Blog Image

Loggbok

Dominica

Karibien 2017- 2018 Posted on 10 Feb, 2018 12:28

01/02. Redan februari månad, Fredrik har nu varit ombord i
ett halvt år och Maria en månad mindre. Tiden går fort när man har trevligt.
Och vi längtar inte hem. I alla fall längtar vi inte efter den skånska vintern.
Av misstag står Marias väckarklocka på 0430 så vi vaknar tidigt. Det är mörkt
och bara svag vind, dvs. perfekt för att montera nya storseglet. Efter att
storseglet är på plats är det inte lönt att somna om så vi seglar iväg mot
Dominica (ej att förväxlas med Dominikanska Republiken som ligger längre
norrut). Vi har inga passande lattor till storseglet men det lovar segelmakaren
på Guadeloupe ordna fram. Vi seglar inte till Dominicas huvudstad Roseau utan
väljer viken Prince Rupert Bay utanför samhället Portsmouth. Här blir vi mötta
av väldigt trevliga boatboys som gått samman i sammanslutningen PAYS (Portsmouth
Association for Yacht Service). Förutom att erbjuda bojar hjälper de till med
att se till att båtarna inte drabbas av tjuvar, ordnar utflykter m.m. Dominica
hör till de fattigaste länderna i Västindien och är främst beroende av sitt
jordbruk. Sedan ett par år försöker man bygga ut turistnäringen. Dominica
drabbades hårdast av alla öarna i Karibien av orkanen Maria i september. Vår boatboy
berättar att man nu välkomnar turister tillbaka till ön.

02/02 Tidig morgon igen. Vi åker på båtutflykt till
nationalparken Indian River och ser på regnskog. Indian River är en av 365
floder på Dominica. Enligt vår guide Martin är regnskogen bäst på morgonen så
vi blir hämtade redan kl 0700. På floden får man inte köra motor så båten paddlas
och stakas medan guiden livfullt berättar om växter och djur som vi ser.
Indian River tidigt på morgonen.

Alla
damer får dessutom en fin blombukett och en liten fågel som Martin skickligt
förfärdigar av ett blad från en kokospalm. Vi förstår varför filmteamet till
”The Pirates of the Caribean” valde Dominica för en del av sina scener till
filmen ”Död Mans Kista”!

Fantastiskt vad man kan göra av ett kokospalmsblad!

03/02. Utflykt igen. Tillsammans med vänner från andra båtar
gör vi en heldagsutflykt med minibuss på norra delen av Dominica. Orkanen Maria
hade vindstyrkor på 220 miles/h vilket är ca 100 m/s och varade i ca sju
timmar. Efter vinden kom regnmassor som orsakade översvämningar och jordskred.
Vattnet förstörde nästan lika mycket som vinden. Uppbyggnaden kommer att ta
lång tid. Fortfarande har stora delar av ön ingen ström och många hus har bara
presenningar på taken. Många hus som inte var gjorda av cement är förstörda och
ligger i högar.
Vår guide pratar mycket om orkanen och hur den drabbade Dominica. Det är
omöjligt att föreställa sig hur fruktansvärda dessa timmar måste ha varit för
befolkningen och förstörelsen efteråt. Mycket bråte har städats upp och vägarna
är farbara igen, men överallt hör vi folk snickra på sina hus och laga det
orkanen förstört.

Vi gör en halvtimmes skogspromenad genom regnskogen upp till
ett vattenfall (Syndicate Falls) där vi badar i sötvatten.
På vägen berättar
vår guide om alla växter vi passerar. Nästan allt verkar gå att använda mot
någonting från gikt till infektioner. Han tar några blad från en buske och
säger att detta är ett utmärkt schampo och tvål. Varför köpa schampo när det
finns runt knuten? Vi passar på att tvätta oss i vattenfallet.
Löddrande schampo!

Red Rock på norra Dominica.

04/02. I varmt vatten växer havstulpaner bra. Nu verkar inte
den svenska bottenfärgen på Salsa stå emot växtligheten längre. Fredrik får
ägna tre timmars snorklande och dykande åt att skrapa botten på båten. Men
sedan är den fin (åtminstone för ett litet tag framåt). Vi gör en fotvandring och beser det restaurerade Fort Shirley.
Där blir vi bjudna på lokala matspecialiteter och iskallt lemongrass tea. På
kvällen har PAYS ordnat med barbecue med musik och dans iland för alla båtar
som ligger ankrade i viken. Vi träffar på flera som vi mött tidigare i ARC
sammanhang. Kvällen blir både sen och väldigt trevlig.

05/02. Vi seglar tidigt mot Guadeloupe och huvudorten
Pointe-à-Pitre. Till Dominica och dess vänliga befolkning återvänder vi gärna
och om turisterna återvänder skapar det förhoppningsvis arbetstillfällen.
Vi vill ligga i marinan i Pointe-à-Pitre för att enkelt ta emot våra vänner
Mona och Peter som ska segla med oss ett tag. Det är inte lätt att få plats i
marinan. Maria har försökt under en veckas tid på engelska. Men när Fredrik
ringer, bara pratar franska, och presenterar sig som ”Le Commandant de la
voilier Salsa” blir det ändring. En gästplats för två nätter ordnas fram på
momangen och på eftermiddagen kan vi koppla in efterlängtad landström för
första gången sedan vi var på södra Grenada för en månad sedan. I marinan finns
förutom massor av butiker och restauranger även en frisör. Härligt! Maria
passar på att gå till frissan efter fem månader till sjöss (nej, till Fredriks
besvikelse blev det inga dreadlocks och inte heller några rastaflätor denna
gång!).

06/02. Skönt att ligga i en marina när det är underhållsdag
ombord. Maria städar och vi hjälps åt att tvätta all smutstvätt. Dessutom fylls
dykartuben och det inköps lattor till storseglet, en ny reserv impeller till
motorn och mera polermedel till skrovet. På kvällen kommer Mona och Peter med
taxi från flygplatsen. De är väldigt välkomna. Och det beror inte bara på att
de bland annat har med sig kaffe och andra svenska delikatesser.

07/02. Efter en matinköpsrunda på ”Carrefour”, som har ett
fantastiskt utbud av allt vi behöver i matväg för närmaste veckan, lämnar vi
marinan och lägger oss till ankars strax utanför. Vi monterar de nya lattorna i
storseglet och har säkerhetsgenomgång med nya besättningsmedlemmar.

08/02. Vi seglar söderut till
Les Saintes som många har rekommenderat för att det är så trevligt här och
dessutom bra snorkling. Les Saintes tillhör Guadelopupe, dvs EU, så vi har
fortfarande bra och billig tillgång till data och telefon. Vi ankrar i viken
Anse Galet utanför ön Terre de Haut.

Dominica

01/02. Today it is February. Fredrik has now been on board
for half a year and Maria a month less. Time goes fast when you have a nice
time. And we do not miss home. In any case, we do not long for the winter in
Skåne.

Maria has by mistake set the alarm to 0430, so we wake up
early. It is dark and only a weak wind, ie perfect for mounting the new main
sail. After the main sail is in place, we can’t go back to sleep so we sail off
to Dominica (not to be mistaken for the Dominican Republic which is situated
longer north). We do not have any suitable battens for the main sail but the
sailmaker on Guadeloupe promise to fix it. We pass Dominica’s capital Roseau
and continue to Prince Rupert Bay outside the Portsmouth community. We are met
by very nice boatboys, they have merged into the PAYS association (Portsmouth
Association for Yacht Service). In addition to offering buoys, they help to
protect the boats from thieves, arrange excursions, etc. Dominica belongs to
the poorest countries in the Caribbean and is mainly dependent on its
agriculture. Since a couple of years, they are trying to expand the tourism
industry. Dominica was hit hardest by all the islands of the Caribbean by
Hurricane Maria in September. Our boatboy tells us that they are now welcoming
tourists back to the island.

02/02 Early morning! We go on a boat trip to the Indian
River National Park and look at the rain forest. Indian River is one of 365
rivers on Dominica. According to our guide Martin, the rain forest is best in
the morning, so we are picked up at 0700. Motoring is not allowed on the river,
so the guide is paddling and pushing the boat while he talks vividly about
plants and animals that we see. Martin creates a fantastic little bird of the
leaf from a coconut palm and gives one to all ladies together with a nice
flower bouquet. We understand why the movie team of “The Pirates of the
Caribean” was choosing Dominica for some of the scenes for the movie
“Dead Mans Chest”!

03/02. Excursion day again. Together with friends from some
other boats, we make a day trip by minibus in the northern Dominica. The hurricane Maria had wind forces
of 220 miles/h i.e., about 100 m/s and lasted for about seven hours. After
the wind there was heavy rain that caused floods and landslides. The water
destroyed almost as much as the wind. The re-structuring will take a long time.
Still, large parts of the island have no power and many houses only have
tarpaulins on the roof. Many of the houses that were not made of cement are
destroyed and are in piles.

