Loggbok

03/04.
Vi vill segla till British Virgin Islands (BVI). Dit är det 100 NM så vi kan
inte hinna dit under en lång dagsegling. Vi ligger därför kvar vid Gustavia
under dagen och seglar iväg framåt kvällen efter middag ombord. Akterliga
svaga, ljumma vindar gör att seglingen blir härlig. VI turas om med tvåtimmars
vakter under natten.

04/04.
Vid gryningen lägger Bill ut fiskelinorna och precis när vi närmar oss BVI så
nappar det. En ståtlig Barracuda slängs tillbaka i havet pga. risken för
förgiftning av ciguatera. Giftet finns mest i revfiskar men eftersom Barracuda
lever av revfiskar bör de inte ätas. Vi har dessutom turen att få se en val som
vinkar med sidofenorna och sedan blåser. Först trodde vi valen var en
vindsurfare.
På eftermiddagen förtöjer vi vid en boj utanför Spanish Town. Inklareringen har
stängt för dagen så vi stannar ombord, badar och tar det lugnt.

05/04.
Efter en omständlig inklarering tar vi en promenad i Spanish Town. Visst är
mycket förstört av orkanen Irma men verksamhet pågår i alla fall. Vi besöker
järnaffären, båtsportaffären och fyller upp tanken med bensin till jollen. På
eftermiddagen flyttar vi oss till nationalparken Bath som har de underbaraste
mjuka runda granit klippor man kan tänka sig. Vi har tur och är alldeles
ensamma bland klipporna trots att guideboken varnar för att det kan vara trångt
av besökare där.

Fredrik takes a swim in a tide pool.

We followed a track between the granite boulders.

06/04.
Två bra anledningar att komma till BVI är att BVI består av många olika öar i
en skärgård samt att det är bra snorkling här. Eftersom öarna tillhör samma
land slipper vi tråkiga in- och ut-klareringar när vi seglar omkring. Och
snorkla roar oss mycket. Vi seglar först upp till den lilla ön George Dog och
snorklar någon timme. Sedan fortsätter vi till Cooper Island där vi bojförtöjer
utanför en resort som precis nyöppnat efter orkanen. Bill lyckas fotografera
sköldpadda både på ytan och simmande med en fisk. Vi äter middag iland och
glädjer oss åt att restaurangen verkar vara fullbelagd.

07/04.
På Salt Island snorklar vi på vraket efter RMS Rhone, en ångbåt byggd i stål
som sjönk 1867. Eftersom vraket ligger på bara 10 meters djup så är det ganska
sönderbrutet. Men sikten är bra så vi är nöjda. Som grädde på moset fick
Fredrik simma en stund med en sköldpadda när han återvände till båten. Tyvärr är
kameran och Fredrik inte alltid överens så vi får lita på hans ärliga uppsyn
när han nu tillhör ”The Turtle Club”. Till kvällen går vi till Peter Island där
vi ankrar i Deadmans Bay. Ni kanske anar på namnet att det här är gamla
piratvatten. Men natten blev lugn och vi slapp överfall.

08/04.
Vi kan inte bara leva på upplevelser. VI seglar till Road Harbour på Tortola
för att fylla på förråden. Här är mycket förstört. Marinan är fortfarande full
av sönderslagna nöjesbåtar och mitt i hamnen sticker två master upp. Efter att
vi studerat väderleksutsikterna bestämmer vi oss för att snarast segla tillbaka
österut till Anguilla. Vädret är gynnsamt nu men den ostliga vinden kommer att
öka om cirka två dygn. Om vi väntar kommer det att bli en tuff kryss. Dagens
planer ändras snabbt och vi klarerar ut och lämnar BVI för den här gången.

09/04.
Vinden har under natten varit frisk ostlig. Dessutom har vi haft motström på ca
0,5 knop. Någon timme innan ankomst fångar Bill en liten tonfisk som genast
filéas. Därför är vi nöjda, men trötta när vi på eftermiddagen ankrar i Road
Bay, Anguilla. S/Y Ellen ligger redan här och vi blir bjudna på en ”sundowner”
ombord. Under en nattsegling blir det lite si och så med sömnen, så vi orkar
inte ens hålla oss vakna till ”sailors’ midnight” (21.00), strax efter klockan
åtta sover vi allesammans.

10/04.
Tillsammans med besättningen på S/Y Ellen gör vi en guidad utflykt med taxi på
ön. Taxi chauffören ska först köra barn på ön till skolan, men hämtar sedan upp
oss. Anguilla tillhör Storbritannien och här bor ca 14000 personer. Stolt
berättar guiden att ön har sex nyinstallerade trafikljus och under rundturen
passerar vi alla sex. Ön är full av underbara sandstränder och det byggs en del
lyxhotell. Men turisterna har inte kommit tillbaka än efter orkanen. Många
lever av turism eller fiske. Guiden visar oss var han bor och där får vi även
träffa hans son som blivit öns hjälte efter att ha fångat en rekordstor Blue
Marlin. Fisken vägde 420 kg!!!
Beach lunch

11/04.
Det blåser friskt men vi har bara ca 15 NM till den holländska sidan av St.
Maartin. Vi sätter kutterfocken, revar storen och seglar iväg. Bill lägger ut
fiskrev och lyckas fånga en lagom stor tonfisk igen så till middag blir det
Tuna tartar. Efter lunch ankrar vi i Simpsons Bay strax utanför en stor lagun
som är ett maritimt centrum med flera välsorterade båtbutiker. Vi åker in och
botaniserar i båtbutikerna, vi hittar alltid något som vi inte visste att vi
behövde. Inne i hamnen ligger många båtvrak kvar som blivit förstörda under
orkanen Irma. Det är så sorgligt att se förstörelsen, även om det jobbas
febrilt på många båtar och på hus och bryggor runt hamnen.

A wreck in the harbour after hurricane Irma.

12/04.
Underhållsdag. Fredrik och Bill har redan tidigare bockat av flera projekt på
”att-fixa-listan” men nu lagar Fredrik generatorn som slutat fungera och Bill
jobbar med en svårlokaliserad läcka som slutligen visade sig komma från ett par
icke pluggade borrhål i gasolförvaringsboxen. Maria kämpar med att få
sprayhooden (regnskyddet över sittbrunnen) fri från mögel och lyckas till 90 %
med hjälp av såpa, vinäger och citron. Kvällen avslutas med champagne och restaurangmiddag
iland eftersom det är sista kvällen som Bill är ombord.

Fredrik fix the navigation light.

British Virgin Islands, Anguilla and Sint Maarten

03/04. We want to sail to the British
Virgin Islands (BVI). The distance is 100 NM so we cannot get there during a
long day trip. We stay at Gustavia during the day and sail off in the evening
after having had dinner aboard. Following weak and warm winds make the sailing
delightful. We do two-hour watches during the night.

04/04. At dawn, Bill hangs out the
fish lines, and just as we approach BVI, he got a bite on the hook. A
magnificent Barracuda is thrown back into the sea because of the risk of ciguatera
poisoning. The poison is mostly found in reef fishes, but because Barracuda
lives on reef fishes, they should not be eaten. We are also lucky to see a
whale that is waving the fins and then blowing. At first we thought the whale
was a windsurfer.
In the afternoon, we are moored at a buoy outside Spanish Town. The check-in
has closed for the day so we stay on board, taking a swim and take it easy.

05/04. We take a walk in Spanish
Town after a lengthy check-in. It is very destroyed by Hurricane Irma but anyway
operations are in progress. We visit the hardware store, the boat store and
fill up the tank with petrol for the dinghy. In the afternoon we move to Bath
National Park which has the most beautiful soft round granite boulders you can
imagine. We are lucky and are quite alone among the rocks although the
guidebook warns that the place may be crowded by visitors.

06/04. Two good reasons to come to
BVI are that: BVI consists of many different islands in an archipelago and that
there is good snorkelling here. As the islands belong to the same country, we
are spared from boring clearance when we sail around and we enjoy snorkelling.
First we sail to the small island of George Dog and snorkel for an hour. We
continue to Cooper Island where we moor outside a resort that just opened after
the hurricane. Bill manages to take photos of a turtle both on the surface and
swimming with a fish. We eat dinner ashore and are pleased to see that the
restaurant seems to be fully booked.

07/04. We snorkel on Salt Island on
the wreck after RMS Rhone, a steam boat built in steel that sunk in 1867.
Because the wreck is only on 10 meters deep, it is quite broken. But the
visibility is good so we are happy. As icing on the cake Fredrik had a swim with
a turtle when he was returning to the boat. Unfortunately, the camera and
Fredrik are not always in agreement so we will trust his honesty when he now belongs
to “The Turtle Club”. We anchor in Deadmans Bay at Peter Island in
the evening. The name implies that this is old pirate water. But the night was
calm and there were no pirate attacks.

08/04. We can not only live on
experiences. We sail to Road Harbour at Tortola to fill up the food storage.
Much is ruined here. The harbour is still full of broken pleasure boats and in
the middle of the harbour two masts stick up. After studying the weather
forecasts, we decide to swiftly return east to Anguilla. The weather is favourable
now but the easterly wind will increase in about two days. If we wait, it will
be tough tacking. The plans for today is quickly changed and we clear out and
leave BVI for this time.

09/04. The eastern wind was
moderate during the night. In addition, we had a sea current of about 0.5 knots
against us. An hour before arrival, Bill catches a small tuna. We are
satisfied, but tired when we anchor in Road Bay, Anguilla in the afternoon. S/Y
Ellen is already here and we are invited to a “sundowner” on board.
You don’t sleep very well during a night sailing, so tonight we cannot even stay
up until the “sailors’ midnight” (21:00), just after eight o’clock we
are all sleeping.

10/04. Together with the crew on S
/ Y Ellen we make a guided tour by taxi on the island. The taxi driver should
first drive children on the island to school, but then he picks us up. Anguilla
belongs to the UK and has approximately 14000 inhabitants. Proudly the guide
tells that the island has six newly installed traffic lights and during the
tour we pass all six. The island is full of beautiful sandy beaches and some
luxury hotels are being built. But the tourists have not come back after the
hurricane. Most people live on tourism or fishing. The guide shows us where he
lives and we also meet his son who became the island’s hero after capturing a
record-breaking Blue Marlin. The fish weighed 420 kg !!!

