackdelen är att här ute rullar det en del, men vi hoppas att vi
kan sova bättre här ute i natt. Fredrik badar och passar på att ta bort
sjögräset som växt sig tjockt på vindrodret. Framåt kvällen sätter vi upp
grillen och grillar härlig fisk (tyvärr inte egenfångad utan inköpt på Jumbo)
och äter salsa (!) därtill och ett glas vitt. Cascais är fantastiskt vackert
från sjösidan och vi njuter i solnedgången.

4/10. Salsa rullade mjukt i atlantdyningarna under natten. Vi
hade lagt ut 45 m ankarkätting trots att vinden var svag och djupet bara var 8
meter. Maria sov oroligt och blev helt självpåtaget ankarvakt ungefär varje
timme under natten, trots försäkringar om att allt var lugnt (vilket det också
var). Efter frukost fortsätter vi mot Lissabon för att förtöja i Marina Parque
das Nacoes. Här kommer vi att invänta Micke
R. som ska förstärka besättningen från den 7/10.
Med svaga vindar akterifrån hissar vi Code 1 seglet och gör som max 3 knop
genom vattnet. Men eftersom vi seglar med tidvattnet blir farten över grund 5-6
knop. Watermakern testas ånyo med negativt resultat. Watermakern verkar bli
vårt stora huvudbry inför atlantöverseglingen. Utan en fungerande watermakern
blir överseglingen väldigt mycket mer strapatsrik. Efter förtöjning på
eftermiddagen besöker vi Lissabons imponerande akvarium, som reklamen (och även
Wikipedia) påstår vara Europas största inomhusakvarium. Väldigt fint och
välordnat är det i vilket fall. Bläckfisken (se på Instagram) imponerade mest.

5/10. Sightseeing i Lissabon. Vilken fantastisk stad! Vi
åker buss och spårvagn, besöker Castelo de S. Jorge (en fästning byggd av
Morerna i mitten av 11:e århundradet), vandrar i små trevliga gränder och äter Bifana
(Portugals ”national sandwich” som består av fläskkött som är marinerat i
vitlök och kryddor och äts med senap) och Pastéis de Nata (små portugisiska
bakverk av smördeg och vaniljäggkräm).

6/10. Stor städ-, tvätt- och
underhålls-dag ombord. På eftermiddagen belönar vi oss själva genom att åka
cable car över expoområdet från världsutställningen 1998.

Mycket imponerande
byggnader, men det lyste lite igenom att det varit svårt att hitta nya
verksamheter för alla fina lokaler. Men köpcenteret ”Vasco Da Gama” var i alla fall
välfyllt med både affärer och shoppande människor.

From Nazaré to Lisbon.

1/10. We
leave Nazaré before sunrise to sail to Cascais. It’s 70 NM which means 12 hours
sailing if we manage to hold 6 knots in average (6 knots x 12 h = 72 NM). The
wind is northerly, i.e. from behind and varies initially between 7 and 12 m /
s. The sun is shining, we see dolphins again and everything is comfortable on board.
The wind gradually increases in the afternoon and we reduce sails. When we
reach the tip west of Cascais, the wind has reached a maximum of 18.9 m / s,
which is a little bit more than what we think is comfortable. But Salsa is
doing well and is surfing down the troughs of the sea. The top speed is 11.4
knots through water. After this amazing sailing, it feels very safe and
comfortable to moor in the marina in Cascais. The average speed during the day
was almost 7 knots.

We are all
tired of a long day’s sailing, we eat a pizza ashore and then fall asleep.

2/10. We
wake up to the heat, at last! We eat breakfast in the cockpit and the temperature
during the day reach up to 30 degrees Celsius (86 F). Lovely! After weeks of
hooded jacket and hat on! We are staying in the marina and spend the day doing
maintenance on board, walking, reading books and just enjoying the warm weather.
Unfortunately, it’s still only 15 degrees in the water, so no swim today –
either. It’s off season in Cascais, so the beaches are not crowded and very few
are taking a swim.

3/10. We
take a walk to the supermercado “Jumbo” as we need to shop food. They
have everything you need plus a little bit more. The shopping cart is well
stuffed, so we get a taxi back to the port. It’s hot and we decide to move to
the bay outside Cascais and anchor to get some cool and to take a swim around
the boat. The disadvantage is that out here the boat is rolling a lot, but we
hope we can sleep better tonight. Fredrik is taking a swim and is trying to
remove the seaweed that grows thick on the wind rudder. We set up the grill in
the evening and grill a delicious fish (unfortunately not self-caught but
purchased at Jumbo) served with salsa (!) and a glass of white wine. Cascais is
amazing from the sea side and we enjoy the sunset.

