Loggbok

15/10. Vi gör en heldagsutflykt till Funchal som börjar med
att vi tar lokalbussen in till staden. Bussturen tar nästan en och en halv timme
och vi åker förbi många små städer på vindlande bergsvägar. I Funchal åker vi
cablecar upp till byn Monte. Eftersom det är söndag hedrar portugiserna
vilodagen genom att inte köra turister på kullerstensgatorna ner till staden med
de berömda kälkarna. Eftersom en majoritet av oss tidigare riskerat livet på
kälkfärder här är vi ganska nöjda och besöker i stället den betydligt mindre
riskfyllda botaniska trädgården. Mycket olika växter och fint arrangerat. Men
även växter kan man bli ”mätt” på. Väl tillbaka i centrum går vi på informationsbio
och ser en intressant dokumentär om Madeiras historia. Eftermiddagen avslutas
med proviantering på en supermarket och sedan taxi tillbaka till båten. Nu tar
resan bara en halvtimme på motorvägen. Vi noterar att portugiserna har varit
flitiga under engelska lektionerna i skolan. Många pratar nästan flytande. De
har förmodligen tidigt insett att portugisiska aldrig kommer att bli något
världsspråk.

16/10. Fin nordostlig vind. Vi kastar loss efter frukost och
sätter kurs mot Kanarieöarna med lite revat storsegel och full genua som
försegel. Vi passerar de obebodda Islas Desertas under eftermiddagen, dock utan
att det serveras dessert till middagen (Fredriks skämt). Under natten kör vi
våra vakter på ett i stort sett öde hav.

17/10. Vinden har mojnat under natten och när det ljusnar
byter vi till ett större försegel, Code 1. Redan till lunch vill vi ha mer fart
och byter Code 1 mot gennakern. Eftersom vinden kommer rakt akterifrån spirar
vi ut den i lovart med spinnakerbommen och kan fortsätta segla med drygt sex
knops fart. Men när kvällen kommer så byter vi tillbaka till genuan, som är
mycket mer lätthanterlig om det skulle blåsa upp. Det har gått bättre än
förväntat så det får gärna gå lite långsammare under natten. Vi studerar stjärnhimlen
och äter ”jägarsnus” för att hålla oss vakna. Innan det ljusnar kan vi ana stadsljusen
från Lanzarote.

18/10. Framåt lunch ankrar vi olovandes i viken Francesa på
ön La Graciosas sydsida. Området är nationalpark och man skall ha tillstånd för
att ankra där. Tillstånd har vi tidigare sökt på nätet, men något svar har vi
inte fått. Vi skickar ett nytt email och kontrollerar att myndigheterna fått
vår ansökan och undrar när vi kan få svar. ”Probably today” lyder svaret. Vi
har tidigare konstaterat att engelska inte är spanjorernas paradgren och på
spanska tolkas detta antagligen som ”Mañana”, för något besked får vi inte. Vi
njuter i alla fall av solen och att ostört få bada i 24-gradigt kristallklart
vatten.

19/10. När vi vaknar har Ellen ankrat strax akter om oss. De
lämnade Madeira ett dygn efter oss. Trevligt att få återse Ellen med
besättning. Vi skiljdes för en månad sedan utanför Vigo i Spanien. Till lunch
får äntligen båda båtarna sina imponerande ankringstillstånd. Tillståndet
utgörs av 10 tätskrivna A4-sidor med tillstånd och restriktioner på spanska. Fantastiskt!
Under eftermiddagen skjutsar vi med gummijollen iland besättningarna till en
härlig sandstrand. Ett försök att fotvandra i sanddynerna till närmaste by för
glassinköp gavs snabbt upp. I stället blir det bad från stranden. På kvällen
bjuder vi över Ellens besättning på småprat och lite förfriskningar före
middagen. Det kommer några regndroppar som ger en fantastisk regnbåge över
viken.

20/10. Vi seglar till Lanzarote, där vi bokat plats i
marinan Puerto Calero på öns ostsida.

Towards the Canary Islands

15/10. We
make a full day trip to Funchal, starting with the local bus to the city. The
bus takes about an hour and we pass many small towns on winding mountain roads.
In Funchal we go by cablecar up to the village of Monte. It is Sunday and the
Portuguese honors the holy day by not driving tourists down to the city on the
cobblestone streets with the famous sleighs. Since a majority of us previously risked life
on mountain sleigh trips here, we are quite pleased and instead visit the much
less risky botanical garden. A lot of different plants and well arranged. But you
can also get enough of looking at plants. Back in Funchal city, we go to the
cinema and see an interesting documentary about Madeira’s history. We finish
the afternoon at a supermarket and then take a taxi back to the boat. Now the
trip takes only half an hour on the highway. We note that the Portuguese have
been diligent during English lessons at school. Many speak almost fluently.
They have probably early realized that Portuguese will never become a world
language.

16/10. Nice
northeasterly winds. We are leaving after breakfast and heading for the Canary
Islands with a reefed mainsail and a full genoa. We pass the uninhabited Islas
Desertas in the afternoon, but without getting dessert for dinner (Fredriks
joke). During the night we do our watches on a desolate sea.

17/10. The
wind reduces through the night and at sunset we switch to a larger head sail, the
Code 1. Already at lunch, we want more speed and change the Code 1 for the
gennaker. The wind comes straight from the stern, so we spare it out in the
spinnaker boom and can continue sailing at just over six knots of speed. When
the night comes we change back to the genoa again, which is much easier to
handle if the wind increase. It has gone faster than expected so far so we don’t
mind to go a bit slower during the night. We study the starry sky and eat
“jägarsnus” (i.e., a mix of raisins,
almonds and chocolate) to keep us awake. Before sunraise, we can see the lights
of a city at Lanzarote.

18/10. Before
lunch we anchor without permission in the Bay of Francesa on the island of La
Graciosa. The area is a national park and you must have permission to anchor and
get ashore. We have applied for permits previously, but we have not received
any response. We send a new email and check that the authorities have received
our application and ask when we can get a response. “Probably today”
is the answer. English is not the Spaniards primary skill and in Spanish this
is probably interpreted as “Mañana”, because we do not get any
response. In any case, we are enjoying the sun and are swimming in 24 degrees
crystal clear water.

19/10. We
wake up and S/Y Ellen has anchored next to us. Nice to see Ellen with crew
again. We split up a month ago outside of Vigo in Spain. At lunchtime, at last,
both boats got the anchorage permission. The permit is 10 pages long and written
in Spanish. Fantastic!