11/04. It’s windy but we only have
about 15 NM to the Dutch side of St. Maartin. We hoist the cutter jib, make a
reef in the mainsail and sail away. Bill hangs out the fishing lines and succeeds
again in catching a tuna. For dinner Tuna Tartar is served. After lunch, we
anchor in Simpsons Bay just outside a large lagoon, a maritime centre with
several well-stocked boat shops. We go ashore and botanize in the boat shops,
we always find something we did not know we needed. Within the harbour there
are many boat wrecks left destroyed under the hurricane Irma. It’s so sad to
see the devastation, even though work is ongoing on many boats and houses and
docks around the harbour.

12/04. A day of maintenance. Fredrik
and Bill have already ticked off several projects on the “to-fix
list”, but Fredrik is investigating why the generator has stopped working
and Bill is working with a difficult localized leak that eventually turned out
to come from a pair of unplugged drill holes in the propane storage box. Maria
is struggling to get the spray hood (rain cover over the cockpit) free from mould
and has a 90% success with soap, vinegar and lemon. The evening ends with
champagne and dinner ashore; it’s the last night that Bill is on board.

24/03
och 25/03. Vi ligger till ankars och tar det lugnt. Vi läser böcker och har det
bra. Men vi laddar också upp senaste ”bloggen”. När man ligger i ett land där
internet genom svenska operatörer kostar mycket så är man bunden till att
använda wi-fi från någon plats i land. Ombord har vi en antenn som är väldigt
bra på att snappa upp wi-fi-signaler, men tyvärr så behövs oftast ett password
för att använda sig av det. Då får man uppsöka något wi-fi-ställe på land,
beställa kaffe eller en öl och lunch och samtidigt be om passwordet. Kvaliteten
på wi-fi på restaurangerna och kaféerna varierar mycket. Fyra timmar senare
efter besök på tre restauranger och en iskaffe, en öl och en lunch senare är
loggboken äntligen uppdaterad.

26/03.
Vi lämnar Jolly Harbour för den här gången. Vi tänker komma tillbaka hit i
april för att förbereda atlantöverfarten. Nu seglar vi mot Montserrat. Montserrat
upptäcktes av…… ja gissa vem? Rätt! Columbus 1493. Han tyckte att ön påminde
honom om omgivningarna runt klostret i Montserrat i Spanien, så han döpte ön efter
det.

Efter
en härlig seglingsdag ankrar vi i viken Little Bay på Montserrats NV kust. Orkanen
Hugo drabbade ön 1989 då 90% av bebyggelsen förstördes, och sedan när landet
hade byggts upp igen vaknade vulkanen Soufrière Hills efter att ha varit sovande
400 år med upprepade vulkanutbrott från 1995 som resulterat i att två
tredjedelar av ön är olämplig för boende. Huvudstaden Plymouth på södra delen
av ön fick överges och är idag begravd i aska.

Efter
sedvanlig inklarering hos tull, immigration och hamnmyndigheterna blir det en stillsam
middag ombord. Tyvärr är inte omgivningen stillsam. Det kommer en swell, dvs.
dyningar in i viken och alla båtarna kränger hit och dit. Men det är inte den
värsta swell vi upplevt så vi sover hyfsat i alla fall.

27/03.
Vi gör utflykt på ön tillsammans med besättningen på svenska S/Y Isa. Vi får
tag i en bra guide som heter Joe Phillip, han kör runt med oss en halv dag på
ön dvs till de delar av ön som inte är avstängda pga av vulkanen. Först besöker
vi vulkanobservatoriet och ser på en video om vulkanaktiviteten.
Joe var vår guide på Montserrat och berättade om tiden före och efter vulkanutbrotten.

Sedan blir det
rundtur, bl.a. till Joe’s gamla hemby som han tvingades lämna för 21 år sedan.
Han visar oss bilder på hur det såg ut innan vulkanutbrotten startade 1995.
Sedan kan vi själva på plats jämföra med hur det ser ut idag. Växtligheten har
tagit över hela byn så man kan bara skymta husen mellan allt det gröna. Idag är
det ingen som hindrar folk från att flytta tillbaka men Joe bedömer risken som
för stor. Vulkanen kan när som helst få ett nytt utbrott.

Vulkanen Soufrière Hills

28/03.
Ännu en fin seglingsdag. Kanske den bästa vi haft i Karibien! Vi seglar mot ett
nytt land i en fin slör på 5-7 m/s och förtöjer vid en boj utanför Charleston
på ön Nevis. Landet heter ”St. Kitts och Nevis” och består av två öar med samma
namn. Att klarera in går inte för det är halv ”national holiday”. Barnen på ön
har något stort sportevenemang. Vi får vackert stanna ombord till nästa dag.
Att besöka ön utan att vara inklarerad ses i en del länder som ett allvarligt
brott. Hur det bedöms på Nevis undviker vi att ta reda på.

29/03.
Antagligen hade det inte vart något grovt brott att gå omkring lite i staden
utan att vara inklarerad för idag lyckas vi inte heller klarera in.
Immigrations dator har slutat att fungera. I stället för att klarera in oss
manuellt får vi tillsägelse att klarera in på St. Kitts när vi anländer dit. På
frågan om vi fritt kan röra oss på ön svara den kvinnliga tjänstemannen ”Visst.
Nu har ni ju pratat med mig”. Vi besöker därför Hamilton muséet och lär oss
lite mer om öns historia och framförallt om Alexander Hamilton som växte upp på
ön. Han reste sedan till Amerika för att studera, blev kvar och var en av de
kloka män som satte upp regelverk för det som skulle bli Amerikas Förenta
Stater. Det kanske inte är något man tänkt på direkt men han är avbildad på
USA’s 10$ sedlar. Det kommer vi inte att glömma nu – en riktig ”På Spåret
fråga”.

30/03.
Vi seglar till St. Kitts och ankrar utanför marinan i huvudstaden Basseterre.
Två stora kryssningsfartyg ligger inne vid kryssningspiren och staden är fylld
av kryssningspassagerare dvs. den delen som är uppbyggd för kryssnings turister
”Cruisers Mall”. Efter inklarering på immigrationskontoret tar vi en taxi till
en supermarket för att fylla på förråden. Vår amerikanska vän Bill skall segla
med oss i två veckor och anländer ikväll.

Utbudet
i matvarubutikerna varierar stort mellan länderna och är alltid en
överraskning. Ibland finns bara det mest ”nödvändiga” i form av mat på burk,
chips och öl. Ibland finns det ett fantastiskt fint utbud. Väldigt få butiker
har färskt kött och grönsaksutbudet är tvärt emot vad man kan tro begränsat.
Kött och fisk finns för det mesta bara fryst. På gatan eller på den lokala
marknaden kan vi handla fina frukter och grönsaker. Antagligen pga. att dessa
grönsaker aldrig har förvarats i kyla, tycker vi att de har bättre hållbarhet. På
båten har vi inte möjlighet att förvara dem kallt.

31/03.
Bill har kommit ombord. Nu är det dags att försöka klarera ut ur landet. Bill
anlände till St. Kitts med flyg men måste finnas med på vår ”crew list” när vi
lämnar landet. Det är visserligen lördag men man blir lite trött när man blir
skickad från immigration till customs och sedan tillbaka till immigrations igen
för att alla papper slutligen ska stämma. Men vi ”yachties” bidrar till att
hålla sysselsättningen på en lite högre nivå än som är nödvändig.
På eftermiddagen lämnar vi huvudstaden Basseterre och går till Salt Beach några
NM söderut. På en bar här firar man ”Full Moon Party” och vi vill gärna uppleva
detta. Proffsigt uppträdande av styltdansare, bra musik, goda smårätter och
lagom starka drinkar gör att vi njuter av kvällen i fulla drag.

När det blev mörkt tändes en brasa vid stranden.

01/04.
Ytterligare en fantastisk dag. Idag ska Bill få visa att han kan fiska. Vi
seglar mot St. Barth och Bill lägger ut tre fiskelinor med olika beten. Tyvärr
är det väldigt mycket sjögräs på vattenytan. Havet översvämmas av någon sorts
miniblåstång som väldigt gärna fastnar på fiskedragen. Bill och Fredrik har
fullt upp med att rensa fiskelinorna. Men framåt eftermiddagen ger rensandet
resultat. På ett ögonblick har tre Dorados (Mahi-Mahi eller Guldmakrill) fastnat
på de tre olika betena. Och vi lyckas få alla tre ombord.
A great day of fishing!

Doradon är en
stimfisk och vi lyckas tydligen träffa på stimmet just som de blir sugna på
middag. Efter att vi rensat fisken får vi dessutom se några valar blåsa. Tyvärr
kommer de aldrig riktigt nära utan är kanske fyra hundra meter bort. Till
kvällen ankrar vi utanför St. Barths huvudstad Gustavia och bjuder S/Y Ellens
besättning på middag. Det blir förstås grillad Dorado, caesarsallad och hemlagad
äppelpaj till efterrätt.

02/04
Vi tar jollen in till huvudstaden Gustavia. St Barthélémy (döpt efter Columbus
bror Bartolomeo), mera känd som St Barts blev svenskt 1784 men köptes tillbaka
av Frankrike hundra år senare för 80000 francs. Gatuskyltar på svenska finns
kvar och vi vandrar på Nygatan och Östra Strandgatan. Det känns inte särskilt
Västindiskt utan mera som att vara på franska rivieran. Exklusive butiker som
Prada och Hermès ligger tätt.

Street signs in Gustavia

Montserrat, Nevis, St Kitts and St Barts

24/03 and 25/03. We are anchored
and taking it easy. We read books and have a good time. We also upload the
latest “blog”. In countries where internet through Swedish operators
costs a fortune, you have to use wi-fi from any location on land. An antenna onboard
is very good at snapping up wi-fi signals, but unfortunately, usually a
password is required to use it. We have to go to a restaurant or bar ashore, order
coffee or a beer while requesting the password. The quality of the wi-fi varies
greatly. After visiting three restaurants eating ice-cream, drinking a beer and
eating lunch, the logbook is finally uploaded four hours later.

26/03. We are leaving Jolly Harbour
this time. We plan to come back in April to prepare for the Atlantic transit. We
continue to Montserrat. Montserrat was discovered by…… yes guess who?
Right! Columbus in 1493. He thought that the island reminded him of the
surroundings around the monastery of Montserrat in Spain, so he named the
island after it.

We anchor in the bay of Little Bay
on Montserrat NV coast, after a wonderful sailing day. Hurricane Hugo hit the
island in 1989 and about 90% of the settlement was destroyed, and when the land
was rebuilt, the volcano Soufrière Hills woke up with volcanic eruptions in
1995, after having been sleeping for 400 years, leaving two thirds of the island
uninhabitable. The capital of Plymouth on the southern part of the island was
abandoned and is today buried in ash.

