Blog Image

Loggbok

Tredje veckan

Mot Karibien 2017 Posted on 10 Dec, 2017 21:41

3/12 Halvvägs! Vi har nu 1350 NM kvar till St. Lucia och det är halva
distansen av vad vi hade från början. Att vi i verkligheten har seglat
1667 NM för att avverka första halvan av seglingen hoppas vi slippa
upprepa på den andra halvan eftersom vi nu kan hålla en kurs som bär mot
mål. Vi tar fram grillen och firar med grillad sirloinstek,
klyftpotatis och bearnaise. Detta kräver ju egentligen ett gott rödvin
men vi nöjer oss med tonic water.

4/12. Vi får ARC rapporter om vädret varje dygn och kan även se hur det
går för alla andra båtar. Fyra båtar har avbrutit sin överfart.
Orsakerna varierar; mastbrott, svår sjösjuka, segelhaveri. Mest synd
tycker vi om de båtar som har fått haveri på både sin dieselgenerator
och generatorn på huvuddieseln. De får handstyra en strömlös båt hela
vägen till St. Lucia.

5/12. Dramatik ombord! Jaha, nu har det hänt oss. Vår dieselgenerator
har slutat att fungera. Den vägrar att starta. Felsökningen visar på en
bränsleventil som vägrar släppa fram diesel och som vi inte har i reserv
ombord. Och när vi försöker starta huvudmaskin för att ladda med dess
generator så vägrar även den att starta. Ingen ström kommer fram till
manöverpanelen. Tur att vi har satellittelefon ombord och goda vänner
iland att rådfråga. Efter några samtal får vi tips på hur man kan
“tjuvkoppla” startfunktionen och plötsligt är vi “back in business”.
Dieseln startar snällt och laddningen fungerar. Men vi måste erkänna att
vi var lite oroliga ett tag! En lång segling utan kyl, kartplotter,
lanternor och andra moderna väsentligheter lockar oss inte. Vid lunchen
passerar vi för övrigt milstolpen 1000 NM kvar.

6/12. När vi under natten startade dieselmotorn vägrade generatorn att
producera ström till batterierna. Även generatorn är ansluten till den
trasiga elektronikboxen som inte vill lämna ström till dieselmotorns
manöverpanel. Vi släcker ner alla elförbrukare ombord och får känna på
hur det var att segla för ett sekel sedan. Med magnetkompass, ficklampa
och Windex (en mekanisk vindpil i masttoppen) klarar vi oss bra genom
natten. Efter ytterligare några telefonsamtal får vi tips på en möjlig
“work around”. När vi gör ett nytt startförsök triggas generatorn igång
genom att vi ger den en 12-volt stöt till anslutningen för statorns
fältlindning. Det fungerar, men riktigt pålitlig känns inte situationen.
Vi är tvungna att stänga av frysen eftersom den är en stor
strömförbrukare. Maria och Stefan steker kyckling från frysen för glatta
livet, förhoppningsvis ska vi slippa slänga något.

7/12. Det är skrämmande hur mycket skräp i form av emballage som en
måltid genererar. Det blir särskilt tydligt här på båten där vi måste ta
hand om och lagra allt skräp under dryga tre veckor. Vi använder tomma 6
L vattenflaskor med skruvlock, en för plast och en för papper. För att
få ner allt i flaskorna klipper vi plastförpackningarna i småbitar (ja,
vi har ju gott om tid!) och pillar ner i hålet och sätter på locket och
slipper därmed även dålig lukt. Samma procedur med papper. Plåt och
aluminium burkar trampar vi platta och lägger i en påse i
förvaringsboxen på akterdäck. Biologiskt skräp som potatisskal,
kaffesump med mera ger vi till fiskarna.

8/12. Att tjuvkoppla dieselmotorn vid start och att trigga igång
laddningen med en liten 12 Volt stöt är nu rutin. Friska NE vindar råder
och skall så göra ett par dagar framåt. Det betyder tyvärr också att
dyningarna växer. Vi seglar säkert med revat storsegel och genua. Det
känns tryggt även om båten rullar ordentligt i atlantdyningarna. När vi
får dagens positionsrapport från ARC ledningen är det klart att vi
slagit vårt tidigare dygnsrekord för seglad distans mot mål. Vårt nya
rekord är 157 NM. För övrigt noterar vi att många av de lite snabbare
båtarna har gått i mål. Men även att det nu är totalt åtta båtar som
avbrutit seglingen.

9/12. Marias reflektion: Segla med passadvindarna låter ju idylliskt.
Den som tror att det betyder att sitta på akterdäck med solhatt
smuttandes på ett glas iste har fel. Dyningarna på Atlanten är rejält
stora och båten kränger hit och dit och man gör säkrast i att hålla fast
sig ordentligt vad man än ska göra. Att gå på toaletten utan att få
blåmärken blir ett konststycke. Alla planer på yoga övningar och situps i
soluppgången på akterdäck är inte att tänka på. I bästa fall lyckas du
dricka ditt te innan koppen har stjälpt. Det är sällan som vi kan duka
upp måltiderna på bordet i sittbrunnen. Oftast portioneras maten ut i
skålar. Vi har alla svårt att sova och soffan i salongen är den mest
attraktiva sovplatsen för där kränger det minst. Men vad gör väl det!
Inom några dagar når vi den vackra ön St. Lucia. Och det senaste dygnets
distans mot mål blev rekord igen. 172 NM vilket ger en snittfart på 7,2
knop.

———————————————————————————–

The third week

3/12. Half way! Only 1350 NM left to St. Lucia. This is half the
distance we had to sail at start. In reality we have sailed 1667 NM to
reach halfway the distance between Gran Canaria and St Lucia. Now when
we can keep a course that is heading towards St. Lucia we hope not to
repeat this plus miles on the second half. We celebrate with barbecued
sirloin steak, pommes frites and béarnaise sauce. A glass of red would
have been nice but following the ship rules we have tonic water with the
steak.

4/12. We receive ARC weather reports every 24 hr, including the status
of all other boats. Four boats have terminated the Atlantic crossing and
returned to Las Palmas. This because a variety of reasons such as mast
fracture, severe seasickness and sail breakdown. Most sorry we feel for
a few boats that have to manually steer all the way to St. Lucia due to
breakdown of both the diesel alternator and the engine alternator.

5/12. Drama onboard! Our diesel generator has stopped working! The
troubleshooting reveals that a fuel injection valve is the problem and
we do not have that as a spare part onboard. When we try to start the
main diesel engine to use the alternator of the engine to charge the
batteries, it too refuses to start! There is no power to the manoeuvre
panel. Luckily we have a satellite phone onboard and good friends ashore
to consult. After a few phone calls we get a tip on how to “work
around” the start function and suddenly we are “back in business” again.
The diesel engine starts and the charging is working! We have to admit
we were a bit worried for a while. When it seemed as we were looking
forward to a long sailing without fridge, chart plotter, navigation
light and other modern essentials. At lunchtime we pass the milestone
1000 NM left to go.