In the
afternoon, we take dinghy to the beautiful beach. An attempt to walk the sand
dunes to the nearest little village for ice cream was quickly abandoned. Instead
we took a swim and enjoyed the beach. We invite Ellen’s crew to a chat and
drinks before dinner. A little bit of rain and a fantastic rainbow over the
bay.

20/10. We
sail to Lanzarote, where we had booked a place in the marina Puerto Calero on
the island’s east side.

7/10. Marinan ligger nära flygplatsen och sent på
eftermiddagen anlände Micke R. som planerat. Hade Micke hoppats på en glad
kväll i Lissabon visade han inte sin besvikelse när vi genast kastade loss med
3 knops tidvatten i aktern för att segla mot Porto Santo (en liten systerö till
Madeira med endast cirka 3500 bofasta).

8/10. Seglingen till Porto Santo beräknades ta cirka fyra
dygn. Vi gick vakt om vakt enligt flottans urgamla system, dvs.
fyratimmarsvakter utom mellan klockan sexton och tjugo då det är tvåtimmarsvakter.
Tyvärr kom dimman framåt eftermiddagen och förstörde våra möjligheter av
att förkovra oss i att identifiera
stjärnor och planeter.

9/10. En strålande solskensdag till sjöss. Tyvärr bara med
svaga vindar. Besättningen, som börjar längta efter bad, duschar
saltvattendusch på akterdäck och avslutar tvagningen med lite färskvatten.
Sjövattnet är rejält salt och äntligen har vattentemperaturen kommit över
21-gradersstrecket. Till solnedgången serverar Maria alkoholfria ”sundowners” tillsammans
med stekta Piementos-de-Padrone (små gröna paprikor) i sittbrunnen.

10/10. Fortsatt segling i svag vind. När farten sjunker
under två knop så stöttar vi med lite motorgång. När vi kör huvudmotorn får vi
varmvatten så att vi enklare kan få diskvatten. Men det är alltid lika
glädjande när vinden återkommer. Natten är magiskt vacker med en helt klar
stjärnhimmel och månsken och därtill ljumma vindar, då är det ett nöje att
sitta vakt. Det är det däremot inte alltid när dimman är tät och tröttheten gör
sig påmind. Några lastfartyg passerar på långt avstånd, annars är vi helt
ensamma. Mycket te, kaffe och choklad går åt under en nattvakt och när
samtalsämnena tryter framåt tretiden på morgonen och ögonlocken känns tunga, så
är det skönt när det är dags att väcka nästa vakt.

11/10. Fiskelyckan har provats då och då utan framgång efter
att vi inköpte lina och bete i Porto. Nu blev det ändring på den saken. Vid
lunchtid fick vi napp och håvade in en tonfisk modell mindre, som skickligt
styckades av Maria. Knappt var fisken lagd i frysen innan det var napp på nytt.
Hadar fick nu visa sin kirurgskicklighet och tog hand om styckningen. Därefter avslutades
fisket. Vi vill kunna äta annat än tonfisk.

12/10. På morgonkulan blåste det fint och vi hade bara några
timmar kvar till Porto Santo när Hadar i en brottningsmatch med ett genuaskot
på rymmen, tappade sina nya glasögon överbord. Eftersom sjökortet visade att
djupet var mer än 3000 meter vägrade Fredrik att ens göra ett försök att hitta
dem, trots sin tidigare goda statistik i ämnet. När det ljusnar kan vi skönja
land! Till lunch förtöjer vi i Porto Santo efter knappt 5 dagars segling och ca
500 avverkade distansminuter. För de lite mindre erfarna seglarna (Maria), så
var denna överfart en bra träning på det som komma skall. Maria tycker att det
jobbigaste var bristen på sömn. Det försäkrar dock de ombord som gått många
vakter i sina dar, att det blir bättre med tiden! På kvällen äter vi som
omväxling en utmärkt restaurangmiddag.

13/10. Härligt morgondopp på stranden alldeles vid sidan om
marinan. Vattentemperaturen är nu 23 grader. Därefter städning och artistkonster
för att lämna vårt avtryck i Porto Santo. Det hör till att besökande båtar
målar sitt bomärke på vågbrytaren som omger marinan. Till kvällen lägger vi oss
vid en boj i hamnen för att kunna avnjuta egenfångad grillad tonfisk till
middag.

14/10. Tidig losskastning för att kunna segla till Madeira
innan det blir stiltje. Det är bara 25 NM så vi kommer fram redan innan lunch
och ankrar i en vik för att bada och äta lunch. Vattentemperaturen har nu
stigit till nästan 25 grader och båtens vattenlinje blir ordentligt rengjord
med borste. På eftermiddagen förtöjer vi i marinan Quinta do Lorde eftersom
båda marinorna i Funchal var fullbelagda.

The crossing to Madeira

7/10. The
marina is located close to the airport and Micke R. arrived late in the
afternoon as planned. Had Micke hoped for a happy evening in Lisbon, he did not
show his disappointment when we immediately left with 3 knots of tide in the
stern to sail towards Porto Santo (a small sister island to Madeira with only
approximately 3500 inhabitants).

8/10. The
sailing to Porto Santo was estimated to take about four days. We did watches
according to the navy’s ancient system, ie. four-hour watches except between four
and six in the afternoon when the watches are only two hours. Unfortunately, the
fog arrived in the afternoon and stopped us from learning more about astronomy.

9/10. A
wonderful sunny day at sea. Only weak winds, unfortunately. The crew, was longing
for a bath, so we took a saltwater shower on the aft deck and finished with
some fresh water. The sea water is really salty and the water temperature has finally
reached the 21 degrees C (70 degrees F). At sunset, Maria serves alcohol-free “sundowners”
and fried Piementos-de-Padrone in the cockpit.

10/10.
Still sailing in weak winds. When the speed drops below two knots, we support a
little bit with the engine. When we run the diesel engine, we get hot water which
makes it easier for us to do the washup. But it is always very nice when the
wind returns. The night is magical with a perfectly clear starry sky, moonlight
and warm winds. Such nights it’s very nice to have the watch! However, it is
not always nice, when the fog is dense and the tiredness starts. Some cargo
ships are passing us at long distance, otherwise we’re all alone. A lot of tea,
coffee and chocolate are consumed during a night watch and at three o´clock in
the morning when the conversation has become quiet and the eyelids feel heavy, it
feels good when it’s time to wake up the next watch.

11/10. Since
we bought lure and line in Porto the fishing luck has been tested occasionally
without success. Today we were finally lucky! At lunchtime we got a tuna (size small),
which was cleaned and cut by Maria. The fish was hardly put in the freezer
before we got a second one! Hadar now showed his surgical skills and took care
of the cut. Then we stopped the fishing. We don’t want to eat only tuna.

