Loggbok

13/04.
Bill flyger hem och vi klarerar ut från Sint Maarten. Efter att man klarerat ut
har man normalt ett dygn på sig att lämna landet och vi bestämmer oss för att
segla söderut nästa morgon. Dagen fördrivs med städning ombord och ytterligare
inköp i de välsorterade båtbutikerna.

14/04.
Det blåser frisk motvind idag men vi seglar iväg tidigt på morgonen mot St.
Kitts. När vi på kortvågsradion prata med våra vänner på S/Y Ellen får vi höra
att de har samma mål och att de ska
segla från St. Barth. Från St Barth är det kortare distans och bättre vinkel
mot vinden så vi kommer inte att se dem på havet. Under dagen får vi över oss
ett antal häftiga regnoväder och vi är ganska trötta när vi till kvällen efter
10 timmars segling kommer fram till bukten utanför Christopher Harbour på St.
Kitts. Då känns det extra välkommet att S/Y Ellen, som kommit tidigare, bjuder
oss på hämtning med jolle och trevlig middag ombord när vi kommer fram.

15/04.
Inklarering och utklarering samtidigt. Eftersom vi tänker lämna landet nästa
morgon kan vi göra båda procedurerna samtidigt. Skönt! Sedan blir det guidad
sightseeing runt ön med buss och veterantåg på smalspårig järnväg. Tåget hade
under första tredjedelen av 1900-talet använts för att leverera sockerrör från
de olika plantagerna, men sockerindustrin på St. Kitts lades ner för länge
sedan. Guidens trevliga berättelser om landskapet och livet på ön avlöses ibland
av att en flickkör sjunger för oss. Bland annat sjunger de St Kitts och Nevis
nationalsång. Vi passerar den ena byn efter den andra och folk sitter på sina
verandor och vinkar till oss. Förfriskningar serveras och vi njuter av turen.

St Kitts Scenic Railway
We pass one of the beautiful beaches on the Atlantic side.

16/04.
Tillsammans med S/Y Ellen kryssar vi i hård vind 40 NM till Jolly Harbour,
Antigua för att inklarera. Vinden är stundtals 14 m/s och vi passerar flera
”squalls”. Plötsligt ser vi ett konstigt fenomen från himlen som en strut som
går ner mot havsytan. Kan det vara en tromb/tornado som är på väg mot oss? Vi
blir lite upphetsade och startar motorn för att komma ur dess kurs. På cirka
300 meters avstånd passerar tromben som är cirka 50 meter bred och snurrar
medsols och vattnet som kokar i dess mitt. Puh! Skönt att vi inte hamnade mitt
i den! Vi ankrar i bukten utanför marinan. Här återser vi norska båten S/Y Oda
som bjuder oss att bese solnedgången tillsammans med dem. Väldigt trevligt att
återse våra norska vänner som ska segla över Atlanten drygt en vecka före oss.

Exciting but glad it didn’t hit us!

17/04.
Efter sedvanlig inklarering och proviantering lättar vi ankar och seglar norrut
till Antiguas norra kuststräcka, North Sound. Här kan vi segla innanför ett
stort rev som skyddar oss mot Atlantens dyningar. Vi seglar till Great Bird
Island för att snorkla och njuta några dagar innan det är dags att förbereda
för hemsegling.

18/04.
Vi tar det lugnt hela dagen. Vi njuter av tillvaron, snorklar, badar, läser
böcker och tar oss en eftermiddagslur.
Hiking on Great Bird Island

19/04. Repris av 18/04!!! Så är seglarlivet i Karibien
när det är som bäst, ingen stress och inga måsten!

Back to St Kitts and Antigua

13/04. Bill flies back home and we clear out from Sint
Maarten. You usually have a day to leave the country after you have cleared out
and we decide to sail south the next morning. The day is spent on cleaning on
board and further purchases in the well-stocked boat shops.

14/04. Moderate up wind and we sail off early in the
morning towards St. Kitts. When we talk to our friends on S/Y Ellen on the
shortwave radio, they have the same destination but they sail from St. Barth.
It’s a shorter distance and a better angle to the wind from St. Barth, so we
will not see them at sea. We sail through a number of heavy rain squalls during
the day and we are quite tired when we arrive ten hours later at the bay
outside Christopher Harbour at St. Kitts. We feel very welcome when S/Y Ellen,
who arrived earlier, invites us to dinner and pick us up with their dinghy when
we arrive.

15/04. Check in and check out at the same time. Since
we intend to leave the country the next morning we can do both procedures at the
same time. Phew! We do a guided sightseeing around the island by bus and
veteran train on narrow-gauge railway. During the first third of the 20th century,
the train had been used to deliver sugar cane from the various plantations, but
the sugar industries on St. Kitts were closed down a long time ago. The guide
tells us about the landscape and the life on the island while we pass the
villages on the island. A girl choir is singing for us and among other songs
the national anthem of St Kitts and Nevis. Refreshments are served and we enjoy
the trip.

16/04. We cross together with S/Y Ellen 40NM in strong
wind to Jolly Harbor, Antigua to clear in. The wind is sometimes 14 m/s and we
pass several squalls. Suddenly, we see a strange phenomenon in
the sky like a cone towards the sea surface. Is it a tornado coming our way? We
get a bit excited and start the engine to get out off its way. The tornado pass
us with 300 meter. It is 50 meters wide and spin clockwise, the water is like
boiling in the middle. Phew! We are happy we didn’t get into it’s way! We anchor in the
bay outside the marina. We meet the Norwegian boat S/Y Oda again who invites us
to see the sunset together with them. They will cross the Atlantic just a week
before us

17/04. After the routine clearance, we sail north to Antigua’s northern coastline, North Sound. The area is within a large reef that protects us from the Atlantic dunes. We sail to Great Bird Island to snorkel and enjoy a few days before it’s time to prepare for the Atlantic crossing home. 18/04. We take it easy all day. We enjoy life, snorkel, and swim, read books and have an afternoon power nap. 19/04. Repeat of the 18/04 program!!! That’s the sailing life in the Caribbean in a nutshell, no stress and no musts!

03/04.
Vi vill segla till British Virgin Islands (BVI). Dit är det 100 NM så vi kan
inte hinna dit under en lång dagsegling. Vi ligger därför kvar vid Gustavia
under dagen och seglar iväg framåt kvällen efter middag ombord. Akterliga
svaga, ljumma vindar gör att seglingen blir härlig. VI turas om med tvåtimmars
vakter under natten.

04/04.
Vid gryningen lägger Bill ut fiskelinorna och precis när vi närmar oss BVI så
nappar det. En ståtlig Barracuda slängs tillbaka i havet pga. risken för
förgiftning av ciguatera. Giftet finns mest i revfiskar men eftersom Barracuda
lever av revfiskar bör de inte ätas. Vi har dessutom turen att få se en val som
vinkar med sidofenorna och sedan blåser. Först trodde vi valen var en
vindsurfare.
På eftermiddagen förtöjer vi vid en boj utanför Spanish Town. Inklareringen har
stängt för dagen så vi stannar ombord, badar och tar det lugnt.

05/04.
Efter en omständlig inklarering tar vi en promenad i Spanish Town. Visst är
mycket förstört av orkanen Irma men verksamhet pågår i alla fall. Vi besöker
järnaffären, båtsportaffären och fyller upp tanken med bensin till jollen. På
eftermiddagen flyttar vi oss till nationalparken Bath som har de underbaraste
mjuka runda granit klippor man kan tänka sig. Vi har tur och är alldeles
ensamma bland klipporna trots att guideboken varnar för att det kan vara trångt
av besökare där.

Fredrik takes a swim in a tide pool.

We followed a track between the granite boulders.

06/04.
Två bra anledningar att komma till BVI är att BVI består av många olika öar i
en skärgård samt att det är bra snorkling här. Eftersom öarna tillhör samma
land slipper vi tråkiga in- och ut-klareringar när vi seglar omkring. Och
snorkla roar oss mycket. Vi seglar först upp till den lilla ön George Dog och
snorklar någon timme. Sedan fortsätter vi till Cooper Island där vi bojförtöjer
utanför en resort som precis nyöppnat efter orkanen. Bill lyckas fotografera
sköldpadda både på ytan och simmande med en fisk. Vi äter middag iland och
glädjer oss åt att restaurangen verkar vara fullbelagd.

07/04.
På Salt Island snorklar vi på vraket efter RMS Rhone, en ångbåt byggd i stål
som sjönk 1867. Eftersom vraket ligger på bara 10 meters djup så är det ganska
sönderbrutet. Men sikten är bra så vi är nöjda. Som grädde på moset fick
Fredrik simma en stund med en sköldpadda när han återvände till båten. Tyvärr är
kameran och Fredrik inte alltid överens så vi får lita på hans ärliga uppsyn
när han nu tillhör ”The Turtle Club”. Till kvällen går vi till Peter Island där
vi ankrar i Deadmans Bay. Ni kanske anar på namnet att det här är gamla
piratvatten. Men natten blev lugn och vi slapp överfall.

08/04.
Vi kan inte bara leva på upplevelser. VI seglar till Road Harbour på Tortola
för att fylla på förråden. Här är mycket förstört. Marinan är fortfarande full
av sönderslagna nöjesbåtar och mitt i hamnen sticker två master upp. Efter att
vi studerat väderleksutsikterna bestämmer vi oss för att snarast segla tillbaka
österut till Anguilla. Vädret är gynnsamt nu men den ostliga vinden kommer att
öka om cirka två dygn. Om vi väntar kommer det att bli en tuff kryss. Dagens
planer ändras snabbt och vi klarerar ut och lämnar BVI för den här gången.

09/04.
Vinden har under natten varit frisk ostlig. Dessutom har vi haft motström på ca
0,5 knop. Någon timme innan ankomst fångar Bill en liten tonfisk som genast
filéas. Därför är vi nöjda, men trötta när vi på eftermiddagen ankrar i Road
Bay, Anguilla. S/Y Ellen ligger redan här och vi blir bjudna på en ”sundowner”
ombord. Under en nattsegling blir det lite si och så med sömnen, så vi orkar
inte ens hålla oss vakna till ”sailors’ midnight” (21.00), strax efter klockan
åtta sover vi allesammans.

10/04.
Tillsammans med besättningen på S/Y Ellen gör vi en guidad utflykt med taxi på
ön. Taxi chauffören ska först köra barn på ön till skolan, men hämtar sedan upp
oss. Anguilla tillhör Storbritannien och här bor ca 14000 personer. Stolt
berättar guiden att ön har sex nyinstallerade trafikljus och under rundturen
passerar vi alla sex. Ön är full av underbara sandstränder och det byggs en del
lyxhotell. Men turisterna har inte kommit tillbaka än efter orkanen. Många
lever av turism eller fiske. Guiden visar oss var han bor och där får vi även
träffa hans son som blivit öns hjälte efter att ha fångat en rekordstor Blue
Marlin. Fisken vägde 420 kg!!!
Beach lunch

11/04.
Det blåser friskt men vi har bara ca 15 NM till den holländska sidan av St.
Maartin. Vi sätter kutterfocken, revar storen och seglar iväg. Bill lägger ut
fiskrev och lyckas fånga en lagom stor tonfisk igen så till middag blir det
Tuna tartar. Efter lunch ankrar vi i Simpsons Bay strax utanför en stor lagun
som är ett maritimt centrum med flera välsorterade båtbutiker. Vi åker in och
botaniserar i båtbutikerna, vi hittar alltid något som vi inte visste att vi
behövde. Inne i hamnen ligger många båtvrak kvar som blivit förstörda under
orkanen Irma. Det är så sorgligt att se förstörelsen, även om det jobbas
febrilt på många båtar och på hus och bryggor runt hamnen.