6/12. When we during the night started the diesel engine the alternator
did not produce any current to the batteries. The alternator is
connected to the same faulty electronic box as prevent the power from
coming to the manoeuvre panel. We switch off all electric consumers and
experience how sailing was a century ago. With a magnetic compass, a
torch and a Windex (a mechanical wind arrow in top of the mast) we get
along. After another couple of phone calls we get a tip of how to
trigger the alternator to start. When we start the diesel the alternator
is trigged to start by a spark of 12 volt to the stators field winding.
It works, but the situation is not ideal. We have to turn off the
freezer as it is a large power consumer. Maria and Stefan try to rescue
the frozen meat and spend half a day frying chicken.

7/12. It’s scaring how much waste a meal generates in the form of paper
and plastic wrapping. It becomes very obvious on the boat where we
have to take care of and store all garbage for a little more than three
weeks. We use empty 6 L water bottles with a lid. One for plastic and
another for paper. We have to cut everything in small pieces to get it
into the bottles (we have a lot of time!). With the lid on, we avoid bad
smell too. We store tins and aluminium bottles in a bag in the storage
area on stern deck. We offer biological waste such as potato peels and
coffee to the fishes.

8/12. To bypass the electronic controls when starting the diesel and to
trigger the battery charging to start with a 12 Volt spark is now
routine. Fresh NE winds are dominating the weather and shall so for the
next couple of days. Unfortunately the wind builds up a big swell. We
sail on with a reefed main sail and genoa. We feel safe although we roll
heavily in the Atlantic swell. When we get the ARC position report for
the day we notice we have made a new record for 24 hr sailed distance
towards the goal, 157 NM. We are informed that many of the faster yachts
now have reached St Lucia, but also that a total of eight boats have
terminated their crossing.

9/12. Marias reflections: To sail in the trade wind may sound idyllic.
Those who think this means to sit on aft deck with a straw hat and sip a
glass of ice tea are wrong. The Atlantic swells are very big and the
boat rolls from one side to the other. To go to the toilet without being
bruised all over is an art. Forget all plans for yoga or sit-ups at aft
deck at sunrise. At the best you can succeed to drink a cup of tea
before the cup has turned over. It is not often we can lay the table in
the cockpit. Usually the food is portioned in bowls and handed out from
the galley. Everyone has problems to sleep and the sofa in the saloon is
the most attractive place for sleeping. This is where the rolling is
minimized. But who cares? In a couple of days we will reach the
beautiful island of St. Lucia, and also the last 24 hours report
presented our new distance record, 172 NM, meaning 7.2 knots as an
average speed.



Andra veckan

Mot Karibien 2017 Posted on 03 Dec, 2017 21:13

27/11. Vi har bestämt oss för att ta en sydligare rutt. Väderprognoserna varnar för att ett lågtryck med vindar över 20 m/s kan påverka de som valt norra rutten. Tyvärr så blåser det VSV vind så vi får kryssa söderut i det fina vädret. Vi bygger ihop en ny styrbordslanterna av en LED-lampa och delar av en SevenUp-flaska. Tråkigt att vi pga. vår begränsade kommunikationsmöjlighet inte kan visa den på bild. Under överfarten skickar vi texten till loggboken med mejl via kortvågsradio till vår ”loggboksadministratör” i Sverige (Sofia) som uppdaterar bloggen åt oss. Bilder går däremot inte att skicka.

28/11. Ännu en härlig dag på vår segling. Till frukost serveras nybakat bröd som fått jäsa i ugnen över natten. Redan efter någon timmes fiske ordnades middagsmaten. Ytterligare en Guldmakrill bärgades. Vi seglar, städar båten och gör småreparationer. Dessutom får vi tid över och Maria lagar äppelpaj på de sista färska äpplena. Nu sjunger både vår färska frukt och grönsakerna på sista versen. Apelsinerna håller dock en vecka till. Förvånande ändå att nästan tio dagar in på vår resa kan vi njuta av färska tomater som hållit sig fint i värmen. Pga. platsbrist i kylen finns det inte plats för några grönsaker där. Den senare delen av överfarten får C-vitaminerna tillgodoses med vitkål och potatis.

29/11. Dagarna går i sakta mak. Det känns som att det hela tiden finns något att göra, så det blir inte långtråkigt. Dessutom har vi vårt skeppsbibliotek att ta till. Det känns märkligt att det nu är flera dagar sedan vi såg ett livstecken från civilisationen. För fyra dagar sedan såg vi ett flygplan på himlen och ett fraktfartyg med destination Brasilien, var synlig på AIS:en, men för långt borta för att se det med ögat. Sedan dess har det bara varit vi och havet. Varje dag kl 12.00 passar Fredrik kortvågsradion för avrapportering av position och fart samt livet ombord till en grupp andra ARC seglare.

30/11. På nattvakterna finns det gott om tid att studera stjärnhimlen. Vi fick lära oss på ett seminarium i Las Palmas, som handlade om ”Night Sky Guide for November”, att denna månad har vi chansen att kunna se alla sju planeterna på himlen, varav fem med blotta ögat. Det är inte lätt och vi skulle nog behöva en stjärnkikare, men vi tror oss se Jupiter eller är det möjligen Mars, i öster precis innan soluppgången.

1/12. ”Trade wind”, passadvinden. Äntligen har vi nått den stadiga ostliga vinden som sveper över Atlanten vintertid. Vår kurs till St. Lucia är 263 grader så vi har läns, dvs. vinden rakt bakifrån. Vi seglar med utspirad genua och storsegel i en ostlig vind av 5-8 m/s. Salsa rullar ganska mycket i atlantdyningarna så man får hela tiden tänka sig för när man vill ställa ifrån sig något. Både mat och kaffemuggar har spillts ut innan vi vant oss.

2/12. Watermakern har fungerat exemplariskt. Vi har kunnat unna oss en färskvattensdusch nästan varannan dag, och däremellan får saltvatten duga. Det börjar bli varmt. Lufttemperaturen är nu 29 grader och i vattnet är det 27.

—————————————————————————-

The second week

27/11. We have decided to take a more southern route. The weather forecast is warning for bad weather and winds above 20 m/s for those that have taken the northern route. Unfortunately the wind comes from WSW so we have to tack south in the nice weather. We build a new starboard navigation light from a LED light and a SevenUp bottle. Unfortunately, we can’t send a picture of it due to our limited communication. During the crossing, we send the updated text to the logbook via shortrange radio mail to our “logbook administrator” in Sweden (Sofia), who post it on the blog for us and pictures are not possible to send.

28/11. Another great day on our sailing. Fresh baked bread is served for breakfast. The dinner is fixed already after an hour of fishing. We caught another yellow Dorado. We are sailing, make some cleaning and small repairs. Maria is preparing an apple pie of the last apples. We are now running out of fresh fruit and vegetables, except for oranges that will last for another week. We are surprised that we can enjoy fresh tomatoes almost ten days into the trip considering the heat. There is no room for vegetables in the fridge. During the last part of the crossing, the C-vitamin supply will come from cabbage and potatoes.