12/10. In
the morning it was a good wind and we only had a few hours left for Porto Santo
when Hadar during a wrestling game with a genoa sheet dropped his new glasses
overboard. Since the chart showed a depth of more than 3000 meters, Fredrik
refused to even try to find them, despite his previous good statistics on the
subject. After the sunrise we can see land! We arrive at the marina in Porto
Santo at lunchtime, after a little less than 5 days of sailing and about 500 nautical
miles. For the less experienced sailors (Maria), this crossing was a good training
for the future. Maria thinks the hardest thing with the crossing was the lack
of sleep. However, those more experienced aboard ensured that it will get
better over time! In the evening we eat an excellent dinner ashore.

13/10. A lovely
morning swim. The water temperature is now 23 degrees. We are doing some cleaning
on the boat and some art work to leave our imprint in Porto Santo. Visiting
boats paint their mark on the breakwater surrounding the marina. In the evening
we move and anchor in the bay and can enjoy self-caught grilled tuna for
dinner.

14/10. We
leave early to sail to Madeira before the forecasted calm. It is only 25 NM so
we arrive before lunch and anchor in a bay for lunch and a swim. The water
temperature has now risen to almost 25 degrees C (77 degrees F) and the
waterline of the boat is properly cleaned with a brush. We berth at the marina
Quinta do Lorde since none of the marinas in Funchal had any place for us.

1/10. Vi lämnar Nazaré innan soluppgången för att segla till
Cascais. Dit är det 70 NM vilket betyder 12 timmars segling om vi lyckas hålla
6 knop i genomsnitt (6 knop x 12 h = 72 NM). Vinden är nordlig, dvs. akterlig
och varierar inledningsvis mellan 7 och 12 m/s. Solen tittar fram, vi får återigen
besök av delfiner, och allt är behagligt ombord. Under eftermiddagen ökar
vinden successivt och vi minskar segel. När vi når udden väster om Cascais har
vinden ökat till max 18,9 m/s, vilket är lite mer än vad som känns behagligt.
Men Salsa uppför sig fint och surfar nerför vågdalarna. 11,4 knop genom vattnet
visar loggen som toppfart. Efter den här fantastiska seglingen känns det
väldigt tryggt och behagligt att förtöja i marinan i Cascais. Genomsnittsfarten
under dagen blev nästan 7 knop.
Vi är alla trötta efter en lång dags segling, äter en pizza iland och somnar
ovaggade.

2/10. Vi vaknar till värmen, äntligen! Det blir frukost i
sittbrunnen och temperaturen under dagen blir uppåt 30 grader. Härligt efter
veckor med täckjacka och mössa! Vi ligger kvar i marinan, så dagen ägnas åt
lite båtvård, promenader, läsa böcker och bara njuta av värmen. Tyvärr är det
fortfarande bara 15 grader i vattnet, så det blev inget dopp idag heller. Det
är nu lågsäsong i Cascais, så det finns gott om plats på stränderna och väldigt
få doppar sig i havet.

3/10. Vi behöver handla mat och tar en promenad till
supermercadon ”Jumbo”. De har allt man behöver och lite till. Kundvagnen blir
välfylld, så det får bli taxi tillbaka till hamnen. Det är varmt och vi
bestämmer att flytta ut i viken och ankra för att få lite svalka och för att
kunna bada. Nackdelen är att här ute rullar det en del, men vi hoppas att vi
kan sova bättre här ute i natt. Fredrik badar och passar på att ta bort
sjögräset som växt sig tjockt på vindrodret. Framåt kvällen sätter vi upp
grillen och grillar härlig fisk (tyvärr inte egenfångad utan inköpt på Jumbo)
och äter salsa (!) därtill och ett glas vitt. Cascais är fantastiskt vackert
från sjösidan och vi njuter i solnedgången.

4/10. Salsa rullade mjukt i atlantdyningarna under natten. Vi
hade lagt ut 45 m ankarkätting trots att vinden var svag och djupet bara var 8
meter. Maria sov oroligt och blev helt självpåtaget ankarvakt ungefär varje
timme under natten, trots försäkringar om att allt var lugnt (vilket det också
var). Efter frukost fortsätter vi mot Lissabon för att förtöja i Marina Parque
das Nacoes. Här kommer vi att invänta Micke
R. som ska förstärka besättningen från den 7/10.
Med svaga vindar akterifrån hissar vi Code 1 seglet och gör som max 3 knop
genom vattnet. Men eftersom vi seglar med tidvattnet blir farten över grund 5-6
knop. Watermakern testas ånyo med negativt resultat. Watermakern verkar bli
vårt stora huvudbry inför atlantöverseglingen. Utan en fungerande watermakern
blir överseglingen väldigt mycket mer strapatsrik. Efter förtöjning på
eftermiddagen besöker vi Lissabons imponerande akvarium, som reklamen (och även
Wikipedia) påstår vara Europas största inomhusakvarium. Väldigt fint och
välordnat är det i vilket fall. Bläckfisken (se på Instagram) imponerade mest.

5/10. Sightseeing i Lissabon. Vilken fantastisk stad! Vi
åker buss och spårvagn, besöker Castelo de S. Jorge (en fästning byggd av
Morerna i mitten av 11:e århundradet), vandrar i små trevliga gränder och äter Bifana
(Portugals ”national sandwich” som består av fläskkött som är marinerat i
vitlök och kryddor och äts med senap) och Pastéis de Nata (små portugisiska
bakverk av smördeg och vaniljäggkräm).

6/10. Stor städ-, tvätt- och
underhålls-dag ombord. På eftermiddagen belönar vi oss själva genom att åka
cable car över expoområdet från världsutställningen 1998.

Mycket imponerande
byggnader, men det lyste lite igenom att det varit svårt att hitta nya
verksamheter för alla fina lokaler. Men köpcenteret ”Vasco Da Gama” var i alla fall
välfyllt med både affärer och shoppande människor.

From Nazaré to Lisbon.

1/10. We
leave Nazaré before sunrise to sail to Cascais. It’s 70 NM which means 12 hours
sailing if we manage to hold 6 knots in average (6 knots x 12 h = 72 NM). The
wind is northerly, i.e. from behind and varies initially between 7 and 12 m /
s. The sun is shining, we see dolphins again and everything is comfortable on board.
The wind gradually increases in the afternoon and we reduce sails. When we
reach the tip west of Cascais, the wind has reached a maximum of 18.9 m / s,
which is a little bit more than what we think is comfortable. But Salsa is
doing well and is surfing down the troughs of the sea. The top speed is 11.4
knots through water. After this amazing sailing, it feels very safe and
comfortable to moor in the marina in Cascais. The average speed during the day
was almost 7 knots.