A wreck in the harbour after hurricane Irma.

12/04.
Underhållsdag. Fredrik och Bill har redan tidigare bockat av flera projekt på
”att-fixa-listan” men nu lagar Fredrik generatorn som slutat fungera och Bill
jobbar med en svårlokaliserad läcka som slutligen visade sig komma från ett par
icke pluggade borrhål i gasolförvaringsboxen. Maria kämpar med att få
sprayhooden (regnskyddet över sittbrunnen) fri från mögel och lyckas till 90 %
med hjälp av såpa, vinäger och citron. Kvällen avslutas med champagne och restaurangmiddag
iland eftersom det är sista kvällen som Bill är ombord.

Fredrik fix the navigation light.

British Virgin Islands, Anguilla and Sint Maarten

03/04. We want to sail to the British
Virgin Islands (BVI). The distance is 100 NM so we cannot get there during a
long day trip. We stay at Gustavia during the day and sail off in the evening
after having had dinner aboard. Following weak and warm winds make the sailing
delightful. We do two-hour watches during the night.

04/04. At dawn, Bill hangs out the
fish lines, and just as we approach BVI, he got a bite on the hook. A
magnificent Barracuda is thrown back into the sea because of the risk of ciguatera
poisoning. The poison is mostly found in reef fishes, but because Barracuda
lives on reef fishes, they should not be eaten. We are also lucky to see a
whale that is waving the fins and then blowing. At first we thought the whale
was a windsurfer.
In the afternoon, we are moored at a buoy outside Spanish Town. The check-in
has closed for the day so we stay on board, taking a swim and take it easy.

05/04. We take a walk in Spanish
Town after a lengthy check-in. It is very destroyed by Hurricane Irma but anyway
operations are in progress. We visit the hardware store, the boat store and
fill up the tank with petrol for the dinghy. In the afternoon we move to Bath
National Park which has the most beautiful soft round granite boulders you can
imagine. We are lucky and are quite alone among the rocks although the
guidebook warns that the place may be crowded by visitors.

06/04. Two good reasons to come to
BVI are that: BVI consists of many different islands in an archipelago and that
there is good snorkelling here. As the islands belong to the same country, we
are spared from boring clearance when we sail around and we enjoy snorkelling.
First we sail to the small island of George Dog and snorkel for an hour. We
continue to Cooper Island where we moor outside a resort that just opened after
the hurricane. Bill manages to take photos of a turtle both on the surface and
swimming with a fish. We eat dinner ashore and are pleased to see that the
restaurant seems to be fully booked.

07/04. We snorkel on Salt Island on
the wreck after RMS Rhone, a steam boat built in steel that sunk in 1867.
Because the wreck is only on 10 meters deep, it is quite broken. But the
visibility is good so we are happy. As icing on the cake Fredrik had a swim with
a turtle when he was returning to the boat. Unfortunately, the camera and
Fredrik are not always in agreement so we will trust his honesty when he now belongs
to “The Turtle Club”. We anchor in Deadmans Bay at Peter Island in
the evening. The name implies that this is old pirate water. But the night was
calm and there were no pirate attacks.

08/04. We can not only live on
experiences. We sail to Road Harbour at Tortola to fill up the food storage.
Much is ruined here. The harbour is still full of broken pleasure boats and in
the middle of the harbour two masts stick up. After studying the weather
forecasts, we decide to swiftly return east to Anguilla. The weather is favourable
now but the easterly wind will increase in about two days. If we wait, it will
be tough tacking. The plans for today is quickly changed and we clear out and
leave BVI for this time.

09/04. The eastern wind was
moderate during the night. In addition, we had a sea current of about 0.5 knots
against us. An hour before arrival, Bill catches a small tuna. We are
satisfied, but tired when we anchor in Road Bay, Anguilla in the afternoon. S/Y
Ellen is already here and we are invited to a “sundowner” on board.
You don’t sleep very well during a night sailing, so tonight we cannot even stay
up until the “sailors’ midnight” (21:00), just after eight o’clock we
are all sleeping.

10/04. Together with the crew on S
/ Y Ellen we make a guided tour by taxi on the island. The taxi driver should
first drive children on the island to school, but then he picks us up. Anguilla
belongs to the UK and has approximately 14000 inhabitants. Proudly the guide
tells that the island has six newly installed traffic lights and during the
tour we pass all six. The island is full of beautiful sandy beaches and some
luxury hotels are being built. But the tourists have not come back after the
hurricane. Most people live on tourism or fishing. The guide shows us where he
lives and we also meet his son who became the island’s hero after capturing a
record-breaking Blue Marlin. The fish weighed 420 kg !!!

11/04. It’s windy but we only have
about 15 NM to the Dutch side of St. Maartin. We hoist the cutter jib, make a
reef in the mainsail and sail away. Bill hangs out the fishing lines and succeeds
again in catching a tuna. For dinner Tuna Tartar is served. After lunch, we
anchor in Simpsons Bay just outside a large lagoon, a maritime centre with
several well-stocked boat shops. We go ashore and botanize in the boat shops,
we always find something we did not know we needed. Within the harbour there
are many boat wrecks left destroyed under the hurricane Irma. It’s so sad to
see the devastation, even though work is ongoing on many boats and houses and
docks around the harbour.

12/04. A day of maintenance. Fredrik
and Bill have already ticked off several projects on the “to-fix
list”, but Fredrik is investigating why the generator has stopped working
and Bill is working with a difficult localized leak that eventually turned out
to come from a pair of unplugged drill holes in the propane storage box. Maria
is struggling to get the spray hood (rain cover over the cockpit) free from mould
and has a 90% success with soap, vinegar and lemon. The evening ends with
champagne and dinner ashore; it’s the last night that Bill is on board.

24/03
och 25/03. Vi ligger till ankars och tar det lugnt. Vi läser böcker och har det
bra. Men vi laddar också upp senaste ”bloggen”. När man ligger i ett land där
internet genom svenska operatörer kostar mycket så är man bunden till att
använda wi-fi från någon plats i land. Ombord har vi en antenn som är väldigt
bra på att snappa upp wi-fi-signaler, men tyvärr så behövs oftast ett password
för att använda sig av det. Då får man uppsöka något wi-fi-ställe på land,
beställa kaffe eller en öl och lunch och samtidigt be om passwordet. Kvaliteten
på wi-fi på restaurangerna och kaféerna varierar mycket. Fyra timmar senare
efter besök på tre restauranger och en iskaffe, en öl och en lunch senare är
loggboken äntligen uppdaterad.

26/03.
Vi lämnar Jolly Harbour för den här gången. Vi tänker komma tillbaka hit i
april för att förbereda atlantöverfarten. Nu seglar vi mot Montserrat. Montserrat
upptäcktes av…… ja gissa vem? Rätt! Columbus 1493. Han tyckte att ön påminde
honom om omgivningarna runt klostret i Montserrat i Spanien, så han döpte ön efter
det.

Efter
en härlig seglingsdag ankrar vi i viken Little Bay på Montserrats NV kust. Orkanen
Hugo drabbade ön 1989 då 90% av bebyggelsen förstördes, och sedan när landet
hade byggts upp igen vaknade vulkanen Soufrière Hills efter att ha varit sovande
400 år med upprepade vulkanutbrott från 1995 som resulterat i att två
tredjedelar av ön är olämplig för boende. Huvudstaden Plymouth på södra delen
av ön fick överges och är idag begravd i aska.

Efter
sedvanlig inklarering hos tull, immigration och hamnmyndigheterna blir det en stillsam
middag ombord. Tyvärr är inte omgivningen stillsam. Det kommer en swell, dvs.
dyningar in i viken och alla båtarna kränger hit och dit. Men det är inte den
värsta swell vi upplevt så vi sover hyfsat i alla fall.

27/03.
Vi gör utflykt på ön tillsammans med besättningen på svenska S/Y Isa. Vi får
tag i en bra guide som heter Joe Phillip, han kör runt med oss en halv dag på
ön dvs till de delar av ön som inte är avstängda pga av vulkanen. Först besöker
vi vulkanobservatoriet och ser på en video om vulkanaktiviteten.
Joe var vår guide på Montserrat och berättade om tiden före och efter vulkanutbrotten.

Sedan blir det
rundtur, bl.a. till Joe’s gamla hemby som han tvingades lämna för 21 år sedan.
Han visar oss bilder på hur det såg ut innan vulkanutbrotten startade 1995.
Sedan kan vi själva på plats jämföra med hur det ser ut idag. Växtligheten har
tagit över hela byn så man kan bara skymta husen mellan allt det gröna. Idag är
det ingen som hindrar folk från att flytta tillbaka men Joe bedömer risken som
för stor. Vulkanen kan när som helst få ett nytt utbrott.

Vulkanen Soufrière Hills

28/03.
Ännu en fin seglingsdag. Kanske den bästa vi haft i Karibien! Vi seglar mot ett
nytt land i en fin slör på 5-7 m/s och förtöjer vid en boj utanför Charleston
på ön Nevis. Landet heter ”St. Kitts och Nevis” och består av två öar med samma
namn. Att klarera in går inte för det är halv ”national holiday”. Barnen på ön
har något stort sportevenemang. Vi får vackert stanna ombord till nästa dag.
Att besöka ön utan att vara inklarerad ses i en del länder som ett allvarligt
brott. Hur det bedöms på Nevis undviker vi att ta reda på.

29/03.
Antagligen hade det inte vart något grovt brott att gå omkring lite i staden
utan att vara inklarerad för idag lyckas vi inte heller klarera in.
Immigrations dator har slutat att fungera. I stället för att klarera in oss
manuellt får vi tillsägelse att klarera in på St. Kitts när vi anländer dit. På
frågan om vi fritt kan röra oss på ön svara den kvinnliga tjänstemannen ”Visst.
Nu har ni ju pratat med mig”. Vi besöker därför Hamilton muséet och lär oss
lite mer om öns historia och framförallt om Alexander Hamilton som växte upp på
ön. Han reste sedan till Amerika för att studera, blev kvar och var en av de
kloka män som satte upp regelverk för det som skulle bli Amerikas Förenta
Stater. Det kanske inte är något man tänkt på direkt men han är avbildad på
USA’s 10$ sedlar. Det kommer vi inte att glömma nu – en riktig ”På Spåret
fråga”.

30/03.
Vi seglar till St. Kitts och ankrar utanför marinan i huvudstaden Basseterre.
Två stora kryssningsfartyg ligger inne vid kryssningspiren och staden är fylld
av kryssningspassagerare dvs. den delen som är uppbyggd för kryssnings turister
”Cruisers Mall”. Efter inklarering på immigrationskontoret tar vi en taxi till
en supermarket för att fylla på förråden. Vår amerikanska vän Bill skall segla
med oss i två veckor och anländer ikväll.