29/11. The days are going at a slow pace. It’s not getting boring because there is always something to do and we have a ship library with many books waiting to be read. It feels strange that it’s several days since we got a sign from the civilisation. We saw an airplane in the sky and a merchant ship with destination Brazil was visible on the plotter, four days ago. Since then we have been alone. Each day at 12.00 Fredrik reports our position and speed and life aboard to a group of ARC sailors, via the short-range radio.

30/11. There is plenty of time during the night watches to study the night sky. During a seminar in Las Palmas called “ Night Sky Guide for November”, we learned that this month it will be possible to see all the seven planets, of which five with your eyes only. It’s not easy and we would have needed a binocular. We think we have spotted Jupiter or is it maybe Mars, in the east just before sunrise.

1/12. Trade wind! Finally we reached the stable eastern wind that blows across the Atlantic in the winter. Our course to St Lucia is 263 degrees, which means we are sailing down the wind. We sail with spared genua and full mainsail in an eastern wind of 5-8 m/s. Salsa is rolling a lot in the Atlantic swells. You have to be careful where you put your coffee cup as it will most probably fall over.

2/12. The watermaker is working great! We have been able to take a fresh water shower almost every second day and in between saltwater will do. It starts to get warm. The air temperature is 29 degrees Celsius and its 27 degrees in the water.



Första veckan

Mot Karibien 2017 Posted on 28 Nov, 2017 11:35

19/11. Vilken feststämning! Flaggor, musikkår och massor av åskådare som vinkar, hurrar och tar lite salsasteg när vi styr ut mot startplatsen. Vår start går fint och vi går över startlinjen mindre än en minut efter att startskottet avfyrats. En tjuvstart bestraffas med tre timmars tidstillägg så det vill vi inte riskera. Det blåser en svag nordostlig bris. Trots detta så kör vi på säkerhet och seglar inledningsvis med enbart storsegel och genua.

20/11. Vägvalet till St. Lucia är huvudsakligen två alternativ. Det traditionella är att segla söderut från Gran Canaria tills smöret smälter och man kommer ner i passadvinden från öster. Det andra, norra rutten är att gå kortaste vägen, dvs. gira västerut så fort det är möjligt och följa storcirkeln mot målet vid St. Lucia. Denna väg är ca 200 distansminuter kortare. Vi väljer den för vi vill undvika stiltjebälten som ”lurar” i prognoserna om man väljer södra vägen. Å andra sidan varnar ARC.s prognos för hård vind på norra rutten. Men det tror vi inte riktigt på. I alla fall inte de närmaste dygnen.

21/11. Fisklinorna har knappt hunnit sjösättas på morgonen innan det nappar. Stefan B. får en gulgrön Guldmakrill på ca 3 kg. Efter att den bärgats avslutas fisket. Vi vill inte fiska mer än vi kan äta upp. Filéerna serveras till lunch tillsammans med sallad och grönsaker. Det räcker precis lagom till hela besättningen.

22/11. Sjörutin ombord. Vi har lagt om vaktsystemet. Så länge det är kortbyxväder dygnet runt kommer vi att gå 6-timmarsvakter om det inte blir hårt väder. Nu får vi mera sammanhängande sömn. Watermakern har efter uppgradering i Las Palmas skött sig utmärkt så alla har kunnat unna sig en sötvattensdusch. Förutom förbrukningsförrådet på 400 liter har vi som reserv en vattentank på 200 liter och 100 liter flaskvatten.

23/11. Vädret är fortsatt gynnsamt, faktiskt lite för gynnsamt. Under natten har det varit stiltje och vi har kört motor under sex timmar för att slippa ligga och guppa på samma ställe. Det är tillåtet i ARC men varje motortimme räknas som två seglingstimmar. Men väderprognoserna oroar…

24/11. Vinden har under natten ökat och dessutom vridit så att vi måste kryssa. Förutom hård vind så kommer det allt som oftast squalls, dvs. regnskurar med extra mycket vind. På dagen kan man se dem tydligt men på nätterna måste vi ha radarn igång för att upptäcka dem. Och det är inte alltid som vi lyckas undvika dem i alla fall. Den starkaste vi fått över oss innehöll vindstyrkor på 21 m/s.

25/11. Den starka vinden håller i sig. Det är tröttande att dygn efter dygn kämpa mot vindar mellan 10 och 16 m/s och grov överbrytande sjö. Både hygien, sömn och mathållning blir lidande. Vi undrar om inte ARC borde byta seminarier om ”Downwind sailing” mot ”Hardwind sailing” och undrar om vi gjort ett klokt vägval. Å andra sidan får vi höra att de som valt södra rutten tvingats köra mycket motor. Flera båtar har fått gå till Cap Verde-öarna för att fylla på dieselförrådet.

26/11. Äntligen lite lugnare väder, men fortsatt kryss. Det blåser bara 7-9 m/s och vi kan pusta ut. Vi konstaterar att både båt och besättning bestått provet. Någon (antagligen kung Neptun) har slitit bort styrbords lanterna och salongsmattan bär tydliga spår av en krossad rödvinsflaska som slet sig ur ett skåp. Det är ingen stor förlust. Vi har bestämt att vår atlantöverfart skall vara helnykter och på St. Lucia finns säkert rödvin att inhandla.

——————————————————————————

The first week

19/11. It is party in the air, flags, bands playing and lots of spectators who cheer and show some Salsa steps to us on our way out to the starting area. Our start was fine and we passed the line less than one minute after the starting signal. If you pass the starting line to early three hours will be added to your total time and we did not wanted to risk that. It was blowing a weak breeze from northeast regardless that we played it safe and used head and main sail.

20/11. There are mainly two routes to choose between passing the Atlantic to St. Lucia. The traditional one is to go south from Gran Canaria until the butter melts and from there catch the from east coming trade wind. The other option the Northern route is the shortest alternative it means turning west immediately south of Gran Canaria and follow the Great Circle towards St Lucia. This route is about 200 NM shorter. We decided to go the latter mainly because we will try to avoid the areas with weak wind that kids in the weather forecast. On the other hand the ARC whether man has expressed a warning for heavy winds on the Northern route, but so far we do not really believe this at least not the coming 3-4 days.

21/11. A few minutes after we launched the fishing lines it took and Stefan got a yellow green Dorado weighing about 3 kilos. After we got it on board we stopped fishing, because we have decided not to catch any fish that we are not able to eat. The Dorado files were served as lunch together with salad and vegetables. It was perfectly dimensioned to satisfy the whole crew.

22/11. The sea routines are the same before except for the watch system. As long as it is shorts all around the clock we will use 6-hours watches except when or if weather conditions become really rough. Now we are able to have a longer unbroken sleeping time. The watermaker has after a service and upgrade in Las Palmas started to do what it is supposed to do namely water. This means that everybody has been able to enjoy a freshwater shower now and then. On top of the usual water supply we have a tank on 200 litres and 100 litres on bottles.