Our guide talks a lot about the hurricane and how it
affected Dominica. It’s impossible to imagine how horrible these hours must
have been for the population and the destruction afterwards. A lot have been cleaned
up and the roads are passable again, but everywhere we see people working on
their houses and try to fix what the hurricane destroyed.

We walk through the rainforest for half an hour up to a
waterfall (Syndicate Falls) where we swim in freshwater. On the way, our guide
tells us about all the plants we pass. Almost everything seems to be used
against anything from gout to infections. He takes some leaves from a bush and
says that this is an excellent shampoo and soap. Why buy shampoo when it’s growing
everywhere? We use the shampoo and wash ourselves in the waterfall.

04/02. Barnacles grow very well in warm water. The Swedish
bottom paint of Salsa does not seem to stand against the vegetation anymore.
Fredrik spends three hours snorkelling and diving to scratch the bottom of the
boat. But then it’s clean and nice (at least for a little while). We make a
walk and visit the restored Fort Shirley. We are invited to taste local food
specialties and ice-cold lemongrass tea. In the evening, PAYS has arranged a barbecue
with music and dance for all the boats that are moored in the bay. We meet several
of the crews that we met earlier in the ARC context. The evening is very nice
and late.

05/02. We continue early and sail to Guadeloupe and the main
city of Pointe-à-Pitre. We are
happy to return to Dominica and its friendly people and hopefully tourists
visiting can create jobs.

We want to stay in the Pointe-à-Pitre marina to easily meet
our friends Mona and Peter who will sail with us for a while. It’s not easy to
get a berth in the marina. Maria has been trying to make a reservation in
English for a week. But when Fredrik calls and speaks French, and presents
himself as “Le Commandant de la Voilier Salsa”, that makes a
difference. A berth for two nights is reserved in the blink of an eye. In the
afternoon we can connect to land power for the first time since we were in
southern Grenada a month ago. There are plenty of shops and restaurants in the
marina. And a hairdresser! Wow! Maria takes the opportunity to visit the hairdresser
after five months at sea (nope! To Fredrik’s disappointment there was no dreadlocks
or cornrows this time!).

06/02. When it is a maintenance day on board it’s always
nice to be in a marina. We clean and we do the laundry. In addition, we can
fill up the diving tank and purchase battens for the main seal, a new spare
impeller to the engine and more polish to the hull. In the evening, Mona and
Peter arrive by taxi from the airport. They are very welcome. And it’s not just
because they bring coffee and other Swedish delicacies.

07/02. After food purchase at “Carrefour”, which
has a fantastic range of everything we need for food for the next week, we
leave the marina and anchor in the bay outside. We assemble the new battens and
have security review with our new crew members.

08/02. We sail south to the Archipel des Saintes. Many have recommended
these nice islands for its beauty and snorkelling. Les Saintes belongs to
Guadelopupe, i.e. the EU, so we still have good and cheap access to data and
phone. We anchor in the Anse Galet bay outside the island of Terre de Haut.



Fortfarande på Martinique

Karibien 2017- 2018 Posted on 31 Jan, 2018 21:25

23/01. Den
uppmärksamme följaren har kanske noterat från förra veckans bilder att Fredrik
bytt till en för långseglarlivet mer passande frisyr. Konstigt nog har ingen
velat kommentera detta på bloggen. I verkliga livet har kommentarerna varierat
men Fredrik är mest nöjd med kommentaren att han ser yngre ut och påminner om
Daniel Craige. 😉 Planeras det fler Bond-filmer? Vi läser alla kommentarer och
gläds åt dem.

24/01. Vi ligger fortfarande ankrade
i bukten utanför Le Marin. Här ligger hundratals båtar till ankars. Nästan alla
verkar vänta på reservdelar. Tyvärr verkar inte alla ha den goda smaken att ta
en stor runda till sjöss när toatanken är full så vi avstår gärna från bad. Vi
lämnar ankarplatsen och återförenas med våra vänner på katamaranen Rua i viken utanför
St. Anne.

25/01 –26/01. Vi ligger till
ankars, vi badar, vi fixar med småsaker på båten och vi väntar på segel. Efter
kontakter med avsändaren, bror Hadar, visar det sig att DHL inte hämtat seglet
den 22/01 som de utlovat utan först den 24/01. Puh! Nu verkar deras utlovade
fyra dagar leveranstid växa till ….

27/01. Tristess är ingen bra
grogrund för att spara pengar. Eftersom vi kan surfa fritt inom Martinique har
Maria lyckats lokalisera en firma som säljer Stand Up Paddleboards (SUP). Vi
hyr en bil och far dit med våra personliga smakråd från grannbåten. Resan blir mycket
lyckad och förutom en mycket färgglad och fin paddleboard har vi med oss
diverse destillerade produkter efter ett väldigt trevlig och intressant besök
på Depaz rom destilleri som inkluderade avsmakning av ett urval av deras rom.

Degustation!

28/01. Tyvärr! Det blåser för
mycket för att testa den nyinköpta leksaken. Synd. Medelvinden är ca 11 m/s och
i byarna är det över 15 m/s. Det blir i stället underhållsdag på båten. Men man
får hålla hårt i vaxflaskan. Annars blåser den omkull.
Båten rengörs och vaxas.

Maria åker in till
fastlandet för en ”power walk” med våra vänner Tim och Helen. Vi går en timme i
”skogen” längs med havet och kommer fram till den mest berömda stranden på
Martinique: Grande Anse des Saline, där vi tar oss ett dopp. Här samlas
turister och lokala familjer och umgås och äter söndags middag på stranden. Vi blir
bjudna på sockerrör, sugar canes. Man tuggar och tuggar och det är sött och
gott.

29/01. Dagen blir en upprepning
av gårdagen. Men vi belönar oss själva med kort besök i land för att sträcka på
benen och stilla törsten med en lokal öl av märket Lorraine blond.

Gott med en öl! I St Anne.

På kvällen
får vi mejl att DHL försökt leverera seglet till North Sails i Le Marin, men
avvisats.

30/01. Efter några tidiga
telefonsamtal kommer vi överens med DHL att de ska leverera seglet direkt till
oss. Och det fungerade. Seglet är ombord vid lunchdags, visserligen väldigt
mycket senare och till ett mycket högre pris än DHL utlovat från början och
därtill pålagda tullavgifter på några tusen (inom EU ???).

Hurra! Äntligen kom seglet från Sverige!

Vi bestämmer oss för
att segla vidare direkt. Men säg den lycka som varar. Strax efter lättning
tjuter motorlarmet. Kylvattnet är överhettat. Vi stoppar motorn, seglar för
genua och ankrar utan motor i bukten i St Anne igen. Vid närmare undersökning
har kylslangen från sjövattenfiltret till motorn lossnat, motorn får inget
sjökylvatten alls. Efter att Fredrik åtgärdat det primära problemet visar sig impellern
lidit mycket av att gå torr. Den behöver bytas ut.

Fredrik svettas i maskinrummet och den trötta impellern.

Men sedan verkar lugnet
infinna sig, klockan är fem och allt fungerar igen! Vi bestämmer oss för att
stanna en natt till och segla iväg tidigt imorgon bitti. Det är en konstig
värld vi lever i. Om man startar tio bilar från Umeå och ber dem köra till Rom
kommer säkert alla fram inom en vecka. Men om man utför motsvarande utmaning
för segelbåtar är det ingen som kommer fram (inte ens en HR 43 (Salsa) från
2004 som fått all omvårdnad som krävs). Och nu funderar man lite varför det
tillkommer en nolla i slutet på alla priser för båtar och marin materiel?

31/01. Vi ställer klockan på
04.30 och ger oss av i mörkret. Det blir en underbar segling
i vindar på
allt mellan 0-12m/s. När vinden är nere på 0 så stannar vi och reparerar
genuan. Fredrik slänger ut en fiskelina och det dröjer inte länge innan vi har
napp! En liten Wahoo (en typ av makrillfisk). Tyvärr sliter den sig precis när
vi ska håva upp den. Ingen fisk till middag ikväll! Vi ankrar utanför St Pierre (igen) och där klarerar vi ut från Martinique.

Still on Martinique

23/01. The
attentive follower may have noted from a picture last week that Fredrik has
changed to a sailing haircut. Nobody wanted to comment on the blog! Among the
boat people, the comments have varied, but Fredrik is most pleased with the
comment that he looks younger and reminds of Daniel Craige. 😉 Are
there any more Bond movies planned? We read all the comments on the blog and
look forward to them.