Following the usual customs
clearance, immigration and port authority’s procedures, we have a quiet dinner
on board. Unfortunately, the surroundings are not calm. There are swells, ie waves
rolling into the bay. But it’s not the worst swell we’ve experienced so we’ll
sleep pretty well anyway.

27/03. We do a trip on the island
together with the crew in Swedish S / Y Isa. Joe Phillip is a nice guide on the
island and is driving us around for half a day i.e., to those parts of the
island that are not closed due to the volcano. We visit the volcanic
observatory and watch a video about volcanic activity. We continue the tour to
Joe’s old hometown that he had to leave 21 years ago. He shows us pictures of
how it looked like before the volcanic eruptions started in 1995 and we compare
how it looks today. The vegetation/forest/jungle has taken over the whole
village so you can only glimpse the houses between all the greenery. Nobody is
preventing people from moving back today, but Joe considers the risk to be too
big. The volcano can get a new outbreak at any time.

28/03. Again another great sailing
day. Perhaps the best we’ve had in the Caribbean! We are sailing towards a new
country in a nice broad reach of 5-7 m / s, and moor at a buoy outside
Charleston on the island of Nevis. The country is called “St. Kitts and Nevis”
and consists of two islands with the same names. We can’t clear into the
country because it’s half a “national holiday”. The kids on the
island have some large sporting events. We have to stay aboard until the next
day. In some countries, visiting the island without being cleared in, is seen
as a serious crime. How they consider this in Nevis, we don’t want to find out.

29/03. Probably it was not a
serious crime to walk around a little in the city without being cleared in,
because today we are not able to clear in either. The Immigration’s computer
has stopped working, and instead of clearing us manually, we are told to clear
in at St. Kitts when we arrive there. We ask whether we can move freely on the
island, the female officer says “Certainly. Now you have talked to me. ”We
visit the Hamilton Museum and learn more about the island’s history and, in
particular, about Alexander Hamilton who grew up on the island. He travelled to
America to study, stayed and was one of the wise men who set up rules and
regulations for what would become the United States of America. Maybe that’s
not something you have thought about, but he’s on the US $ 10 note. We will never
forget that now!.

30/03. We sail to St. Kitts and
anchor outside the marina in the capital Basseterre. Two large cruise ships are
moored at the cruise pier and the city is filled with cruise passengers i.e.,
the section built for cruiser tourists the “Cruises Mall”. After
visiting the immigration office we take a taxi to a supermarket to do
provisioning. Our American friend Bill will sail with us for two weeks and
arrive tonight.

The selection at the food stores
varies widely between countries and is always a surprise. Sometimes there is
only the most “necessary” i.e., canned food, chips and beer.
Sometimes there is a fantastic fine selection. Very few stores have fresh meat
and the vegetable supply is contrary to what one may think limited. Meat and
fish are mostly frozen. We buy fruits and vegetables in the local market. These
vegetables have never been stored cold, and therefore we think they will last
longer because we cannot keep them cold on the boat.

31/03. Bill has boarded. It’s time
to try to clear out of the country. Bill arrived at St. Kitts by air but must
be on our “crew list” when we leave the country. It’s during the
weekend, and they tend to run a bit slower “On Island Time” and you get a
little tired of the slow process when you are sent from immigration to customs
and then back to immigration again so that all the papers will finally be
correct. But the “yachties” help keep employment at a slightly higher
level than is necessary.

We leave the capital Basseterre in
the afternoon and go to Salt Beach some NM south. They celebrate “Full
Moon Party” here and we would like to attend. We really enjoyed the
evening with good music, delicious snacks and good drinks.

01/04. Another great day! Today,
Bill must demonstrate he can fish. We sail toward St. Barth and Bill put out
three fish lines with different baits. Unfortunately, there is a lot of seaweed
on the water surface. Bill and Fredrik are busy cleaning the fishing lines. But
in the afternoon, the cleaning gives result. In a moment, three Dorados (Mahi-Mahi
or Gold Mackerel) are caught on the three different baits. And we manage to get
all three on board. Dorado is a school fish and we manage to hit the school
just as they are looking for dinner. When we have cleaned the fish, we see a
whale blow. Unfortunately, it is never really close, but maybe four hundred
meters away. In the evening we anchor outside St. Barth’s capital Gustavia and
invite S / Y Ellen’s crew for dinner. Of course, we serve the yummy fresh grilled
Dorado, Caesar salad and homemade apple pie for dessert.

02/04 We take the dinghy into the
capital Gustavia. St Barthélémy (named after Columbus brother Bartolomeo), more
famous as St Barts became Swedish 1784 but was bought back by France a hundred
years later for 80000 francs. Street signs in Swedish remain and we are walking
on Nygatan and Östra Strandgatan. It does not feel particularly Caribbean but
more like being on the French Riviera. There are plenty of exclusive stores
like Prada and Hermès along the street.

06/03. Vi vaknar tidigt (sov vi något
i alla dyningarna?) och seglar norrut längst kusten. Plötsligt tjuter larmet
för hög vattennivå i kölen. Ojdå! Har vi sprungit läck? Är det sötvatten eller
sjövatten? Snabbt konstaterar vi att det är sjövatten och efter lite
läcksökning hittar vi boven: Det är watermakerns primärpump som sprungit läck och
trycker ut vatten med 5 Bars tryck. Men när vi stoppar watermakern så lugnar
allt ner sig. Tur att vi har reservpump med oss. Efter någon timmes mekande är
allt tillbaka i rutin igen. Vi ankrar utanför Pointe Malendure som ligger på
kusten innanför Pigeon Island.

07./03. Vi lyckas ta jollen iland
för lite promenad och en shoppingrunda. Det är alltid något man behöver i
matväg. Grönsaker som inköpts i ”air conditioned” butiker mognar redan innan
man får dem ombord, och dagen efter är de nästan övermogna. Bäst är att handla
i de lokala frukt- och grönsaksstånden där frukten aldrig har varit under kyla,
då håller de bättre.
GAS! GAS! GAS! Maria känner gasoldoft i sittbrunnen men konstigt nog inte nere
i båten när hon kollar. Fredrik håller med och undersöker saken. Det visar sig
att reduceringsventilen på gasolflaskan korroderat sönder och börjat läcka. Som
väl är så förvaras gasolflaskorna i ett utrymme utombords så det var aldrig
någon risk för gasexplosion inombords. Konstigt hur aggressivt klimatet är här
jämfört med hemma. Tur att vi har reserv regulator med oss. Som ni märker blir
livet lite lättare om man har med sig reserver till ALLT som möjligtvis kan gå
sönder. Känt gammalt seglarordspråk som verkligen stämmer i de förhållanden som
råder här: ”Allt som kan gå sönder går sönder, allt som inte kan gå sönder går
också sönder!”

08/03. Vi ligger kvar. S/Y Ellen ansluter
och vi snorklar tillsammans ute på Reservat Cousteau, Pigeon Island.
Snorklingen är det bästa vi träffat på hittills och vi glädjer oss att få se Jacques
staty nere på botten, på 8 meters djup.
Jacques Cousteau

Maria snorklar
Tyvärr har inte stadens myndigheter
fattat att man måste göra stranden tillgänglig för båtfolket om man vill att
affärslivet skall blomstra. Det finns bara en ogästvänlig brygga för jollarna
och den vill dykklubbarna ha för sig själva. Därför blev det väldigt få besök
iland här.

09/03. Förbenat också! L Vår jolle inklusive
motor och ankare är stulna!!!! Vi har
slappnat av och för en gångs skull inte låst fast den med stål wire och hänglås
som vi brukar. Under natten har någon kapat surrningslinorna. Lite tröstas vi
av att Moderna Försäkringar gör en elegant och snabb insats och beslutar att
jollen ersätts till ca 85 %. Motorn ersätts inte för då skulle vi haft en extraförsäkring
som vi tyvärr aldrig blev upplysta om.
Vi seglar iväg till Deshaies och får en fantastiskt fin segling. Men när vi
försöker ankra på stenbotten i viken utanför Deshaies går ankarkättingen av.
Tur att vi har reservankare med oss. Vissa dagar kunde man varit kvar i slafen…

10/03. Vi får hjälp av
”jultomten” S/Y Ellen som blåst upp sin reservjolle och generöst lånar ut den
till oss på obestämd tid. Nu är vi mobila igen och det känns väldigt bra. Även
om vi får träna musklerna genom att ro iland. Att simma med fyllda matkassar på huvudet lockar
oss inte. Salsa och Ellen organiserar ”sökdykning” efter ankaret med lufttuber.
Efter någon halvtimmes dykning har Göran och Fredrik återfunnit Salsas ankare och
15 meter kätting som satt kvar och dessutom bärgat det. Vi firar med en väldigt
trevlig restaurangmiddag tillsammans med Ellen Najad, Ellen Arcona och norska
Ode. När vi lämnar restaurangen efter att ha betalat och rest oss insisterar
restaurangchefen på att vi måste smaka på hans väl lagrade rom. När hände detta
oss senast i Sverige? Men, det är kanske inte ens är tillåtet? Hur ska sådant
här beskattas?

11/03. Vi går ” på tur”.
Besättningen på Oda förklarar att på söndagar är det obligatoriskt med en
”tur”. De organiserar en rask söndagspromenad upp till botaniska trädgården som
ligger på berget ovanför bukten där vi ankrat. Besöket var väl värt
ansträngningen, blommor och papegojor samsas i en mycket trevligt arrangerad
park. Vi känner igen många växter som blomkruksväxter hemifrån.
Fåglarna gillar Fredrik

Grönt är skönt!

Lars från Oda gör en kvalificerad analys varför ankarkättingen sprang av och
hjälper sedan Fredrik att smörja upp Salsas ankarspel. Spelet skall slira vid
överbelastning men friktionsbromsen hade permanentbromsat pga. dåligt skött
underhåll. Tack Lars! Det är alltid skönt att få en förklaring när något
ovanligt och oväntat inträffar.

12/03. Vi säger farväl till
Frankrike, till EU och till fri roaming och seglar till Antigua och Bermuda. Landet
var tidigare brittiskt men blev självständiga så sent som 1981. Jolletjuvarna på
Guadeloupe kommer vi inte att sakna men väl alla trevliga människor som vi mött
den senaste månaden. Efter underbar halvvindssegling till Antigua ankrar vi i
historiska Nelson Dockyard i English Harbour. Det är inte utan att Salsa känner
sig liten i sällskapet. Här ligger många mega super yachter där Salsa lätt går
in i bagageutrymmet. Säger man att vi är storlek 43 (fot) tror människor man
möter att man pratar om längden i meter.