23/11. The weather conditions are continuously good, actually a little bit too good. During the night we have had no wind and we have used our engine for six hours. That is aloud according to the ARC rules but every engine hour is counted as two sailing hours. But the weather forecast makes us worried…

24/11. The wind has increased during the night and also veered so we have to tack. Besides the hard wind we also often meet squalls with rain and extra hard wind. During the day they are easy spotted but during the night we have to use radar. And it is not always that we managed to avoid them. The strongest we have met had wind forces of 42 knots.

25/11 The strong wind is persistent. It is tiring to fight against winds between 20 to 32 knots and heavy sea. Both personal care, sleep and meals suffers. We believe that the ARC seminar ”Downwind sailing” should be replaced by ”Hard wind sailing” But if we had take the southern route we had been forced to motor quiet a lot. Several yachts have been forced to refuel at the Cap Verde islands.

26/11. At last some nicer weather. But it is still upwind. The wind force is only 14 to 18 knots and we can relax. We establish the fact that both the yacht and our crew have per formed well. Someone (probably king Neptun) has taken the starboard navigation light and our saloon carpet has traces of a broken bottle of red wine. It is not a big loss. We have taken a decision that our crossing will be without any alcohol and at St. Lucia we can surely buy another bottle.



Mot St Lucia!

Mot Karibien 2017 Posted on 19 Nov, 2017 12:15

13/11-17/11. Ett stort tack till er alla för alla glada
tillrop och hälsningar inför avseglingen!

Dagarna har varit intensiva med
uppgradering och reparation av watermakern, små förbättringar på båten, omfattande
proviantering, seminarier och sociala aktiviteter. Frysen ombord är nu fylld
till bristningsgränsen med färdiglagade grytor, kött och grönsaker. Glassen
fick vi äta upp för den fick inte plats.
Båten har nu försetts med en liten gul
transponder som var 12.e timme skickar upp vår position till en satellit. De
som är intresserade kan sedan följa Salsas färd på ARC.s hemsida: https://www.worldcruising.com/arc/eventfleetviewer.aspx.

På onsdagskvällen hölls ett väldigt trevligt kostymparty där temat var ”Under
the Sea”. Det var imponerande att se vilket arbete som en del besättningar lagt
ner på kostymerna.

18/11. Tyvärr måste Bill lämna oss idag. På grund av att USA
lovat hjälpa Argentina att söka efter en saknad ubåt och om möjligt rädda
besättningen i den så blev Bill beordrad att återvända till USA. Det var med
tungt hjärta och stor saknad från vår sida som Bill lämnade oss. Dessbättre
kunde Stefan B. ställa upp med mycket kort varsel och anländer redan ikväll
från Sverige. Ingen betänketid här inte!

Dagen avslutades med ett ”farewell firework” över marinan.

19/11. ARC2017 startar! Det ska bli härligt att komma till sjöss igen efter två veckor här i marinan. Vi startar kl 13.00. Allt känns oerhört spännande!

To St Lucia!

13-17th
A big thank you, to all of you,
for all the happy greatings for the sailing!

The days
have been intense with upgrading and repairing of the watermaker, small
improvements on the boat, extensive provisioning, seminars and social activities.
The freezer on the boat is now filled to the burst limit with ready-made pots,
meat and vegetables. We had to eat the ice cream because there was no place for
it. The boat has now been fitted with a small yellow transponder that every
12th hour is sending our position to a satellite. Those who are interested can
then follow Salsa’s journey on ARC’s website: https://www.worldcruising.com/arc/eventfleetviewer.aspx.

On
Wednesday night there was a very nice costume party where the theme was
“Under the Sea”. It was impressive to see all the work some crews had
put on the costumes.

18/11.
Unfortunately, Bill has to leave us today. Because the United States will help
Argentina to search for a missing submarine and, if possible, save the crew in
it, Bill was ordered to return to the United States. It was with heavy heart
Bill left us. He will be very missed! Fortunately, Stefan B. could join us with
very short notice and will arrive from Sweden already tonight. Quick decsion!

The day
ended with a “farewell firework” across the marina.

19/11.
ARC2017 starts! It will be great to get back to sea after two weeks here in the
marina. Our start is at 13.00. It feels very exciting!



Bryggsegling

Kanarieöarna 2017 Posted on 14 Nov, 2017 00:42

6/11. Verksamheten i marinan Muelle Deportivo är febril. Vi
får plats vid en brygga med några andra svenska båtar. I övrigt så är det
allehanda nationaliteter på ARC-båtarna. Totalt är det 31 nationaliteter och
nästan 200 båtar som är representerade i årets Atlantic Rally for Cruisers
(ARC).

7/11. Micke lämnar oss för att åka hem efter en månad
ombord. Tyvärr så halkar han på flygbussen ute på flygplatsen och bryter högra
armen illa. Han får därför opereras innan han kan få flyga hem. Britt-Inger H.
med dotter, svärson och barnbarn kommer på snabbvisit. Vad roligt att ses igen.
Även Marias pappa kommer och skall hälsa på oss några dagar. Vi förbereder oss
för säkerhetsinspektionen som är bokad till nästa morgon. Vi vill inte ha några
anmärkningar så allt är kollat och dubbel kollat.
På kvällen är det, som
oftast, organiserade ”Sundowners”. Det
innebär ett avslappnat mingelparty där man får dricka en öl eller två medan man
umgås med andra ARC seglare.

8/11. Säkerhetsinspektionen går väldigt bra. Endast några
små anmärkningar som är lätt fixade och som vår skeppare inte håller med om.
Men vi kommer att åtgärda dem. Vi anar att om inte inspektören hade funnit
något att anmärka på så hade han fått bannor av chefen när han kom tillbaka.
Maria och pappa Staffan åker på en trevlig ”Las Palmas Historic City Tour”. Och
broder Hadar kommer tillbaka med en resväska full med nödvändigheter till både
båt och besättning. En stor del av väskan är fylld med Ahlgrens bilar, dessa
hittar vi dock senare även på IKEA i Las Palmas. Hadar kommer nu att segla med
oss till St Lucia där hans fru Eva kommer att stå på kajen och välkomna oss!

9/11. Hela
dagen är fylld med lärorika seminarier. Vi lyssnar på ”Management of emergencies”, ”Rigging”, ”Route &
Weather”, “Provisioning” och “Tips for Downwind sailing”. Föreläsningarna
är genomgående av hög kvalitet. Föredragshållarna har mycket erfarenhet, många
av dem har seglat runt jorden några gånger, så även om vi känner oss väl
förberedda får vi värdefulla råd och information. Maria har fått tips att induktionsplattor går
att köpa på IKEA och åker dit och kommer tillbaka med både en induktionsplatta,
Kalles kaviar och en flaska glögg. Glöggen ska vi nog smaka på när det blir
första advent och vi befinner oss mitt på Atlanten.

10/11. Fortsatta förberedelser ombord. Dagarna består av
seminarier, arbete ombord, proviantering och socialisera med andra ARC besättningar.
Man får nya idéer och intryck av vad andra båtar har. Trots att vi tyckte vi
var väl förberedda när vi kom hit har vi skapat oss en ”att-fixa-lista”. På
kvällen bjuder skeppshandeln Rolnautic på en fantastisk tapas fest med
levande musik, dans och dricka. Kvällen blir sen och benen känns tunga när vi
kommer tillbaka till båten. Extra bonus för kvällen är att Sverige slog Italien
med 1-0 i kvalificeringsspelet till nästa års World Cup i Ryssland.