Utbudet
i matvarubutikerna varierar stort mellan länderna och är alltid en
överraskning. Ibland finns bara det mest ”nödvändiga” i form av mat på burk,
chips och öl. Ibland finns det ett fantastiskt fint utbud. Väldigt få butiker
har färskt kött och grönsaksutbudet är tvärt emot vad man kan tro begränsat.
Kött och fisk finns för det mesta bara fryst. På gatan eller på den lokala
marknaden kan vi handla fina frukter och grönsaker. Antagligen pga. att dessa
grönsaker aldrig har förvarats i kyla, tycker vi att de har bättre hållbarhet. På
båten har vi inte möjlighet att förvara dem kallt.

31/03.
Bill har kommit ombord. Nu är det dags att försöka klarera ut ur landet. Bill
anlände till St. Kitts med flyg men måste finnas med på vår ”crew list” när vi
lämnar landet. Det är visserligen lördag men man blir lite trött när man blir
skickad från immigration till customs och sedan tillbaka till immigrations igen
för att alla papper slutligen ska stämma. Men vi ”yachties” bidrar till att
hålla sysselsättningen på en lite högre nivå än som är nödvändig.
På eftermiddagen lämnar vi huvudstaden Basseterre och går till Salt Beach några
NM söderut. På en bar här firar man ”Full Moon Party” och vi vill gärna uppleva
detta. Proffsigt uppträdande av styltdansare, bra musik, goda smårätter och
lagom starka drinkar gör att vi njuter av kvällen i fulla drag.

När det blev mörkt tändes en brasa vid stranden.

01/04.
Ytterligare en fantastisk dag. Idag ska Bill få visa att han kan fiska. Vi
seglar mot St. Barth och Bill lägger ut tre fiskelinor med olika beten. Tyvärr
är det väldigt mycket sjögräs på vattenytan. Havet översvämmas av någon sorts
miniblåstång som väldigt gärna fastnar på fiskedragen. Bill och Fredrik har
fullt upp med att rensa fiskelinorna. Men framåt eftermiddagen ger rensandet
resultat. På ett ögonblick har tre Dorados (Mahi-Mahi eller Guldmakrill) fastnat
på de tre olika betena. Och vi lyckas få alla tre ombord.
A great day of fishing!

Doradon är en
stimfisk och vi lyckas tydligen träffa på stimmet just som de blir sugna på
middag. Efter att vi rensat fisken får vi dessutom se några valar blåsa. Tyvärr
kommer de aldrig riktigt nära utan är kanske fyra hundra meter bort. Till
kvällen ankrar vi utanför St. Barths huvudstad Gustavia och bjuder S/Y Ellens
besättning på middag. Det blir förstås grillad Dorado, caesarsallad och hemlagad
äppelpaj till efterrätt.

02/04
Vi tar jollen in till huvudstaden Gustavia. St Barthélémy (döpt efter Columbus
bror Bartolomeo), mera känd som St Barts blev svenskt 1784 men köptes tillbaka
av Frankrike hundra år senare för 80000 francs. Gatuskyltar på svenska finns
kvar och vi vandrar på Nygatan och Östra Strandgatan. Det känns inte särskilt
Västindiskt utan mera som att vara på franska rivieran. Exklusive butiker som
Prada och Hermès ligger tätt.

Street signs in Gustavia

Montserrat, Nevis, St Kitts and St Barts

24/03 and 25/03. We are anchored
and taking it easy. We read books and have a good time. We also upload the
latest “blog”. In countries where internet through Swedish operators
costs a fortune, you have to use wi-fi from any location on land. An antenna onboard
is very good at snapping up wi-fi signals, but unfortunately, usually a
password is required to use it. We have to go to a restaurant or bar ashore, order
coffee or a beer while requesting the password. The quality of the wi-fi varies
greatly. After visiting three restaurants eating ice-cream, drinking a beer and
eating lunch, the logbook is finally uploaded four hours later.

26/03. We are leaving Jolly Harbour
this time. We plan to come back in April to prepare for the Atlantic transit. We
continue to Montserrat. Montserrat was discovered by…… yes guess who?
Right! Columbus in 1493. He thought that the island reminded him of the
surroundings around the monastery of Montserrat in Spain, so he named the
island after it.

We anchor in the bay of Little Bay
on Montserrat NV coast, after a wonderful sailing day. Hurricane Hugo hit the
island in 1989 and about 90% of the settlement was destroyed, and when the land
was rebuilt, the volcano Soufrière Hills woke up with volcanic eruptions in
1995, after having been sleeping for 400 years, leaving two thirds of the island
uninhabitable. The capital of Plymouth on the southern part of the island was
abandoned and is today buried in ash.

Following the usual customs
clearance, immigration and port authority’s procedures, we have a quiet dinner
on board. Unfortunately, the surroundings are not calm. There are swells, ie waves
rolling into the bay. But it’s not the worst swell we’ve experienced so we’ll
sleep pretty well anyway.

27/03. We do a trip on the island
together with the crew in Swedish S / Y Isa. Joe Phillip is a nice guide on the
island and is driving us around for half a day i.e., to those parts of the
island that are not closed due to the volcano. We visit the volcanic
observatory and watch a video about volcanic activity. We continue the tour to
Joe’s old hometown that he had to leave 21 years ago. He shows us pictures of
how it looked like before the volcanic eruptions started in 1995 and we compare
how it looks today. The vegetation/forest/jungle has taken over the whole
village so you can only glimpse the houses between all the greenery. Nobody is
preventing people from moving back today, but Joe considers the risk to be too
big. The volcano can get a new outbreak at any time.

28/03. Again another great sailing
day. Perhaps the best we’ve had in the Caribbean! We are sailing towards a new
country in a nice broad reach of 5-7 m / s, and moor at a buoy outside
Charleston on the island of Nevis. The country is called “St. Kitts and Nevis”
and consists of two islands with the same names. We can’t clear into the
country because it’s half a “national holiday”. The kids on the
island have some large sporting events. We have to stay aboard until the next
day. In some countries, visiting the island without being cleared in, is seen
as a serious crime. How they consider this in Nevis, we don’t want to find out.

29/03. Probably it was not a
serious crime to walk around a little in the city without being cleared in,
because today we are not able to clear in either. The Immigration’s computer
has stopped working, and instead of clearing us manually, we are told to clear
in at St. Kitts when we arrive there. We ask whether we can move freely on the
island, the female officer says “Certainly. Now you have talked to me. ”We
visit the Hamilton Museum and learn more about the island’s history and, in
particular, about Alexander Hamilton who grew up on the island. He travelled to
America to study, stayed and was one of the wise men who set up rules and
regulations for what would become the United States of America. Maybe that’s
not something you have thought about, but he’s on the US $ 10 note. We will never
forget that now!.

30/03. We sail to St. Kitts and
anchor outside the marina in the capital Basseterre. Two large cruise ships are
moored at the cruise pier and the city is filled with cruise passengers i.e.,
the section built for cruiser tourists the “Cruises Mall”. After
visiting the immigration office we take a taxi to a supermarket to do
provisioning. Our American friend Bill will sail with us for two weeks and
arrive tonight.

The selection at the food stores
varies widely between countries and is always a surprise. Sometimes there is
only the most “necessary” i.e., canned food, chips and beer.
Sometimes there is a fantastic fine selection. Very few stores have fresh meat
and the vegetable supply is contrary to what one may think limited. Meat and
fish are mostly frozen. We buy fruits and vegetables in the local market. These
vegetables have never been stored cold, and therefore we think they will last
longer because we cannot keep them cold on the boat.

31/03. Bill has boarded. It’s time
to try to clear out of the country. Bill arrived at St. Kitts by air but must
be on our “crew list” when we leave the country. It’s during the
weekend, and they tend to run a bit slower “On Island Time” and you get a
little tired of the slow process when you are sent from immigration to customs
and then back to immigration again so that all the papers will finally be
correct. But the “yachties” help keep employment at a slightly higher
level than is necessary.

We leave the capital Basseterre in
the afternoon and go to Salt Beach some NM south. They celebrate “Full
Moon Party” here and we would like to attend. We really enjoyed the
evening with good music, delicious snacks and good drinks.

01/04. Another great day! Today,
Bill must demonstrate he can fish. We sail toward St. Barth and Bill put out
three fish lines with different baits. Unfortunately, there is a lot of seaweed
on the water surface. Bill and Fredrik are busy cleaning the fishing lines. But
in the afternoon, the cleaning gives result. In a moment, three Dorados (Mahi-Mahi
or Gold Mackerel) are caught on the three different baits. And we manage to get
all three on board. Dorado is a school fish and we manage to hit the school
just as they are looking for dinner. When we have cleaned the fish, we see a
whale blow. Unfortunately, it is never really close, but maybe four hundred
meters away. In the evening we anchor outside St. Barth’s capital Gustavia and
invite S / Y Ellen’s crew for dinner. Of course, we serve the yummy fresh grilled
Dorado, Caesar salad and homemade apple pie for dessert.

02/04 We take the dinghy into the
capital Gustavia. St Barthélémy (named after Columbus brother Bartolomeo), more
famous as St Barts became Swedish 1784 but was bought back by France a hundred
years later for 80000 francs. Street signs in Swedish remain and we are walking
on Nygatan and Östra Strandgatan. It does not feel particularly Caribbean but
more like being on the French Riviera. There are plenty of exclusive stores
like Prada and Hermès along the street.

16/03.
Vi är trötta på Tank Bay i English Harbour. Vi valde ankarplatsen för att vi
lätt skulle kunna ro in till land. Nu, när vi har både jolle (lånad) och nyköpt
motor värdesätter vi mera att kunna svalka oss med ett dopp. Vi kör för motor
till viken Falmouth Harbour, som ligger väldigt nära English Harbour och ankrar
utanför Pigeon Beach. Underbart klart vatten och många havssköldpaddor gör att
vi trivs direkt.

17/03.
Vi är uppe med tuppen. Helen på S/Y Ellen fyller år och vi har tillsammans med
besättningen på Oda bestämt att hon ska få vakna till ”Ja må hon leva”.
Eftersom Helen normalt stiger upp tidigt måste vi stiga upp ännu tidigare. Överraskningen
lyckas och Helen vaknar till födelsedagssång, Mimosadryck och fruktpaj
dekorerad med svenska flaggan i blåbär och ananas (tillagat av Liv på Oda).
God frukttårta!

Efter
firandet gör vi ett besök på museet på Nelson Dockyard. Museet är litet men
trevligt arrangerat. Mest intressant är nog Nelson-rummet där vi får lära oss
mycket om Storbritanniens stora sjöhjälte Horatio Nelsons liv och hans
befälsegenskaper. Intressant att han alltid tog väl hand om sina besättningar
och ordnade såväl underhållning som extra förplägnad för dem. Har man
besättningen med sig kan man åstadkomma underverk. Det vet de flesta kaptener.
Amiral Lord Nelson

Till
middag bjuder Göran från S/Y Ellen på en hejdundrande födelsedagsmiddag på
restaurangen The Pillars på Admiral’s Inn. Tack för en väldigt trevlig kväll!

18/03.
Nu kliar det i sjöbenen. Vi har legat stilla alldeles för länge, det växer till
och med alger under gummijollen! Vi sätter kurs norrut mot Barbuda, som tillhör
samma land som Antigua (”The Land of Sea and Sun”, som det står på alla
bilregistreringsskyltar), så vi slipper utklareringsprocedur. I underbart
seglingsväder (halv vind och slör 5-7 m/s) seglar vi till Barbuda efter att ha
överlämnat en tom gasolflaska till S/Y Oda. Oda tänker ligga kvar för att fylla
sina gasolflaskor när gasbåten anländer till ön och har välvilligt erbjudit sig
att fylla upp vår samtidigt. Sent på eftermiddagen ankrar vi utanför Barbudas
SV spets, Cocoa Pointe i Cocoa Bay.