We are all
tired of a long day’s sailing, we eat a pizza ashore and then fall asleep.

2/10. We
wake up to the heat, at last! We eat breakfast in the cockpit and the temperature
during the day reach up to 30 degrees Celsius (86 F). Lovely! After weeks of
hooded jacket and hat on! We are staying in the marina and spend the day doing
maintenance on board, walking, reading books and just enjoying the warm weather.
Unfortunately, it’s still only 15 degrees in the water, so no swim today –
either. It’s off season in Cascais, so the beaches are not crowded and very few
are taking a swim.

3/10. We
take a walk to the supermercado “Jumbo” as we need to shop food. They
have everything you need plus a little bit more. The shopping cart is well
stuffed, so we get a taxi back to the port. It’s hot and we decide to move to
the bay outside Cascais and anchor to get some cool and to take a swim around
the boat. The disadvantage is that out here the boat is rolling a lot, but we
hope we can sleep better tonight. Fredrik is taking a swim and is trying to
remove the seaweed that grows thick on the wind rudder. We set up the grill in
the evening and grill a delicious fish (unfortunately not self-caught but
purchased at Jumbo) served with salsa (!) and a glass of white wine. Cascais is
amazing from the sea side and we enjoy the sunset.

4/10. Salsa
is rolling smoothly in the Atlantic dunes during the night. We laid out 45 m of
anchor chain, although the wind was weak and the depth was only 8 meters. Maria
did not sleep very well because of the rolling and became a self-appointed anchor
guard during the night, despite assurances that everything was OK (and it was).
We continue towards Lisbon after breakfast, to moor in the Marina Parque das
Nacoes. Here we will wait for Micke R. who will join the crew on the 7/10. Weak
winds from behind and we raise the Code 1 sail and make a maximum of 3 knots
through the water. But because we sail with the tide, the speed is 5-6 knots
over ground. The watermaker is tested again with negative results. The watermaker
seems to be our major headache for the Atlantic crossing. Without a functioning
watermaker, the crossing becomes much more adventurous. After mooring in the
afternoon, we visit Lisbon’s impressive aquarium, which the advertisement (and
also Wikipedia) claims to be Europe’s largest indoor aquarium. In any case, it’s
very nice! The large octopus (see Instagram: “sailingwithsalsa”) impressed the
most.

5/10.
Sightseeing in Lisbon. What a wonderful city! We travel by bus and tram,
visiting Castelo de S. Jorge (a fortress built by the Moors in the mid-11th
century), wandering in small pleasant alleys and eat Bifana (Portugal’s
“national sandwich” consisting of pork marinated in garlic and spices
and served with mustard) and Pastéis de Nata (small Portuguese pastries with vanilla
eggcream).

6/10. A big
cleaning, laundry and maintenance day on board. We reward ourselves in the
afternoon by going with the cable car across the expo area from the 1998 World
Expo that took place in Lisbon. Very impressive buildings, but it seemed that it
was difficult to find new businesses for all the nice premises, a lot were
empty, however, the shopping mall “Vasco Da Gama” was very busy with
a lot of shops and people.

23/9. Stillaliggande dag. Vi promenerar på staden,
provianterar och lagar två sorters grytor till infrysning så att vi skall ha
lite lättlagat om sjön blir obehaglig. På kvällen kommer broder Hadar från
flygplatsen och mönstrar ombord. Han skall stanna ombord ända till St. Lucia i Karibien.

24/9. Ofrivilligt stillaliggande dag. Hamnen är stängd för
trafik pga. höga vågor. Detta trots att det inte blåser särskilt mycket. Men
vågorna, som kan färdas väldigt långt, kommer från något oväder ute på
atlanten. Att hamnen är stängd för all trafik markerar hamnkaptenen genom att
hissa en cylinder på en signalstång på hamnkontoret. Men det kungörs också på
NAVTEX, som är ett radiosystem för väder och sjösäkerhetsmeddelanden. Där ser
vi att det inte bara är Varzim som är stängd utan de flesta hamnar på
kuststräckan.

25/9. Hamnen är åter öppen och vi lämnar Povoa da Varzim och
får en härlig segling i sol till Porto där vi förtöjer i Douro marina. Vi
promenerar till centrala Porto och går på ny portvinsprovning. Naturligtvis
kombineras provningen med lite inköp och portvinsförrådet ombord börjar nu bli
välfyllt. Nu gäller det bara att fundera ut; när smakar ett glas portvin bäst? Alltid!

26/9. Marinan bjöd på färskt bröd som fanns i sittbrunnen på
morgonen. Det uppskattas och vi kommer att komma ihåg denna vänliga marina!
Efter frukost lämnar vi för segling i sydvart i svaga vindar. Tyvärr kom den
omtalade Portugaldimman framåt dagen och vi gick för motor in till Aviero där
vi ankrade i en vik. Av sex ankrade båtar i viken var tre svenska. Lite
förvånande är det att vi möter så mycket svenska båtar med både unga och äldre
besättningar. Beror det på bättre ekonomi i Sverige än i övriga Europa, eller
beror det på att vi i Sverige har tråkigare vintrar?

27/9. Vi lämnar Aviero i solsken och behaglig vind. Först en
svag landbris som under förmiddagen vred så att vi fick kryssa för att sedan
släppa på skoten när vinden efter lunch blivit en fin sjöbris. Tyvärr kom
dimman igen framåt eftermiddagen och med dimman följde stiltjen. Det fick bli
motorgång in till Figuiera da Foz.

28/9. Vi ligger stilla och gör en tågutflykt in i landet till
den gamla universitetsstaden Coimbra. Vi noterar att lufttemperaturen i Coimbra
är 29 grader dvs. tio grader varmare än i Figuiera da Foz. Det måste bero på
att havet, med sina 15 grader, kyler ner kuststaden. I Coimbra besöker vi
universitetet som är ett av de äldsta i Europa.

29/9. Hadar är tidigt uppe för sin löparrunda. Vi andra
föredrar att dra oss en timme till. Han återkommer med färskt frukostbröd. Nu
har dimman fått ett fast grepp om både oss och kustremsan. Dimman kom redan på
morgonen och följde oss hela dagen. Sikten är ibland mindre än 100 m. Även om
radarn är på så kan utkikarna inte slappna av, fiskarnas bojar dyker upp
väldigt plötsligt och vi måste väja för en del.