11/11. Besättningen är nu komplett. Vår sista crew member,
Mr Bill Orr, anländer efter 34 timmars flygresa från Honolulu.
Även Bill har
med sig en mängd nödvändigheter, bland annat mera fiskeutrustning och tre
högeffektiva, tysta 12-volts fläktar. De kommer nog att behövas när temperaturen
drar upp mot 35 gradersstrecket under Atlantöverfarten och skugga blir svår att
hitta.

12/11. Idag är det ARC 2017
Opening Ceremony. Alla ARC-deltagarna går i flaggparad genom marinan till
ceremoniplatsen där tal hålls av staden (självklart på spanska) och av World
Cruising Clubs Managing Director (på engelska). 31 nationer hissar sina
flaggor. Vi noterar att det är många svenskar i paraden. 13 båtar startar under
svensk flagg. Dessutom finns det några charterbåtar med svensk besättning som
har brittisk flagga.

At the pontoon

6/11. The
activity is intense at the marina Muelle Deportivo. We are shown to a pontoon where
there are some other Swedish boats also preparing for the Atlantic crossing. Together
approximately 200 ARC participating boats representing 31 different countries.

7/11. Micke
left the boat to go home after a month at Salsa. Unfortunately he fell on the
airport bus and broke his arm. He can’t fly back to Sweden so he has to be operated
here in Gran Canaria before he can go home. Britt-Inger H made us a short visit
together with daughter, son-in-law and grandchild. Very nice too meet again. Also,
Maria´s father arrived to visit us for a few days. Otherwise we have spent the
day preparing for the tomorrow safety check, any remarks would hurt the
skippers pride so everything is checked and double-checked. In the evening as
every evening it is a sponsored mingle party called “ARC Sundowner” which
enables us to have a free beer or two and meet the crews from the other boats.

8/11. As
expected the safety control went smooth except for a few smaller remarks which were
of a kind that our experienced skipper did not fully agree with the ARC
controller. But we will fix them. Actually
we got the impression that the “inspector” had to find some complaints,
otherwise he might be judged as a poor safety guy. Maria and her dad Staffan
went on a nice “Las Palmas Historic City Tour”. In the evening Hadar arrives
after his short visit in Sweden and now is supposed to stay onboard until St
Lucia where his wife Eva will be standing on a pontoon welcoming us. Hadar´s bag was
full of things ordered both for the boat and the crew (mainly Swedish candy)
which we later found out also is provided by the IKEA in Las Palmas.

9/11. The
day is spent on interesting seminars e.g.”Management of Emergencies”, ”Rigging”,
”Route & Wheather, “Provisioning” and “Tips for Downwind Sailing”. The people
presenting have a lot of experience, several of them have a made couple of
tours around the globe so the quality is high and even if we felt well prepared
we got some really valuable information and advices. Maria has been advised that induction plates
can be bought at IKEA. She goes there and come back with both an induction
plate, Kalles caviar and a bottle of glögg. We will probably taste the glögg on the first of advent when we are in the middle of the Atlantic ocean.

10/11. The
daily schedule is now a routine and comprise of seminars, work to improve the
boat, provisioning, and socializing with the other ARC crews. Even if we thought
that we had everything fixed, talking with the other crews gives new ideas and
we have ended up with a minor but still “to-do list”. This evening the Rolnautic
chandlery has invited us to a great party with drinks, tapas and live music. A
fantastic party and to top Sweden did beat Italy 1-0 in the qualification
game for next years’ World Cup in Russia.

11/11. In the
afternoon mr Bill Orr arrives after a 34 hours flight from Honolulu and the
crew is now complete. Bill brought some professional fishing equipment and three
portable fans that will fight the heat on the crossing of the Atlantic. The
temperature is expected to pass 35 degrees Celsius and shadow is a rare
phenomenon in the middle of the ocean.

12/11. Today the ARC Opening Ceremony took place;
it started with all the participants in a parade ended at the outer pier in the
marina where a local celebrity wished us welcome and a safe trip to St Lucia
(in spanish) and also the World Cruising Clubs Managing Director (in english).
Finally on a given signal all the 31 nation flags were hoisted and the ARC was
declared open. We are 13 Swedish boats and also some charter boats under a
British flag but with Swedish crew.



Till Las Palmas

Kanarieöarna 2017 Posted on 05 Nov, 2017 23:57

30/10. Nu har vi varit så långt västerut man kan komma bland
de kanariska öarna. Nu tänker vi i lagom tempo ta oss tillbaka till Las Palmas
på Gran Canaria för att förbereda atlantöverfarten. Vi seglar halv vind till
San Sebastian på La Gomera (den näst minsta av de sju Kanarieöarna) där vi
återförenas med S/Y Ellen.

31/10. Tänk att det ändå blir så många måsten, trots att vi
lever i vår dröm. Dagen ägnas åt tvättning, städning och en massa
småreparationer (inget allvarligt har falerat). På kvällen äter vi tapas på en
lokal restaurang tillsammans med besättningarna från andra svenska
oceanseglingsbåtar. Totalt är vi fjorton personer runt bordet den här trevliga
kvällen.

1/11. Vi hyr bil och gör utflykt till norra halvan av La
Gomera. Ön är väldigt bergig. Uppe bland molnen på cirka 1000 meters höjd vandrar vi
bland regnskog i Parque National de Garajonay. Nationalparken har tilldelats UNESCO’s
världarvsstatus.

Sedan blir det lunch, besök på nationalparkens ”Visitors Center”
och avslutningsvis ett besök på ”utsiktskaféet” Mirador de Abrante.

Här fick vi
en intressant demonstration av La Gomeras eget melodiska visselspråk, Silbo,
som förr i tiden användes för att kommunicera över bergsdalar och kan höras på
upp till 5 km avstånd! Sedan år 2000 lärs det ut i skolorna på ön. Inte för att
spara in gomerianernas telefonkostnader utan för att språket förtjänar att
bevaras.

2/11. Vi slår följe med kompisbåtarna och seglar till
Teneriffa där vi förtöjer i Marina del Sur där vi legat tidigare. På vägen ser
vi pilotvalar alldeles i närheten av båten. Vi ser bara ryggfenan och delar av
ryggen på dem när de hämtar luft och berättar efteråt att de antagligen var
mellan 10 och 15 meter långa. I verkligheten blir de bara drygt 5 meter läser
vi i böckerna ombord, men det får bli vår hemlighet …

3/11. Revelj kl 0615. Taxi med tomma gasoltuber avgår kl.
0630. Vi åker till öns fyllningsstation där de till ett väldigt rimligt pris
fyller flaskorna. Taxiresan ToR kostade tre gånger fyllningspriset men vi är
nöjda ändå. Utan gasol blir det ingen lagad mat ombord. På inköpslistan står nu
en induktionshäll, så att vi fortsättningsvis inte ska behöva använda gasol när
vi ligger stilla och har tillgång till landström.
Tyvärr är det stiltje så vi måste köra motor till Gran Canarias västsida där vi
ankrar utanför Anfi del Mar.
Och inte ett napp på fiskrevarna på hela dagen. Jättetråkigt
för oss seglingsälskande, fiskälskande sjömän. Men vad gör man när man har en
tid att passa? Vi har nämligen bestämt
att vi vill se starten av de 65 båtarna som ska segla Atlantic Rally for Cruisers+
(ARC+) från Las Palmas till Karibien via Kap Verde öarna den 5/11.