19/03.
Stränderna här är fantastiska. Kilometer efter kilometer med den finaste
sandstrand man kan tänka sig, men de är helt ödsliga. Tyvärr härjades ön i
september 2017 av orkanen Irma. Orkanen skördade ett dödsoffer på ön och 90% av
bebyggelsen förstördes. Innan Irma bodde det 1800 personer på Barbuda. Nu finns
bara ca 500 kvar. De övriga har flyttat till Antigua. ”Resorterna”, som låg i
direkt anslutning till stränderna, är totalförstörda och övergivna. Kuddar,
sängar, tavlor och böcker, allt ligger i högar. Vi är ankrade utanför en resort
som prinsessan Diana brukade besöka och den vackra stranden kallas Princess
Di´s Beach.
Prinsessan Diana’s Beach.

Det verkar som att ingen återuppbyggnad har startat ännu. Vi läser
att de flesta hus var oförsäkrade och många hyrde sina hus och nu är det oklart
vem som ska stå för uppbyggnaden.

20/03.
Tillsammans med ett par andra besättningar gör vi ett besök i fågelreservatet
på öns norra del. Vi blir hämtade med stortaxi för att sedan byta till
snabbgående motorbåt sista NM in till reservatet. Vi kommer otroligt nära (lite
för nära för att inte störa dem, tycker vi) fregattfåglarna och deras ungar.
Sex månader gamla fregattfågelungar.

Efteråt kör taxin oss genom huvudstaden Codrington. Överallt ser man att
förödelsen är stor. Det är mycket sorgligt. Och tyvärr ser man väldigt lite
pågående arbete. Varför gör politikerna inget när arbetslösheten ligger runt 30
% och arbetsbehov finns i massor? Svårt att förstå för en svensk, men så är vi
ju också lyckligt förskonade från naturkatastrofer.

Guiden John hade byggt upp sin verksamhet med restaurang på stranden igen.

Vi köper något kallt att dricka hos John.

21/03.
Vi bestämmer oss för att ligga kvar ytterligare en dag och går en långpromenad.
Maria vill titta till några hästar som vi passerat med taxin dagen innan, men
vi missbedömer avståndet dit. I stället för en 6 kilometers promenad blev det
drygt det dubbla. I gassande sol och med för lite vätska. Vi är rejält
slutkörda när vi kommer ombord igen. Men hästarna, som gick helt lösa, var
fantastiskt vackra. Hästarna springer helt fritt omkring på ön efter orkanen,
men de är inga vildhästar.

22/03. Dags att segla tillbaka till Antigua. Vinden
har ökat rejält, så vi sätter upp kutterfocken och ett revat storsegel. Det
räcker fint i vinden som ligger mellan 10-12m/s. Vågorna kommer från alla
möjliga håll, men är bara 2 m höga. Det blir en fin segling men för ”icke
sjöbusar” krävs det att fokusera på horisonten, att gå ner i byssan och fixa
lunch är inte att tänka på. Vi äter kall couscous sallad från gårdagen till
lunch. Ankrar i den fina bukten precis utanför Jolly Harbour. Vi skyndar oss
att få jollen i sjön för att kunna åka in till ett café som har wi-fi. Vi
behöver koppla upp oss med omvärlden.

23/03. Vi ligger till ankars och tar det lugnt. Här i
Karibien har vi för vana att titta på solnedgången, prata lite och kanske
dricka en öl eller ett glas vin när solen går ned tillsammans med vänner från
andra båtar. Ett stående inslag i samkvämet är att noga titta efter en ”green
flash” just när solen försvinner under horisonten. Idag händer det för första
gången! För ett ögonblick syns ett grönt ljusfenomen just som solen försvinner
under horisonten. Sedan är allt som vanligt igen. Var det en ”green flash” vi
såg? Ja, vi tror alla fyra att vi fått se fenomenet. Samtidigt är vi lite
besvikna på att det inte var mäktigare. Men nu vet vi att det finns. Visste ni
det?

Barbuda

16/03. We have had enough of Tank
Bay in English Harbour. We chose the anchorage so we could easily get ashore.
Now, when we have both a dinghy (borrowed) and a new motor, we value more to be
able to take a swim. We go by engine to Falmouth Harbour, which is very close
to English Harbour and anchors outside Pigeon Beach. Wonderfully clear water
and many sea turtles make us feel welcome right away.

17/03. We are up very early. It’s
the birthday of Helen at S/Y Ellen and together with the crew at S/Y Oda we have
decided that she should wake up to us singing “Happy Birthday”. Since
Helen is an early bird, we have to get up earlier. We surprise her with song,
Mimosa and fruit pies decorated with the Swedish flag in blueberry and
pineapple (made by Liv on Oda).

We visit the museum at Nelson
Dockyard. The museum is small but nice. Most interesting is probably the Nelson
Room where we learn a lot about Britain’s great naval hero Horatio Nelson’s
life and his commanding skills. Interestingly, he always took care of his crews
and arranged both entertainment and extra care for them. If you have the crew
with you, you can accomplish miracles! That is known by most captains. Göran
from S/Y Ellen invites us to a superb birthday dinner at The Pillars Restaurant
at Admiral’s Inn. Thanks for a very nice evening!

18/03. Our sea legs say it’s time
to go to sea. We have been staying still for too long so it even grows seaweed
under the dinghy! We head north to Barbuda, which belongs to the same country
as Antigua (“Land of Sea and Sun”, as it is written on all car
registration plates) i.e., we do not have to repeat the clearance procedures. We
sail to Barbuda in wonderful sailing weather (beam reach and breeze 10-12 knots)
after handing over an empty gas bottle to S / Y Oda. They are going to stay to
get their gas bottles filled, when the gas boat arrives to the island, and have
kindly offered to fill our at the same time. Late in the afternoon we anchor
outside Barbuda’s SV tip, Cocoa Pointe in Cocoa Bay.

19/03. The beaches are amazing.
Miles after miles of the finest sandy beach you can imagine, but they are
completely abandoned. The island was unfortunately hit by hurricane Irma in
September 2017. One person died and 90% of the houses were destroyed. 1800
people lived in Barbuda before the hurricane. There are only about 500 left.
The rest have moved to Antigua. The “resorts”, which lay directly
adjacent to the beaches, are completely destroyed and abandoned. Pillows, beds,
paintings and books, everything lay in ruins. We are anchored outside a resort
that Princess Diana used to visit and the beautiful beach is called Princess
Diana’s Beach. It seems no reconstruction has yet begun. We read that most of
the houses on the island were not insured and many people rented their house
and now it’s not clear who is responsible for the restoration.

20/03. Together with crews from
some other boats we visit the bird sanctuary on the island’s northern part. We
are picked up with a taxi and the last NM into the reserve we change to a fast-motorboat.
We are very close the frigate birds and their kids (our feeling is a little too
close not to disturb them). Afterwards the taxi drives us through the city of
Codrington. Everywhere you see that the extensive devastation. It is very sad.
Unfortunately you see very little work in progress. What do the politicians do
when the unemployment is around 30% and there is a lot of work needed?
Difficult to understand for a Swede, but we are also happily spared from natural
disasters.

21/03. We decide to stay one more
day and take a walk on the Island. Maria wants to look at some horses that we
passed by taxi the day before, but we misjudge the distance. Instead of a 6
kilometres walk, it was more than the double. In broiling hot sunshine and with
very little fluid, we are really exhausted when we get back on board. The
horses, who run free around the island after the hurricane, although they are
no wild horses, were beautiful.

22/03. Time to sail back to Antigua.
The wind has increased, so we put up the cutter jib and a reefed main sail. It
is good enough in a wind that is between 10-12m / s. The waves come from every
possible angle, but are only 2m high. It will be a nice sailing but for
“non-sailing bears” it is necessary to focus on the horizon, to go
down to the galley to make lunch is not to be considered. We eat cold couscous
salad from yesterday to lunch. Anchor in the beautiful bay just outside Jolly Harbour.
We hurry to get the dinghy into the sea to go to a cafe that has wi-fi. We need
to connect with the outside world.

23/03. We take it easy at anchor. In
the Caribbean we use to look at the sunset, chat a little and maybe drink a
beer or a glass of wine together with friends from other boats. Every time when
the sun disappears below the horizon we look for the “green flash”. Today we
see the phenomenon for the first time. For a moment we see a green light just
as the sun disappears. Then everything is back to normal again. Was it the
“green flash” we saw? Yes, all four of us believe that we have seen the phenomenon.
We are a bit disappointed that it was not more majestic. But now we know that
it exists. Did you know it?

06/03. Vi vaknar tidigt (sov vi något
i alla dyningarna?) och seglar norrut längst kusten. Plötsligt tjuter larmet
för hög vattennivå i kölen. Ojdå! Har vi sprungit läck? Är det sötvatten eller
sjövatten? Snabbt konstaterar vi att det är sjövatten och efter lite
läcksökning hittar vi boven: Det är watermakerns primärpump som sprungit läck och
trycker ut vatten med 5 Bars tryck. Men när vi stoppar watermakern så lugnar
allt ner sig. Tur att vi har reservpump med oss. Efter någon timmes mekande är
allt tillbaka i rutin igen. Vi ankrar utanför Pointe Malendure som ligger på
kusten innanför Pigeon Island.

07./03. Vi lyckas ta jollen iland
för lite promenad och en shoppingrunda. Det är alltid något man behöver i
matväg. Grönsaker som inköpts i ”air conditioned” butiker mognar redan innan
man får dem ombord, och dagen efter är de nästan övermogna. Bäst är att handla
i de lokala frukt- och grönsaksstånden där frukten aldrig har varit under kyla,
då håller de bättre.
GAS! GAS! GAS! Maria känner gasoldoft i sittbrunnen men konstigt nog inte nere
i båten när hon kollar. Fredrik håller med och undersöker saken. Det visar sig
att reduceringsventilen på gasolflaskan korroderat sönder och börjat läcka. Som
väl är så förvaras gasolflaskorna i ett utrymme utombords så det var aldrig
någon risk för gasexplosion inombords. Konstigt hur aggressivt klimatet är här
jämfört med hemma. Tur att vi har reserv regulator med oss. Som ni märker blir
livet lite lättare om man har med sig reserver till ALLT som möjligtvis kan gå
sönder. Känt gammalt seglarordspråk som verkligen stämmer i de förhållanden som
råder här: ”Allt som kan gå sönder går sönder, allt som inte kan gå sönder går
också sönder!”

08/03. Vi ligger kvar. S/Y Ellen ansluter
och vi snorklar tillsammans ute på Reservat Cousteau, Pigeon Island.
Snorklingen är det bästa vi träffat på hittills och vi glädjer oss att få se Jacques
staty nere på botten, på 8 meters djup.
Jacques Cousteau

Maria snorklar
Tyvärr har inte stadens myndigheter
fattat att man måste göra stranden tillgänglig för båtfolket om man vill att
affärslivet skall blomstra. Det finns bara en ogästvänlig brygga för jollarna
och den vill dykklubbarna ha för sig själva. Därför blev det väldigt få besök
iland här.