24/01. We
are still anchored in the bay outside of Le Marin. Hundreds of boats are anchored
here. Almost everyone seems to wait for spare parts. Unfortunately, not
everyone seems to have the good taste of taking a big round out to sea when the
septic tank is full so no swimming here. We leave the anchorage in the
afternoon and reunite with our friends at the catamaran Rua in the bay outside
St. Anne.

25/01
-26/01. We stay anchored, we are swimming and we fix with small things on the
boat while we are waiting for the sail. After contacts with the sender, brother
Hadar, it appears that DHL did not pick up the seal on 22/01 as they promised
but only on 24/01. Pooh! Their promised four days delivery time seems to
increase now ….

27/01. To
be bored is not a good basis for saving money. Since we can surf freely within
Martinique, Maria has managed to locate a company that sells Stand Up
Paddleboards (SUP). We rent a car and go there with our “personal shoppers” our
friends from New Zealand. The trip is very successful and in addition to a very
colourful and nice paddleboard we have various distilled products with us after
an interesting visit to the Depaz room distillery which included tasting a
selection of their rooms.

28/01.
Unfortunately it’s too windy to test the new toy. The average wind is about 11
m / s with a max of over 15 m / s. Time for maintenance day on the boat
instead. You have to hold on to the wax bottle or it will fly away. Maria takes
a “power walk” ashore with our friends Tim and Helen. We walk for an
hour in the “forest” along the sea and reach the most famous beach in
Martinique: Grande Anse des Saline, where we take a swim. Both tourists and
local families gather and socialize and eat Sunday dinner on the beach. We are
invited to test sugar canes. You chew and chew and it’s sweet and good.

29/01.
Today is a repeat of yesterday. But we reward ourselves with a short visit
ashore to stretch our legs and drink a local beer called “Lorraine blonde”. In
the evening, we are told that DHL tried to deliver the seal to North Sails in
Le Marin, but that it was rejected.

30/01.
After some early phone calls, we agree with DHL that they will deliver the seal
directly to us. And it worked. The sail is aboard at lunch time, albeit a lot
later and at a much higher price than DHL promised from the beginning and on
top of that a few thousand SEK in duty charges (within the EU ???). We decide
to continue sail directly. The happiness didn’t last very long.The engine alarm
sounds as soon as we have left the bay. The engine is overheated. We stop the
engine, sail with only the genoa and anchor without engine in the bay of St
Anne again. Upon closer examination, the cooling hose from the seawater filter
to the engine has been disconnected, the engine does not get any seawater water
at all. Fredrik fix the primary problem, but as the impeller went dry, it needs
to be replaced too. At five o’clock everything works again! We decide to stay
another night and sail away early tomorrow morning. It’s a weird world we live
in. If you start ten cars from Umeå and ask them to drive to Rome, everyone will
arrive there within a week. But if you perform the corresponding challenge for
sailboats, there is no one reaching Rome (not even a HR 43 (Salsa) from 2004
who has received all the necessary care). In addition one may wonder why there
is an additional zero at the end of all prices for boats and marine equipment
compared to corresponding things for cars?

31/01. We
set the clock at 04.30 and leave in the dark. It’s a wonderful sailing trip in
winds ranging from 0-12m / s. We stop and repair the genoa when the wind goes down
to zero. Fredrik throws out a fishing line and it does not take long before we
have a fish! A little Wahoo (a type of mackerel fish). Unfortunately, just when
we are going to take it up, it escapes. No fish for dinner tonight! We anchor
outside St Pierre (again) and clear out from Martinique.



Martinique

Karibien 2017- 2018 Posted on 24 Jan, 2018 15:36

15/01 Seglingsdag!
I frisk ostlig vind kryssar vi till bukten utanför Sainte Anne där vi ankrar
för natten. Vi föredrar att ligga på svaj lite utanför samhället och alla andra
båtar eftersom vi gärna badar från båten och här känns vattnet rent och fint. Vi
tar kvällspromenad i land och äter middag på fransk restaurang. Formidable!

16/01 Vi vill hitta
snorklingsställen på Martiniques atlantsida men när vi fått känna på
sjöhävningen och den friska atlantvinden ångrar vi oss och snorklar och badar i
en mer skyddad vik istället. Till kvällen är vi tillbaka på ”vår” ankarplats
och ungdomarna ger sig iväg på en SUP (Stand Up Paddelboard) runda.

17/01. Vi vill se lite mer av ön
och seglar norrut på västsidan till Saint Pierre, som fram till Mont Pelés vulkanutbrott
1902 var öns huvudort. Vid vulkanutbrottet dog fler än 30000 invånare. Endast
en person i staden, Cyparis, överlevde. Han klarade sig genom att han vid utbrottet
satt i stadens fängelse. Hans cell hade extra kraftiga väggar och dörren var
vänd ifrån vulkanen vilket delvis skyddade från de farliga gaserna.
Fängelsehålan-The prison

Vi promenerar
och tittar på fängelsehålan och ruinerna av den gamla teatern. I viken utanför
Saint Pierre ligger flera vrak av båtar som gick under vid vulkanutbrottet.

18/01. Vi seglar söderut igen
och ankrar för natten på sydvästsidan av bukten där Fort de France ligger.
Återigen så grillar vi goda köttbitar som nu avnjuts med Caesarsallad och hemlagad
efterrätt. En bit ifrån oss ligger en starkt upplyst megayacht till ankars. De
har visserligen mer ljus ombord än vi har, men vi bestämmer att de inte får
lika god mat som vi lagar ikväll. De
verkar ha en besättning på minst femton, tjugo personer. Men ägarna får nog i
alla fall inte njuta av att fått laga maten själv.

19/01. Åter är det avskedsdags.
Vi lämnar av Malin och Simon med gummijollen vid stranden till deras förbokade
hotell. Maria upprepar naturligtvis sin avskedsritual med nu ännu större tårar.
Det blev en kort sejour ombord för ungdomarna men de får trösta sig med att de
är välkomna tillbaka. Själva tuffar vi tvärs över bukten och ankrar centralt i
Fort de France, precis väster om den gamla fästningen Fort St Louis. Första
parkett i centrum! Nackdelen märks inte förrän sent på kvällen. Tyst blir det
aldrig i centrum av en stor stad. Motorcykelbuller blandas med musik, tutor och
även smällare.

Fredrik har varit i land och köpt bröd. Bread delivery!

20/01. Trots brist på nattro är
vi uppe tidigt och lyckas boka en hyrbil för dagen. Det var inte lätt men ett
antal telefonsamtal senare finns det en ledig bil ute på flygplatsen. Vi står
och väntar på att en taxi ska komma förbi när istället en liten minibus med
handskriven skylt med sluthållplatsen ”Le Lamentin”i fönstret susar förbi. Det
är ju där flygplatsen ligger! Vi vinkar och chauffören stannar och vi hoppar
på. Detta är tydligen en ”Taxico”, en delad taxi som är populär bland lokalbefolkningen
och mycket billig. Vi får vår hyrbil efter lång väntan (vi har lärt oss att
inte hetsa upp oss när saker och ting tar tid, så är det i Karibien och nu har
vi börjat gilla läget!) och gör en trevlig rundresa på ön. Vägarna på
Martinique håller en avsevärt bättre standard (motorvägs standard med tre filer
på sina ställen!) än vägarna på både St. Lucia och Grenada. Det märks att ön är
fransk och en del av EU. Trevligaste upplevelserna från bilturen är den
fantastiskt frodiga regnskogen och den fint anlagda tropiska trädgården Balata.

Där kan vi beskåda regnskogen genom att gå på svajande hängbroar 15 meter över
marken.

21/01. Vi behöver diverse delar
till båten och seglar därför till Le Marin på sydkusten. Le Marin är
Martiniques båtsportcentrum och har flera båtsportbutiker och segelloft. Nu
ligger vi på plats inför måndagens öppnande av butikerna.

22/01. Tänk att det kan vara så
svårt att hitta rätta saker här i Karibien. Fredrik ville få mer miljövänlig
batteriladdning med hjälp av en stor flexibel solpanel att lägga på däck när
Salsa ligger till ankars. Men trots att det finns tre ganska stora
båtsportaffärer i Le Marin finns det ingen passande solpanel. En butik säger
att de har beställt sådana och att de kommer om ca tre veckor. Men så länge
hoppas vi att vi inte behöver ligga kvar här. Vi ska ligga kvar tills vi fått
hit Salsas reservstorsegel från Sverige (som skickades med DHL i måndags). Men sedan drar vi vidare.

Martinique

15/01 A Sailing Day!

In fresh east wind, we tack to the bay outside of
Sainte Anne where we anchor for the night. We prefer to drop the anchor a
little outside of the village and all other boats because we like to swim from
the boat and here the water feels clean and fresh. We take an evening walk
ashore and eat dinner at a French restaurant. Formidable!