4/11. Det blåser NO vind. Det betyder pinkryss till Las
Palmas dit det kortaste sjövägen är 40 NM. Med kryss förlängs sträckan till ca
roten ur två, dvs. 40 gånger 1,414 vilket blir ca 56 NM. Vi upplever ånyo en
tidig morgon och lättar klockan sex. Då är det mörkt, men redan vid halvåtta
tiden får vi se en vacker soluppgång. Härlig segling i NO 7-10 m/s med både
revad genua och revat storsegel. Allt går väl och vi ankrar i Las Palmas på
sena eftermiddagen.

5/11. Efter morgondopp och lite småpyssel
ombord lättar vi ankar och går ut för att titta på ARC+ båtarna. Vi vinkar åt
alla nordiska seglare och alla Hallberg Rassybåtar och glädjer oss åt att det
om två veckor blir vår tur att styra ut på Atlanten. Efteråt går vi in och
förtöjer i marinan i Las Palmas. Här ska vi nu ligga fram till den 19/11 när vi
startar vår segling mot St. Lucia. Nu börjar två veckor av förberedelser inför
överfarten.

To Las Palmas

30/10. We are
now as far west as you can come on the Canary Islands. We will now go back at a
slow pace to Las Palmas on Gran Canaria to prepare for the Atlantic crossing.
We sail half wind to San Sebastian at La Gomera (the second smallest of the
seven Canary Islands) where we reunite with S/Y Ellen.

31/10. It’s
unbelievable there are so many “must do”, even though we live in our dream. The
day is spent on washing, cleaning and a lot of small repairs (nothing seriously
failed). In the evening we eat tapas at a local restaurant together with crews
from other Swedish ocean sailing boats. In total, we are fourteen people around
the table this pleasant evening.

1/11. We
rent a car and take a trip to the northern half of La Gomera. The island is
very mountainous. Up among the clouds at 1000 meters altitude we walk among the
rainforest in the Parque National de Garajonay. The National Park has been
awarded UNESCO’s World Heritage Status. We eat lunch, visit the National Park’s
“Visitors Center” and finally the “Mirador de Abrante” view
café. We get an interesting demonstration of La Gomera’s own melodic whistle
language, Silbo, used to communicate over mountain valleys and can be heard up
to 5km away! Since 2000, it is taught in the schools of the island. Not to save
gomerian phone charges but because the language deserves to be preserved.

2/11. We
follow our friend’s yachts and sail to Tenerife where we moor at Marina del Sur
where we have been before. On the way we see pilot whales close to the boat. We
can only see the back fins and part of their back when they catch for air and
we assume that they probably were between 10 and 15 meters long. In reality,
they are just over 5 meters, we read that later in the books on board, but it
may be our secret….

3/11.
Reveille at 0615. Fredrik leaves in a taxi with empty gas tubes at 0630. He is going
to the island’s filling station where they are filling the gas bottles at a
very reasonable price. The return trip with taxi costs three times the filling
price, but we are very satisfied. Without gas there will be no cooked food on
board. On the shopping list, there is now an induction slab, so that we do not
need to use gas when we are ashore and have access to land current.
Unfortunately, it’s calm so we have to motoring to Gran Canaria’s west side
where we anchor outside of Anfi del Mar. Not a single fish on the fishing line
during the day. Disappointing for sailing and fish loving sailors. But what to do
when you have a time to catch? We have decided that we want to see the start of
the 65 boats that will sail the Atlantic Rally for Cruisers + (ARC +) from Las
Palmas to the Caribbean via Cape Verde Islands on 5/11.

4/11. There
is a NE wind. That means tacking to Las Palmas. The distance is 40 NM. By
tacking, the distance is extended to approximately the square root of two, i.e.,
40 times 1.414 which is approximately 56 NM. We are again leaving early in the
morning at six o’clock. It’s still dark, but already at half passed seven there
is a beautiful sunrise. Great sailing in NE 7-10 m/s with reefed genoa and main
sail. Everything is going well and we anchor in Las Palmas in the late
afternoon.

5/11. After
a morning swim and a little bit of work on board, we leave to go out to watch
the ARC + boats. We wave to all Nordic sailors and all Hallberg Rassy yachts,
and look forward to that in two weeks time we will be leaving for the Atlantic.
We berth in the marina in Las Palmas. We are going to stay here until 19/11
when we start our sailing towards St. Lucia. Two weeks of preparation for the crossing
has now begun.



Segling mellan de Kanariska öarna

Kanarieöarna 2017 Posted on 29 Oct, 2017 21:07

20/10. Kackerlackor vill vi inte ha ombord! Efter att ha
sett dem iland har vi nu påbörjat ”anti-kackerlacksrutinerna” ombord. Det
innebär att skobyte eller skotvätt är obligatoriskt när man kommer tillbaka
efter att ha varit iland. All mat och övriga inköp granskas också noga innan
det får komma ombord. Vi ska snart börja skölja all frukt och grönsaker. Inga
kartonger och wellpapp får komma över relingen, eftersom de är potentiella
kackerlacksägg gömmor! Framtiden får
utvisa om vi lyckas undvika de ovälkomna gästerna. Vissa säger att det är
omöjligt och endast en tidsfråga.

21/10. Vi ligger stilla en dag i marinan Puerto Calero, som
är välskött och har gott om inbjudande restauranger på kajen. Under dagen byts
våra fulla tvättpåsar genom Marias och Hadars försorg mot, visserligen
ostrukna, men i alla fall rena kläder i skåpen ombord. Av grannbåten, bemannad
av Tim och Helene från Nya Zeeland, får vi förutom trevligt umgänge också en
fiskeutrustning som verkar vara dimensionerad för riktigt djuphavsfiske.

22/10. Vi seglar under hela dagen söderut i frisk akterlig
vind, lämnar Lanzarote akterut och ankrar precis innan det blir mörkt vid Fuerteventuras
sydsida. Trots dubbla fiskrevar ute får vi inte ett napp. Efter middag ombord har
vi filmkväll och tittar på ”The man who knew infinity”, en väldigt sevärd film
med verklighetsbakgrund om det indiska mattegeniet Ramanujan.