09/03. Förbenat också! L Vår jolle inklusive
motor och ankare är stulna!!!! Vi har
slappnat av och för en gångs skull inte låst fast den med stål wire och hänglås
som vi brukar. Under natten har någon kapat surrningslinorna. Lite tröstas vi
av att Moderna Försäkringar gör en elegant och snabb insats och beslutar att
jollen ersätts till ca 85 %. Motorn ersätts inte för då skulle vi haft en extraförsäkring
som vi tyvärr aldrig blev upplysta om.
Vi seglar iväg till Deshaies och får en fantastiskt fin segling. Men när vi
försöker ankra på stenbotten i viken utanför Deshaies går ankarkättingen av.
Tur att vi har reservankare med oss. Vissa dagar kunde man varit kvar i slafen…

10/03. Vi får hjälp av
”jultomten” S/Y Ellen som blåst upp sin reservjolle och generöst lånar ut den
till oss på obestämd tid. Nu är vi mobila igen och det känns väldigt bra. Även
om vi får träna musklerna genom att ro iland. Att simma med fyllda matkassar på huvudet lockar
oss inte. Salsa och Ellen organiserar ”sökdykning” efter ankaret med lufttuber.
Efter någon halvtimmes dykning har Göran och Fredrik återfunnit Salsas ankare och
15 meter kätting som satt kvar och dessutom bärgat det. Vi firar med en väldigt
trevlig restaurangmiddag tillsammans med Ellen Najad, Ellen Arcona och norska
Ode. När vi lämnar restaurangen efter att ha betalat och rest oss insisterar
restaurangchefen på att vi måste smaka på hans väl lagrade rom. När hände detta
oss senast i Sverige? Men, det är kanske inte ens är tillåtet? Hur ska sådant
här beskattas?

11/03. Vi går ” på tur”.
Besättningen på Oda förklarar att på söndagar är det obligatoriskt med en
”tur”. De organiserar en rask söndagspromenad upp till botaniska trädgården som
ligger på berget ovanför bukten där vi ankrat. Besöket var väl värt
ansträngningen, blommor och papegojor samsas i en mycket trevligt arrangerad
park. Vi känner igen många växter som blomkruksväxter hemifrån.
Fåglarna gillar Fredrik

Grönt är skönt!

Lars från Oda gör en kvalificerad analys varför ankarkättingen sprang av och
hjälper sedan Fredrik att smörja upp Salsas ankarspel. Spelet skall slira vid
överbelastning men friktionsbromsen hade permanentbromsat pga. dåligt skött
underhåll. Tack Lars! Det är alltid skönt att få en förklaring när något
ovanligt och oväntat inträffar.

12/03. Vi säger farväl till
Frankrike, till EU och till fri roaming och seglar till Antigua och Bermuda. Landet
var tidigare brittiskt men blev självständiga så sent som 1981. Jolletjuvarna på
Guadeloupe kommer vi inte att sakna men väl alla trevliga människor som vi mött
den senaste månaden. Efter underbar halvvindssegling till Antigua ankrar vi i
historiska Nelson Dockyard i English Harbour. Det är inte utan att Salsa känner
sig liten i sällskapet. Här ligger många mega super yachter där Salsa lätt går
in i bagageutrymmet. Säger man att vi är storlek 43 (fot) tror människor man
möter att man pratar om längden i meter.

13/03. Intensiv dag! Först måste en ny jollemotor anskaffas
innan Fredriks armar blir längre än benen. Sedan måste en tekniker titta på
generatorn som börjat ryka svart när den går på full last. En ny motor inköps
till överpris, trots prutning. Vi köpte en 2-taktare på 9.8 hp, konstigt nog
utan några större protester från Salsas miljöansvarige (som är Maria). Men en
2-taktare låter ju mindre och bättre än en 4-taktare. Generatorteknikern heter
Wesley och gör ett bra jobb. Men undersökningen slutar med att generatordieseln
är sliten och behöver renoveras. Något som inte låter sig göras medan vi är
här. Vi får tills vidare köra generatorn på lite lägre belastning och sedan
renovera den när Salsa kommit hem igen.

Vi letar efter ett ställe att fylla på gasolflaskorna.

14/04. Medan Fredrik sätter igång den nya motorn gör Maria
en utflykt till huvudstaden St John. Lokalbussarna är privatägda små minibussar
som man vinkar på vid vägkanten så stannar de. Varhelst man vill stiga av ropar
man ”Bus Stop!”, så stannar chauffören bussen. I St John ligger de stora
kryssningsfartygen och området runt kryssningsterminalerna är fyllda med duty
free shops med tyngdpunkt på diamanter och parfym. Här trängs man med enbart
turister. Promenerar snabbt därifrån till Market Street och skillnaden är
total, här säljer lokalbefolkningen frukt och grönsaker på gatan och
bebyggelsen är långt ifrån upprustad.

Nelson Dockyard i English Harbour finns med på UNESCO.s
världsarvslista och utgör dessutom en National Park. Örlogsbasen började byggas
av britterna 1725 för att vara deras starka fäste i krigandet om herraväldet
över de mindre Antillerna. Basen övergavs slutligen av Royal Navy 1889. Sedan
1950-talet har en historisk restaurering pågått, ett museum har ställts
iordning och området är nu fullt av skyltar som talar om vad husen tidigare har
tjänat för syfte. Dessutom finns här ett flertal vandringsleder inom
nationalparken. Vi provar en av dem och besöker resterna av Fort Berkley som en
gång försvarade inloppet till English Harbour. Idag finns det bara en enda kanon kvar.

Nelson’s Dockyard

Utsikt över English Harbour

15/03. Vi tar jollen ut till mynningen av English Harbour
för ett svalkande bad. Inne i hamnen där vi ligger ankrade är det utan tvekan
obadbart! Vi äter en god middag på terrassen vid vattnet på Admiral’s Inn.

Guadeloupe and Antigua

06/03. We wake up early (Did we
sleep anything at all in the swells?) and sail north along the coast. Suddenly,
the alarm get off indicating high water level in the keel. Oops! Do we have a
leak? Is it fresh water or sea water? Quickly, we note that it is sea water and
after a bit of investigation, we find the problem: it’s the primary pump of the
watermaker that was leaking and is pressing out the water with 5 bar pressure. Everything
returns to normal when we stop the watermaker. The good thing is that we have a
spare pump with us. After an hour of repair all are back to routine again. We
anchor at Pointe Malendure, located on the coast opposite the Pigeon Island.

07./03.We take the dinghy ashore
for a walk and shopping. There is always some food you need. Vegetables
purchased in “air conditioned” stores are maturing even before you
get them on board, and the day after they are almost overripe. It is best to
shop at the local fruit and vegetable markets in which the fruit has never been
under cold conditions, they will last longer.

GAS! GAS! GAS! Maria smells gas in
the cockpit but it’s strange we don’t smell anything down in the boat. When
Fredrik is investigating it turns out that the pressure reduction valve on the
gas bottle has corroded apart and started to leak. The gas bottles are stored
in a space out on the deck so there was never any danger of gas explosion
inside. Compared to home, the climate here is very aggressive. The good thing is
we have a spare reduction valve with us. Life is a little bit easier if you
have spare parts on board to everything that can possibly break. “Anything
that can break is broken, everything that cannot break will also get broken!”
This is a say that certainly is true in the conditions prevailing here.

08/03.
We stay in the bay. S/Y Ellen arrives and we snorkel in the marine reserve
Cousteau, Pigeon Island. The snorkelling is the best so far, and we are pleased
to see Jacques statue at 8 meters deep down at the bottom. Unfortunately, the city
authorities have not realized they need to make the shore available for the
boat people if they want more business. There is only one poor pontoon which
the diving boats want to have for themselves. Therefore, we are doing very few
visits ashore here.

09/03;
Damned! Our dinghy including motor and anchor are stolen!! We have got lazy and
for once not locked it with steel wire and padlock as we usually do. Overnight
someone has cut the lines to the dinghy. We get some comfort by the Insurance Company
who makes an elegant and rapid response, and decides that the dinghy is
replaced to about 85%. The engine will not be replaced because we would have
needed an extra optional insurance that we unfortunately were never told of. We
get a fantastic sailing when we sail off to Deshaies. The anchor chain breaks when
we try to anchor on the stone bottom in the bay of outside Deshaies! The good
thing is we have spare anchor with us. It’s better to stay in bed some
days……

10/03.
“Santa Claus” S/Y Ellen is visiting us! They have blow air in their
spare dinghy and generously lends it to us. We are now mobile again and it
feels very good. Although we get some workout by rowing ashore. Swimming with
heavy grocery bags on our heads doesn’t attract us. Salsa and Ellen organizes a
“search dive” with air tanks for the anchor. After half an hour’s
scuba diving Göran and Fredrik found the anchor and the 15 meters chain and salvaged
it. We celebrate with a very nice restaurant dinner together with the crews on S/Y
Ellen, Ellen Arcona and Norwegian S/Y Oda. When we have paid and are about to
leave the Manager of the restaurant is insisting that we must taste his old
matured rom. When did this happen to us last time in Sweden? However, it may
not even be allowed? How should such a thing be taxed?

11/03
We go for a “tur”. The crew of Oda explains that on Sundays, it is
mandatory with a “tur”. They organize a brisk Sunday walk up to the
Botanical Garden which is located on the hill above the bay, where we are anchored.
The visit was well worth the effort, flowers and parrots in a very nicely
arranged park. We recognize many of the plants we have in small pots at home.
Lars from Oda makes a qualified analysis of why the anchor chain was broken and
helps us to lubricate the windlass. The windlass is designed to slip at
overload but the friction brake had permanently parked due to poorly managed
maintenance. Thank you Lars! It’s always nice to get an explanation when
something unusual and unexpected happens.

12/03
we say farewell to France, to Europe and to the free roaming and sail to
Antigua and Barbuda. The country was previously British but became independent
as late as 1981. We will not miss the Dinghy thieves on Guadeloupe, but we will
miss all the nice people we have met in the last month. After a wonderful beam
reach sailing to Antigua we anchor in historic Nelson’s Dockyard in English
Harbour. Salsa feels very small. She is surrounded by many mega super yachts
where Salsa easily goes into the luggage compartment. If we say that we have a
size 43 (feet) boat, people think you mean that you’re talking about the length
in metres.

13/03.
A busy day! First, a new dinghy engine ordered before Fredrik’s arms get longer
than his legs. Then arrange for a technician to look at the generator who has started
to release black smoke when it runs at full load. We did purchase a new motor (to
over price), despite a discount. We bought a 2 stroke outboard engine at 9.8
hp, without any major protests from Salsas environmental Manager (Maria). But a
2-stroke engine sounds less and is better than a 4-stroke engine. Generator
technician Wesley did a good job. Unfortunately the generator diesel is worn
and needs to be renovated. This cannot be done while we are here. We’ll have to
run the generator at a little lower load and then renovate it when Salsa comes
home again.

14/04
While Fredrik starts up the new engine Maria takes a trip to the capital city
St. John. Local buses are privately owned small minivans that you flag down
anywhere at the roadside. Wherever you want to get off you shout “Bus
Stop!”, and the driver will stop the bus. The big cruise ships are moored
in St John and the area around the cruise ship terminal is filled with duty
free shops, with main focus on diamonds and perfume. This is a crowded area
with only tourists. Quickly walking away to the Market Street instead and the
difference is total. The local people sell fruits and vegetables on the street
and the buildings are far from being restored.