13/03. Intensiv dag! Först måste en ny jollemotor anskaffas
innan Fredriks armar blir längre än benen. Sedan måste en tekniker titta på
generatorn som börjat ryka svart när den går på full last. En ny motor inköps
till överpris, trots prutning. Vi köpte en 2-taktare på 9.8 hp, konstigt nog
utan några större protester från Salsas miljöansvarige (som är Maria). Men en
2-taktare låter ju mindre och bättre än en 4-taktare. Generatorteknikern heter
Wesley och gör ett bra jobb. Men undersökningen slutar med att generatordieseln
är sliten och behöver renoveras. Något som inte låter sig göras medan vi är
här. Vi får tills vidare köra generatorn på lite lägre belastning och sedan
renovera den när Salsa kommit hem igen.

Vi letar efter ett ställe att fylla på gasolflaskorna.

14/04. Medan Fredrik sätter igång den nya motorn gör Maria
en utflykt till huvudstaden St John. Lokalbussarna är privatägda små minibussar
som man vinkar på vid vägkanten så stannar de. Varhelst man vill stiga av ropar
man ”Bus Stop!”, så stannar chauffören bussen. I St John ligger de stora
kryssningsfartygen och området runt kryssningsterminalerna är fyllda med duty
free shops med tyngdpunkt på diamanter och parfym. Här trängs man med enbart
turister. Promenerar snabbt därifrån till Market Street och skillnaden är
total, här säljer lokalbefolkningen frukt och grönsaker på gatan och
bebyggelsen är långt ifrån upprustad.

Nelson Dockyard i English Harbour finns med på UNESCO.s
världsarvslista och utgör dessutom en National Park. Örlogsbasen började byggas
av britterna 1725 för att vara deras starka fäste i krigandet om herraväldet
över de mindre Antillerna. Basen övergavs slutligen av Royal Navy 1889. Sedan
1950-talet har en historisk restaurering pågått, ett museum har ställts
iordning och området är nu fullt av skyltar som talar om vad husen tidigare har
tjänat för syfte. Dessutom finns här ett flertal vandringsleder inom
nationalparken. Vi provar en av dem och besöker resterna av Fort Berkley som en
gång försvarade inloppet till English Harbour. Idag finns det bara en enda kanon kvar.

Nelson’s Dockyard

Utsikt över English Harbour

15/03. Vi tar jollen ut till mynningen av English Harbour
för ett svalkande bad. Inne i hamnen där vi ligger ankrade är det utan tvekan
obadbart! Vi äter en god middag på terrassen vid vattnet på Admiral’s Inn.

Guadeloupe and Antigua

06/03. We wake up early (Did we
sleep anything at all in the swells?) and sail north along the coast. Suddenly,
the alarm get off indicating high water level in the keel. Oops! Do we have a
leak? Is it fresh water or sea water? Quickly, we note that it is sea water and
after a bit of investigation, we find the problem: it’s the primary pump of the
watermaker that was leaking and is pressing out the water with 5 bar pressure. Everything
returns to normal when we stop the watermaker. The good thing is that we have a
spare pump with us. After an hour of repair all are back to routine again. We
anchor at Pointe Malendure, located on the coast opposite the Pigeon Island.

07./03.We take the dinghy ashore
for a walk and shopping. There is always some food you need. Vegetables
purchased in “air conditioned” stores are maturing even before you
get them on board, and the day after they are almost overripe. It is best to
shop at the local fruit and vegetable markets in which the fruit has never been
under cold conditions, they will last longer.

GAS! GAS! GAS! Maria smells gas in
the cockpit but it’s strange we don’t smell anything down in the boat. When
Fredrik is investigating it turns out that the pressure reduction valve on the
gas bottle has corroded apart and started to leak. The gas bottles are stored
in a space out on the deck so there was never any danger of gas explosion
inside. Compared to home, the climate here is very aggressive. The good thing is
we have a spare reduction valve with us. Life is a little bit easier if you
have spare parts on board to everything that can possibly break. “Anything
that can break is broken, everything that cannot break will also get broken!”
This is a say that certainly is true in the conditions prevailing here.

08/03.
We stay in the bay. S/Y Ellen arrives and we snorkel in the marine reserve
Cousteau, Pigeon Island. The snorkelling is the best so far, and we are pleased
to see Jacques statue at 8 meters deep down at the bottom. Unfortunately, the city
authorities have not realized they need to make the shore available for the
boat people if they want more business. There is only one poor pontoon which
the diving boats want to have for themselves. Therefore, we are doing very few
visits ashore here.

09/03;
Damned! Our dinghy including motor and anchor are stolen!! We have got lazy and
for once not locked it with steel wire and padlock as we usually do. Overnight
someone has cut the lines to the dinghy. We get some comfort by the Insurance Company
who makes an elegant and rapid response, and decides that the dinghy is
replaced to about 85%. The engine will not be replaced because we would have
needed an extra optional insurance that we unfortunately were never told of. We
get a fantastic sailing when we sail off to Deshaies. The anchor chain breaks when
we try to anchor on the stone bottom in the bay of outside Deshaies! The good
thing is we have spare anchor with us. It’s better to stay in bed some
days……

10/03.
“Santa Claus” S/Y Ellen is visiting us! They have blow air in their
spare dinghy and generously lends it to us. We are now mobile again and it
feels very good. Although we get some workout by rowing ashore. Swimming with
heavy grocery bags on our heads doesn’t attract us. Salsa and Ellen organizes a
“search dive” with air tanks for the anchor. After half an hour’s
scuba diving Göran and Fredrik found the anchor and the 15 meters chain and salvaged
it. We celebrate with a very nice restaurant dinner together with the crews on S/Y
Ellen, Ellen Arcona and Norwegian S/Y Oda. When we have paid and are about to
leave the Manager of the restaurant is insisting that we must taste his old
matured rom. When did this happen to us last time in Sweden? However, it may
not even be allowed? How should such a thing be taxed?

11/03
We go for a “tur”. The crew of Oda explains that on Sundays, it is
mandatory with a “tur”. They organize a brisk Sunday walk up to the
Botanical Garden which is located on the hill above the bay, where we are anchored.
The visit was well worth the effort, flowers and parrots in a very nicely
arranged park. We recognize many of the plants we have in small pots at home.
Lars from Oda makes a qualified analysis of why the anchor chain was broken and
helps us to lubricate the windlass. The windlass is designed to slip at
overload but the friction brake had permanently parked due to poorly managed
maintenance. Thank you Lars! It’s always nice to get an explanation when
something unusual and unexpected happens.

12/03
we say farewell to France, to Europe and to the free roaming and sail to
Antigua and Barbuda. The country was previously British but became independent
as late as 1981. We will not miss the Dinghy thieves on Guadeloupe, but we will
miss all the nice people we have met in the last month. After a wonderful beam
reach sailing to Antigua we anchor in historic Nelson’s Dockyard in English
Harbour. Salsa feels very small. She is surrounded by many mega super yachts
where Salsa easily goes into the luggage compartment. If we say that we have a
size 43 (feet) boat, people think you mean that you’re talking about the length
in metres.

13/03.
A busy day! First, a new dinghy engine ordered before Fredrik’s arms get longer
than his legs. Then arrange for a technician to look at the generator who has started
to release black smoke when it runs at full load. We did purchase a new motor (to
over price), despite a discount. We bought a 2 stroke outboard engine at 9.8
hp, without any major protests from Salsas environmental Manager (Maria). But a
2-stroke engine sounds less and is better than a 4-stroke engine. Generator
technician Wesley did a good job. Unfortunately the generator diesel is worn
and needs to be renovated. This cannot be done while we are here. We’ll have to
run the generator at a little lower load and then renovate it when Salsa comes
home again.

14/04
While Fredrik starts up the new engine Maria takes a trip to the capital city
St. John. Local buses are privately owned small minivans that you flag down
anywhere at the roadside. Wherever you want to get off you shout “Bus
Stop!”, and the driver will stop the bus. The big cruise ships are moored
in St John and the area around the cruise ship terminal is filled with duty
free shops, with main focus on diamonds and perfume. This is a crowded area
with only tourists. Quickly walking away to the Market Street instead and the
difference is total. The local people sell fruits and vegetables on the street
and the buildings are far from being restored.

Nelson
Dockyard in English Harbour is listed on UNESCO’s world heritage and
constitutes a National Park. The naval base was built by the British in 1725 to
be their stronghold in struggle for supremacy over the Lesser Antilles. The
base was finally abandoned by the Royal Navy in 1889. Since the 1950’s, a
historic restoration has been ongoing and a museum built. There are several
hiking trails within the National Park. We try one of them and visit the
remains of Fort Berkley who once defended the entrance to English Harbour. Today,
there is only a single canon left.

15/03. We take the dinghy out to the entrance of
English Harbour for a swim. Inside the harbour the water doesn’t look very inviting
for a bath. We eat a nice dinner at the waterfront terrace at Admiral’s Inn.

19/02. Vi provianterar under förmiddagen och lämnar sedan Pointe
à Pitre. Vi vill snorkla och går ut och ankrar vid den lilla ön Ilet du Gosier.
Tyvärr är sikten i vattnet dålig så snorklingen avslutas snabbt. Medan
middagsgrillningen förbereds visar en ankrad segelbåt nödsignaler genom att en
man höjer och sänker båda armarna. Fredrik gör genast en brandkårsutryckning
med jollen. ”Nödläget” visar sig inte vara allvarligt. Tre unga fransmän har
kört slut på dieseln på sin segelbåt, vill inte segla och får skjuts in till
land för att hämta mer diesel.

20/02. Vi vill segla sydost till Marie-Galante en ö som
tillhör Guadeloupe, men vindriktningen är ogynnsam. Hård bidevind. När delar av
vår nya besättning inte njuter av de stora vågorna faller vi i stället av och
seglar till Les Saintes igen. Vinden friskar i och i en squall blåser det 17
m/s. Då är det skönt att ha vinden akter om tvärs. Vi ser att squallen är på
väg mot oss så vi hinner i god tid minska på seglen. Vi lyckas få en boj i
viken Anse du Bourg. Tyvärr är det väldigt gungigt vid bojen, för att uttrycka
det milt. Ännu en gång åker vi berg och dalbana hela natten.

21/02. Louise och Viktor hyr skotrar och utforskar ön under
förmiddagen. Till lunch blir vi gamlingar upphämtade och vi åker tillsammans
till den fina lilla snorklingsviken vid Pain de Sucre. Snorklingen är lika fin
som tidigare och vi njuter av alla fiskarna. Det kommer som vanligt en
störtskur, men den håller bara på i några minuter. Kvällen avslutas med en
alldeles utmärkt restaurangmiddag på en fransk krog i hamnen.