4/10. Salsa
is rolling smoothly in the Atlantic dunes during the night. We laid out 45 m of
anchor chain, although the wind was weak and the depth was only 8 meters. Maria
did not sleep very well because of the rolling and became a self-appointed anchor
guard during the night, despite assurances that everything was OK (and it was).
We continue towards Lisbon after breakfast, to moor in the Marina Parque das
Nacoes. Here we will wait for Micke R. who will join the crew on the 7/10. Weak
winds from behind and we raise the Code 1 sail and make a maximum of 3 knots
through the water. But because we sail with the tide, the speed is 5-6 knots
over ground. The watermaker is tested again with negative results. The watermaker
seems to be our major headache for the Atlantic crossing. Without a functioning
watermaker, the crossing becomes much more adventurous. After mooring in the
afternoon, we visit Lisbon’s impressive aquarium, which the advertisement (and
also Wikipedia) claims to be Europe’s largest indoor aquarium. In any case, it’s
very nice! The large octopus (see Instagram: “sailingwithsalsa”) impressed the
most.

5/10.
Sightseeing in Lisbon. What a wonderful city! We travel by bus and tram,
visiting Castelo de S. Jorge (a fortress built by the Moors in the mid-11th
century), wandering in small pleasant alleys and eat Bifana (Portugal’s
“national sandwich” consisting of pork marinated in garlic and spices
and served with mustard) and Pastéis de Nata (small Portuguese pastries with vanilla
eggcream).

6/10. A big
cleaning, laundry and maintenance day on board. We reward ourselves in the
afternoon by going with the cable car across the expo area from the 1998 World
Expo that took place in Lisbon. Very impressive buildings, but it seemed that it
was difficult to find new businesses for all the nice premises, a lot were
empty, however, the shopping mall “Vasco Da Gama” was very busy with
a lot of shops and people.

16/9. ”Shit happens”! Ett antal gånger tidigare har Fredrik
artigt avböjt förslag att sätta en “senilsnodd” på glasögonen. I samband med
arbete på fördäck ikväll bar det sig inte bättre än att hans progressiva glasögon
föll i havet. Inte oväntat! (Maria’s kommentar). Bottendjup 10 meter och 35 meter ankarkätting ute. Det blir ett
ganska stort sökområde.

17/9. Efter orolig sömn och moget övervägande beslöt Fredrik
att göra ett försök att hitta glasögonen. Om man inte har tur så ska man inte
vara på sjön och absolut inte hålla på med dykning. Trots att vinden hade vänt
180 grader under natten så upphittades glasögonen efter mindre än tio minuters
dykning. HURRA! Var det tur eller skicklighet? Eller en kombination?

Framåt eftermiddagen seglar vi till en marina i Vigo. Vi har en ”date för
service” i morgon.

18/9. En långsegling är inte alltid lika idyllisk som många
kanske inbillar sig. Ofta är det något som gått sönder och behöver fixas. Redan
i Plymouth upptäckte vi att sjövattenfiltret, och eventuellt även
bottenventilen, till generatorn hade korroderat och behövde bytas. Men helst
inte i England. Där tar de hutlöst betalt för allt arbete och särskilt båtlyft.
I Vigo fanns svenska Henrik och Christian som bedrev ”Nautic Supply” och gärna
åtog sig arbetet. Behövde båten lyftas ur vattnet hade Henrik de rätta
kontakterna. Medan Fredrik assisterade vid arbetena ombord fick tjejerna
landpermission för att efter tågresa vandra de sista hundra metrarna till
katedralen i Santiago de Campostela. Det blev ett alltför kort besök och hit
vill vi gärna återkomma till fots en annan gång.
Efter dagens verksamhet återvänder vi till Islas Cies och ankrar. Storstaden
Vigo saknar vi inte.

19/9. Morgondimma och stiltje. Efter frukost startar vi både
motor och radar och tuffar till Baiona. Utkikarna fördubblas för fiskarnas
fiskeprickar och garnkulor syns inte på radarn. Allt går bra och vi förtöjer i
Baiona. Hit kom Columbus efter att ha upptäckt nya världen. En replika av
skeppet Pinta, som förutom Santa Maria och Nina deltog i upptäcktsresan, ligger
i hamnen. Besök är tillåtet men vi väljer i stället att promenera på den
imponerande långa ringmuren som är från 1400-talet. Muren omger det renoverade slottet
som idag är hotell.