Nelson
Dockyard in English Harbour is listed on UNESCO’s world heritage and
constitutes a National Park. The naval base was built by the British in 1725 to
be their stronghold in struggle for supremacy over the Lesser Antilles. The
base was finally abandoned by the Royal Navy in 1889. Since the 1950’s, a
historic restoration has been ongoing and a museum built. There are several
hiking trails within the National Park. We try one of them and visit the
remains of Fort Berkley who once defended the entrance to English Harbour. Today,
there is only a single canon left.

15/03. We take the dinghy out to the entrance of
English Harbour for a swim. Inside the harbour the water doesn’t look very inviting
for a bath. We eat a nice dinner at the waterfront terrace at Admiral’s Inn.

27/02. Eftersom nålsögat är de få platserna på marinan lovar
vi på heder och samvete att vi är supersnabba och endast behöver knappt två
dagar på oss för arbetet. Salsa lyftes upp kl 1030. I regn fick Salsa
skönhetsbehandling i form av högtryckstvättning, havstulpan skrapning och precis
innan mörkret föll ett första lager bottenmålning.

Fredrik blandar färgen.

Regnuppehåll och första lagret färg stryks på.

Det var två trötta seglare
som kröp till kojs den kvällen. Jo, vi sov ombord. Egentligen var det inte
tillåtet, men på kvällen lyste det i flera kajutor på varvsområdet.

28/02. Gori-propellern får en rejäl uppsmörjning,
blankpolering samt byte av stoppgummikuddar och offeranoder.
Gori propellern skiner och kaptenen är nöjd!

Även bogpropellern
och kylslingorna för kyl och frys får nya offeranoder. Efter att andra lagret
bottenfärg strukits på är Salsa klar för sjösättning. Vi firar det genom att
redaren bjuder sin förste styrman på en god restaurangmiddag.

01/03. Redan klockan nio är Salsa
tillbaka i sitt rätta element. Väldigt skönt att åter ha en ren och välskyddad
båt. Vi längtar till havs och seglar iväg så fort vi kan. Äntligen är det en
dag med lagom mycket vind, 5-7 m/s. För första gången sedan vi kom till
Karibien kan vi segla med fulla segel och ankrar utanför St. Louis på ön Marie
Galante under eftermiddagen. Här återser vi våra norska vänner på Oda. Vattnet
är kristallklart, 28 grader varmt och livet leker.

02/03. Marie Galante är en fransk
ö ungefär lika stor som Ven. Ön upptäcktes av Columbus 1493 och döptes efter
ett av hans seglingsfartyg ”Maria Galanda”. Det bor ca 12.000 personer här, de
flesta är färgade ättlingar till slavar men även en del vita fransmän som
tröttnat på vintrarna i Europa. Vi promenerar lite i St. Louis, som inte är
stort, och förundras över att förvånansvärt många hus är övergivna och
fallfärdiga mitt bland annars så fina och välhållna hus. Förklaringen får vi
nästa dag.

03/03. Vi får via
rekommendationer tips om en trevlig kvinna som startat guide verksamhet på ön.
Hon kör oss runt en halvdag på ön och visar sevärdheterna.
Gueule Grand Gouffre på öns norra sida.

Hon talar bara
franska så vi får en gratis fransklektion. Vi besöker två av öns tre olika rom destillerier:
Père Labat och Bellevue.
Provsmakning och butik.

Ön lever på export av rom och odlar huvudsakligen
sockerrör för framställningen. Sockerrör, sockerrör och sockerrör växer det
vart än vi vänder oss! Vi undrar om de inte odlar något annat, men tydligen
endast lite bananer och potatis för husbehov. Vi besöker också en nedlagd
”sockerplantage” som gjorts i ordning som museum. Som mest fanns det ca 300
slavar på plantagen i början av 1800 talet. Angående de tomma fallfärdiga husen
förklarar guiden att när en äldre släkting dör så anses det vara respektlöst
att sälja huset man ärvt. I stället behåller man huset även om man inte själv
vill bo där och så småningom förfaller det.

Efter rundturen var det lunchdags.

Lunchsällskap!

04/03. Vi seglar vidare.
Egentligen vill vi komma till Pigeon Island och marinreservatet ”Cousteau”, men
den ovanliga sydvästliga vinden gör att det besöket får vänta ytterligare någon
dag. Annars har det varje dag sedan vi kom till Karibien blåst vindar mellan
ost-nord-ost och ost-syd-ost. Vi försöker hitta lugna ankarplatser på
Guadeloupes sydsida men misslyckas och väljer till slut redden utanför Pointe-à-Pitre.
Det är ett säkert kort! Här är det alltid lugnt och vi kan sova gott. Nackdelen
är att utsikten över hamnen är lite tråkig och vattnet här får av oss omdömet:
”Med tvekan badbart”.

05/03. En
fin seglingsdag. Det blåser nord-ostlig vind och det passar oss perfekt. Vi
lämnar vår ankarplats och seglar sydvart längs insidan av Guadeloupe-fjärilens
vänstra vinge. Det går inte så fort men vi njuter av vädret och den svaga
vinden. För första gången sedan vi kom till Västindien kan vi duka upp lunchen
på bordet i sittbrunnen, det har varit otänkbart tidigare pga. av den hårda
vinden. När vi rundar öns sydspets siktar vi flera stora havssköldpaddor. De
verkar ligga och sova på ytan men så fort vi närmar oss för att fotografera dem
vaknar de och försvinner snabbt under ytan. Tänk att det ska vara så svårt att
få ta ett kort av dem, vi har försökt i flera månader, men så fort vi tar fram
kameran så vill de inte vara med längre.
Vår bästa sköldpaddsbild hittills!

Vi passar på att ta ner genuan för
lite reparation när vi inte har någon vind. Till kvällen stannar vi utanför
marinan Rivière Sens på öns västsida strax söder om staden Basse-Terre. Tyvärr
är marinan fullbelagd så vi får ankra strax utanför. Trots nästan ingen vind så
blir det en ”gungig” natt igen. Långa dyningar rullar in från Karibiska sjön
och gör att nattsömnen förstörs.

Vi lagar segel och den gamla hårtorken kom till användning igen. Den borde höra till standardutrustningen.

Marie Galante

27/02. Salsa is lifted up ashore at 1030 and
it’s raining. Salsa receives beauty treatment such as high pressure washing,
barnacle scraping and just before dark fells, a first layer of anti fouling was
put on. Two tired sailors turned in that night. Well, we slept on board.
Actually it was not allowed, but in the evening we could see lights in several
of the boats around us.

28/02. The Gori propeller gets a good
lubrication, polishing and replacement of stop rubber cushions and sacrificing anodes.
The bow propeller and the fridge/freezers also get new sacrificing anodes.
After the second layer of paint, Salsa is ready for launch. The ship-owner
celebrates by taking his first mate out for a good dinner.

01/03. Already at nine o’clock, Salsa is back
in its right element. It’s very nice to have a clean and well-protected boat
again. We long for sea and sail away as fast as we can. At last, a day with a
wind of 10-14 knots. For the first time since we came to the Caribbean we sail
with full sails and anchors in the afternoon outside St. Louis on the island of
Marie Galante. We meet our friends at the Norwegian boat Oda again. The water
is 28 degrees and crystal clear and life is great.

02/03. Marie Galante is a French island about
the same size as the Swedish Island Ven. The island was discovered by Columbus
in 1493 and was named after one of his sailing ships “Maria Galanda”.
There are about 12,000 people living here, most of them are colored descendants
of slaves, but also white French who are tired of the winters in Europe. We take
a walk in St. Louis, which is not big. We are astonished that so many houses
are abandoned and tumbledown in the midst of otherwise so nice and well-kept
houses. We will get the explanation the next day.

03/03. We get a recommendation of a nice woman
who has started a guide business on the island. She drives us around the island
for half a day. She only speaks French so we get a free French lesson. We visit
two of the island’s three rom distilleries: Père Labat and Bellevue . The
island lives on the export of rum and mainly grows sugar cane for the
production. Sugar cane, sugar cane and sugar cane grow everywhere we turn! We
wonder if they do not grow anything else but apparently only some bananas and
potatoes for the households. We also visit an abandoned “sugar
plantation” which is now a museum. At most, there were about 300 slaves on
the plantation in the early 1800s. Regarding the abandoned houses: the guide
explains that when an elder relative dies, it is considered disrespectful to
sell the house that one has inherited. Instead, you keep the house, even if you
do not want to live there, and eventually it disrepair.

04/03. We sail on. We want to sail to Pigeon
Island and the Cousteau Marine Reserve, but the unusual south-westerly wind
makes that this visit must wait another day. Otherwise, every day since we came
to the Caribbean the winds have been between east-north-east and east-south-east.
We do not succeed to find a calm anchorage on the south side of Guadeloupe and
finally we have to anchor outside Pointe-à-Pitre again. It’s a safe card! It is
always calm here and we can sleep well. The downside is that the view over the harbour
is not that fantastic and the water here gets our judge: “With hesitance
fit for a swim”.

05/03. A great day of sailing. The wind is north-east
and it suits us perfectly. We leave our anchorage and sail southward along the
inside of the left wing of the Guadeloupe “butterfly”. We are not sailing fast,
but we’re enjoying the weather and the weak wind. For the first time since we
came to the Caribbean, we can lay the table in the cockpit for lunch, which has
been unthinkable earlier due to hard wind. As we round the island’s southern
tip, we see several large sea turtles. They appear to be sleeping on the
surface, but as soon as we approach, they wake up and disappear quickly under
the surface. We’ve tried for several months to get a photo of them, but as soon
as we get the camera, they do not want to participate anymore. When there is no
wind, we lower the genoa for some repair. In the evening we stay outside the
marina Rivière Sens on the west side of the island, just south of the town of
Basse-Terre. Unfortunately, the marina has no berth available for us, so we anchor
right outside. Despite almost no wind, it will be a “bumpy” night
again. Long swells roll in from the Caribbean sea, destroying our night sleep.

19/02. Vi provianterar under förmiddagen och lämnar sedan Pointe
à Pitre. Vi vill snorkla och går ut och ankrar vid den lilla ön Ilet du Gosier.
Tyvärr är sikten i vattnet dålig så snorklingen avslutas snabbt. Medan
middagsgrillningen förbereds visar en ankrad segelbåt nödsignaler genom att en
man höjer och sänker båda armarna. Fredrik gör genast en brandkårsutryckning
med jollen. ”Nödläget” visar sig inte vara allvarligt. Tre unga fransmän har
kört slut på dieseln på sin segelbåt, vill inte segla och får skjuts in till
land för att hämta mer diesel.

20/02. Vi vill segla sydost till Marie-Galante en ö som
tillhör Guadeloupe, men vindriktningen är ogynnsam. Hård bidevind. När delar av
vår nya besättning inte njuter av de stora vågorna faller vi i stället av och
seglar till Les Saintes igen. Vinden friskar i och i en squall blåser det 17
m/s. Då är det skönt att ha vinden akter om tvärs. Vi ser att squallen är på
väg mot oss så vi hinner i god tid minska på seglen. Vi lyckas få en boj i
viken Anse du Bourg. Tyvärr är det väldigt gungigt vid bojen, för att uttrycka
det milt. Ännu en gång åker vi berg och dalbana hela natten.