22/02. Vi ligger kvar vid Les Saintes ytterligare en dag i
väntan på att vinden ska avta något.
Nu är det bestämt att Salsa ska seglas hem till Sverige i vår. Planen för
atlantöverfarten är att lämna Antigua runt den 1.a maj och segla 2200 NM till
Azorerna där besättningen får smaka på den lokala ölen och vila sig lite innan
vi seglar vidare 1200 NM till södra England. Maria kommer inte att krossa
Atlanten en andra gång, så nu finns det plats ombord för nya seglingssugna
besättningsmedlemmar. Har du tid och är intresserad av att segla över Atlanten med
Salsa så är du välkommen att i närtid höra av dig till Fredriks hotmail-adress;
figge_h@hotmail.com. Fredriks glocalnet-adress (fredrik.hallstrom@glocalnet.net)
fungerar tyvärr inte längre.

23/02. Nattbestyr igen! Vinden är frisk och tillsammans med
dyningarna som rullar in i viken från ett helt annat håll sliter det mycket på
bojförtöjningen. Efter att vi mitt i natten, på Marias initiativ, kontrollerat
slitaget av förtöjningen funderar vi på hur vi bäst kan förstärka den. Då hörs
en dov smäll och förtöjningstampen är avsliten. Otroligt så fort det gick från
av vi först såg slitmärken på den. Som väl är har vi en backup-tamp kopplad i
bojen men den kommer inte att hålla särskilt länge. Vi får förtöja i bojen med
ankarkättingen som vi brukar använda till jollens ankring. Vi är uppe alla fyra
och hjälps åt på däck och alltsammans tar cirka en timme. Efter det får vi sova.
På morgonen lämnar vi Les Saintes och kryssar i frisk vind till Pointe à Pitre.

24/02. Tänk så skönt det är att vakna till ankars på en lugn
ankarplats. Efter att under flera nätter ha blivit sjörullade vid Les Saintes
känns det som himmelriket att vakna till vågors stilla kluckande utanför
marinan i Pointre à Pitre. Humöret stiger åtskilliga grader! Under dagen tar vi
jollen in till Pointe à Pitre. Vi passerar grönsaksmarknaden nere i hamnen där
kommersen är i full gång och vi stannar och tittar på alla de vackert upplagda
frukterna och grönsakerna.
Entrén till marknaden.
En fröjd för ögat!

Vi passar på att köpa härliga avokador, som inte
alls liknar de små svarta vi har hemma. Dessa är gröna och släta och i storlek
större än en grapefrukt. Vi gör ett minnesvärt besök på Memorial ACTe (The Caribbean
Center of Expressions and Memory of the Slave Trade and Slavery), som är ett
nybyggt museum (invigdes av Frankrikes president i maj 2015), där slaveriet i
världen beskrivs på ett väldigt informativt sätt. Tänk så mycket grymhet vi
människor kan komma på.
Mémorial ACTe

Efter en trevlig lunch på yachtklubben beser vi staden,
som vi inte blev så förtjusta i. Slitna hus och affärer som är stängda redan
efter lunch på en lördag.

25/02. Kors i taket! Under två veckor har vi försökt boka
plats i marinan Bas du Fort, men bara mötts av svaret att det är fullbelagt. Plötsligt
har situationen nu ändrats och vi får en utmärkt bryggplats och dessutom bra
assistans vid förtöjningen. Salsa har stått på kö i tre veckor för att få bli
upplyft på land så vi kan måla på ny bottenfärg. Tyvärr är kölistan lång och
det finns många båtar före Salsa. Här måste brukas list.
Det är dags för Louise och Viktor att lämna oss för att resa hem och arbeta.
Det har varit väldigt trevligt att ha dem ombord och vi önskar dem välkomna
tillbaka.

26/02. Varför ska man ligga i en
marina? Egentligen är det mycket skönare, svalare och lugnare och billigare att
ligga till ankars. Svaret är att vi vill tvätta sängkläder, fylla på förrådet
av färskvatten, fulladda batterierna, få tillgång till Wi-Fi och proviantera.
Visst har vi tvättmaskin ombord men sängkläderna blir lite mycket för den.
Dessutom behöver tvättmaskinen färskvatten och det snålar vi med ombord trots
att vår watermaker kan göra 60 liter i timmen. Men då måste vi köra generatorn
för att få tillräckligt med ström.
Dagen blir en riktig underhållsdag där allt utom provianteringen hinns med. En
tråkig men nödvändig dag i en seglares liv.

Pointe-à-Pitre, Guadeloupe

19/02. we leave
Pointe à Pitre in the morning after doing provisioning. We want to snorkel and
anchor outside the small island of Ilet du Gosier. Unfortunately, the
visibility in the water is poor so we are not snorkelling very long. While we
are preparing the barbecue dinner, an anchored sailboat shows emergency signals
by raising and lowering both arms. Fredrik leaves immediately with the dinghy
and goes over to them. The “Emergency” is not serious. Three young
Frenchmen have run out of diesel. Fredrik offers them a lift ashore to pick up
more diesel.

20/02. We
want to sail southeast to Marie-Galante, an island belonging to Guadeloupe, but
the wind direction is unfavourable. Hard close reach. We fall off when parts of
our new crew do not enjoy the big waves, and instead we sail to Les Saintes
again. The wind increase and we get a squall of 17 m / s. It’s nice to have a
following wind. We can see the squall heading for us which means we have time
to reef the sails. We manage to get a buoy in the bay of Anse du Bourg.
Unfortunately, to put it mildly, it’s very bumpy. Once again we go roller
coaster all night.

21/02.
Louise and Viktor rent scooters and explore the island in the morning. At
lunch, the oldies are picked up and we go together to the beautiful little snorkelling
bay at Pain de Sucre. The snorkelling is as nice as last time. Suddenly it’s
pouring down. But it only lasts for a few minutes. In the evening we have an excellent
dinner at a French restaurant.

22/02. We
are staying at Les Saintes for another day, waiting for the wind to calm down.
We have decided that Salsa will sail home to Sweden again this spring. The plan
is to leave Antigua for the Atlantic crossing around the 1.st of May and sail
2200 NM to the Azores. Here the crew can taste the local beer and rest a little
before we continue the 1200 NM to southern England. Maria will not cross the Atlantic
Ocean a second time, so there is place for new sailing crew members. If you
have time and are interested in sailing across the Atlantic with Salsa, please
write to Fredrik at: figge_h@hotmail.com. Fredrik’s glocalnet address is not
working any longer!

23/02.
Night chores again! It’s very windy and along with the swells that roll into
the bay from a different direction, the mooring ropes get worn. On Maria’s
initiative, we check the mooring in the middle of the night. We realize we need
to strengthen it. A bang sounds and the mooring line is gone. Unbelievably! It
happened very quickly. We have a second backup line attached to the buoy but we
realize it will not last very long. We use the anchor chain that we usually use
for the anchorage of the dinghy and tie it to the buoy. All four of us are up on
the deck and it takes us an hour to fix it. Finally we can get to sleep. We
leave Les Saintes in the morning and tack in moderate wind to Pointe-á-Pitre.

24/02. How
nice isn’t it to wake up anchored in a quiet bay. After having been saddled at
Les Saintes for several nights, it feels like heaven waking up to the calm sound
of the waves outside the marina of Pointre a Pitre. Our mood is much better! During
the day we take the dinghy to Pointe á Pitre. We walk through the vegetable
market in the harbour, where the commerce is ongoing and we stay and look at
all the beautifully displayed fruits and vegetables. We buy fantastic avocados,
which are not very similar to the small black ones we have at home. These are
green and smooth and in size larger than a grapefruit. We make a memorable
visit to Memorial ACTe, a newly built museum (inaugurated by the President of
France in May 2015), where slavery in the world is described in a very
informative way. It is unbelievable how much cruelty humans can create. After a
nice lunch at the yacht club, we visit the city, which we were not so fond of.
Houses in need of maintenance and shops closed already after lunch on a
Saturday.

25/02. Surprise!
For two weeks, we have tried to make a reservation for a berth in the marina
Bas du Fort, but every time we have received the same answer that it is full.
Suddenly, the situation has changed and we get an excellent berth and also very
good service when mooring. Salsa has now been on a waiting list for three weeks
to get out of the water so we can paint new antifouling on the bottom of her.
Unfortunately, the list is long and there are many boats before Salsa. We will
have to use a stratagem.
It is time for Louise and Viktor to leave us and go home and back to work. It
has been very nice to have them aboard and we wish them welcome again.

26/02. Why
should you stay in a marina? Actually, it is much more beautiful, fresher, calmer
and cheaper to be anchored. The answer is that we want to wash our bed linen,
refill our supply of potable water, charge our batteries to 100 %, access
Wi-Fi, and do provisioning. Yes, we have a washing machine on board, but the
bedding will be a bit too much for it. In addition, the washing machine needs
fresh water, and that is rationed on board even though our water maker can make
60 litres per hour. But to run the watermaker we need to run the generator to
get enough power…

It’s a day
of maintenance. A boring but necessary day in a sailor’s life.

23/01. Den
uppmärksamme följaren har kanske noterat från förra veckans bilder att Fredrik
bytt till en för långseglarlivet mer passande frisyr. Konstigt nog har ingen
velat kommentera detta på bloggen. I verkliga livet har kommentarerna varierat
men Fredrik är mest nöjd med kommentaren att han ser yngre ut och påminner om
Daniel Craige. 😉 Planeras det fler Bond-filmer? Vi läser alla kommentarer och
gläds åt dem.

24/01. Vi ligger fortfarande ankrade
i bukten utanför Le Marin. Här ligger hundratals båtar till ankars. Nästan alla
verkar vänta på reservdelar. Tyvärr verkar inte alla ha den goda smaken att ta
en stor runda till sjöss när toatanken är full så vi avstår gärna från bad. Vi
lämnar ankarplatsen och återförenas med våra vänner på katamaranen Rua i viken utanför
St. Anne.

25/01 –26/01. Vi ligger till
ankars, vi badar, vi fixar med småsaker på båten och vi väntar på segel. Efter
kontakter med avsändaren, bror Hadar, visar det sig att DHL inte hämtat seglet
den 22/01 som de utlovat utan först den 24/01. Puh! Nu verkar deras utlovade
fyra dagar leveranstid växa till ….