16/01 We want to find snorkelling sites on the
Martiniques atlantic coast but once we experience the swell and the fresh
Atlantic wind, we change our minds. We snorkel and swim in a more sheltered bay
instead. In the evening we are back at our “anchorage” and the
youngsters are doing a trip on a SUP (Stand Up Paddelboard).

17/01. We want to see a little bit more of the
island and sail north on the west side of Martinique to Saint Pierre, which
until the Mount Pelé’s volcanic eruption in 1902 was the capital of the island.
At the volcanic eruption more than 30000 inhabitants died. Only one person in
the city, named Cyparis, survived. He survived because he was a prisoner at the
city’s prison at the outbreak. His cell had extra strong walls and the door was
turned away from the volcano, which partially protected him from the dangerous
gases. We take a walk and look at what is left of the prison and the ruins of
the old theater. In the bay outside Saint Pierre there are several wrecks from
the volcano eruption.

18/01. We sail south and anchor for the night
on the southwest side of the bay where Fort de France is located. We barbeque
some good meat now enjoyed with Caesar salad and homemade dessert. A heavily
lit mega yacht is anchored a bit away from us. They have more light on board
than we have, but we decide that they are not getting as good food as we are cooking
tonight. They seem to have a crew of at least fifteen, twenty people, so the
owners may not get the joy of cooking themselves!

19/01. It’s a farewell day again. We leave
Malin and Simon on the beach next to their pre-booked hotel. Maria, of course,
repeats her farewell ritual with even bigger tears. It was a short stay on
board, but they are always welcome back. We go across the bay and anchor
centrally in Fort de France, just west of Fort St Louis’s old fortress. First
parquet in the city centre! The disadvantage is not noticeable until late in
the evening. The centre of a big city is never quiet. Motorbike noise and music,
tutors and even fireworks keep us awake.

20/01. We are up early despite the lack of
sleep and manage to book a rental car for the day. It was not easy but a number
of phone calls later there was a car available at the airport. We are waiting
for a taxi to go pick up the car, when a small minibus with a handwritten sign “Le
Lamentin” in the window pass us. That’s where the airport is located! We
wave and the driver stops. This is a “Taxico”, a shared taxi that is
popular with the locals and very cheap. We get our rental car after a long wait
(we have learned not to worry when things take time, this is the Caribbean and
we have started to get adjusted!) and make a nice trip on the island. The roads
in Martinique are of a significantly higher standard (sometimes highway 3 lanes
standard) than the roads on both St. Lucia and Grenada. Maybe because the
island is French and part of the EU. The stunningly lush rainforest and the
beautifully landscaped tropical garden of Balata are the nicest experiences of
the day. In Balata we look at the rainforest from swaying suspension bridges 15
meters above the ground.

21/01. We need various parts for the boat and sail
to Le Marin on the south coast. Le Marin is Martinique’s yachting centre and
has many chandleries and sail makers. We are in place before Monday’s opening
of the stores!

22/01. Why is it so hard to find the right
things here in the Caribbean. Fredrik would like to get more environmentally
friendly battery charging using a large flexible solar panel to lay on the deck
when Salsa is anchored. Even though there are three quite large boat-shops in
Le Marin, there is no suitable solar panel. One store says they have ordered
solar panels and that they will arrive in about three weeks time. We don’t want
to stay here for three weeks. We will move on as soon as we get Salsa’s spare
main sail that was shipped by DHL from Sweden on Monday.



Petite St Vincent till Martinique

Karibien 2017- 2018 Posted on 17 Jan, 2018 03:17

07/01. Oj vad vi bedrog oss.
Botten i Chatham Bay var inte lika pålitlig som vi antagit. Under natten fick
vi ankra om två gånger pga. att vi draggade. Fredrik tillbringade natten i
sittbrunnen och vaktade. Och han var inte ensam om det. Andra båtar draggade
också och fick uppleva en orolig natt. Vi flyttar till Clifton Bay på vindsidan
av samma ö där vi får ligga vid en boj under natten.

08/01. Vi seglar söderut igen.
Vi vill uppleva Västindien när det är som bäst och seglar till Petite St.
Vincent. Det är en helt fantastisk privat ö med en exklusive resort och
sandstränder som vi bara kunnat drömma om och omgiven av korallrev som gjorda
för snorkling.

Av en trevlig ”boatboy” får vi köpa en levande hummer som vi
grillar ombord till middag på kvällen. Den är rejält stor och får med nöd och
näppe plats på grillen, antennerna sticker utanför. Vi penslar den med
vitlökssmör och det blir fantastiskt gott!

09/01. Vi bestämmer oss för att
stanna ytterligare ett dygn i vårt lokala paradis. Vid solnedgången tar vi en
”sundowner” på resortens restaurang. Vi får veta att här finns varken wifi, TV
eller telefon. Här ska man bara koppla av! När vi ser prislistan för att hyra
in sig på ön är vi väldigt tacksamma att vi, likt snigeln, har hemmet med oss.

10/01. Vi seglar norrut till
Bequia Island för att checka ut från St. Vincent och Grenadierna. Samtidigt tar
vi beslutet att avstå från ett besök på ”the Billionaire Island, Mystique”. Man
kan inte få allt här i livet och Mick Jagger har fått uppleva mycket. Nu får
han antagligen aldrig lyckan att möta Maria. Sorry!

11/01. Vi fortsätter norrut och
seglar en hel dag i friska vindar. Till kvällen gör vi ett ”pitstopp” i Rodney
Bay innan vi tidigt morgonen därpå ….

12/01. … fortsätter till
Martinique. Vi får plats i en ganska trist marina ost om Forte de France. Enda
fördelen med den är att den ligger nära flygplatsen dit Marias dotter Malin med
fästman Simon förväntas anlända nästkommande kväll. Marinan är inte bara trist,
här finns gott om mygg också, antagligen pga av mangrove träsket bredvid.
Äntligen får vi packa upp myggnäten som vi inhandlade innan vi lämnade Sverige!

13/01. Städdag igen! Vi tyckte
vi hade haft det här ganska nyligen men dagens timmar förbrukas till tvätt,
städning och proviantering. Att vi är i Frankrike märks av det stora utbudet på
supermarket. Här finns fina grönsaker, frukt, ostar och goda franska viner.
Till och med en burk crème fraiche och god yoghurt inhandlades, det var länge
sedan vi fick tag på det! Belöningen
blir att ungdomarna kommer som planerat och verkar glada av att få träffa oss. De
är mycket efterlängtade! Bonus är att Martinique till hör Frankrike, dvs EU och
vi kan sluta bekymra oss om roamingavgifter som skenar.

14/01. Efter sedvanlig
säkerhetsgenomgång ombord är vi mogna att lämna marinan. Vi seglar för enbart
genua till ett mysigt snorklingsställe som heter Anse Noir, strax norr om
bukten Grand Anse.
På väg på snorkling

Vi ser både koraller, färgglada fiskar och några sköldpaddor
innan vi lunchar och får ett av dagens störtregn över oss. Det handlar nu inte
om squalls utan om mer intensiva monsunliknande regn som varar ca en halv
timme, lyckligtvis utan större vindökningar. Kvällen avslutas med en promenad i
land och ännu en vacker solnedgång. När vi försöker köpa is till kylboxen av
några damer iland och de kostar 40 EUR för en påse modell mindre, tackar vi för
oss och kör tillbaka till båten där vi grillar entrecote, som intas med
klyftpotatis och hemslungad bearnaise med ett glas rött därtill. Undrar om det
var en språkförbistring? Trodde damerna att vi ville köpa 5 liter glass
istället för istärningar? Vår franska är tydligen lite ringrostig och inte så
bra som vi vill tro.

Petite St Vincent to Martinique

07/01. What we were wrong. The bottom of
Chatham Bay was not as reliable as we assumed. During the night we re-anchore
twice because we were dragging. Fredrik spend the night in the cockpit as a
watch. And he was not alone doing this. Other boats pulled too and experienced
an uneasy night. We move to Clifton Bay on the windside of the same island
where we will stay at a buoy during the night.

08/01. We sail south again. We want to
experience the Caribbean at its best and sail to Petite St. Vincent. It is an
absolutely stunning private island with an exclusive resort and sandy beaches
that we could only dream of and surrounded by coral reefs made for snorkelling.
We buy a live lobster from a nice “boatboy”. The lobster is really
big and the antennas stick outside of the grill. The only thing we put on is
garlic butter and it tastes amazing!

09/01. We decide to stay another day in our
local paradise. At sunset we take a sundowner at the beachside restaurant of
the resort. We are told that there is neither wifi, TV or telephone here. While
you are here you should only relax! When we see the price for the accommodation
on the island, we are very grateful that we, like the snail, have our house
with us.