Vi slänger ut en fiskelina och
hoppas på färsk tonfisk eller dorada till kvällsmat. De enda som blir
intresserade av betet är fiskmåsarna. I dimman är det svag vind så under dagen
blir det mycket motorgång innan vi når fram till marinan i Nazaré. När man står
och spejar ut i dimman bildas det små vattenpärlor på glasögonen och Fredrik
väljer att ha sina glasögon hängande runt halsen i ”senilsnöret”. Efter
förtöjning saknas, förvånande nog (Fredriks kommentar), glasögonen. De måste ha
lämnat senilsnodden och ägaren i samband med förtöjningsarbetena.

30/9. Nu tror väl läsarna att vi börjat få brist på saker
att skriva om och därför hittar på små incidenter. Men Fredrik intygar, med
högra handen på Pilotboken, att det inte var någon planerad glasögonincident.
Sökområdet blev mindre den här gången, men sikten var väldigt dålig, så det tog
femton minuters dykning i hamnen innan glasögonen upphittades. HURRA IGEN! Nu
får det inte hända fler gånger. Även för turgubbar måste turen någon gång ta
slut.
Vi ligger stilla under dagen och tittar på Nazaré. En fin liten stad (fiskeby)
med fantastiska stränder.

Utanför Nazaré ligger en djuphavsgrav, Canyon do
Nazaré, som kan ge upphov till jättevågor under rätt förhållanden. Här har det satts
världsrekord i big-wave surfing.

From Povoa da Varzim to Nazaré.

23/9. A day
alongside. We take a walk in the city, make some provisioning and cook two
kinds of stews that we put in the freezer. It will make it a bit easier to have
food prepared if the sea gets uncomfortable. In the evening, brother Hadar arrives.
He will stay on board all the way to St. Lucia in the Caribbean.

24/9.
Inadvertently a day alongside. The port is closed for traffic because of high
waves, although there is very little wind. The waves, which can travel very
far, origins from bad weather on the Atlantic. The harbour master is hoisting a
cylinder outside the port office to mark that the port is closed for all
traffic. It is also announced on NAVTEX, which is a radio system for weather
and maritime safety messages. We notice that it is not only Varzim that is closed,
but almost all ports on the coastline.

25/9. The harbour
is open again and we leave Povoa da Varzim. We have a wonderful sailing in sunshine
to Porto, where we berth in Duoro marina. We take a walk to central Porto and
another port-tasting. Of course, the tasting includes some purchase and the
port supply on board starts to be well stocked. Now, the question is; When does
a glass of port taste the best? Always!

26/9. The
Douro marina delivered fresh bread in the cockpit in the morning. It was appreciated
and we will remember this friendly marina! We leave after breakfast sailing south
in weak winds. Unfortunately, the reputed Portuguese fog arrived during the day
and we were motoring to Aviero where we anchored in a bay. Of the six boats anchored
in the bay there were three Swedish. It’s a
little surprising that we meet so many Swedish yachts with both young
and older crews. Is it because of a better economy in Sweden than in other
European countries, or is it because of the Swedish cold winters?

27/9. We
leave Aviero in sunshine and pleasant winds. First a weak easterly breeze from
land that changed in the morning so we had to tack. After lunch we got a nice westerly
sea breeze and could release the sheets a bit. Unfortunately, the fog returned
again in the afternoon and with the fog followed calm. We were motoring the
last hour to Figuiera da Foz.

28/9. A day
alongside. We take the train to the old university city of Coimbra. The temperature
in Coimbra is 29 degrees i.e., ten degrees warmer than in Figuiera da Foz. The reason
must be that the cold ocean, cools down the seaside town. We visit the
university of Coimbra, which is one of the oldest in Europe.

29/9. Hadar
gets up early and goes for a run. He returns with fresh bread for breakfast. The
fog has got a firm grip on the coast. The sight is sometimes less than 100 m.
Even though the radar is on, the lookouts cannot relax, the fishermen’s yarn balls
appear suddenly and we have to give way for some. We have a fishing line out and
hope to get fresh tuna or dorada for supper. The seagulls are the only ones interested
in the bait. The wind is weak, so we have to use the engine a lot before
reaching the Nazaré marina. In the fog, tiny water drops cover the glasses, so
Fredrik chooses to wear his glasses hanging around his neck. After mooring the
glasses are missing again. Surprisingly (Fredrik’s comment).

30/9. Our readers
may think that we have nothing to write about and therefore make up small
incidents. But Fredrik, with his right hand on the Pilot book, states that
there was no planned incident. The search area was smaller this time, but the
sight was very bad, so it took fifteen minutes of diving in the harbour before
the glasses were found. HURRAY AGAIN! This must be the last time! Even for
lucky guys, the luck will end at some point.

We stay
alongside during the day and explore Nazaré. A nice little town (fishing
village) with amazing beaches. Outside Nazaré lies a deep-sea grave, Canyon do
Nazaré, which can give rise to giant waves under right conditions. The world
record in big-wave surfing took place here.

16/9. ”Shit happens”! Ett antal gånger tidigare har Fredrik
artigt avböjt förslag att sätta en “senilsnodd” på glasögonen. I samband med
arbete på fördäck ikväll bar det sig inte bättre än att hans progressiva glasögon
föll i havet. Inte oväntat! (Maria’s kommentar). Bottendjup 10 meter och 35 meter ankarkätting ute. Det blir ett
ganska stort sökområde.

17/9. Efter orolig sömn och moget övervägande beslöt Fredrik
att göra ett försök att hitta glasögonen. Om man inte har tur så ska man inte
vara på sjön och absolut inte hålla på med dykning. Trots att vinden hade vänt
180 grader under natten så upphittades glasögonen efter mindre än tio minuters
dykning. HURRA! Var det tur eller skicklighet? Eller en kombination?

Framåt eftermiddagen seglar vi till en marina i Vigo. Vi har en ”date för
service” i morgon.

18/9. En långsegling är inte alltid lika idyllisk som många
kanske inbillar sig. Ofta är det något som gått sönder och behöver fixas. Redan
i Plymouth upptäckte vi att sjövattenfiltret, och eventuellt även
bottenventilen, till generatorn hade korroderat och behövde bytas. Men helst
inte i England. Där tar de hutlöst betalt för allt arbete och särskilt båtlyft.
I Vigo fanns svenska Henrik och Christian som bedrev ”Nautic Supply” och gärna
åtog sig arbetet. Behövde båten lyftas ur vattnet hade Henrik de rätta
kontakterna. Medan Fredrik assisterade vid arbetena ombord fick tjejerna
landpermission för att efter tågresa vandra de sista hundra metrarna till
katedralen i Santiago de Campostela. Det blev ett alltför kort besök och hit
vill vi gärna återkomma till fots en annan gång.
Efter dagens verksamhet återvänder vi till Islas Cies och ankrar. Storstaden
Vigo saknar vi inte.