27/01. Tristess är ingen bra
grogrund för att spara pengar. Eftersom vi kan surfa fritt inom Martinique har
Maria lyckats lokalisera en firma som säljer Stand Up Paddleboards (SUP). Vi
hyr en bil och far dit med våra personliga smakråd från grannbåten. Resan blir mycket
lyckad och förutom en mycket färgglad och fin paddleboard har vi med oss
diverse destillerade produkter efter ett väldigt trevlig och intressant besök
på Depaz rom destilleri som inkluderade avsmakning av ett urval av deras rom.

Degustation!

28/01. Tyvärr! Det blåser för
mycket för att testa den nyinköpta leksaken. Synd. Medelvinden är ca 11 m/s och
i byarna är det över 15 m/s. Det blir i stället underhållsdag på båten. Men man
får hålla hårt i vaxflaskan. Annars blåser den omkull.
Båten rengörs och vaxas.

Maria åker in till
fastlandet för en ”power walk” med våra vänner Tim och Helen. Vi går en timme i
”skogen” längs med havet och kommer fram till den mest berömda stranden på
Martinique: Grande Anse des Saline, där vi tar oss ett dopp. Här samlas
turister och lokala familjer och umgås och äter söndags middag på stranden. Vi blir
bjudna på sockerrör, sugar canes. Man tuggar och tuggar och det är sött och
gott.

29/01. Dagen blir en upprepning
av gårdagen. Men vi belönar oss själva med kort besök i land för att sträcka på
benen och stilla törsten med en lokal öl av märket Lorraine blond.

Gott med en öl! I St Anne.

På kvällen
får vi mejl att DHL försökt leverera seglet till North Sails i Le Marin, men
avvisats.

30/01. Efter några tidiga
telefonsamtal kommer vi överens med DHL att de ska leverera seglet direkt till
oss. Och det fungerade. Seglet är ombord vid lunchdags, visserligen väldigt
mycket senare och till ett mycket högre pris än DHL utlovat från början och
därtill pålagda tullavgifter på några tusen (inom EU ???).

Hurra! Äntligen kom seglet från Sverige!

Vi bestämmer oss för
att segla vidare direkt. Men säg den lycka som varar. Strax efter lättning
tjuter motorlarmet. Kylvattnet är överhettat. Vi stoppar motorn, seglar för
genua och ankrar utan motor i bukten i St Anne igen. Vid närmare undersökning
har kylslangen från sjövattenfiltret till motorn lossnat, motorn får inget
sjökylvatten alls. Efter att Fredrik åtgärdat det primära problemet visar sig impellern
lidit mycket av att gå torr. Den behöver bytas ut.

Fredrik svettas i maskinrummet och den trötta impellern.

Men sedan verkar lugnet
infinna sig, klockan är fem och allt fungerar igen! Vi bestämmer oss för att
stanna en natt till och segla iväg tidigt imorgon bitti. Det är en konstig
värld vi lever i. Om man startar tio bilar från Umeå och ber dem köra till Rom
kommer säkert alla fram inom en vecka. Men om man utför motsvarande utmaning
för segelbåtar är det ingen som kommer fram (inte ens en HR 43 (Salsa) från
2004 som fått all omvårdnad som krävs). Och nu funderar man lite varför det
tillkommer en nolla i slutet på alla priser för båtar och marin materiel?

31/01. Vi ställer klockan på
04.30 och ger oss av i mörkret. Det blir en underbar segling
i vindar på
allt mellan 0-12m/s. När vinden är nere på 0 så stannar vi och reparerar
genuan. Fredrik slänger ut en fiskelina och det dröjer inte länge innan vi har
napp! En liten Wahoo (en typ av makrillfisk). Tyvärr sliter den sig precis när
vi ska håva upp den. Ingen fisk till middag ikväll! Vi ankrar utanför St Pierre (igen) och där klarerar vi ut från Martinique.

Still on Martinique

23/01. The
attentive follower may have noted from a picture last week that Fredrik has
changed to a sailing haircut. Nobody wanted to comment on the blog! Among the
boat people, the comments have varied, but Fredrik is most pleased with the
comment that he looks younger and reminds of Daniel Craige. 😉 Are
there any more Bond movies planned? We read all the comments on the blog and
look forward to them.

24/01. We
are still anchored in the bay outside of Le Marin. Hundreds of boats are anchored
here. Almost everyone seems to wait for spare parts. Unfortunately, not
everyone seems to have the good taste of taking a big round out to sea when the
septic tank is full so no swimming here. We leave the anchorage in the
afternoon and reunite with our friends at the catamaran Rua in the bay outside
St. Anne.

25/01
-26/01. We stay anchored, we are swimming and we fix with small things on the
boat while we are waiting for the sail. After contacts with the sender, brother
Hadar, it appears that DHL did not pick up the seal on 22/01 as they promised
but only on 24/01. Pooh! Their promised four days delivery time seems to
increase now ….

27/01. To
be bored is not a good basis for saving money. Since we can surf freely within
Martinique, Maria has managed to locate a company that sells Stand Up
Paddleboards (SUP). We rent a car and go there with our “personal shoppers” our
friends from New Zealand. The trip is very successful and in addition to a very
colourful and nice paddleboard we have various distilled products with us after
an interesting visit to the Depaz room distillery which included tasting a
selection of their rooms.

28/01.
Unfortunately it’s too windy to test the new toy. The average wind is about 11
m / s with a max of over 15 m / s. Time for maintenance day on the boat
instead. You have to hold on to the wax bottle or it will fly away. Maria takes
a “power walk” ashore with our friends Tim and Helen. We walk for an
hour in the “forest” along the sea and reach the most famous beach in
Martinique: Grande Anse des Saline, where we take a swim. Both tourists and
local families gather and socialize and eat Sunday dinner on the beach. We are
invited to test sugar canes. You chew and chew and it’s sweet and good.

29/01.
Today is a repeat of yesterday. But we reward ourselves with a short visit
ashore to stretch our legs and drink a local beer called “Lorraine blonde”. In
the evening, we are told that DHL tried to deliver the seal to North Sails in
Le Marin, but that it was rejected.

30/01.
After some early phone calls, we agree with DHL that they will deliver the seal
directly to us. And it worked. The sail is aboard at lunch time, albeit a lot
later and at a much higher price than DHL promised from the beginning and on
top of that a few thousand SEK in duty charges (within the EU ???). We decide
to continue sail directly. The happiness didn’t last very long.The engine alarm
sounds as soon as we have left the bay. The engine is overheated. We stop the
engine, sail with only the genoa and anchor without engine in the bay of St
Anne again. Upon closer examination, the cooling hose from the seawater filter
to the engine has been disconnected, the engine does not get any seawater water
at all. Fredrik fix the primary problem, but as the impeller went dry, it needs
to be replaced too. At five o’clock everything works again! We decide to stay
another night and sail away early tomorrow morning. It’s a weird world we live
in. If you start ten cars from Umeå and ask them to drive to Rome, everyone will
arrive there within a week. But if you perform the corresponding challenge for
sailboats, there is no one reaching Rome (not even a HR 43 (Salsa) from 2004
who has received all the necessary care). In addition one may wonder why there
is an additional zero at the end of all prices for boats and marine equipment
compared to corresponding things for cars?

31/01. We
set the clock at 04.30 and leave in the dark. It’s a wonderful sailing trip in
winds ranging from 0-12m / s. We stop and repair the genoa when the wind goes down
to zero. Fredrik throws out a fishing line and it does not take long before we
have a fish! A little Wahoo (a type of mackerel fish). Unfortunately, just when
we are going to take it up, it escapes. No fish for dinner tonight! We anchor
outside St Pierre (again) and clear out from Martinique.

01/01. Vi firar Nyårsafton på ”The
Lazy Turtle”, en väldigt trevlig restaurang iland. Trots att firandet slutade
en bit in på 2018 i Salsa’s sittbrunn så var alla uppe tidigt. Tomas, som
blivit katamaranfrälst, seglade iväg med Rua redan en stund efter kl. 07. Vi
andra kom iväg först en timme senare. Vi tar tid på oss nerför Grenadas
västsida och stannar för lunch och bad. På eftermiddagen förtöjer vi i marinan ”Le
Phare Bleu” (Den blå fyren) på Grenadas sydkust. Detta är en smakfull liten
resort med trevlig restaurang vid vattenbrynet. Sydkusten är vacker och består
av vikar som nästan kan beskrivas som fjordar. När Tomas återvänder till Salsa har
han med sig egenfångad gulfenad tonfisk.

Den smakar fantastiskt, både som Sashimi
och som tonfiskkotletter. Middagen är räddad denna kväll!

02/01. Stor städdag ombord. Nästan
14 dagar sedan vi låg förtöjda. När vi ligger i en marina och har tillgång till
färskvatten, passar vi på att tvätta både kläder, sängkläder och hela båten in-
och utvändigt. Saltvatten sliter mer på båten än man kunnat föreställa sig. Gelcoaten
blir snabbt matt. Även rostfritt stål täcks av ett rostfärgat ytskikt i de här
farvattnen. I marinan ligger det gamla svenska fyrskeppet Västra Banken. Hon
byggdes i Stockholm i början av 1900-talet och var i tjänst som fyrskepp i
svenska farvatten fram till 1970.

Under en period låg hon även i Gåshaga Marina
på Lidingö. Fyrskeppet fungerar numera som kafé och bar och rymmer även dusch
och toalett för marinans gäster.

03/01. Utflyktsdag. Vi hyr en
minibuss med Chaufför/guide för en hel dag. Guiden är väldigt kunnig och har
svar på allt om ön. Vägarna är dåliga, smala och kurviga så det tar tid att
förflytta sig, men ön är otroligt grön och vacker. Vi besöker Annandale
Waterfalls i regnskogen där några av oss tar ett dopp i det svalkande vattnet.

Vi
besöker också en distributionscentral för muskotnötter och en chokladfabrik där
vi fick se hela processen från att kakaonötterna skördades till färdig
chokladkaka. Visste ni att 90 % av världens muskotnötter kommer från Grenada? Inte
så konstigt att ”The Spice Island” är smeknamnet på ön.

04/01. När allt är tvättat,
vattentankarna fyllda och batterierna är fulladdade flyttar vi ut till en vik
nära marinan. Alltid när vi legat några nätter i en marina så längtar vi efter
att kunna ta morgondoppet i öppet vatten. Mellan båtarna simmar vi oftast men
vi använder jollen för att komma iland när vi ligger på svaj.
Tillsammans med de andra besättningarna på Ellen och Rua gör vi en
halvdagsutflykt till huvudstaden St. George. Det ligger två enorma kryssningsfartyg
i hamnen så det är mycket turister i farten. Vi besöker dessutom en
skeppshandel (till Fredriks glädje) och inhandlar diverse saker till båten, som
vi på förhand inte hade en aning om att vi behövde.