21/02. Louise och Viktor hyr skotrar och utforskar ön under
förmiddagen. Till lunch blir vi gamlingar upphämtade och vi åker tillsammans
till den fina lilla snorklingsviken vid Pain de Sucre. Snorklingen är lika fin
som tidigare och vi njuter av alla fiskarna. Det kommer som vanligt en
störtskur, men den håller bara på i några minuter. Kvällen avslutas med en
alldeles utmärkt restaurangmiddag på en fransk krog i hamnen.

22/02. Vi ligger kvar vid Les Saintes ytterligare en dag i
väntan på att vinden ska avta något.
Nu är det bestämt att Salsa ska seglas hem till Sverige i vår. Planen för
atlantöverfarten är att lämna Antigua runt den 1.a maj och segla 2200 NM till
Azorerna där besättningen får smaka på den lokala ölen och vila sig lite innan
vi seglar vidare 1200 NM till södra England. Maria kommer inte att krossa
Atlanten en andra gång, så nu finns det plats ombord för nya seglingssugna
besättningsmedlemmar. Har du tid och är intresserad av att segla över Atlanten med
Salsa så är du välkommen att i närtid höra av dig till Fredriks hotmail-adress;
figge_h@hotmail.com. Fredriks glocalnet-adress (fredrik.hallstrom@glocalnet.net)
fungerar tyvärr inte längre.

23/02. Nattbestyr igen! Vinden är frisk och tillsammans med
dyningarna som rullar in i viken från ett helt annat håll sliter det mycket på
bojförtöjningen. Efter att vi mitt i natten, på Marias initiativ, kontrollerat
slitaget av förtöjningen funderar vi på hur vi bäst kan förstärka den. Då hörs
en dov smäll och förtöjningstampen är avsliten. Otroligt så fort det gick från
av vi först såg slitmärken på den. Som väl är har vi en backup-tamp kopplad i
bojen men den kommer inte att hålla särskilt länge. Vi får förtöja i bojen med
ankarkättingen som vi brukar använda till jollens ankring. Vi är uppe alla fyra
och hjälps åt på däck och alltsammans tar cirka en timme. Efter det får vi sova.
På morgonen lämnar vi Les Saintes och kryssar i frisk vind till Pointe à Pitre.

24/02. Tänk så skönt det är att vakna till ankars på en lugn
ankarplats. Efter att under flera nätter ha blivit sjörullade vid Les Saintes
känns det som himmelriket att vakna till vågors stilla kluckande utanför
marinan i Pointre à Pitre. Humöret stiger åtskilliga grader! Under dagen tar vi
jollen in till Pointe à Pitre. Vi passerar grönsaksmarknaden nere i hamnen där
kommersen är i full gång och vi stannar och tittar på alla de vackert upplagda
frukterna och grönsakerna.
Entrén till marknaden.
En fröjd för ögat!

Vi passar på att köpa härliga avokador, som inte
alls liknar de små svarta vi har hemma. Dessa är gröna och släta och i storlek
större än en grapefrukt. Vi gör ett minnesvärt besök på Memorial ACTe (The Caribbean
Center of Expressions and Memory of the Slave Trade and Slavery), som är ett
nybyggt museum (invigdes av Frankrikes president i maj 2015), där slaveriet i
världen beskrivs på ett väldigt informativt sätt. Tänk så mycket grymhet vi
människor kan komma på.
Mémorial ACTe

Efter en trevlig lunch på yachtklubben beser vi staden,
som vi inte blev så förtjusta i. Slitna hus och affärer som är stängda redan
efter lunch på en lördag.

25/02. Kors i taket! Under två veckor har vi försökt boka
plats i marinan Bas du Fort, men bara mötts av svaret att det är fullbelagt. Plötsligt
har situationen nu ändrats och vi får en utmärkt bryggplats och dessutom bra
assistans vid förtöjningen. Salsa har stått på kö i tre veckor för att få bli
upplyft på land så vi kan måla på ny bottenfärg. Tyvärr är kölistan lång och
det finns många båtar före Salsa. Här måste brukas list.
Det är dags för Louise och Viktor att lämna oss för att resa hem och arbeta.
Det har varit väldigt trevligt att ha dem ombord och vi önskar dem välkomna
tillbaka.

26/02. Varför ska man ligga i en
marina? Egentligen är det mycket skönare, svalare och lugnare och billigare att
ligga till ankars. Svaret är att vi vill tvätta sängkläder, fylla på förrådet
av färskvatten, fulladda batterierna, få tillgång till Wi-Fi och proviantera.
Visst har vi tvättmaskin ombord men sängkläderna blir lite mycket för den.
Dessutom behöver tvättmaskinen färskvatten och det snålar vi med ombord trots
att vår watermaker kan göra 60 liter i timmen. Men då måste vi köra generatorn
för att få tillräckligt med ström.
Dagen blir en riktig underhållsdag där allt utom provianteringen hinns med. En
tråkig men nödvändig dag i en seglares liv.

Pointe-à-Pitre, Guadeloupe

19/02. we leave
Pointe à Pitre in the morning after doing provisioning. We want to snorkel and
anchor outside the small island of Ilet du Gosier. Unfortunately, the
visibility in the water is poor so we are not snorkelling very long. While we
are preparing the barbecue dinner, an anchored sailboat shows emergency signals
by raising and lowering both arms. Fredrik leaves immediately with the dinghy
and goes over to them. The “Emergency” is not serious. Three young
Frenchmen have run out of diesel. Fredrik offers them a lift ashore to pick up
more diesel.

20/02. We
want to sail southeast to Marie-Galante, an island belonging to Guadeloupe, but
the wind direction is unfavourable. Hard close reach. We fall off when parts of
our new crew do not enjoy the big waves, and instead we sail to Les Saintes
again. The wind increase and we get a squall of 17 m / s. It’s nice to have a
following wind. We can see the squall heading for us which means we have time
to reef the sails. We manage to get a buoy in the bay of Anse du Bourg.
Unfortunately, to put it mildly, it’s very bumpy. Once again we go roller
coaster all night.

21/02.
Louise and Viktor rent scooters and explore the island in the morning. At
lunch, the oldies are picked up and we go together to the beautiful little snorkelling
bay at Pain de Sucre. The snorkelling is as nice as last time. Suddenly it’s
pouring down. But it only lasts for a few minutes. In the evening we have an excellent
dinner at a French restaurant.

22/02. We
are staying at Les Saintes for another day, waiting for the wind to calm down.
We have decided that Salsa will sail home to Sweden again this spring. The plan
is to leave Antigua for the Atlantic crossing around the 1.st of May and sail
2200 NM to the Azores. Here the crew can taste the local beer and rest a little
before we continue the 1200 NM to southern England. Maria will not cross the Atlantic
Ocean a second time, so there is place for new sailing crew members. If you
have time and are interested in sailing across the Atlantic with Salsa, please
write to Fredrik at: figge_h@hotmail.com. Fredrik’s glocalnet address is not
working any longer!

23/02.
Night chores again! It’s very windy and along with the swells that roll into
the bay from a different direction, the mooring ropes get worn. On Maria’s
initiative, we check the mooring in the middle of the night. We realize we need
to strengthen it. A bang sounds and the mooring line is gone. Unbelievably! It
happened very quickly. We have a second backup line attached to the buoy but we
realize it will not last very long. We use the anchor chain that we usually use
for the anchorage of the dinghy and tie it to the buoy. All four of us are up on
the deck and it takes us an hour to fix it. Finally we can get to sleep. We
leave Les Saintes in the morning and tack in moderate wind to Pointe-á-Pitre.

24/02. How
nice isn’t it to wake up anchored in a quiet bay. After having been saddled at
Les Saintes for several nights, it feels like heaven waking up to the calm sound
of the waves outside the marina of Pointre a Pitre. Our mood is much better! During
the day we take the dinghy to Pointe á Pitre. We walk through the vegetable
market in the harbour, where the commerce is ongoing and we stay and look at
all the beautifully displayed fruits and vegetables. We buy fantastic avocados,
which are not very similar to the small black ones we have at home. These are
green and smooth and in size larger than a grapefruit. We make a memorable
visit to Memorial ACTe, a newly built museum (inaugurated by the President of
France in May 2015), where slavery in the world is described in a very
informative way. It is unbelievable how much cruelty humans can create. After a
nice lunch at the yacht club, we visit the city, which we were not so fond of.
Houses in need of maintenance and shops closed already after lunch on a
Saturday.

25/02. Surprise!
For two weeks, we have tried to make a reservation for a berth in the marina
Bas du Fort, but every time we have received the same answer that it is full.
Suddenly, the situation has changed and we get an excellent berth and also very
good service when mooring. Salsa has now been on a waiting list for three weeks
to get out of the water so we can paint new antifouling on the bottom of her.
Unfortunately, the list is long and there are many boats before Salsa. We will
have to use a stratagem.
It is time for Louise and Viktor to leave us and go home and back to work. It
has been very nice to have them aboard and we wish them welcome again.

26/02. Why
should you stay in a marina? Actually, it is much more beautiful, fresher, calmer
and cheaper to be anchored. The answer is that we want to wash our bed linen,
refill our supply of potable water, charge our batteries to 100 %, access
Wi-Fi, and do provisioning. Yes, we have a washing machine on board, but the
bedding will be a bit too much for it. In addition, the washing machine needs
fresh water, and that is rationed on board even though our water maker can make
60 litres per hour. But to run the watermaker we need to run the generator to
get enough power…

It’s a day
of maintenance. A boring but necessary day in a sailor’s life.

09/02. Nattbestyr! Vad kostar 80 biljetter till
berg-och-dal-banan på Gröna Lund? Antagligen är de billigare än Salsas segling
till Karibien, men ändå … Vi var varnade av andra svenskbåtar att det kunde
vara lite gropigt på ankringsplatsen, men det här kunde vi inte gissa. Det
blåser 10-15 m/s och vågorna når in på ankarplatsen. Vi får hålla i oss i
slafarna för att ligga kvar. Alla är vi uppe i olika omgångar under natten för
att försäkra oss om att vi ligger kvar på samma ställe. Till råga på allt så är
det en katamaran som mitt i natten draggar genom fältet av ankrade båtar.
Lyckligtvis missar den oss men den lyckades bilda förbund med två andra båtar genom
att sno ihop ankarkättingarna. Alla båtar tutar för att väcka upp besättningen
på den draggande katamaranen.
Som väl är lyckas vi under morgonen genom framsynt taktik lägga beslag på en
ledig boj. På de bästa ankringslägena får man inte ankra utan, i förespeglande
av att man vill spara bottnarna, bara förtöja på avgiftsbelagda bojar. Under
dagen gör vi oss bekanta med byn och promenerar upp till Fort Napoleon (som
började byggas 1846, dvs. långt efter Nappes storhetstid). Vi äter en utmärkt fransk
middag på en av ortens restauranger.

02/10. Vi trivs och bestämmer oss för att stanna ytterligare
en dag på Terre de Haut. Vi hyr en golfbil och åker kors och tvärs över ön i
jakt på bra snorklingsstränder.
Hm…hur får man fart på den här?

Vägarna är av cement och precis så breda att
två golfbilar kan mötas. Till slut hittar vi en strand med kristallklart vatten
och ett undervattensliv som verkar vara hämtat ur en film av Jaques Costeau.
Men då har den kvinnliga delen av besättningen tröttnat och äter i stället
glass på ett närbeläget café.