19/9. Morgondimma och stiltje. Efter frukost startar vi både
motor och radar och tuffar till Baiona. Utkikarna fördubblas för fiskarnas
fiskeprickar och garnkulor syns inte på radarn. Allt går bra och vi förtöjer i
Baiona. Hit kom Columbus efter att ha upptäckt nya världen. En replika av
skeppet Pinta, som förutom Santa Maria och Nina deltog i upptäcktsresan, ligger
i hamnen. Besök är tillåtet men vi väljer i stället att promenera på den
imponerande långa ringmuren som är från 1400-talet. Muren omger det renoverade slottet
som idag är hotell.

Nu har vi anpassat oss till spanjorernas middagsvanor. Vi
äter en utsökt middag (som börjar 22.30) inne bland gränderna i Baiona.

20/9. Stiltje på morgonen och vi vill komma söderut. Vi
börjar med motorgång, men framåt lunch så blåser en härlig NV vind och vi
slörar i solsken till Povoa da Varzim. Vi njuter i solen, fast täckjackorna
behåller vi på! På vägen brassar vi (ställer om) klockorna en timme bakåt på
grund av longituden och skiftar gästflagga från den spanska till den
portugisiska.

21/9. Utflyktsdag till Porto. Vi åker bussrundtur och ser
massor av fina kakelklädda hus och kyrkor. Azulejo heter plattorna på
portugisiska. Vi vill ha en kakelplatta med oss hem, men eftersom de inte tål
frost passar de nog bäst som grytunderlägg hemma. Efter lunch besöker vi ett portvinshus
för lite provsmakning och portvinsinköp. Att vi lite senare på eftermiddagen
hittar samma portvin till nästan 25 % lägre pris än i portvinshuset kan vi bara
skratta åt. Vi tröstar oss med att det är upplevelsen som räknas!

22/9. Vi ligger kvar i Povoa da Varzim. Stor städ- och
tvätt-dag ombord. Carro lämnar oss för hemresa efter dryga två veckor ombord. Välkommen
åter!
Watermakern testas och fungerar utmärkt. Märkligt att den inte vill fungera när
vi är till sjöss? Är den trots allt känslig för lite låg spänning?

Vi vill passa på att tacka för alla trevliga hälsningar och
kommentarer vi får. Vi läser allt med glädje!

Towards Portugal!

16/9.
“Shit happens”! On several occasions, Fredrik has politely declined
suggestions to put a “senile lanyard” on his glasses. When he was working
on the fore deck tonight, his progressive glasses fell into the sea. Not
unexpected! (Maria’s comment). Bottom depth of 10 meters and 35 meters of
anchor chain in the water. That makes a pretty big search area.

17/9. After
a night of bad sleep and consideration, Fredrik decided to make an attempt to
find the glasses. If you are not lucky you should not go to sea and absolutely
not dive. Even though the wind had turned 180 degrees during the night, the
glasses were found after less than ten minutes of diving. HURRAY! Was that luck
or skill? Or a combination of both?

We sailed to
a marina in Vigo in the afternoon. We have a “date for service”
tomorrow.

18/9. A
long sailing trip is not always as idyllic as many may imagine. Often,
something is broken and needs to be fixed. Already in Plymouth we discovered
that the seawater filter, and possibly the skin fitting, to the generator had
corroded and needed to be replaced. But preferably not in England. They pay extortionately
for all work onboard and in particular for a boat lift. In Vigo we met Swedish
Henrik and Christian who worked with “Nautic Supply” and gladly
accepted the work. If the boat had to be lifted out of the water, Henrik had
the correct contacts. While Fredrik assisted in the work on board, the girls
got a leave to travel by train and foot to the cathedral of Santiago de
Campostela. It was a very short visit and we would love to return hiking
another time.

We return
to Islas Cies and anchor after today’s activities. We do not miss the big city
of Vigo.

19/9. Morning
fog and calm. We start both the engine and the radar and went slowly to Baiona
after breakfast. Lookouts are doubled because fishermen’s net poles and yarn
balls are not visible on the radar screen. Everything goes well and we are moored
in Baiona. Columbus landed here after discovering the new world. A replica of
the ship Pinta, which besides Santa Maria and Nina participated in the
exploration, lies in the port. Visits are allowed but we decided to take a walk
on the impressive long city wall dating from the 1400s. The wall surrounds the renovated
castle which today is a hotel. We have finally got adapted to the Spanish food
habits. We eat a delicious dinner (starting at 22.30) at a restaurant inside
the alleys of Baiona.

20/9. No
wind in the morning and we want to go south. We start the engine, and after lunch
we get a beautiful NW wind and a fantastic sailing in the sunshine to Povoa da
Varzim. We’re enjoying the sun, but we are keeping the warm jackets on! On the
way we brace (turn) the clocks an hour back (because of the longitude) and
shift the guest flag from Spanish to Portuguese.

21/9. An
excursion to Porto. We get on the hop on/hop off bus and see a lot of nice
tiled houses and churches. The tiles on the houses are called “Azulejo” in
Portuguese. We want to buy a tile and take with us home. However, since they
are not frost safe, they are probably best suited as a coaster at home. We
visit a “Port house” after lunch, for wine tasting and port purchases. Later, we
find the same port at almost 25 % lower price in a city shop. We can only laugh.
The visit was a great experience and that is the most important!

22/9. We
are staying in Povoa da Varzim. Cleaning and laundry day on board. Carro leaves
us and returns home after spending more than two weeks on board. Welcome back!
The watermaker is tested again and works well. Strange that it does not always want
to work when we are at sea? Is it sensitive to low voltage, after all?

We would
like to thank you for all the nice greetings and comments we are receiving. We
read everything with great joy!

11/9. Härligt att vakna till ankars en solig morgon. Vi
börjar dagen med att sätta en klisterlapp över en liten reva som vi fått i
genuan. Nu uppskattas särskilt att Salsa fått kvinnliga besättningsmedlemmar.
Med hjälp av en hårfön torkar vi seglet så att klisterlappen fastnar som den
skall. Hårfönen har nu förtjänat sin plats ombord. Efter avslutat
reparationsarbete seglar vi till Ria de Muros. Under seglingen görs ett nytt
försök att få igång watermakern. Försöket lyckas när vi kör båtens generator
samtidigt med watermakern, och vi fyller upp färskvattentanken. Tidigare
misslyckanden har antagligen berott på att spänningen vid tidigare körningar har
sjunkit för lågt. Watermakern skall visserligen larma för underspänning, men
det har den inte gjort. Vi håller tummarna för att detta är sista kapitlet i
följetongen om watermakerproblem och firar ”Watermakerns Dag” genom att bjuda
in våra grannbåtar på ett glas bubblande Cava efter förtöjning i Muros marina.