10/01. We sail north to Bequia Island to check
out from St. Vincent and the Grenadines. We take the decision to refrain from
visiting the “Billionaire Island, Mystique”. You cannot get all and
Mick Jagger has experienced a lot. Now he probably never gets the chance to
meet Maria. Sorry!

11/01. We continue north and sail a full day in
moderate winds. In the evening we make a “pit stop” in Rodney Bay
before we early in the morning ….

12/01. … continues to Martinique. We stay in
a rather boring marina east of Forte de France. The only advantage of it is
that it is near the airport where Maria’s daughter Malin with fiancé Simon are
expected to arrive the next evening. The marina is not only dull, there are
plenty of mosquitoes too, probably because of the mangrove swamp next to it. At
last we can pack up the mosquito nets we purchased before we left Sweden!

13/01. Cleaning day again! We thought we did this
quite recently but today is spent on laundry, cleaning and provisioning. Being
in France we can tell by the great supply at the supermarket. Plenty of really
fresh vegetables, fruits, cheeses and good French wines. Even a jar of crème
fraiche and good yogurt were purchased, it was a long time since we got that!
The reward is that the young people arrives as planned and seem happy to meet
us. They are very awaited! We also get an extra bonus, Martinique belongs to
France, i.e. the EU, and we can stop worrying about roaming charges.

14/01. After the usual safety review on board
with new crew, we are ready to leave the marina. We sail with only genoa to a
cozy snorkeling site called Anse Noir, just north of the bay of Grand Anse. We
see corals, colourful fishes and some turtles before we have our lunch and get
one of today’s showers of rain over us. It’s not a squall but more like an
intense monsoon rain that lasts about half an hour, fortunately without major
winds. The day ends with a walk in the village and yet another beautiful
sunset. When we try to buy ice from some ladies for our cooler, they want 40
EUR for a small bag. We say no thanks and drive back to the boat where we eat
barbecued entrecote served with fried potatoes and homemade béarnaise and a
glass of red wine. Wondering if there was a language confusion? Did the ladies
believe that we would like to buy 5 litres of ice cream instead of ice cubes?
Our French is apparently a little “rusty” and not as good as we want to
believe.



Grenada

Karibien 2017- 2018 Posted on 08 Jan, 2018 03:36

01/01. Vi firar Nyårsafton på ”The
Lazy Turtle”, en väldigt trevlig restaurang iland. Trots att firandet slutade
en bit in på 2018 i Salsa’s sittbrunn så var alla uppe tidigt. Tomas, som
blivit katamaranfrälst, seglade iväg med Rua redan en stund efter kl. 07. Vi
andra kom iväg först en timme senare. Vi tar tid på oss nerför Grenadas
västsida och stannar för lunch och bad. På eftermiddagen förtöjer vi i marinan ”Le
Phare Bleu” (Den blå fyren) på Grenadas sydkust. Detta är en smakfull liten
resort med trevlig restaurang vid vattenbrynet. Sydkusten är vacker och består
av vikar som nästan kan beskrivas som fjordar. När Tomas återvänder till Salsa har
han med sig egenfångad gulfenad tonfisk.

Den smakar fantastiskt, både som Sashimi
och som tonfiskkotletter. Middagen är räddad denna kväll!

02/01. Stor städdag ombord. Nästan
14 dagar sedan vi låg förtöjda. När vi ligger i en marina och har tillgång till
färskvatten, passar vi på att tvätta både kläder, sängkläder och hela båten in-
och utvändigt. Saltvatten sliter mer på båten än man kunnat föreställa sig. Gelcoaten
blir snabbt matt. Även rostfritt stål täcks av ett rostfärgat ytskikt i de här
farvattnen. I marinan ligger det gamla svenska fyrskeppet Västra Banken. Hon
byggdes i Stockholm i början av 1900-talet och var i tjänst som fyrskepp i
svenska farvatten fram till 1970.

Under en period låg hon även i Gåshaga Marina
på Lidingö. Fyrskeppet fungerar numera som kafé och bar och rymmer även dusch
och toalett för marinans gäster.

03/01. Utflyktsdag. Vi hyr en
minibuss med Chaufför/guide för en hel dag. Guiden är väldigt kunnig och har
svar på allt om ön. Vägarna är dåliga, smala och kurviga så det tar tid att
förflytta sig, men ön är otroligt grön och vacker. Vi besöker Annandale
Waterfalls i regnskogen där några av oss tar ett dopp i det svalkande vattnet.

Vi
besöker också en distributionscentral för muskotnötter och en chokladfabrik där
vi fick se hela processen från att kakaonötterna skördades till färdig
chokladkaka. Visste ni att 90 % av världens muskotnötter kommer från Grenada? Inte
så konstigt att ”The Spice Island” är smeknamnet på ön.

04/01. När allt är tvättat,
vattentankarna fyllda och batterierna är fulladdade flyttar vi ut till en vik
nära marinan. Alltid när vi legat några nätter i en marina så längtar vi efter
att kunna ta morgondoppet i öppet vatten. Mellan båtarna simmar vi oftast men
vi använder jollen för att komma iland när vi ligger på svaj.
Tillsammans med de andra besättningarna på Ellen och Rua gör vi en
halvdagsutflykt till huvudstaden St. George. Det ligger två enorma kryssningsfartyg
i hamnen så det är mycket turister i farten. Vi besöker dessutom en
skeppshandel (till Fredriks glädje) och inhandlar diverse saker till båten, som
vi på förhand inte hade en aning om att vi behövde.

05/01. Dags att segla vidare. I
marinan finns både tull- och immigrationsmyndighet så utklareringen sköts
enkelt. Vi får tillstånd att ankra på Grenadas vatten ytterligare en natt och
en bit in på eftermiddagen ankrar vi strax norr om Halifax Bay, halvvägs upp på
västsidan av ön. Vattnet är kristallklart och eftermiddagen/kvällen ägnas åt
snorkling och test av lånad paddleboard. Det är inte helt enkelt att hålla
balansen på en uppblåsbar ”vindsurfingbräda”, men kul är det! Ytterligare en
”pryl” som behöver inhandlas!

06/01. Avsked är nästan alltid
tråkiga. Tänk att 18 dagar kan gå så fort! Allt har en ände …. Lena och Tomas
har seglat med oss sedan 19/12 men ska nu spendera några dagar iland innan det
är dags att flyga hem. Vi släpper av dem på en kaj och Maria fäller en tår när
vi seglar vidare. Fredrik nöjer sig med att säga att de kommer att vara
saknade.
Till kvällen ankrar vi i Chatham Bay på Union Islands västsida. Vinden är byig
8-14 m/s, men här ligger vi någorlunda skyddade. Varje gång som vi ankrar
förundras vi över det kristallklara vattnet. Trots att djupet är 10 meter ser
vi botten. Vattnet i Chatham Bay är inget undantag. Vi äter middag ombord och
för första gången sedan Salsa lämnade Sverige i augusti är vi bara två ombord
den närmaste veckan!

Grenada
01/01. We celebrate New Year’s Eve ashore at
“The Lazy Turtle”, a very nice restaurant. Although the celebration
didn’t end well into 2018 in Salsa’s cockpit, everyone was up early. Tomas, who
became a catamaran liker, sailed off with Rua already shortly after 7 am. We
onboard Salsa left an hour later. We take our time down the west side of
Grenada and stay for lunch and bath. In the afternoon we berth at the marina “Le
Phare Bleu” (The Blue Lighthouse) on Grenada’s south coast. This is an elegant
little resort with a nice restaurant on the waterfront. The south coast is beautiful
and consists of bays that can almost be described as fjords. When Tomas returns
to Salsa, he brings his own catched yellowfin tuna. It tastes fantastic, both
as Sashimi and as Tuna cutlets. We know what to have for dinner this evening!

02/01. Big cleaning day on board. Almost 14
days ago since we were moored. When we are in a marina and have access to fresh
water, we take the opportunity to wash both clothes, sheets and the entire boat
inside and out. Saltwater wears more on the boat than one could imagine. The
gelcoat faints fast. Stainless steel is also covered with a rusty surface layer
in these waters. The old Swedish lightship Västra Banken lies in the marina.
She was built in Stockholm in the early 1900s and served as a lightship in
Swedish waters until 1970. During a period she was also moored in Gåshaga Marina
on Lidingö. The lighthship now functions as a café and bar and also hold the
showers and toilets for the guests of the marina.

03/01. Sightseeing day. We rent a minibus with
driver / guide for a full day. The guide is very knowledgeable and has answers
to everything about the island. The roads are bad, narrow and curvy so the
travel takes time, but the island is incredibly green and beautiful. We visit
Annandale Waterfalls in the rainforest where some of us take a swim in the cool
water. We also visit a distribution centre for nutmegs and a chocolate factory
where we saw the whole process from harvesting the cocoa nuts to a complete
chocolate cake. Did you know that 90% of the world’s nutmegs come from Grenada?
No wonder that the nickname of the island is ”The Spice Island”.