05/01. Dags att segla vidare. I
marinan finns både tull- och immigrationsmyndighet så utklareringen sköts
enkelt. Vi får tillstånd att ankra på Grenadas vatten ytterligare en natt och
en bit in på eftermiddagen ankrar vi strax norr om Halifax Bay, halvvägs upp på
västsidan av ön. Vattnet är kristallklart och eftermiddagen/kvällen ägnas åt
snorkling och test av lånad paddleboard. Det är inte helt enkelt att hålla
balansen på en uppblåsbar ”vindsurfingbräda”, men kul är det! Ytterligare en
”pryl” som behöver inhandlas!

06/01. Avsked är nästan alltid
tråkiga. Tänk att 18 dagar kan gå så fort! Allt har en ände …. Lena och Tomas
har seglat med oss sedan 19/12 men ska nu spendera några dagar iland innan det
är dags att flyga hem. Vi släpper av dem på en kaj och Maria fäller en tår när
vi seglar vidare. Fredrik nöjer sig med att säga att de kommer att vara
saknade.
Till kvällen ankrar vi i Chatham Bay på Union Islands västsida. Vinden är byig
8-14 m/s, men här ligger vi någorlunda skyddade. Varje gång som vi ankrar
förundras vi över det kristallklara vattnet. Trots att djupet är 10 meter ser
vi botten. Vattnet i Chatham Bay är inget undantag. Vi äter middag ombord och
för första gången sedan Salsa lämnade Sverige i augusti är vi bara två ombord
den närmaste veckan!

Grenada
01/01. We celebrate New Year’s Eve ashore at
“The Lazy Turtle”, a very nice restaurant. Although the celebration
didn’t end well into 2018 in Salsa’s cockpit, everyone was up early. Tomas, who
became a catamaran liker, sailed off with Rua already shortly after 7 am. We
onboard Salsa left an hour later. We take our time down the west side of
Grenada and stay for lunch and bath. In the afternoon we berth at the marina “Le
Phare Bleu” (The Blue Lighthouse) on Grenada’s south coast. This is an elegant
little resort with a nice restaurant on the waterfront. The south coast is beautiful
and consists of bays that can almost be described as fjords. When Tomas returns
to Salsa, he brings his own catched yellowfin tuna. It tastes fantastic, both
as Sashimi and as Tuna cutlets. We know what to have for dinner this evening!

02/01. Big cleaning day on board. Almost 14
days ago since we were moored. When we are in a marina and have access to fresh
water, we take the opportunity to wash both clothes, sheets and the entire boat
inside and out. Saltwater wears more on the boat than one could imagine. The
gelcoat faints fast. Stainless steel is also covered with a rusty surface layer
in these waters. The old Swedish lightship Västra Banken lies in the marina.
She was built in Stockholm in the early 1900s and served as a lightship in
Swedish waters until 1970. During a period she was also moored in Gåshaga Marina
on Lidingö. The lighthship now functions as a café and bar and also hold the
showers and toilets for the guests of the marina.

03/01. Sightseeing day. We rent a minibus with
driver / guide for a full day. The guide is very knowledgeable and has answers
to everything about the island. The roads are bad, narrow and curvy so the
travel takes time, but the island is incredibly green and beautiful. We visit
Annandale Waterfalls in the rainforest where some of us take a swim in the cool
water. We also visit a distribution centre for nutmegs and a chocolate factory
where we saw the whole process from harvesting the cocoa nuts to a complete
chocolate cake. Did you know that 90% of the world’s nutmegs come from Grenada?
No wonder that the nickname of the island is ”The Spice Island”.

04/01. When the water tanks are filled and the
batteries are fully charged, we move to a bay near the marina. Whenever we have
spent a few nights in a marina, we long for taking the morning swim in open
water. We usually swim between the boats but we use the dinghy to get ashore
when we are anchored. Together with the other crews on Ellen and Rua we make a
half-day trip to the capital St. George. There are two huge cruise ships in the
harbour so there are many tourists on the move. We also visit a chandlery (to
Fredriks satisfaction) and purchase various things for the boat, that we had no
idea that we needed.

05/01. Time to sail on! There are both customs
and immigration authorities in the marina, so clearance is easy. We are allowed
to stay in Grenada’s water for one more night and in the afternoon we anchor to
the north of Halifax Bay, halfway up to the west side of the island. The water
is crystal clear and the afternoon / evening is devoted to snorkelling and
paddleboard testing. It’s not easy to keep the balance on an inflatable “windsurfing
board”, but it’s fun! Another “gadget” that needs to be
purchased!

06/01. Farewell is always sad. Unbelievable
that 18 days can go so fast! Everything has an end …. Lena and Tomas have
sailed with us since 19/12 but they will now spend a few days at a hotel before
flying home. We drop them on a quayside and Maria fells a tear when we are
leaving. They will be missed. In the evening we anchor in Chatham Bay on the
western side of the Union Islands. The wind is 8-14 m/s, but here we are
reasonably sheltered. Every time we anchor, we talk about the crystal clear
water. Even though the depth is 10 meters, we see the bottom. The water in
Chatham Bay is no exception. We eat dinner aboard and for the first time since
Salsa left Sweden in August, we are only two on board for the next week!

25/12.
Juldag i Karibien. Här är det väldigt lugnt idag. Lokalbefolkningen
firar jul idag och det märks. De flesta affärerna iland är stängda och båtarna
som utbjuder sina tjänster är få. Även vi tar det lugnt men gör upp planer för
hur vi vill segla den närmaste framtiden.

26/12. Dags att lätta ankar igen. Det blåser, som vanligt,
en frisk ost-nord-ostlig (ENE) vind på 8-10 m/s. Vi seglar söderut till Tobago
Cays, som är några öar omgivna av ett stort hästskoformat rev. Hela området är
nationalpark. Det ligger mycket båtar här, både vid bojar och till ankars.
Emellanåt sticker en havssköldpadda nyfiket upp huvudet alldeles nära båten.
Lokalbefolkningen arrangerar barbecue på stranden för båtgästerna. Hela
familjerna är involverade i denna business och ”big mama” står i köket som är
uppsatt på stranden. Vi blir hämtade vid båten och körda till stranden där det
är dukat för oss. Det vi vill dricka tar vi med oss själva. En hel grillad hummer
bjuds vi på till ett väldigt överkomligt pris.

Aldrig har väl en middag smakat
så gott! Vilken trevlig kväll! I mörkret blir vi sedan körda tillbaka till
Salsa, att vågorna bryter över oss gör inget, vattnet är ju varmt.

27/12. Snorkelutflykt till beachen under förmiddagen. På
grund av dålig sikt i vattnet blir snorklingen inte så spektakulär som vi
hoppats, men när vi åker tillbaka med jollen inträffar en höjdare. Vi siktar på
nära håll minst tio havssköldpaddor i en grupp.
Under eftermiddagen kommer som vanligt ett flertal squalls.

Då ökar vinden från
ca 9 m/s till 13 eller 15 m/s. Samtidigt regnar det häftigt. Men eftersom regnet
är varmt och består av sötvatten är det välkommet och man vill nästan springa
ut och få en härlig dusch!

28/12. Vi lämnar Tobaco Cays och går till Union Island för
att klarera ut från Grenadinerna för att sedan segla söderut. Men när vi kommer
till Union Island blir vi så förtjusta i både ön, folket och ankarplatsen att
vi bestämmer oss för att stanna här åtminstone en natt. Det känns lyxigt att
kunna ändra sina planer med kort varsel. På eftermiddagen gör vi en båttur med
gummibåten till Happy Island, en liten ö mitt på revet som lokalbefolkningen
byggt av snäckskal. Den härbärgerar endast en bar och några barbord. Det går
ordentlig sjö och blåser ca 10 m/s på vägen tillbaka, så plötsligt får en våt
barrunda en helt ny innebörd.

29/12. Vi lättar ankar efter frukost och seglar söderut för
enbart genua. I den friska vinden ENE så gör vi mellan 6,5 och 7,5 knop. Vi
kommer därför tidigt efter lunch fram till ön Carriacou som tillhör Grenada. Vi
ankrar i Tyrell Bay på öns västsida. Bukten är väl skyddad för ostliga vindar. Det
är 5 m där vi ankrar och vattnet är kristallklart och på botten ser vi
sjöstjärnor stora som stekpannor.

Efter sedvanlig inklarering hos tull och
immigrationsmyndigheter umgås vi med besättningarna på Rua och Ellen. På
kvällen åker vi iland, äter lobster och lyssnar på reaggiemusik på ett litet
ställe vid stranden. Här umgås både locals och besökare. De bofasta och
båtfolket skiljs lättast åt genom att båtbesökarna i de flesta fall har
normalstora pupiller och inte luktar sött av något de rökt.

30/12. Vi tar en vilodag ombord. Gör en
utflykt med jollen till ett närliggande Mangroveträsk och förundras över att
man bara kan lämna båtar som vrak i ett naturskyddat område. Men vi har liknande
problem med övergivna båtar i Sverige.

31/12. Ännu en behaglig dag i vårt
äventyr. Rua skall segla en tur och Fredrik och Tomas tar chansen att hänga på.
Kul, och väldigt annorlunda, att segla katamaran. Trots vind på 10 m/s ligger
båten som ett strykjärn på vattnet och kaffekoppen står kvar där man lämnat
den.
Slutligen önskar vi på Salsa er alla ett riktigt GOTT NYTT 2018!

Tobago Cays
25/12. Christmas Day in the Caribbean. It is very quit here today. The locals celebrate their
Christmas. Most shops are closed and it is very few boat boys offering their services.
We take it easy but make up planes for the sailing for the next couple of days.

26/12. It
is time to weigh anchor. As usual a fresh ENE breeze of 16–20 knots blows We
sail south to Tobago Cays, a couple of islands surrounded by a horse shoe reef.
The whole area is a protected zone, runned by Tobago Cays Marine Park. The
anchorage is full of yachts, both moored and anchored. Now and then a Sea
Turtle lifts his head above surface and watch us. The locals arrange barbecue
ashore for the yacht crews. Whole families are involved in this business and
“Big Mama” runs the kitchen as they have organized on the beach. We are
transported to the barbecue where everything is ready for us. We bring from the
yacht what we would like to drink. We are served a whole barbecued crayfish for
a very reasonable prize. One of the best meals we have had! What a fantastic
evening! In the dark we are transported back. And we don’t mind the waves are making
us wet. The water is warm.