Nu har vi anpassat oss till spanjorernas middagsvanor. Vi
äter en utsökt middag (som börjar 22.30) inne bland gränderna i Baiona.

20/9. Stiltje på morgonen och vi vill komma söderut. Vi
börjar med motorgång, men framåt lunch så blåser en härlig NV vind och vi
slörar i solsken till Povoa da Varzim. Vi njuter i solen, fast täckjackorna
behåller vi på! På vägen brassar vi (ställer om) klockorna en timme bakåt på
grund av longituden och skiftar gästflagga från den spanska till den
portugisiska.

21/9. Utflyktsdag till Porto. Vi åker bussrundtur och ser
massor av fina kakelklädda hus och kyrkor. Azulejo heter plattorna på
portugisiska. Vi vill ha en kakelplatta med oss hem, men eftersom de inte tål
frost passar de nog bäst som grytunderlägg hemma. Efter lunch besöker vi ett portvinshus
för lite provsmakning och portvinsinköp. Att vi lite senare på eftermiddagen
hittar samma portvin till nästan 25 % lägre pris än i portvinshuset kan vi bara
skratta åt. Vi tröstar oss med att det är upplevelsen som räknas!

22/9. Vi ligger kvar i Povoa da Varzim. Stor städ- och
tvätt-dag ombord. Carro lämnar oss för hemresa efter dryga två veckor ombord. Välkommen
åter!
Watermakern testas och fungerar utmärkt. Märkligt att den inte vill fungera när
vi är till sjöss? Är den trots allt känslig för lite låg spänning?

Vi vill passa på att tacka för alla trevliga hälsningar och
kommentarer vi får. Vi läser allt med glädje!

Towards Portugal!

16/9.
“Shit happens”! On several occasions, Fredrik has politely declined
suggestions to put a “senile lanyard” on his glasses. When he was working
on the fore deck tonight, his progressive glasses fell into the sea. Not
unexpected! (Maria’s comment). Bottom depth of 10 meters and 35 meters of
anchor chain in the water. That makes a pretty big search area.

17/9. After
a night of bad sleep and consideration, Fredrik decided to make an attempt to
find the glasses. If you are not lucky you should not go to sea and absolutely
not dive. Even though the wind had turned 180 degrees during the night, the
glasses were found after less than ten minutes of diving. HURRAY! Was that luck
or skill? Or a combination of both?

We sailed to
a marina in Vigo in the afternoon. We have a “date for service”
tomorrow.

18/9. A
long sailing trip is not always as idyllic as many may imagine. Often,
something is broken and needs to be fixed. Already in Plymouth we discovered
that the seawater filter, and possibly the skin fitting, to the generator had
corroded and needed to be replaced. But preferably not in England. They pay extortionately
for all work onboard and in particular for a boat lift. In Vigo we met Swedish
Henrik and Christian who worked with “Nautic Supply” and gladly
accepted the work. If the boat had to be lifted out of the water, Henrik had
the correct contacts. While Fredrik assisted in the work on board, the girls
got a leave to travel by train and foot to the cathedral of Santiago de
Campostela. It was a very short visit and we would love to return hiking
another time.

We return
to Islas Cies and anchor after today’s activities. We do not miss the big city
of Vigo.

19/9. Morning
fog and calm. We start both the engine and the radar and went slowly to Baiona
after breakfast. Lookouts are doubled because fishermen’s net poles and yarn
balls are not visible on the radar screen. Everything goes well and we are moored
in Baiona. Columbus landed here after discovering the new world. A replica of
the ship Pinta, which besides Santa Maria and Nina participated in the
exploration, lies in the port. Visits are allowed but we decided to take a walk
on the impressive long city wall dating from the 1400s. The wall surrounds the renovated
castle which today is a hotel. We have finally got adapted to the Spanish food
habits. We eat a delicious dinner (starting at 22.30) at a restaurant inside
the alleys of Baiona.

20/9. No
wind in the morning and we want to go south. We start the engine, and after lunch
we get a beautiful NW wind and a fantastic sailing in the sunshine to Povoa da
Varzim. We’re enjoying the sun, but we are keeping the warm jackets on! On the
way we brace (turn) the clocks an hour back (because of the longitude) and
shift the guest flag from Spanish to Portuguese.

21/9. An
excursion to Porto. We get on the hop on/hop off bus and see a lot of nice
tiled houses and churches. The tiles on the houses are called “Azulejo” in
Portuguese. We want to buy a tile and take with us home. However, since they
are not frost safe, they are probably best suited as a coaster at home. We
visit a “Port house” after lunch, for wine tasting and port purchases. Later, we
find the same port at almost 25 % lower price in a city shop. We can only laugh.
The visit was a great experience and that is the most important!