04/01. When the water tanks are filled and the
batteries are fully charged, we move to a bay near the marina. Whenever we have
spent a few nights in a marina, we long for taking the morning swim in open
water. We usually swim between the boats but we use the dinghy to get ashore
when we are anchored. Together with the other crews on Ellen and Rua we make a
half-day trip to the capital St. George. There are two huge cruise ships in the
harbour so there are many tourists on the move. We also visit a chandlery (to
Fredriks satisfaction) and purchase various things for the boat, that we had no
idea that we needed.

05/01. Time to sail on! There are both customs
and immigration authorities in the marina, so clearance is easy. We are allowed
to stay in Grenada’s water for one more night and in the afternoon we anchor to
the north of Halifax Bay, halfway up to the west side of the island. The water
is crystal clear and the afternoon / evening is devoted to snorkelling and
paddleboard testing. It’s not easy to keep the balance on an inflatable “windsurfing
board”, but it’s fun! Another “gadget” that needs to be
purchased!

06/01. Farewell is always sad. Unbelievable
that 18 days can go so fast! Everything has an end …. Lena and Tomas have
sailed with us since 19/12 but they will now spend a few days at a hotel before
flying home. We drop them on a quayside and Maria fells a tear when we are
leaving. They will be missed. In the evening we anchor in Chatham Bay on the
western side of the Union Islands. The wind is 8-14 m/s, but here we are
reasonably sheltered. Every time we anchor, we talk about the crystal clear
water. Even though the depth is 10 meters, we see the bottom. The water in
Chatham Bay is no exception. We eat dinner aboard and for the first time since
Salsa left Sweden in August, we are only two on board for the next week!



Tobago Cays

Karibien 2017- 2018 Posted on 31 Dec, 2017 22:58

25/12.
Juldag i Karibien. Här är det väldigt lugnt idag. Lokalbefolkningen
firar jul idag och det märks. De flesta affärerna iland är stängda och båtarna
som utbjuder sina tjänster är få. Även vi tar det lugnt men gör upp planer för
hur vi vill segla den närmaste framtiden.

26/12. Dags att lätta ankar igen. Det blåser, som vanligt,
en frisk ost-nord-ostlig (ENE) vind på 8-10 m/s. Vi seglar söderut till Tobago
Cays, som är några öar omgivna av ett stort hästskoformat rev. Hela området är
nationalpark. Det ligger mycket båtar här, både vid bojar och till ankars.
Emellanåt sticker en havssköldpadda nyfiket upp huvudet alldeles nära båten.
Lokalbefolkningen arrangerar barbecue på stranden för båtgästerna. Hela
familjerna är involverade i denna business och ”big mama” står i köket som är
uppsatt på stranden. Vi blir hämtade vid båten och körda till stranden där det
är dukat för oss. Det vi vill dricka tar vi med oss själva. En hel grillad hummer
bjuds vi på till ett väldigt överkomligt pris.

Aldrig har väl en middag smakat
så gott! Vilken trevlig kväll! I mörkret blir vi sedan körda tillbaka till
Salsa, att vågorna bryter över oss gör inget, vattnet är ju varmt.

27/12. Snorkelutflykt till beachen under förmiddagen. På
grund av dålig sikt i vattnet blir snorklingen inte så spektakulär som vi
hoppats, men när vi åker tillbaka med jollen inträffar en höjdare. Vi siktar på
nära håll minst tio havssköldpaddor i en grupp.
Under eftermiddagen kommer som vanligt ett flertal squalls.

Då ökar vinden från
ca 9 m/s till 13 eller 15 m/s. Samtidigt regnar det häftigt. Men eftersom regnet
är varmt och består av sötvatten är det välkommet och man vill nästan springa
ut och få en härlig dusch!

28/12. Vi lämnar Tobaco Cays och går till Union Island för
att klarera ut från Grenadinerna för att sedan segla söderut. Men när vi kommer
till Union Island blir vi så förtjusta i både ön, folket och ankarplatsen att
vi bestämmer oss för att stanna här åtminstone en natt. Det känns lyxigt att
kunna ändra sina planer med kort varsel. På eftermiddagen gör vi en båttur med
gummibåten till Happy Island, en liten ö mitt på revet som lokalbefolkningen
byggt av snäckskal. Den härbärgerar endast en bar och några barbord. Det går
ordentlig sjö och blåser ca 10 m/s på vägen tillbaka, så plötsligt får en våt
barrunda en helt ny innebörd.

29/12. Vi lättar ankar efter frukost och seglar söderut för
enbart genua. I den friska vinden ENE så gör vi mellan 6,5 och 7,5 knop. Vi
kommer därför tidigt efter lunch fram till ön Carriacou som tillhör Grenada. Vi
ankrar i Tyrell Bay på öns västsida. Bukten är väl skyddad för ostliga vindar. Det
är 5 m där vi ankrar och vattnet är kristallklart och på botten ser vi
sjöstjärnor stora som stekpannor.

Efter sedvanlig inklarering hos tull och
immigrationsmyndigheter umgås vi med besättningarna på Rua och Ellen. På
kvällen åker vi iland, äter lobster och lyssnar på reaggiemusik på ett litet
ställe vid stranden. Här umgås både locals och besökare. De bofasta och
båtfolket skiljs lättast åt genom att båtbesökarna i de flesta fall har
normalstora pupiller och inte luktar sött av något de rökt.

30/12. Vi tar en vilodag ombord. Gör en
utflykt med jollen till ett närliggande Mangroveträsk och förundras över att
man bara kan lämna båtar som vrak i ett naturskyddat område. Men vi har liknande
problem med övergivna båtar i Sverige.

31/12. Ännu en behaglig dag i vårt
äventyr. Rua skall segla en tur och Fredrik och Tomas tar chansen att hänga på.
Kul, och väldigt annorlunda, att segla katamaran. Trots vind på 10 m/s ligger
båten som ett strykjärn på vattnet och kaffekoppen står kvar där man lämnat
den.
Slutligen önskar vi på Salsa er alla ett riktigt GOTT NYTT 2018!

Tobago Cays
25/12. Christmas Day in the Caribbean. It is very quit here today. The locals celebrate their
Christmas. Most shops are closed and it is very few boat boys offering their services.
We take it easy but make up planes for the sailing for the next couple of days.

26/12. It
is time to weigh anchor. As usual a fresh ENE breeze of 16–20 knots blows We
sail south to Tobago Cays, a couple of islands surrounded by a horse shoe reef.
The whole area is a protected zone, runned by Tobago Cays Marine Park. The
anchorage is full of yachts, both moored and anchored. Now and then a Sea
Turtle lifts his head above surface and watch us. The locals arrange barbecue
ashore for the yacht crews. Whole families are involved in this business and
“Big Mama” runs the kitchen as they have organized on the beach. We are
transported to the barbecue where everything is ready for us. We bring from the
yacht what we would like to drink. We are served a whole barbecued crayfish for
a very reasonable prize. One of the best meals we have had! What a fantastic
evening! In the dark we are transported back. And we don’t mind the waves are making
us wet. The water is warm.

27/12.
Snorkel excursion to the beach before lunch. Due to bad visibility in the water
the snorkelling is not as spectacular as we had hoped for. But on our way back
with the dinghy we come very close to a group of at least ten Sea Turtles.
During the afternoon we are, as usual, hit by several squalls. The wind
increases from 18 knots to 26 or 30 knots. At the same time there comes an
intense rain. But since the rain is warm and it is fresh water it is welcomed
and we almost wants to run out and get ourselves a free shower.

28/12. We
leave Tobago Cays and motor over to Union Island in order to check out from the
Grenadines. But when we reach Union Island we are so pleased with the island,
the people and the anchorage so we decide to stay at least one night. It feels
very luxurious to be able to change plans with short notice. In the afternoon
we take the dinghy to Happy Island, a manmade small island made of conch shells
in the middle of the coral, only consisting of a bar and a few tables. There is
a heavy swell and a wind of 20 knots on the way back. After this a “wet bar
visit” (Swedish expression) gets a whole new meaning.

29/12. We weigh anchor after breakfast and sail
south with only the genoa. In the fresh ENE wind we still make between 6.5 and
7.5 knots. We reach the island Carriacou after lunch. The island is dependant
of Granada. We anchor in Tyrell Bay on the west coast. The bay is well
protected against easterly winds. The water is crystal clear and although the depth
is 5 m we see large starfish the size of a frying pan on the bottom. After the
usual check in at customs and immigrations authorities we socialize with the
crews of Rua and Ellen. In the evening we take the dinghy ashore, eat lobsters
and listens to Reggie music at a small local place at the beach. The place is
visited by both locals and people from the yachts. The locals can be
distinguished since the yacht people normally have ordinary sized pupils and do
not smell sweet smoke.