23/10. Stiltje. Det är få saker som är så tråkiga som
stiltje när man seglar. De flesta seglare föredrar för mycket vind framför för
lite vind, även om de flesta önskar sig lagom stark vind som är något akterlig.
Vi går för motor till en bit in på eftermiddagen då vinden kommer akterifrån. Hissad
gennaker och storsegel tillsammans med avstängd motor höjer stämningen ombord.
NAPP på nya linan. Vi förstår genast att det här är något helt annat än vad vi
tidigare fått på kroken. Efter en kvarts kämpande fick vi upp en tonfisk som är
strax under metern lång och som uppskattas väga 20 kg. Tyvärr är vi alldeles
för oerfarna att ha ihjäl en sådan best så han lyckades spela död och sedan
smita tillbaka till havet. Lite molokna förtöjer vi i Puerto Rico, ett
turistiskt ställe med hög musik som vi inte alls blev förtjusta i.

24/10. Vi förflyttar oss någon timmes motorgång norrut till
Puerto Mogan. På vägen badar vi naturligtvis, det är mer än 24 grader i
vattnet. Puerto Mogan är också byggt för turister, men charmigt och betydligt
trevligare. Vi äter fiskmiddag på restaurang tillsammans med besättningen på S/Y
Ellen.

25/10. Hadar tar timeout och flyger hem för viktiga
disputationsärenden. Vi ser fram emot att han kommer tillbaka med väskan full
av Ahlgrens bilar och en mängd andra livets nödvändigheter. Vi andra tar en
lokalbuss inåt landet och besöker byn Mogan. Imponerande natur med branta
bergssluttningar.

26/10. Det blåser företrädesvis ostliga och nordostliga
vindar så här års på Kanarieöarna. Eftersom vi seglar västerut bland öarna har
vi vinden med oss. Ånyo sol och fin segling under dagen. Innan vi förtöjer i
Marina del Sur på Teneriffa badar vi så klart. Efter middag ombord tar vi en
promenad och inhandlar vi en rejäl fiskekrok med långt skaft för att kunna ta
upp fisken ur havet. Nu räknar vi med att kunna återuppta djuphavsfisket med
större framgång.

27/10. Eftersom vi inte är helt
övertygade om att vår fiskelycka består besöker vi för säkerhets skull fiskmarknaden
i Las Galletas och inhandlar tre rejäla tonfiskfiléer för en bråkdel av vad de
skulle kostat hemma. Sedan sätter vi kurs mot La Gomera där vi efter härlig
segling till kvällen ankrar utanför Puerto de Vueltas. Stekt tonfiskfilé står
naturligtvis på menyn denna kväll.

28/10. Vi kommer att utforska La
Gomera mer senare när vi återvänder mot Gran Canaria. Nu sätter vi kurs mot den
nordvästligaste och bergigaste av Kanarieöarna, La Palma, med smeknamnet ”La
Isla Bonita” (den vackra ön). För första gången på flera veckor blir det kryss
till Santa Cruz, La Palma.

29/10. Att La Palma är vackert kan vi intyga! Vi
hyr en bil och gör en dagsutflykt på öns norra del. På slingriga serpentinvägar med
hårnålskurvor når vi La Palmas högsta punkt ”Roque de Los Muchachos”. Utsikten är fantastisk och vi kan se både
Teneriffa, La Gomera och El Hierro i fjärran.
Vi rullar sakta nerför igen och
äter lunch i en liten by på vägen. På vägen mot marinan imponeras vi av gigantiska
bananodlingar anlagda på terrasser på bergens sluttningar.

Sailing the Canary Islands

20/10. We
don’t want cockroaches on board! After seeing them ashore, we have started the
“anti-cockroach routines”. This means that shoe change or shoe
cleaning is mandatory when returning after being ashore. All food and other
purchases are also carefully examined before it can be taken on board. We will
soon start to rinse all fruits and vegetables. No cartons and well pap may come
over the rails, as they potentially contain cockroach eggs! The future will
tell if we manage to avoid the unwelcome guests. Some say it’s impossible and that
it’s only a matter of time.

21/10. We
stay one day in the Puerto Calero marina, which is well maintained and has
plenty of nice restaurants along the quay. Our laundry bags are emptied, washed
and replaced with clean clothes by Maria and Hadar. We have a nice time with Tim
and Helene from New Zealand, our neighbour boat. Tim kindly gives us some
fishing gear for proper deep-sea fishing.

22/10.
During the day we leave Lanzarote and sail south in a moderate following wind, and
anchor just before it gets dark on Fuerteventura’s south side. We don’t get any
fish, despite double fishing lines. After dinner on board, we look at the movie
“The man who knew infinity”. A great film with reality background
about the Indian mathematical genius Ramanujan.

23/10. Calm.
Not many things are more boring when sailing. Most sailors prefer too much wind
instead of too little wind, although most wish for a strong wind that is
somewhat from the stern. We go by engine until the afternoon when the following
wind arrives. Setting the gennaker plus mainsail and shutting off the engine improves
the mood on board. A fish on the new line! We immediately understand that this
is something completely different from what we previously got on the hook.
After fifteen minutes of battle we got a one meter long approximately 20 kg
tuna. Unfortunately, we’re too inexperienced to take care of such a best so he
managed to play dead and then slink off back to the ocean. Downhearted we berth
in Puerto Rico. This is a tourist place with high music late in the evening, something
we did not like very much.

24/10. We
move a few hours’ sailing north to Puerto Mogán. On the way we take a swim, of
course. It is more than 24 degrees in the water. Puerto Mogán is also built for
tourists, but charming and significantly nicer. We eat a fish dinner at the
restaurant together with the crew at S / Y Ellen.

25/10.
Hadar takes time out and is flying home for important doctor thesis matters. We
are looking forward to his return with the bag full of “Ahlgren cars” and a
variety of other necessities. The rest of us take a local bus into the island and
visit the village of Mogan. Impressive scenery with steep mountain slopes.

26/10. It
is mostly eastern and northeastern winds this year in the Canary Islands. As we
sail west of the islands, we have the wind with us. A sunny day and nice sailing
again. We take a bath before we berth at Marina del Sur in Tenerife. After
dinner on board, we take a walk and buy a tall fishing hook with a long handle
to catch the fish out of the ocean. Now we expect to resume deep sea fishing
with greater success.

27/10. We
are not completely convinced that our fish luck will consist, so we visit the
fish market in Las Galletas and purchase three real nice tuna fillets for a
fraction of what they would cost at home. Then we head for La Gomera where we
anchor outside Puerto de Vueltas in the evening, after a lovely day of sailing.
Of course fried tuna fillet is on the menu this evening.

28/10. We
will explore La Gomera more later on our way back to Gran Canaria. Now we head
for the most northwestern and mountainous of the Canary Islands, La Palma,
nicknamed “La Isla Bonita” (the pretty island). For the first time in
several weeks, we have to tack to Santa Cruz, La Palma.

29/10. We
can assure you that La Palma is beautiful! We rent a car and make a day trip on
the north of the island. On winding serpentine roads with hairpin bends, we
reach La Palma’s highest point “Roque de Los Muchachos”. The view is
amazing and we can see both Tenerife, La Gomera and El Hierro in the distance.
We slowly drive back down again and stay for lunch in a small village on the
way. On the way to the marina we are impressed by giant banana plantations on
terraces on the slopes of the mountains.