22/9. We
are staying in Povoa da Varzim. Cleaning and laundry day on board. Carro leaves
us and returns home after spending more than two weeks on board. Welcome back!
The watermaker is tested again and works well. Strange that it does not always want
to work when we are at sea? Is it sensitive to low voltage, after all?

We would
like to thank you for all the nice greetings and comments we are receiving. We
read everything with great joy!

11/9. Härligt att vakna till ankars en solig morgon. Vi
börjar dagen med att sätta en klisterlapp över en liten reva som vi fått i
genuan. Nu uppskattas särskilt att Salsa fått kvinnliga besättningsmedlemmar.
Med hjälp av en hårfön torkar vi seglet så att klisterlappen fastnar som den
skall. Hårfönen har nu förtjänat sin plats ombord. Efter avslutat
reparationsarbete seglar vi till Ria de Muros. Under seglingen görs ett nytt
försök att få igång watermakern. Försöket lyckas när vi kör båtens generator
samtidigt med watermakern, och vi fyller upp färskvattentanken. Tidigare
misslyckanden har antagligen berott på att spänningen vid tidigare körningar har
sjunkit för lågt. Watermakern skall visserligen larma för underspänning, men
det har den inte gjort. Vi håller tummarna för att detta är sista kapitlet i
följetongen om watermakerproblem och firar ”Watermakerns Dag” genom att bjuda
in våra grannbåtar på ett glas bubblande Cava efter förtöjning i Muros marina.

12/9. Vi
bestämmer oss för att stanna ytterligare en dag i Muros. Staden är mysig och
har ofattbart många restauranger för sina 9000 invånare. Bläckfisk, både på längden
och tvären, är det genomgående temat på menyerna.

13/9. Vi seglar vidare söderut till Ria de Aurosa. Vår
förhoppning om varmare badvatten kommer på skam liksom förhoppningen om mysiga
ankarvikar. Rians kuster är nerlusade med musselodlingar, s.k. Vivaros. Det är
flottar som ligger i stort antal med ca 40 meters mellanrum. Visserligen kan
man ankra mellan dessa och stranden men det känns inte bekvämt att vara
instängd av obelysta flottar om man skulle tvingas lämna ankarplatsen i mörker.
Till slut hittar vi en acceptabel ankarplats utanför staden Pobra do Caraminal.
Vi bjuder över den norska båten Olivias besättning på drink och småprat.

14/9. På morgonen blev vi bjudna på färsk baguette och
croissanter av Olivias skeppare, som tagit jollen i land och handlat. Mycket
uppskattat!
Vi lämnar Ria de Aurosa och seglar till nästa ria med en frisk slör och
halvvind. Tidvis loggar vi över åtta knop genom vattnet. Eftersom strömmen är
med oss blir det nästan nio knop över grund i solskenet. Det känns som lite
”pay-back” efter allt kryssande som vi gjort under den första månaden. Till kvällen förtöjer vi i marinan i Sanxenxo.
Trots stadens svåruttalade namn
uppskattar vi både marinan och staden. Rent, snyggt och god ordning.

15/9. Eftersom vi
fått tipset att vi inte får missa den lilla fiskebyn Combarro i Ria de
Pontevedra, så gör vi en kort sjöresa dit. Under färden underhålls vi av delfiner,
men av en annan typ än de vi sett tidigare. De här är större och ofta lite
lojare. Combarro som är en mycket charmig liten by är bl.a. känt för sina ”horreos”
som är små hus som står på sten pelare och har använts till att lagra spannmål.
Vi äter ute på kvällen och för första gången sedan vi kom till Spanien blir det
paella.

16/9. Nu är det Islas Cies som gäller! Hit är det ungefär 20
sjömil från Combarro. Vi njuter av fin segling, först kryss men sedan vände
vinden till vår fördel och vi seglade i halvvind och solsken. Efter 10 dagar ombord
har Maria fått lite stadigare sjöben och kunde fixa till en god spansk tortilla
av rester till lunch.