12/9. Vi
bestämmer oss för att stanna ytterligare en dag i Muros. Staden är mysig och
har ofattbart många restauranger för sina 9000 invånare. Bläckfisk, både på längden
och tvären, är det genomgående temat på menyerna.

13/9. Vi seglar vidare söderut till Ria de Aurosa. Vår
förhoppning om varmare badvatten kommer på skam liksom förhoppningen om mysiga
ankarvikar. Rians kuster är nerlusade med musselodlingar, s.k. Vivaros. Det är
flottar som ligger i stort antal med ca 40 meters mellanrum. Visserligen kan
man ankra mellan dessa och stranden men det känns inte bekvämt att vara
instängd av obelysta flottar om man skulle tvingas lämna ankarplatsen i mörker.
Till slut hittar vi en acceptabel ankarplats utanför staden Pobra do Caraminal.
Vi bjuder över den norska båten Olivias besättning på drink och småprat.

14/9. På morgonen blev vi bjudna på färsk baguette och
croissanter av Olivias skeppare, som tagit jollen i land och handlat. Mycket
uppskattat!
Vi lämnar Ria de Aurosa och seglar till nästa ria med en frisk slör och
halvvind. Tidvis loggar vi över åtta knop genom vattnet. Eftersom strömmen är
med oss blir det nästan nio knop över grund i solskenet. Det känns som lite
”pay-back” efter allt kryssande som vi gjort under den första månaden. Till kvällen förtöjer vi i marinan i Sanxenxo.
Trots stadens svåruttalade namn
uppskattar vi både marinan och staden. Rent, snyggt och god ordning.

15/9. Eftersom vi
fått tipset att vi inte får missa den lilla fiskebyn Combarro i Ria de
Pontevedra, så gör vi en kort sjöresa dit. Under färden underhålls vi av delfiner,
men av en annan typ än de vi sett tidigare. De här är större och ofta lite
lojare. Combarro som är en mycket charmig liten by är bl.a. känt för sina ”horreos”
som är små hus som står på sten pelare och har använts till att lagra spannmål.
Vi äter ute på kvällen och för första gången sedan vi kom till Spanien blir det
paella.

16/9. Nu är det Islas Cies som gäller! Hit är det ungefär 20
sjömil från Combarro. Vi njuter av fin segling, först kryss men sedan vände
vinden till vår fördel och vi seglade i halvvind och solsken. Efter 10 dagar ombord
har Maria fått lite stadigare sjöben och kunde fixa till en god spansk tortilla
av rester till lunch.

Cies öarna är nationalpark och
består av flera öar. För att besöka Islas Cies och navigera och ankra här krävs
tillstånd av ”Parque Nacional Islas Atlánticas de Galicia”.
Navigeringstillståndet hade vi redan sökt från Sverige och fått innan vi åkte
och ankringstillståndet sökte vi idag på internet och fick positivt svar direkt.
Spanien hat inträtt i it-åldern. Långa kritvita stränder och turkosblått
vatten. Det märks att det är ett populärt utflyktsmål för spanjorerna, här är
mycket folk. Vatten temperaturen är fortfarande inte mer än 14 grader så vi
avstår från ett dopp.
Ria de Muros to Islas Cies

11/9. It’s wonderful
to wake up anchored on a sunny morning. The day starts by putting a sticker over
a small rip that we got in the genua. The female crew members are now
especially appreciated. With the help of a hair dryer we dry the sail so that
the sticker can attach as it should. The hair dryer has now earned its place on
board. We sail to Ria de Muros. During the sailing, a new attempt is made to start
the watermaker. We are successful when we run the boat’s generator at the same
time as the watermaker, and we can fill up the freshwater tank. The failure has
probably been that the voltage in previous attempts have dropped too low. The
watermaker, though, should alert for undervoltage, but it has not. We cross our
fingers that this is the last chapter of the story of the watermaker problems
and celebrate the “Watermaker’s Day” by inviting our neighbours for a
glass of Cava after mooring in Muros marina.

12/9. We
decide to stay another day in Muros. The city is charming and has an
unbelievably amount of restaurants for its 9000 inhabitants. Octopus, in all
various ways, is the standard theme on the menus.

13/9. We
continue south to Ria de Aurosa. Our hope of warmer water comes to shame as well
as the hope of nice anchoring. The coast of the Ria is nestled with mussel
plants, so-called “vivaros”. They are floats that lie in large numbers at about
40 meters apart. Certainly, one can anchor between these and the beach, but it
does not feel comfortable to be trapped by unlit floats if you are forced to
leave the anchorage in the dark. Finally, we find an acceptable anchorage
outside the city of Pobra do Caraminal. We invite the Norwegian boat Olivia’s
crew for a drink and chat.

14/9. In
the morning, Olivia’s skipper, who had taken the dinghy ashore, delivered fresh
baguette and croissants to us. Much appreciated!

We leave
Ria de Aurosa and sail to the next ria in a moderate broad reach and half wind.
Occasionally we log over eight knots through the water. Since the current is
with us, we do almost nine knots of speed over ground in the sunshine. A little
“pay-back” after all the tacking during the first month! We moor at
the Sanxenxo marina in the evening. Despite the difficult pronunciation of the
city name, we appreciate both the marina and the town. Clean, tidy and good
order.

15/9. We
had got the tip not to miss the small fishing village of Combarro in Ria de
Pontevedra. Dolphins entertain us during the trip. Combarro which is a very
charming little town is among other things known for its “horreos”,
which are small houses that stand on stone pillars and have been used for grain
storage. We eat paella (the first since we arrived in Spain) at a restaurant in
the evening.

16/9. Islas
Cies next! It’s about 20 nautical miles from Combarro. We enjoy the great
sailing, tacking first but then the wind turned to our favour and we sailed in
half wind and sunshine. Maria’s sea legs got a little more stable after 10 days
on board and Maria cooked a good Spanish tortilla from leftovers for lunch.

Cies
islands are national parks and consist of several islands. To navigate, anchor
and visit Islas Cies, permission is required from the “Parque Nacional
Islas Atlánticas de Galicia”. We had already applied for and received the
navigation license from Sweden before we left.
We applied for the anchorage license via the internet today and received
a positive response immediately. Long white
beaches and turquoise blue water. This seems to be a popular excursion
destination for the local people. We refrain from a swim. The water temperature
is still not above 14 degrees.