02/11. Vi har redan klarerat ut från Frankrike men efter ytterligare
en guppig natt och ett väldigt blåsande (mer än 15 m/s vid bojen) så tvekar vi
att lämna vår trygga plats. Man vet vad man har … Efter moget övervägande så
riggar vi cutterstaget, som är ett inre förstag, och sätter stormfocken på det.
Med stormfock och en liten bit storsegel lämnar vi Terre de Haut och går
söderut. Väl till sjöss så visar sig vinden ha avtagit så vi kan komplettera
segelsättningen med en revad genua. Med god fart seglar vi åter till
Portsmouth, Dominica. Vi vill att även våra gäster ska få möjlighet att se
denna vackra ö som tyvärr har blivit så hårt drabbade av orkanen. Här är det
betydligt lugnare än på Les Saintes. Vi hälsas välkomna av våra vänner på S/Y Ellen
(som vi inte träffat på 1 månad) och den nya trevliga bekantskapen S/Y Ode från
Norge.

02/12. Det är karneval på Dominica. Vi märker det genom att
musiken i land startar redan kl. 0400. Tyvärr så visar sig karnevalen mest
bestå av drickande män och hög musik. När vi pratar med vår boatboy säger han
att drickandet beror på att människor behöver få utlopp för sina frustrationer
och att många, som förlorat nästan allt i orkanen, fortfarande är
traumatiserade. Sant eller inte, vi väljer att göra annat.

02/13. En riktig regnvädersdag. Så här tråkigt väder har vi
inte haft sedan vi kom till Karibien. Vi ville snorkla och gå på en lång
promenad men regnskurarna avlöser varandra ända till sena eftermiddagen. Det
blir båtvård (bland annat så får storseglet nya lattor) och
litteraturfördjupning i stället.
Peter fixar storseglet som fastnat.

Allt och alla ombord behöver lite kärlek och omvårdnad.

Maria
bakar kokostoppar, men det visar sig vara svårt i en gasugn som bara har
undervärme, så det blir mer som kokosplättar, men de går åt i alla fall!

02/14. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något.
Dominica behöver all hjälp de kan få efter orkanen och vi sätter av en dag av
vårt segeläventyr för att dra ett litet strå till stacken. Några seglare har
skapat ett nätverk som vi lyssnar på varje morgon. De samordnar frivilliga
insatser bland seglare. Tillsammans med några andra ”yachtare” så hjälper vi
till att ta hand om ett vattenskadat skolbibliotek i byn Penville. Många böcker
har mögel på sig efter att de blivit blöta av regnet under orkanen, så vi
sorterar, slänger och räddar det som kan räddas kan genom att tvätta bort
möglet med vinäger och hänga upp böckerna på tork. Fredrik hade hellre gjort
något snickeriprojekt som att lägga nytt tak, men byggnadsmateriel är en
bristvara på ön. Det är en av anledningarna att återuppbyggnaden går så
långsamt.

02/15. Dags att segla vidare! Vinden är fortfarande frisk så
vi sätter upp cutterfocken och seglar med revat storsegel tillbaka till Les
Saintes. Vi får en fantastisk segling i strålande sol. Fiskelinan slängs ut,
men tyvärr har vi ingen fiskelycka idag. Vårt mål är den fina lilla viken söder
om Pain de Sucre, dit vi gick till fots förra gången vi var här. Vi vet att
bojarna är få, så ska vi kunna lägga beslag på en ledig boj så måste vi vara
här tidigt. Det är vi, men så även en fransman som struntar i väjningsreglerna
och försöker ta bojen framför näsan på oss! Då väcks Fredriks franska ordförråd
till liv, speciellt det som man inte fick lära sig i skolan. Med några väl
valda gester och fraser (som inte bör skrivas ut här), får fransmannen dra
vidare med svansen mellan benen. I upphetsningen tappar vi båtshaken, men den
bärgas senare och vi känner oss väldigt nöjda.

02/16. En härlig dag som gjord för snorkling!
Det mest
fantastiska akvarium finns runt båten. Blå, svarta, gula, oranga och
zebrarandiga fiskar finns i massor och vi njuter.
En boj ledig närmare revet!
Den ska vi ha! Vi förbereder oss för att kasta loss och byta boj, men ser till
vår förvåning att vår ”vän” fransmannen tänkt exakt samma tanke. Efter moget
övervägande beslutar vi oss för att han ska få ett positivt minne av oss
svenskar och erbjuder oss istället att hjälpa honom med bojbytet, vilket han
accepterar med misstänksamhet, men vi får ett tack och ett leende tillbaka.

02/17. Seglingsdag tillbaka till Guadeloupe. Vinden är inte
till vår fördel och det blir kryss upp till Point a Pitre. Här ska våra gäster
Mona och Peter lämna oss imorgon. Vi ankrar utanför marinan och äter en god avskedsmiddag
efter en champagne sundowner.

02/18. Tänk att man kan bli glad
av att få se spillolja i havet. Det måste förklaras. Under förmiddagen laddar
Fredrik båtens batterier med generatorn när en båtgranne ivrigt gestikulerar
och ropar på oss. Han pekar i vattnet. Salsa är omgiven av svart olja på
SB-sidan. Där mynnar generatorns avgasrör. Fredrik blixtstoppar generatorn och
börjar undersöka hur oljespillet kunnat komma från generatorn. Men utan att
hitta någon förklaring. Dyrt och jobbigt riskerar i alla fall reparationen
kunna bli. När vi sedan siktar ytterligare spillolja framför båten så förstår
vi att oljan drivit mot oss från någon annan båt och att vår generator är helt
oskyldig. Fredrik strålar med hela ansiktet, trots miljöförstörelsen.
Mona och Peter lämnar oss med saknad och vi välkomnar i stället Fredriks dotter
Louise med pojkvännen Viktor. Vi ser fram emot att segla med dem under en
vecka.

Les Saintes and Dominica

09/02.
Night chores! What does 80 tickets for the roller coaster at Gröna Lund cost?
Probably they are cheaper than sailing Salsa to the Caribbean, but anyway …
We were warned by other Swedish boats that it could be a bit rough at the
anchorage but we could not imagine how rough. It blows 10-15 m / s and it’s
very bumpy at the anchorage. We must hold on not to fall out of bed. Everyone
is up during the night, in different rounds, to make sure we are still anchored
in the same place. In the middle of the night a catamaran is dragging anchor
through the field of anchored boats. Fortunately, it misses us but it managed
to form covenants with two other boats by twisting the anchor chains together.
All boats are trying to wake up the crew of the moving catamaran.

In the
morning, with some foresighted tactics we are succeeding to get a vacant buoy.
At the best anchorages, they want to save the bottoms so you are not allowed to
anchor, instead you can only moor at fee-paid buoys. We get acquainted with the
village during the day and walk up to Fort Napoleon (which began to be built in
1846, ie long after Napoleon’s time). At one of the restaurants in the village,
we have an excellent French dinner.

02/10. We
like Terre de Haut and decide to stay another day. We rent a golf cart and
cross the island in search of good snorkelling beaches. The roads are made of
cement and just as wide for two golf cars to meet. Finally, we find a beach of
crystal clear water and an underwater life that seems to be taken from a movie
by Jaques Costeau. But at that time the female part of the crew got tired and
stayed at a nearby café for ice cream.

02/11. We
have already cleared out from France but after another windy (more than 30
knots) and bumpy night we hesitate to leave our safe place. You know what you
have … After consideration, we rig the cutter stay, which is an inner
forestay, and puts the storm jib on it. With storm jib and a reefed main sail,
we leave Terre de Haut and sail south. Once at sea the wind has decreased so we
can continue sailing with a reefed genoa. With good speed, we sail back to
Portsmouth, Dominica. We want our guests to be able to see this beautiful island
which unfortunately has become so badly hurt by the hurricane. It’s much calmer
here than at Les Saintes. We are welcomed by our friends on S/Y Ellen (which we
have not met in one month) and a new nice acquaintance from Norway, S/Y Ode.

02/12. It’s
a carnival ongoing at Dominica. We notice by the music starting already at.
0400 am. Unfortunately, the carnival turns out to be mostly men drinking and
loud music. When we talk to our boatboy, he says that the drinking is because
people need to get out of their frustrations and that many, who lost almost
everything in the hurricane, are still traumatized. True or not, we choose to
do something else.

02/13. A
rainy day. Since we arrived in the Caribbean we have not had such bad weather.
We wanted to snorkel and go for a long walk but the rain showers continue until
late afternoon. Instead we spend the day doing boat care (among other things,
new battens to the main sail) and reading books instead. Maria bakes coconut
cookies, but it turns out to be difficult in a gas oven that only has under
heat, so it looks more like coconut pancakes. But they taste good!

02/14.
Nobody can do everything but everyone can do something. Dominica needs all the
help they can get after the hurricane and we set off one day of our adventure
to make a very modest contribution. Some sailors have created a network that we
listen to every morning. They coordinate volunteer efforts among the sailors.
Together with some other “yachters” we help at a water-damaged school
library in the village of Penville. Many books have mold on them after they
have been soaked under the hurricane, so we sort, throw away and save what can
be saved by wiping the books with vinegar and hanging the books to dry. Fredrik
would rather have done some carpenter work such as building a new roof, but there
is shortage of building materials at the island. This is one of the reasons
that the reconstruction goes so slowly.

02/15. Time
to sail on! There is a moderate breeze so we are setting the cutter jib and
sail with reefed mainsail back to Les Saintes. We get a fantastic sailing in the
sunshine. The fishing line is thrown out, but unfortunately we have no fishing
luck today. We are aiming for the beautiful little bay south of Pain de Sucre,
that we visited by foot the last time we were here. We know that the buoys are
few, so we have to be there early. We are early, but so is a Frenchman who is
supposed to give-way but is not and trying to take the buoy in front of us!
Instantly Fredrik’s French vocabulary is brought to life, especially the part
that was not learned at school. With some well-chosen gestures and phrases
(which should not be written here), the Frenchman has to leave with his tail between
the legs. In the excitement we lose the boat hook, but it’s salvaged later and
we feel very satisfied.

02/16. A
lovely day made for snorkelling! The most amazing aquarium is around the boat.
Blue, black, yellow, orange and zebra coloured fishes and we enjoy. A buoy
closer to the reef! Let’s move! We are preparing to cast off and change buoy.
To our surprise our “friend” the Frenchman has exactly the same
thought. After careful consideration, we decide that we will help him with the
new mooring to give him a positive memory of the Swedes, which he accepts with
suspicion, but we get a thank you and a smile back.

02/17. A sailing
day back to Guadeloupe. The wind is not to our advantage and we tack to Point a
Pitre. Our guests Mona and Peter will leave us tomorrow. We anchor outside the marina
and drink a champagne sundowner followed by a delicious farewell dinner.

02/18. With
great relief we watch oil spill in the ocean. This must be explained: During
the morning, Fredrik starts the generator to charge the batteries aboard, when
a man on the neighbour boat eagerly gesticulates and calls on us. He points in
the water. Salsa is surrounded by black oil on the starboard side. The
generator’s exhaust pipe opens on SB. Fredrik immediately stops the generator
and begins to investigate the oil leakage. No explanation found. Repair seems
to be expensive and time consuming. Suddenly when we see additional spill oil
in front of the boat, we understand that the oil is coming from another boat
and that our generator is completely innocent! Fredrik shines with the whole
face, despite the environmental degradation.
Mona and Peter leave us and we will miss them. We welcome Fredrik’s daughter
Louise with her boyfriend Viktor. We are looking forward to sail with them for
a week.