27/12.
Snorkel excursion to the beach before lunch. Due to bad visibility in the water
the snorkelling is not as spectacular as we had hoped for. But on our way back
with the dinghy we come very close to a group of at least ten Sea Turtles.
During the afternoon we are, as usual, hit by several squalls. The wind
increases from 18 knots to 26 or 30 knots. At the same time there comes an
intense rain. But since the rain is warm and it is fresh water it is welcomed
and we almost wants to run out and get ourselves a free shower.

28/12. We
leave Tobago Cays and motor over to Union Island in order to check out from the
Grenadines. But when we reach Union Island we are so pleased with the island,
the people and the anchorage so we decide to stay at least one night. It feels
very luxurious to be able to change plans with short notice. In the afternoon
we take the dinghy to Happy Island, a manmade small island made of conch shells
in the middle of the coral, only consisting of a bar and a few tables. There is
a heavy swell and a wind of 20 knots on the way back. After this a “wet bar
visit” (Swedish expression) gets a whole new meaning.

29/12. We weigh anchor after breakfast and sail
south with only the genoa. In the fresh ENE wind we still make between 6.5 and
7.5 knots. We reach the island Carriacou after lunch. The island is dependant
of Granada. We anchor in Tyrell Bay on the west coast. The bay is well
protected against easterly winds. The water is crystal clear and although the depth
is 5 m we see large starfish the size of a frying pan on the bottom. After the
usual check in at customs and immigrations authorities we socialize with the
crews of Rua and Ellen. In the evening we take the dinghy ashore, eat lobsters
and listens to Reggie music at a small local place at the beach. The place is
visited by both locals and people from the yachts. The locals can be
distinguished since the yacht people normally have ordinary sized pupils and do
not smell sweet smoke.

30/12. This is a slow day. We make an excursion with the dinghy
to a Mangrove area nearby and are surprised that the authorities allow old
boats to become wrecks in a protected area. But maybe we have the same problem with
abandoned boats in Sweden.

31/12. Another comfortable day on our sailing adventure.
Rua is going to sea for a short trip and Fredrik and Tomas take the opportunity
to sail a catamaran. It is fun and very different from sailing a monohull. Although
the wind is around 20 knots Rua behaves like an iron on the sea. And the cup of
coffe is still there where you left it.
At last we onboard Salsa wishes you all the best for 2018!

17/12. Vi ligger kvar i marinan och tar det lugnt. Bill
lämnar oss och åker iväg till USA för att arbeta. Vi kommer att sakna honom.

18/12. Seglen är färdiga och Hadar hjälper oss att sätta på
dem. Tyvärr har segelmakaren lyckats sy igen två lattfickor i storseglet så vi
fick ta en extra runda till honom för att få det tillrättat. Men i övrigt ser
allt bra ut och vi börjar känna oss trötta på marinan. Vi kompletterar också båten
med färsk proviant.

19/12. Nu längtar vi till sjöss. Efter att ha fyllt upp
dieselförrådet lägger vi oss på svaj i Rodney Bay. Det är livlig kommers även ute
i bukten. Här får vi bland annat besök av George, som vi köper färska grönsaker
av. Grönsakerna odlas av hans mamma och Georges båt är absolut värd ett
fotografi. I övrigt erbjuds bröd, is, tvättservice och mycket annat.

På eftermiddagen anländer Marias syster Lena och hennes man Tomas. De skall segla
med oss under några veckor och hämtas inne på marinan med gummijollen.

20/12. Vi lämnar Rodney Bay och seglar en kort bit söderut till
Marigot Bay där vi förtöjer vid en boj. Marigot Bay är lummigt och otroligt
vackert och grönt. På stranden växer Mangroveträd som doppar rötterna i
vattnet. Här återförenas vi med S/Y Ellen. De är, precis som vi, på väg till
Bequia Island för att fira jul. Många lokala små båtar kommer ut till oss för
att sälja varor. Vi köper både papaya och passionsfrukt och beställer bröd och
is till nästa morgon.

21/12. Innan vi lämnar St. Lucia måste vi klarera ut ur
landet. Det betyder att skepparen måste göra besök hos Customs, Immigrations och
ibland även Health authority. Här är de samlade på samma kontor så
utklareringen går smidigt. Vi anmäler att vi kommer att lämna St. Lucia nästa
morgon och det accepteras. Vi seglar söderut men tar det lugnt och förtöjer
framåt kvällen vid en boj i en vik mellan de två bergen stora och lilla Piton.
Ofta är bojarna privata, men den här bojen ägs av nationalparken som viken
tillhör. Då kan man till och med få ett kvitto på att man betalat bojavgiften.
Annars är avgiften förhandlingsbar och muntlig överenskommelse gäller. Fredrik
dyker för säkerhets skull ner och kontrollerar att bojen sitter fast ordentligt
och inte håller på att rosta bort. Allt ser bra ut.

22/12. I frisk halvvind seglar vi förbi ön St. Vincent för
att komma till Bequia Island där många skandinaver valt att samlas till jul.
Just innan vi når Admiralty Bay får vi en häftig squall över oss. Vinden ökar
på några ögonblick till 15 m/s och båten kränger så att vi får upp vatten på
däck. Det hela fångas skickligt av en lokal fotograf som senare besöker oss och
säljer en papperskopia av fotografiet. Vi lyckas klarera in till ”St. Vincent
och Grenadinerna” innan myndigheterna stänger för dagen. Skönt, för innan
inklareringen är genomförd får besättningen inte gå iland. Vi tar jollen in
till den lilla staden Port Elizabeth och äter middag på en enkel men otroligt
mysig liten restaurang vid strandkanten.

23/12. Admiralty Bay är full av båtar, både till ankars och
vid bojar. Vi känner igen många båtar och besättningar från ARC. Här ligger
även våra vänner på katamaranen RUA från Nya Zeeland.

Tillsammans med dem
promenerar vi en timma över ön och besöker Old Hegg Turtle Sanctuary. Här föder
de upp utrotningshotade sköldpaddor för att vid sju års ålder släppa ut dem i
havet. De små sköldpaddsbebisarna är inte större än 10 cm och lever en farlig
tillvaro i det fria.

Vi får gulfenad tonfisk av besättningen på RUA som de har fångat
på vägen hit. Vi grillar tonfisken ombord på kvällen och Maria prövar ett nytt
recept på gröna bananer som kokas och serveras som en potatissallad. Tonfisken
var delikat men banansalladen kommer vi inte att göra igen.

24/12. Julafton. Det känns inte
så juligt direkt, trettio grader i luften och nästan trettio i vattnet redan på
morgonen. Vi tar ett morgondopp, men det svalkar dåligt. Fredrik får börja
dagen med att reparera generatorn som vägrar starta och efter en halvtimme så
puttrar den snällt. Maria laddar batterier och gör färskvatten ombord medan Tim
och Fredrik snorklar och tittar på undervattenlivet utanför viken. Vi på Salsa
önskar er alla en riktigt God Jul!

Christmas at Bequia Island

17/12. We stay
in the marina and take it easy. Bill leaves us and returns to the United States
for work. We will miss him.

18/12. The
sails repair are ready and Hadar helps us to put them back on again.
Unfortunately, the sail maker managed to sew across two batten pockets in the
main sail so we had to take an extra round to him to fix it. Then everything
looks good and we start to feel tired of the marina. We do some provisioning
and load the boat with fresh food again.

19/12. We want
to go to sea. After filling up the diesel supply we go out and anchor in Rodney
Bay. There is lively commerce even out in the bay. George visits us with his
boat full of vegetables. The vegetables are grown by his mother and Georges’s
boat is definitely worth a photograph. Otherwise, bread, ice, laundry and a lot
of other services are offered.

In the
afternoon, Maria’s sister Lena and her husband Tomas arrive. They will sail
with us for a few weeks and we meet them in the marina with the dinghy.

20/12. We
leave Rodney Bay and sail a short distance south to Marigot Bay where we moor
at a buoy. Marigot Bay is lush and incredibly beautiful and green. On the
shore, Mangrove trees grow with their roots in the water. We reunite with S/Y
Ellen. They, just like us, are heading to Bequia Island to celebrate Christmas.
Many local small boats come out to sell goods. We buy both papaya and passion
fruit and order bread and ice for next morning.

21/12.
Before we leave St. Lucia, we must clear out of the country. This means that
the skipper must visit the Customs, Immigration and sometimes also the Health
Authority. Here they are gathered in the same office so the clearance goes
smoothly. We report that we will leave St. Lucia the next morning and that is
accepted. We slowly sail south and in the evening we moor at a buoy in a bay
between the two mountains big and little Piton. Often the buoys are private,
but this area is owned by the National Park to which the bouys belong. You even
get a receipt for paying the mooring fee. Otherwise, the fee is negotiable and
oral agreement applies. Fredrik is diving down to check that we are safely
moored and that the anchor chain is not roasting away. Everything looks good.

22/12. In
fresh half winds we sail past the island of St. Vincent to come to Bequia
Island where many Scandinavians chose to gather for Christmas. Just before we reach
Admiralty Bay we get a strong squall over us. The wind increases in a few
moments to 15 m/s and the boat tilts so we get water on the deck. The whole
thing is captured by a local photographer who later visits us and sells a paper
copy of the photograph. We manage to clear in to “St. Vincent and the
Grenadines “before the authorities close for the day. This is good because
before the clearance is completed, the crew may not leave the boat and go
ashore. We take the dinghy into the little village Port Elizabeth and eat dinner
at a simple but very cozy little restaurant just next to the beach.

23/12.
Admiralty Bay is full of boats, both at anchor and at bouys. We recognize many
boats and crews from the ARC. We also meet our friends at the catamaran RUA
from New Zealand. Together with them, we walk an hour across the island and
visit the Old Hegg Turtle Sanctuary. Here they breed endangered tortoises to
release them into the sea at seven years of age. The little turtle babies are
not bigger than 10 cm and live a dangerous life in the free. We get a yellow
tuna of the crew at RUA that they have caught on the way here. We barbeque the
tuna in the evening and Maria is trying a new recipe for green bananas cooked
and served as a potato salad. The tuna fish was delicious but the banana salad
we will not make again.

24/12.
Christmas Eve. It does not feel like Christmas, thirty degrees in the air and
almost thirty in the water already in the morning. We take a morning swim, but
it hardly cools you down. Fredrik starts the day by repairing the generator who
refuses to start but after half an hour, it kindly works again. Maria recharges
batteries and makes fresh water on board while Tim and Fredrik snorkel and
check the sea wildlife of the bay. We onboard Salsa wish you all a Merry
Christmas!