Vidare till Kanarieöarna

Mot Kanarieöarna 2017 Posted on 22 Oct, 2017 01:12

15/10. Vi gör en heldagsutflykt till Funchal som börjar med
att vi tar lokalbussen in till staden. Bussturen tar nästan en och en halv timme
och vi åker förbi många små städer på vindlande bergsvägar. I Funchal åker vi
cablecar upp till byn Monte. Eftersom det är söndag hedrar portugiserna
vilodagen genom att inte köra turister på kullerstensgatorna ner till staden med
de berömda kälkarna. Eftersom en majoritet av oss tidigare riskerat livet på
kälkfärder här är vi ganska nöjda och besöker i stället den betydligt mindre
riskfyllda botaniska trädgården. Mycket olika växter och fint arrangerat. Men
även växter kan man bli ”mätt” på. Väl tillbaka i centrum går vi på informationsbio
och ser en intressant dokumentär om Madeiras historia. Eftermiddagen avslutas
med proviantering på en supermarket och sedan taxi tillbaka till båten. Nu tar
resan bara en halvtimme på motorvägen. Vi noterar att portugiserna har varit
flitiga under engelska lektionerna i skolan. Många pratar nästan flytande. De
har förmodligen tidigt insett att portugisiska aldrig kommer att bli något
världsspråk.

16/10. Fin nordostlig vind. Vi kastar loss efter frukost och
sätter kurs mot Kanarieöarna med lite revat storsegel och full genua som
försegel. Vi passerar de obebodda Islas Desertas under eftermiddagen, dock utan
att det serveras dessert till middagen (Fredriks skämt). Under natten kör vi
våra vakter på ett i stort sett öde hav.

17/10. Vinden har mojnat under natten och när det ljusnar
byter vi till ett större försegel, Code 1. Redan till lunch vill vi ha mer fart
och byter Code 1 mot gennakern. Eftersom vinden kommer rakt akterifrån spirar
vi ut den i lovart med spinnakerbommen och kan fortsätta segla med drygt sex
knops fart. Men när kvällen kommer så byter vi tillbaka till genuan, som är
mycket mer lätthanterlig om det skulle blåsa upp. Det har gått bättre än
förväntat så det får gärna gå lite långsammare under natten. Vi studerar stjärnhimlen
och äter ”jägarsnus” för att hålla oss vakna. Innan det ljusnar kan vi ana stadsljusen
från Lanzarote.

18/10. Framåt lunch ankrar vi olovandes i viken Francesa på
ön La Graciosas sydsida. Området är nationalpark och man skall ha tillstånd för
att ankra där. Tillstånd har vi tidigare sökt på nätet, men något svar har vi
inte fått. Vi skickar ett nytt email och kontrollerar att myndigheterna fått
vår ansökan och undrar när vi kan få svar. ”Probably today” lyder svaret. Vi
har tidigare konstaterat att engelska inte är spanjorernas paradgren och på
spanska tolkas detta antagligen som ”Mañana”, för något besked får vi inte. Vi
njuter i alla fall av solen och att ostört få bada i 24-gradigt kristallklart
vatten.

19/10. När vi vaknar har Ellen ankrat strax akter om oss. De
lämnade Madeira ett dygn efter oss. Trevligt att få återse Ellen med
besättning. Vi skiljdes för en månad sedan utanför Vigo i Spanien. Till lunch
får äntligen båda båtarna sina imponerande ankringstillstånd. Tillståndet
utgörs av 10 tätskrivna A4-sidor med tillstånd och restriktioner på spanska. Fantastiskt!
Under eftermiddagen skjutsar vi med gummijollen iland besättningarna till en
härlig sandstrand. Ett försök att fotvandra i sanddynerna till närmaste by för
glassinköp gavs snabbt upp. I stället blir det bad från stranden. På kvällen
bjuder vi över Ellens besättning på småprat och lite förfriskningar före
middagen. Det kommer några regndroppar som ger en fantastisk regnbåge över
viken.

20/10. Vi seglar till Lanzarote, där vi bokat plats i
marinan Puerto Calero på öns ostsida.


Towards the Canary Islands

15/10. We
make a full day trip to Funchal, starting with the local bus to the city. The
bus takes about an hour and we pass many small towns on winding mountain roads.
In Funchal we go by cablecar up to the village of Monte. It is Sunday and the
Portuguese honors the holy day by not driving tourists down to the city on the
cobblestone streets with the famous sleighs. Since a majority of us previously risked life
on mountain sleigh trips here, we are quite pleased and instead visit the much
less risky botanical garden. A lot of different plants and well arranged. But you
can also get enough of looking at plants. Back in Funchal city, we go to the
cinema and see an interesting documentary about Madeira’s history. We finish
the afternoon at a supermarket and then take a taxi back to the boat. Now the
trip takes only half an hour on the highway. We note that the Portuguese have
been diligent during English lessons at school. Many speak almost fluently.
They have probably early realized that Portuguese will never become a world
language.

16/10. Nice
northeasterly winds. We are leaving after breakfast and heading for the Canary
Islands with a reefed mainsail and a full genoa. We pass the uninhabited Islas
Desertas in the afternoon, but without getting dessert for dinner (Fredriks
joke). During the night we do our watches on a desolate sea.

17/10. The
wind reduces through the night and at sunset we switch to a larger head sail, the
Code 1. Already at lunch, we want more speed and change the Code 1 for the
gennaker. The wind comes straight from the stern, so we spare it out in the
spinnaker boom and can continue sailing at just over six knots of speed. When
the night comes we change back to the genoa again, which is much easier to
handle if the wind increase. It has gone faster than expected so far so we don’t
mind to go a bit slower during the night. We study the starry sky and eat
“jägarsnus” (i.e., a mix of raisins,
almonds and chocolate) to keep us awake. Before sunraise, we can see the lights
of a city at Lanzarote.

18/10. Before
lunch we anchor without permission in the Bay of Francesa on the island of La
Graciosa. The area is a national park and you must have permission to anchor and
get ashore. We have applied for permits previously, but we have not received
any response. We send a new email and check that the authorities have received
our application and ask when we can get a response. “Probably today”
is the answer. English is not the Spaniards primary skill and in Spanish this
is probably interpreted as “Mañana”, because we do not get any
response. In any case, we are enjoying the sun and are swimming in 24 degrees
crystal clear water.

19/10. We
wake up and S/Y Ellen has anchored next to us. Nice to see Ellen with crew
again. We split up a month ago outside of Vigo in Spain. At lunchtime, at last,
both boats got the anchorage permission. The permit is 10 pages long and written
in Spanish. Fantastic!

In the
afternoon, we take dinghy to the beautiful beach. An attempt to walk the sand
dunes to the nearest little village for ice cream was quickly abandoned. Instead
we took a swim and enjoyed the beach. We invite Ellen’s crew to a chat and
drinks before dinner. A little bit of rain and a fantastic rainbow over the
bay.

20/10. We
sail to Lanzarote, where we had booked a place in the marina Puerto Calero on
the island’s east side.



« PreviousNext »