6/9. Besättningsbytesdag. Tre nöjda grabbar gick iland redan
tidigt på morgonen. Det har varit väldigt trevligt att få segla tillsammans med
Christer, Peter och Stefan. Den soliga dagen ägnades i övrigt åt tvätt, småfix
ombord och matinköp. I marinan ligger nu fem svenska båtar. Fyra av båtarna ska
segla ARC, Atlantic Rally for Cruisers, från Las Palmas på Kanarieöarna till
St. Lucia i Karibien i november. Vi kommer säkert att träffa fler på vägen
söderut. Sent på kvällen anlände Maria och syster Caroline. Det ska bli
trevligt med kvinnliga besättningsdeltagare som omväxling mot alla sjöbusar som
avlöst varandra sedan losskastningen från Falsterbokanalen den 1.e augusti.

7/9. Efter frukost gick tjejerna på stadsrundtur som
inkluderade Herculesfyren, rådhustorget samt diverse små affärer medan
skepparen hissade Falsterbokanalens båtklubb flagga i babords sejnfall. Flaggan
som var slut när Salsa lämnade hemmahamnen skänktes av Jörn Plato. Stort Tack!

Dessutom lyckades skepparen med konststycket att få
gasolflaskan, med svensk anslutning, fylld. Och det till ett pris som var
mindre än hälften av vad det kostar i Sverige. Efter lunch på en uteservering
längtade vi alla till sjöss och utnyttjade den fina ostliga vinden för att
segla till Corbe där vi ankrade i viken utanför staden.

8/9. Vi väcktes på morgonen av två gånger två kanonskott
från Corbe. Om skotten skulle vara en spansk budgetvariant av ”dubbel svensk
lösen” eller bara en väckning av alla arbetspliktiga medborgare i staden vet vi
inte. Vi somnade i alla fall om och tog sovmorgon. När vi lättat ankar och kommit ut på havet igen
anslöt Ellen, som legat kvar i Coruna, men kastat loss tidigt för att förena
sig med oss. Tillsammans kryssade sedan båtarna i det soliga vädret och svaga
vinden till viken utanför Camarinas där vi ankrade.

9/9. Eftersom besättningen behövde fräscha till sig och
vattentemperaturen (14-15 grader) envisas med att ligga under acceptabel nivå
för bad i havet gick vi in och förtöjde i Camarinas. Vi tittade på staden och
provianterade.

10/9. Motionsdags igen. Tidig
väckning och ca 8 km solig promenad ToR till fyren Vilán, som är vacker och
dessutom var Spaniens första elektrifierade fyr. På hemväg hade vi turen att möta
en ambulerande brödförsäljerska som gärna sålde både nybakat bröd och
croissanter. Gissa om frukosten uppskattades efter det äventyret. Under dagen
seglade vi söderut och passerade den välkända udden Kap Finisterre. Vi ankrade i
dis och småregn tillsammans med Ellen och några andra nordiska båtar i viken
utanför Concurbion.

A Coruna to Concurbion

6/9. Crewchange again. Three happy guys went ashore
early this morning. It has been very nice to sail together with Christer, Peter
and Stefan. The sunny day was spent on laundry, small fix on board and food provision.
There are now five Swedish boats in the marina. Four of the boats will sail the
ARC, Atlantic Rally for Cruisers, from Las Palmas in the Canary Islands to St.
Lucia in the Caribbean in November. We will certainly meet more ARC boats on
our way south. Maria and sister Caroline arrived late in the evening. It will
be nice with female crew members as a change to all the sea dogs that have been
on board since we left the Falsterbo Canal on August 1st.

7/9. After
breakfast, the girls went on a city tour that included the Hercules lighthouse,
the town hall square and various small shops while the captain hoisted the
Falsterbo Canal Boat Club flag in the halyard. Since the flag was out of stock
at the club when Salsa left the home port, it was donated by Jörn Plato. Many Thanks Jörn! Before lunch the captain also succeeded to get the gas
bottle, with a Swedish connection, filled. The price was less than half of what
it normally costs in Sweden. After lunch in town we all longed for the sea and
took advantage of the fine eastern wind to sail to Corbe where we anchored in
the bay outside the city.

9/9. Since
the crew needed to refresh and the water temperature (14-15 degrees) insisted
to be below acceptable levels for swimming in the ocean we went alongside and
moored in the Marina de Camarinas. We went for sightseeing and made some
provisioning.

10/9. Time for some exercise again! An early wake up followed by about 8 km roundtrip,
in the sunny morning, to the lighthouse Vilán. The lighthouse is very beautiful,
and was Spain’s first electrified lighthouse. On our way to the boat we were
lucky enough to meet a mobile bakery who wanted to sell both freshly baked bread
and croissants to us. We really enjoyed the breakfast! We continued to sail
south and passed the well-known Cape Finisterre. It drizzled when we anchored in
the bay outside Concurbion.

2/9. En solig dag till ankars i viken utanför Ares. Vi åker
iland med gummijollen, handlar färsk mat och tittar på den trevliga staden. Lite
förvånande är det att vattentemperaturen inte vill stiga över 18-gradersstrecket.
Baden blir därför ganska korta.

3/9. Vi tuffar för
motor en timme in till A Coruna för att förena oss med Ellens besättning som
redan dagen innan längtat efter storstadens vimmel och restauranger.
Återföreningen kröns av gemensam middag på marinans restaurang.

4/9. Dags för motion. Tillsammans med Ellens besättning
besöker vi världsarvet Hercules-fyren som ursprungligen byggdes av romarna för
mer än två tusen år sedan. Vi imponerades av utsikten från toppen, 234
trappsteg över marknivån.

Efter besöket på fyren började ”jakten på den stora hylsan”. För att kunna byta värmepatronen
i varmvattenberedaren behövdes en hylsnyckel av storlek 60 mm. Sådana är inte helt vanliga. Det tog tre timmars
promenad med besök i fem olika affärer och totalt drygt 25700 steg på
stegräknaren innan hylsan var inköpt och i triumf förd ombord. Sedan gick
varmvattensreparationen som en dans.

5/9. Stillaliggande i A Coruna. Vi tog tåget till Santiago
de Campostela, promenerade i staden, tittade på pilgrimerna och på katedralen
som påstås innehålla aposteln Jakobs grav. I övrigt ägnade vi dagen åt
storstädning ombord. Det är åter dags för besättningsbyte.