Cies öarna är nationalpark och
består av flera öar. För att besöka Islas Cies och navigera och ankra här krävs
tillstånd av ”Parque Nacional Islas Atlánticas de Galicia”.
Navigeringstillståndet hade vi redan sökt från Sverige och fått innan vi åkte
och ankringstillståndet sökte vi idag på internet och fick positivt svar direkt.
Spanien hat inträtt i it-åldern. Långa kritvita stränder och turkosblått
vatten. Det märks att det är ett populärt utflyktsmål för spanjorerna, här är
mycket folk. Vatten temperaturen är fortfarande inte mer än 14 grader så vi
avstår från ett dopp.
Ria de Muros to Islas Cies

11/9. It’s wonderful
to wake up anchored on a sunny morning. The day starts by putting a sticker over
a small rip that we got in the genua. The female crew members are now
especially appreciated. With the help of a hair dryer we dry the sail so that
the sticker can attach as it should. The hair dryer has now earned its place on
board. We sail to Ria de Muros. During the sailing, a new attempt is made to start
the watermaker. We are successful when we run the boat’s generator at the same
time as the watermaker, and we can fill up the freshwater tank. The failure has
probably been that the voltage in previous attempts have dropped too low. The
watermaker, though, should alert for undervoltage, but it has not. We cross our
fingers that this is the last chapter of the story of the watermaker problems
and celebrate the “Watermaker’s Day” by inviting our neighbours for a
glass of Cava after mooring in Muros marina.

12/9. We
decide to stay another day in Muros. The city is charming and has an
unbelievably amount of restaurants for its 9000 inhabitants. Octopus, in all
various ways, is the standard theme on the menus.

13/9. We
continue south to Ria de Aurosa. Our hope of warmer water comes to shame as well
as the hope of nice anchoring. The coast of the Ria is nestled with mussel
plants, so-called “vivaros”. They are floats that lie in large numbers at about
40 meters apart. Certainly, one can anchor between these and the beach, but it
does not feel comfortable to be trapped by unlit floats if you are forced to
leave the anchorage in the dark. Finally, we find an acceptable anchorage
outside the city of Pobra do Caraminal. We invite the Norwegian boat Olivia’s
crew for a drink and chat.

14/9. In
the morning, Olivia’s skipper, who had taken the dinghy ashore, delivered fresh
baguette and croissants to us. Much appreciated!

We leave
Ria de Aurosa and sail to the next ria in a moderate broad reach and half wind.
Occasionally we log over eight knots through the water. Since the current is
with us, we do almost nine knots of speed over ground in the sunshine. A little
“pay-back” after all the tacking during the first month! We moor at
the Sanxenxo marina in the evening. Despite the difficult pronunciation of the
city name, we appreciate both the marina and the town. Clean, tidy and good
order.

15/9. We
had got the tip not to miss the small fishing village of Combarro in Ria de
Pontevedra. Dolphins entertain us during the trip. Combarro which is a very
charming little town is among other things known for its “horreos”,
which are small houses that stand on stone pillars and have been used for grain
storage. We eat paella (the first since we arrived in Spain) at a restaurant in
the evening.

16/9. Islas
Cies next! It’s about 20 nautical miles from Combarro. We enjoy the great
sailing, tacking first but then the wind turned to our favour and we sailed in
half wind and sunshine. Maria’s sea legs got a little more stable after 10 days
on board and Maria cooked a good Spanish tortilla from leftovers for lunch.

Cies
islands are national parks and consist of several islands. To navigate, anchor
and visit Islas Cies, permission is required from the “Parque Nacional
Islas Atlánticas de Galicia”. We had already applied for and received the
navigation license from Sweden before we left.
We applied for the anchorage license via the internet today and received
a positive response immediately. Long white
beaches and turquoise blue water. This seems to be a popular excursion
destination for the local people. We refrain from a swim. The water temperature
is still not above 14 degrees.

Idag lämnade S/Y Salsa
Falsterbokanalen. Efter ett år av förberedelser var det äntligen
dags att kasta loss för den långa resan! Första etappen går till
Amsterdam via Kielkanalen och Helgoland.

Let go!
S/Y Salsa left Falsterbo kanalen today.
After one year of preparations it was finally time to start the long
journey. First to Amsterdam via the Kiel Canal with
several stops on the way.

Hur mycket konserver vill man äta på en Atlanten överfart?

Helst inga alls! Men nu har vi fyllt förråden på Salsa med
ett reservlager av Köttbullar i Gräddsås, Chili Con Carne, Ravioli och soppor.
Tio dagars extra mat ifall färskvarorna är slut och fisken inte nappar och vi
mot förmodan måste tillbringa längre tid på havet än planerat. Maria och dotter
Malin gjorde ett djupt hål i ICA’s konservförråd och stuvade allt ombord på Salsa.

Provisioning
has started!

Maria and
daughter Malin were leaving the grocery store shelves empty from cans on Friday
and loaded Salsa with Köttbullar and Chili con Carne and beans and Soups. Just
in case – as emergency food if the Atlantic crossing takes longer than expected
and we have no fishing luck!