30/12. This is a slow day. We make an excursion with the dinghy
to a Mangrove area nearby and are surprised that the authorities allow old
boats to become wrecks in a protected area. But maybe we have the same problem with
abandoned boats in Sweden.

31/12. Another comfortable day on our sailing adventure.
Rua is going to sea for a short trip and Fredrik and Tomas take the opportunity
to sail a catamaran. It is fun and very different from sailing a monohull. Although
the wind is around 20 knots Rua behaves like an iron on the sea. And the cup of
coffe is still there where you left it.
At last we onboard Salsa wishes you all the best for 2018!



Jul på Bequia Island

Karibien 2017- 2018 Posted on 25 Dec, 2017 17:20

17/12. Vi ligger kvar i marinan och tar det lugnt. Bill
lämnar oss och åker iväg till USA för att arbeta. Vi kommer att sakna honom.

18/12. Seglen är färdiga och Hadar hjälper oss att sätta på
dem. Tyvärr har segelmakaren lyckats sy igen två lattfickor i storseglet så vi
fick ta en extra runda till honom för att få det tillrättat. Men i övrigt ser
allt bra ut och vi börjar känna oss trötta på marinan. Vi kompletterar också båten
med färsk proviant.

19/12. Nu längtar vi till sjöss. Efter att ha fyllt upp
dieselförrådet lägger vi oss på svaj i Rodney Bay. Det är livlig kommers även ute
i bukten. Här får vi bland annat besök av George, som vi köper färska grönsaker
av. Grönsakerna odlas av hans mamma och Georges båt är absolut värd ett
fotografi. I övrigt erbjuds bröd, is, tvättservice och mycket annat.

På eftermiddagen anländer Marias syster Lena och hennes man Tomas. De skall segla
med oss under några veckor och hämtas inne på marinan med gummijollen.

20/12. Vi lämnar Rodney Bay och seglar en kort bit söderut till
Marigot Bay där vi förtöjer vid en boj. Marigot Bay är lummigt och otroligt
vackert och grönt. På stranden växer Mangroveträd som doppar rötterna i
vattnet. Här återförenas vi med S/Y Ellen. De är, precis som vi, på väg till
Bequia Island för att fira jul. Många lokala små båtar kommer ut till oss för
att sälja varor. Vi köper både papaya och passionsfrukt och beställer bröd och
is till nästa morgon.

21/12. Innan vi lämnar St. Lucia måste vi klarera ut ur
landet. Det betyder att skepparen måste göra besök hos Customs, Immigrations och
ibland även Health authority. Här är de samlade på samma kontor så
utklareringen går smidigt. Vi anmäler att vi kommer att lämna St. Lucia nästa
morgon och det accepteras. Vi seglar söderut men tar det lugnt och förtöjer
framåt kvällen vid en boj i en vik mellan de två bergen stora och lilla Piton.
Ofta är bojarna privata, men den här bojen ägs av nationalparken som viken
tillhör. Då kan man till och med få ett kvitto på att man betalat bojavgiften.
Annars är avgiften förhandlingsbar och muntlig överenskommelse gäller. Fredrik
dyker för säkerhets skull ner och kontrollerar att bojen sitter fast ordentligt
och inte håller på att rosta bort. Allt ser bra ut.

22/12. I frisk halvvind seglar vi förbi ön St. Vincent för
att komma till Bequia Island där många skandinaver valt att samlas till jul.
Just innan vi når Admiralty Bay får vi en häftig squall över oss. Vinden ökar
på några ögonblick till 15 m/s och båten kränger så att vi får upp vatten på
däck. Det hela fångas skickligt av en lokal fotograf som senare besöker oss och
säljer en papperskopia av fotografiet. Vi lyckas klarera in till ”St. Vincent
och Grenadinerna” innan myndigheterna stänger för dagen. Skönt, för innan
inklareringen är genomförd får besättningen inte gå iland. Vi tar jollen in
till den lilla staden Port Elizabeth och äter middag på en enkel men otroligt
mysig liten restaurang vid strandkanten.

23/12. Admiralty Bay är full av båtar, både till ankars och
vid bojar. Vi känner igen många båtar och besättningar från ARC. Här ligger
även våra vänner på katamaranen RUA från Nya Zeeland.

Tillsammans med dem
promenerar vi en timma över ön och besöker Old Hegg Turtle Sanctuary. Här föder
de upp utrotningshotade sköldpaddor för att vid sju års ålder släppa ut dem i
havet. De små sköldpaddsbebisarna är inte större än 10 cm och lever en farlig
tillvaro i det fria.

Vi får gulfenad tonfisk av besättningen på RUA som de har fångat
på vägen hit. Vi grillar tonfisken ombord på kvällen och Maria prövar ett nytt
recept på gröna bananer som kokas och serveras som en potatissallad. Tonfisken
var delikat men banansalladen kommer vi inte att göra igen.

24/12. Julafton. Det känns inte
så juligt direkt, trettio grader i luften och nästan trettio i vattnet redan på
morgonen. Vi tar ett morgondopp, men det svalkar dåligt. Fredrik får börja
dagen med att reparera generatorn som vägrar starta och efter en halvtimme så
puttrar den snällt. Maria laddar batterier och gör färskvatten ombord medan Tim
och Fredrik snorklar och tittar på undervattenlivet utanför viken. Vi på Salsa
önskar er alla en riktigt God Jul!

Christmas at Bequia Island

17/12. We stay
in the marina and take it easy. Bill leaves us and returns to the United States
for work. We will miss him.

18/12. The
sails repair are ready and Hadar helps us to put them back on again.
Unfortunately, the sail maker managed to sew across two batten pockets in the
main sail so we had to take an extra round to him to fix it. Then everything
looks good and we start to feel tired of the marina. We do some provisioning
and load the boat with fresh food again.

19/12. We want
to go to sea. After filling up the diesel supply we go out and anchor in Rodney
Bay. There is lively commerce even out in the bay. George visits us with his
boat full of vegetables. The vegetables are grown by his mother and Georges’s
boat is definitely worth a photograph. Otherwise, bread, ice, laundry and a lot
of other services are offered.

In the
afternoon, Maria’s sister Lena and her husband Tomas arrive. They will sail
with us for a few weeks and we meet them in the marina with the dinghy.

20/12. We
leave Rodney Bay and sail a short distance south to Marigot Bay where we moor
at a buoy. Marigot Bay is lush and incredibly beautiful and green. On the
shore, Mangrove trees grow with their roots in the water. We reunite with S/Y
Ellen. They, just like us, are heading to Bequia Island to celebrate Christmas.
Many local small boats come out to sell goods. We buy both papaya and passion
fruit and order bread and ice for next morning.

21/12.
Before we leave St. Lucia, we must clear out of the country. This means that
the skipper must visit the Customs, Immigration and sometimes also the Health
Authority. Here they are gathered in the same office so the clearance goes
smoothly. We report that we will leave St. Lucia the next morning and that is
accepted. We slowly sail south and in the evening we moor at a buoy in a bay
between the two mountains big and little Piton. Often the buoys are private,
but this area is owned by the National Park to which the bouys belong. You even
get a receipt for paying the mooring fee. Otherwise, the fee is negotiable and
oral agreement applies. Fredrik is diving down to check that we are safely
moored and that the anchor chain is not roasting away. Everything looks good.

22/12. In
fresh half winds we sail past the island of St. Vincent to come to Bequia
Island where many Scandinavians chose to gather for Christmas. Just before we reach
Admiralty Bay we get a strong squall over us. The wind increases in a few
moments to 15 m/s and the boat tilts so we get water on the deck. The whole
thing is captured by a local photographer who later visits us and sells a paper
copy of the photograph. We manage to clear in to “St. Vincent and the
Grenadines “before the authorities close for the day. This is good because
before the clearance is completed, the crew may not leave the boat and go
ashore. We take the dinghy into the little village Port Elizabeth and eat dinner
at a simple but very cozy little restaurant just next to the beach.

23/12.
Admiralty Bay is full of boats, both at anchor and at bouys. We recognize many
boats and crews from the ARC. We also meet our friends at the catamaran RUA
from New Zealand. Together with them, we walk an hour across the island and
visit the Old Hegg Turtle Sanctuary. Here they breed endangered tortoises to
release them into the sea at seven years of age. The little turtle babies are
not bigger than 10 cm and live a dangerous life in the free. We get a yellow
tuna of the crew at RUA that they have caught on the way here. We barbeque the
tuna in the evening and Maria is trying a new recipe for green bananas cooked
and served as a potato salad. The tuna fish was delicious but the banana salad
we will not make again.

24/12.
Christmas Eve. It does not feel like Christmas, thirty degrees in the air and
almost thirty in the water already in the morning. We take a morning swim, but
it hardly cools you down. Fredrik starts the day by repairing the generator who
refuses to start but after half an hour, it kindly works again. Maria recharges
batteries and makes fresh water on board while Tim and Fredrik snorkel and
check the sea wildlife of the bay. We onboard Salsa wish you all a Merry
Christmas!



St Lucia

Karibien 2017- 2018 Posted on 19 Dec, 2017 04:12

10/12. Både BBC och Sveriges Radio har sedan några år
tillbaka upphört med sina nyhetsutsändningar på kortvåg för svenskar utomlands.
De hänvisar till internet, men det fungerar inte för långseglare till sjöss. Vi
har därför haft vår egen nyhetsinformatör. Minst en gång om dagen har Christer
B. sammanställt kortfattade nyheter och mejlat oss om vad som hänt i Sverige, i
världen och på sportfronten. Detta har varit mycket uppskattat och vi är nu väl
informerade om både Rögles framgångar och motgångar.

11/12. Vindstilla. Så förargligt när det bara är 80 NM till
målet. Och vår diesel måste vi ransonera så att vi kan ladda batterierna. Men
med lite tålamod och gott humör så löser det sig. Framåt kvällen kommer en fin
vind och vi gör fart med gennaker och storsegel igen. Så härligt. Vi får hoppas
att vinden håller i sig ända till St. Lucia.

12/12. Vilken känsla! När det ljusnar kan vi skönja land. St
Lucia förut och Martinique om styrbord. Vilket fantastiskt mottagande vi får!
Efter att vi korsat mållinjen några sekunder före en katamaran och kommer in
till marinan är vår pontonbrygga fylld av folk. Alla båtar signalerar med tutor
och alla människor vi ser applåderar och viftar med flaggor. Väl förtöjda möts
vi med en fruktkorg och var sitt glas rom punch. Så möts alla ARC båtar när de
kommer in till marinan. Men det är inte utan att vi blir rörda av all
uppmärksamhet. Särskilt glada blir vi av att upptäcka att Bill möter oss samt Hadar
och Stefans fruar. Drygt 23 dagar tog det oss att komma hit. Nu är den över men
vi är väldigt nöjda med vår första Atlanten överfart.

13/12. Hadar och Stefan har flyttat in på hotell så Bill får
ha förliga hytten för sig själv. Maria och jag känner oss lite ovana, men
utvilade, efter att ha fått sova en hel natt utan att bli väckta. Idag är det
arbetsdag ombord. Seglen har blivit slitna, både av att fått utstå hårda vindar
första veckan men även av att få slå fram och tillbaka i atlantdyningarna i för
svaga vindar. De behöver omvårdnad och lämnas in till den lokala segelmakaren
som arbetar trots att det är helgdag på St. Lucia. På bryggan är det många från
lokalbefolkningen som gärna vill tjäna pengar genom att hjälpa till med att
tvätta och städa båtar. Vi tar hjälp med att tvätta båten utvändigt och en
vänlig kvinna gör ett fint jobb under några timmar så båten skiner igen! Våra
arbeten avbryts nästan varje timme av att nya ARC-båtar anländer och vi deltar
naturligtvis i hyllningskörerna.

14/12. Den trasiga elektronikboxen till huvuddieseln ersätts
på garanti av Volvo Penta och kommer att skickas till oss med våra nästa
gäster. En skicklig mekaniker konstaterar snabbt att det inte behövdes någon
reservdel till generatorn. Avgasventilen hade alldeles för litet ventilspel och
behövde justeras. Det var ett vanligt fel på de här generatordieslarna. Synd
att vi inte visste det när vi var till sjöss. Då kunde vi fixat problemet själva.

15/12. Vilodag. Vi sjösätter jollen och tuffar ut i bukten
för att hälsa på våra vänner Tim och Helen från Nya Zeeland. Vi träffade dem första
gången på Lanzarote. Eftermiddagen fördrivs med bad och trevligt umgänge ombord
på deras katamaran. När det blir middagsdags tar vi våra jollar in till en
väldigt trevlig restaurang i land. Efter middagen inser vi att vi ännu inte är
acklimatiserade i Karibien. Det är helt kolsvart ute och vi har ingen bra
ficklampa med oss. Men med hjälp av en lånad Nya Zeeland lampa finner vi vår
väg tillbaka till Salsa i marinan.

16/12. Bill tar oss med på en bilutflykt till södra delen av
ön. Ön är fantastiskt grön men vägarna är slingriga och skulle må bra av lite
mer underhåll. Vi ser de två bergstopparna Pitons som avbildas på St Lucias
flagga och staden Soufrière.

På kvällen är det ARC.s avslutningsceremoni med prisutdelning. För att betona
att tävlandet inte ska vara det väsentliga delas det ut pris till den tionde
och sjunde båten i varje klass. Anmärkningsvärt många priser går till svenskar.
Salsa får pris för att vi har den mest enhetliga målgångstiden, klockan
12.12.12 den 12/12. Nu är den här delen av äventyret avslutad. Vi har träffat
många trevliga besättningar från många olika nationer och vi har haft väldigt,
väldigt trevligt.

A few photos from the crossing:
The first fish we caught was a Dorado.
A squall is coming closer!
Sail repair on the Atlantic.
Another sunset.

Stefan takes care of the plastic waste.

Caribbean

10/12. Both
the BBC and Swedish Radio have since a few years ceased their short-wave news
broadcasts for Swedes abroad. They refer to the internet, but it does not work
for long distance sailors at sea. We have therefore had our own news provider.
At least once a day, Christer B. has compiled brief news about what has
happened in Sweden, in the world and on the sports front and e-mailed us. This
has been highly appreciated and we are now well informed about both Rögle’s
successes and setbacks.

11/12. No
wind. So annoying when it’s only 80 NM to the finish line. We need to ration the
diesel so we can charge the batteries. But with a little patience and good will
everything will be OK. A nice wind came in the evening and we make good speed
again with the gennaker and main sail. Wonderful! We hope that the wind will
last all the way to St. Lucia.

12/12. What
a feeling! In the morning we can see land. St. Lucia ahead and Martinique on our
starboard side. What a wonderful welcome we receive! After crossing the finish
line a few seconds before a catamaran and entering the marina, our pontoon
bridge is filled with people. All boats signal with horns and people applaud
and wave with flags. Well moored we are met with a fruit basket and a glass of
rum punch. This is how all ARC boats are met when they enter the marina. But we
are very touched of all the attention. We are especially pleased to discover
that both Bill meet us and Hadar’s and Stefan’s wives. It took us just over 23
days, to come here. Now it’s over, but we’re very pleased with our first
Atlantic crossing.

13/12. Hadar
and Stefan have moved into a hotel so Bill will have the forward cabin for
himself. Maria and I feel a bit unaccustomed, but well rested after having been
sleeping for a whole night without being awakened to go watches.
Working day on board! The sail has been worn, both due to the hard winds during
the first week, but also later by turning back and forth in the Atlantic dunes
in weak winds. They need to be repaired and we take them to the local sail
maker who works even though it is a public holiday on St. Lucia. On the pontoon
there are many locals who want to make money by helping to wash and clean
boats. We get help to wash the boat outside and a friendly woman does a great
job during a few hours and the boat shines again! Almost every hour there are arrivals
of new ARC boats, and of course we participate in the tribute chores.

14/12. The
faulty electronic box on the main engine will be replaced on warranty by Volvo
Penta. It will arrive next week with our new guests. A skilled technician very
quickly finds out that there is no need for any spare parts for the generator.
The exhaust valve had to little gap and needed adjustment. It is a common fault
on this type of generator. Too bad we didn’t know that when we were at sea. Then
we could have fixed this problem ourselves.

15/12. A
day off. We launch our dinghy and steam out into the bay to meet our friends
Tim and Helen from New Zeeland. We met them first time at Lanzarote. We spend a
nice afternoon on their catamaran. When it is time for dinner we take our dinghies
to the shore and eat at a very nice restaurant. After dinner we realize how
unused we are to the Caribbean. It is completely dark and we didn’t bring a
flashlight. But we borrow one from Tim and Helen and find our way back to Salsa
in the marina.

16/12. Bill
takes us on a road trip with his car to the southern parts of the island. The
island is very green and beautiful but the roads are winding and needs
maintenance. Among other things we see the two mountains Pitons and the town
Soufrière.
In the evening ARC has a closing ceremony and prize giving party. To emphasize
that the important part of the Atlantic crossing is not the competition so prizes
are given out to those who finish number ten and number seven in each class. It
is a remarkable number of prizes that are won by Swedes. Salsa wins a prize for
the most uniform finish time. We passed the finish line at 12.12.12 on the
12/12.
Now this part of our sailing adventure is completed. We have met many nice
crews from various countries and we have had a great deal of fun.



« PreviousNext »